Idag ska mamma/momma firas - 79 år fyller hon idag. Vi hämtar nog ner henne för lite tårtkalasande eftersom småtjejerna (som inte alls är så små längre ju...) är sjuka och Frida har rätt hög feber så ge sig ut känns inte aktuellt. Så idag är det jag som
är hemma och pysslar om, imorrn blir det nyfyllda 79-åringen som får pyssla och på fredag tror jag det blir pappas dag
men vi hade nog tänkt att sjukan ska vara väck till dess eftersom far och döttrar tänkt ge sig i väg till Gävle i helgen. Själv tänkte jag stanna hemma och sova, glo på tv,
gå långa prommisar med hunden och ligga och läsa lääänge på nätterna - inte helt fel det heller! Känner att jag blir - ÄR - väldigt trött, antagligen beror det på allt jag försöker lära mig på praktiken. Tur alla är så snälla och har sånt tålamod med mig
.
Nu ska jag gå upp och se vad töserna har för sig. Oline skulle visst lägga sig och läsa, hon har utvecklat en riktig bokmalsgen, som sin mor. Boken hon läser nu heter Yla i natten och handlar om vargungar som blir dödade. Av människor förstås. "Mamma, varför
dödar egentligen människan djur som den inte äter upp?" frågar Oline mig i morse. Ja, det värmer mammahjärtat att min nioåring är klokare än många gamla jägargubbar. För vad finns det för bra svar på det? Att vi är det ondaste rovdjuret av alla? Vilka andra
djurarter dödar de som tillhör den egna arten, för nöjes skull? Det gör ont i mig att mina barn ska behöva förstå att det är så, men det värmer att de ifrågasätter det
.