En sexbarnsmammas syn på saken!

Bilden här bredvid är tagen när Oline föddes, för nio år sen närmare bestämt. Då hade jag och Filip varit tillsammans i fem år och förlovade nästan lika länge, då bestämde vi oss också för att "äntligen" gifta oss. Ja, det är som sagt nio år sen och än är jag ogift... Efter fjorton år som förlovade tog jag så saken i egna händer igår och friade - det är ju skottår gubevars .

De som känner mig vet att jag inte är den romantiska typen, har lite svårt för strödda rosenblad och stå-på-knä-varianten - jag är nog lite för krass och tråkig för sånt. Så jag friade via facebook, såhär:

Från wikipedia: "Inom europeisk äldre tradition påstås det ha varit tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar under hela skottåret"

Så nu undrar jag, Jan Filipsson, såhär på alla ♥ dag - vi du gänga dig med mig nån gång i maj-juni?

(nä, jag är INTE den romantiska i förhållandet ;-)

 

Tänka sig, han svarade ja , hade blivit liiite småjobbigt om han sagt nej kanske  men jag var tämligen säker på svaret. Det är ärligt talat ren och skär lathet som gjort att det aldrig blitt av, i en kombo med att jag snöat in på att jag skulle "bli smal" innan. Nu har min krassa, tråkiga sida insett att det är nog såhär jag ser ut och det är liksom bara att gilla läget! Sen har jag/vi inte kunnat bestämma oss VAR och HUR vi ska gifta oss, bara att jag inte vill göra det i kyrkan klädd i vitt. Been there, done that .

 

Barnen gick i spinn igår, och om vi ska göra som de vill blir det all in på allt, men efter att ha funderat lite fram och tillbaka blir det nog den enkla varianten, som passar oromantiska mig väldigt bra. Eftersom våra familjer är stooora får vi nog lov att begränsa oss till just ett familjebröllop, även fast jag skulle vilja bjuda varje vän jag har. Det är bara att inse att penningpungen inte räcker till för det... Men ute, härhemma på ängen med syskon, föräldrar och ungar - det blir nog helt perfekt! Sen lite grillat, kanske lite kubb och förhoppningsvis sol och värme, det måste väl bli bra? I slutet på maj, början på juni ska man väl inte vara för säker på det här med vädret, men när kan man å andra sidan vara det i detta avlånga land ...

 

Jaja, vi har tre månader på oss att fundera ut det här, men ett är säkert: i juni, om inte förr, är det slut på frökenskaperna - då är jag Fru Filipsson .

Idag är det söndag och i vår familj har vi vår data- och tvfria dag då, vi har haft det sen början på hösten och det har funkat toppen! Men! Just den här söndagen tar jag och struntar i det, för jag har ingen familj idag . I fredags emigrerade Filip och de tre små till Gävle och Mona med kids, igår for Paula och Johan till Ljunga och Becka, ja hon är ju sambo med Anna nuförtiden. Jag ska inte sticka under stol med att jag såg fram emot att få vara själv ett par dagar - se på tv när och vad jag vill, ligga och läsa, äta vad och när jag vill, gå ut långa, ensamma prommisar. Ja, inte helt ensam, Ceragumman också såklart. Ja, nu har jag gjort allt det där och nu är jag less på att ha huset tomt! Hem med er allihopa nu, jag vill bråka om tv:n, stöna över matlagningen och dra med mig ett par ungar eller tre på sparktur. Och fram till dess dörren öppnas och alla kommer indundrande tänker jag roa mig med tv och dator - SÅ DE SÅ!

Igår blev det mello, deltävling två. Mycket skitlåtar, för att vara ärlig. Unge herr Munther var väl den enda som var riktigt medryckande, sen gillar jag ju DiLeva av bara farten men han kom inte ens med till nån andra chans. Som tur är finns facebook där jag hade cybersällis trots min ensamhet, börjar bli en fin liten mellotradition att recsensera låtar och artister där .

Sen har vi då nyheten om att Whitney Houston dog inatt, jag vaknade vid fyra i morse av att jag hade tv:n på och där stod nyheten om hennes död. Sorgligt och onödigt, hon var bara 48 år och hade halva livet kvar. Dessa  skitdroger som ska förstöra människors liv.

