En sexbarnsmammas syn på saken!

Bilden här bredvid är tagen när Oline föddes, för nio år sen närmare bestämt. Då hade jag och Filip varit tillsammans i fem år och förlovade nästan lika länge, då bestämde vi oss också för att "äntligen" gifta oss. Ja, det är som sagt nio år sen och än är jag ogift... Efter fjorton år som förlovade tog jag så saken i egna händer igår och friade - det är ju skottår gubevars .

De som känner mig vet att jag inte är den romantiska typen, har lite svårt för strödda rosenblad och stå-på-knä-varianten - jag är nog lite för krass och tråkig för sånt. Så jag friade via facebook, såhär:

Från wikipedia: "Inom europeisk äldre tradition påstås det ha varit tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar under hela skottåret"

Så nu undrar jag, Jan Filipsson, såhär på alla ♥ dag - vi du gänga dig med mig nån gång i maj-juni?

(nä, jag är INTE den romantiska i förhållandet ;-)

 

Tänka sig, han svarade ja , hade blivit liiite småjobbigt om han sagt nej kanske  men jag var tämligen säker på svaret. Det är ärligt talat ren och skär lathet som gjort att det aldrig blitt av, i en kombo med att jag snöat in på att jag skulle "bli smal" innan. Nu har min krassa, tråkiga sida insett att det är nog såhär jag ser ut och det är liksom bara att gilla läget! Sen har jag/vi inte kunnat bestämma oss VAR och HUR vi ska gifta oss, bara att jag inte vill göra det i kyrkan klädd i vitt. Been there, done that .

 

Barnen gick i spinn igår, och om vi ska göra som de vill blir det all in på allt, men efter att ha funderat lite fram och tillbaka blir det nog den enkla varianten, som passar oromantiska mig väldigt bra. Eftersom våra familjer är stooora får vi nog lov att begränsa oss till just ett familjebröllop, även fast jag skulle vilja bjuda varje vän jag har. Det är bara att inse att penningpungen inte räcker till för det... Men ute, härhemma på ängen med syskon, föräldrar och ungar - det blir nog helt perfekt! Sen lite grillat, kanske lite kubb och förhoppningsvis sol och värme, det måste väl bli bra? I slutet på maj, början på juni ska man väl inte vara för säker på det här med vädret, men när kan man å andra sidan vara det i detta avlånga land ...

 

Jaja, vi har tre månader på oss att fundera ut det här, men ett är säkert: i juni, om inte förr, är det slut på frökenskaperna - då är jag Fru Filipsson .