Nej, nu funderar jag på om jag ska ta och gå ut i solen en sväng ändå, det är en minus och fullkomligt STRÅLANDE sol, d-vitamindepåerna behöver fyllas på kan jag lova. Kanske sitta på sparken en stund med näsan mot solen?

Idag ska mamma/momma firas - 79 år fyller hon idag. Vi hämtar nog ner henne för lite tårtkalasande eftersom småtjejerna (som inte alls är så små längre ju...) är sjuka och Frida har rätt hög feber så ge sig ut känns inte aktuellt. Så idag är det jag som är hemma och pysslar om, imorrn blir det nyfyllda 79-åringen som får pyssla och på fredag tror jag det blir pappas dag  men vi hade nog tänkt att sjukan ska vara väck till dess eftersom far och döttrar tänkt ge sig i väg till Gävle i helgen. Själv tänkte jag stanna hemma och sova, glo på tv, gå långa prommisar med hunden och ligga och läsa lääänge på nätterna - inte helt fel det heller! Känner att jag blir - ÄR -  väldigt trött, antagligen beror det på allt jag försöker lära mig på praktiken. Tur alla är så snälla och har sånt tålamod med mig.

Nu ska jag gå upp och se vad töserna har för sig. Oline skulle visst lägga sig och läsa, hon har utvecklat en riktig bokmalsgen, som sin mor. Boken hon läser nu heter Yla i natten och handlar om vargungar som blir dödade. Av människor förstås. "Mamma, varför dödar egentligen människan djur som den inte äter upp?" frågar Oline mig i morse. Ja, det värmer mammahjärtat att min nioåring är klokare än många gamla jägargubbar. För vad finns det för bra svar på det? Att vi är det ondaste rovdjuret av alla? Vilka andra djurarter dödar de som tillhör den egna arten, för nöjes skull? Det gör ont i mig att mina barn ska behöva förstå att det är så, men det värmer att de ifrågasätter det .

Så har årets första mellodeltävling gått av stapeln då, och vi har förfasats och förtjusats av bidragen, preciiis som det ska vara. Jag gillar mellon, jag. Tycker inte man behöver lägga så väldigt mycket värderingar i det, man kan bara titta och tycka och sen är det liksom bra med det, det lär ju knappast förändra världen vare sig till det bättre eller det sämre.

Ja, vad säga då om bidragen? Sean Banan blev tjejernas favorit och jag måste erkänna att låten var glad, medryckande och så är han ju fasligt charmig herr Banan! Sen var det bla bla bla fram till att Torsten Flinck kom. Ja, jag diggar honom! Men av facebookkommentarerna som flödade så är han inte poppis i vardagsrummen; "han är så läskig, han har så hemskt förflutet, han ser så drogad ut" osv... Alltså, alla har vi ett förflutet och det är inte så mycket vi kan göra åt, eller hur? Flinck har levt ett hårt liv, han har bott på gatan och drogat. Ja? Är han en sämre människa för det? Ska vi döma en människa efter det man gjort? Då är vissa alltså förevigt dömda..? Ja, det var kanske ingen omvälvande tanke, så ser det ut. Men jag tycker det är sorglig, jag . Trots att man levt eller LEVER ett liv som inte passar in i normen - i vår fyrkantiga ram - så har vi ändå samma värde. Varendaste en av oss. Och enligt mig dåra, så var Flincks bidrag fyllt av ärlighet och känsla. Kanske inget som går fram i Europa, men det gör fan inte tre discodrottningar som fastnat i åttiotalet heller .

Jaja, det finns lika många åsikter om mellon som det finns smulor på mitt golv, men jag är GLAD att Loreen gick vidare direkt tillsammans med Dead by April, och Bananen och Flinck till andra chansen. Vi är inte helt väck hemma i tv-sofforna .

För övrigt har vi firat momma och farmor på restaurang idag - ett härligt gäng blev vi! De är värda att firas, farmor fyller i möra och momma på onsdag .