En sexbarnsmammas syn på saken!

Smiter in här mitt i nyår för att önska er alla ett gott nytt år - visst känns det lite spännande och fräscht att ha ett helt nytt år att se fram emot?

Här är vi två familjer ikväll som firar in det nya året - Mona, Henke och barnen är här och vi ska äta och dricka gott, spela spel och sen när tolvslaget är här går vi ut och skickar upp såna här fina ballonger - raketer och smällare går bort hos oss, dels på grund av djuren och miljön, dels på grund av att jag är lite smällarrädd .

Var rädda om varandra. Ta vara på de år ni får. Vi vet inte hur många de blir.

Mitt nyårslöfte är inte att gå ner i vikt. Eller att träna. Eller att sluta med godis.

Mitt nyårslöfte får bli att jag ska njuta mer. Av själva livet.

Kram på er

Så var det gjort då (sa Tok-Olle då han sket i böxan, som pappa alltid sa). Julen alltså, eller iallafall julafton. Lite av ett antiklimax, som det ju blir varje år när man har mindre barn. Årets jul blev en höjdare, måste jag säga.

Vädret var helt UNDERBART! Sju minus, strålande sol, perfekt sparkföre när jag och Cera var ute mitt på dan. Jag fick röda kinder och Cera frost i "skägget".

Lugn och ro! Med åren har jag verkligen lärt mig att stressa ner, att förstå att julen kommer även om det finns tvätt i korgarna, om det inte är nybytt i sängara, om vi inte hunnit med att fixa allt godis. Många av de här gamla, lögliga traditionerna är till för att brytas, så de så!

Att ha alla hemma, såklart. Det är ju det allra bästa. Vet ni - när jag sitter och tittar på alla mina ungar då önskar jag mig faktiskt inget annat. Tusan, vad rik jag känner mig då. Sen har de ju hittat helt underbara kärlekar också. Och de har så roligt ihop allesammans, stora som små. Man blir rent av lite religiös!

Maten! Mums filibaba, ser redan fram emot nästa dukning vilket borde bli om ungefär en timme eller så. Sill, revben, jansson, lax... ja, ni vet ju själva.

Men så finns det såklart lite baksida av myntet då, och det värsta är nog...

Maten... min lchf-kropp mår icke bra av kolisarna, jag sväller och ser ut som en höggravid sjöko. Men jag kan inte låta bliii, inte jansson, inte hårdmacka med skinka, inte chokladen. Men längtar redan efter avgiftningen. Knasigt, jag vet. Men jul är det bara en gång om år.

Överstpända barn. Igår var det lite svajigt med de små, nerverna är liksom lite utanpå och en itörnad lilltå kan få taket att lyfta. Det blev några rejäla meltdowns mellan varven, vilket inte är så kul för en sockerstinn mammahjärna...

Alla dessa jä-a förpackningar! Hur TÄNKER de när de plastar in och snörar fast grejerna till barnen? Inte en unge utan tång och såg tar sig in i minsta lilla barbieförpackning. Och alla vill ha hjälp samtidigt, såklart. Elände!!!

Men allt är såklart petitesser när man ändå får ha varandra. Vi vet ingenting om hur nästa jul blir, om man har lyckan att få ha hela familjen kvar. Inte alla får ha det .

Idag är kanske julens bästa dag. Barnen är nöjda och glada (för det mesta ) det är avslappnat och skönt, alla är lediga och maten är liksom redan fixad. Ser ut att bli en lika solig och fin dag som igår, så det blir nog till att ge sig ut medan det är ljust.

Jag hoppas ni alla har en riktigt skön julhelg!

Ibland blir jag så trött på mig själv.

Det tror jag de flesta blir.

Hade jag kunnat hade jag klivit ur min kropp och sagt "men GE dig nu, man kan inte förändra allt och alla".

Ibland känns det som att jag slänger bort min energi på fel personer och i fel diskussioner, man samtidigt kan jag inte heller tiga när jag stöter på något jag brinner för. Något jag burit med mig hela livet är min starka övertygelse om alla människors lika värde. Inte för att det var nåt vi dryftade mycket i Naggenskogarna tror jag, men jag minns att första gången jag kände det så starkt var min första skoldag, då en av pojkarna stod helt ensam och jag tyckte så synd om honom så jag var tvungen att gråta en skvätt. Kanske en smula dramatisk och överempatisk, men jag minns det som igår - jeans med påsydda band nertill hade jag, eftersom vi inte hade råd att köpa byxor i samma takt som jag växte. Långt och trassligt hår hade jag också, och lite tandlös och väldigt nervös för det var ju trots allt min första dag i skolan. Och den här killen, som var äldre än mig och mycket längre och större på alla vis, han såg lika ledsen och ensam ut han. Sen minns jag inte hur det blev, men med tiden blev i alla fall både han och jag varma i kläderna och jag är inte alls säker på att HAN minns nåt av det här.

Nåväl, inte för att jag är nån sorts moder Theresa, men jag har svårt att tiga när jag hör förnedrande kommentarer om andra och speciellt när det är rasistiska sådana. Att tro att man är en bättre människa för att huden är ljus och ögonen blå eller för att vi bor i ett av världens mest undanskymda länder med minst befolkning - ja, det tyder på att man är väldigt trång i sitt sinne. Men ett trångt sinne kan vidgas, tänker jag, och därför tiger jag inte. Och - det viktigaste av allt - har man barn är det ännu viktigare att visa att man står upp för det man tror på för att i sin tur stärka sina barn att göra detsamma.

Därför blir jag oändligt glad över att se och höra alla dessa ungdomar vi har i kommunen gå samman och engagera sig mot en flyktingpolitik som är helt uppåt väggarna. Det är en gemenskap och värme som bygger broar och river murar snabbare och starkare än vi kan ana, jag tror deras kämpaglöd är precis det Sverige behöver just nu. Min fasta övertygelse är att den utvisade trebarnsfamiljen som varit Ångebor i elva långa år snart är på hemmaplan igen, och då är det superviktigt att det här engagemanget fortsätter för andra människor som behandlas värre än djur och det tvivlar jag inte en sekund på!

Destom mer beklämd blir jag då jag möter vuxna människor, vi som ska vara våra barns förebilder, som har så fruktansvärt inskränkta och främlingsfientliga åsikter. Har vi verkligen inte kommit längre än så? De jag mött är "anonyma" människor på facebook, men det gör inte mindre ont i hjärtat för det. Många timmar igår gick åt till att försöka få till en vettig diskussion i en tråd på fejjan, men jag kan säga att det är så gott som omöjligt och det känns som att jag slängt bort mycket av min dyrbara tid och energi på... vad? Därför måste jag få skriva av mig här för att få det ur systemet och försöka lära mig en gång för alla!!! Jag kan inte rädda hela vida världen och jag kan inte omvända varenda bonnläpp (pardon...) som sitter i stugan och längtar tillbaka till 60-talet. Suck.

Hur skulle NI reagera på följande påståenden - dessa är direkt hämtade från "diskussionen" jag hade igår, först det spam som startade hela diskussionen - det kursiverade är de med rasistiska åsikter och de okursade kommentarerna är jag, jag har utlämnat en hel del av kommentarerna. Tycker att de här räcker :

"xxx. Jag tänker inte sjunka till din låga nivå, jag är säker på att din hiss är precis där den ska vara. Din attityd är på något vis talande för den åsikt du står för. Att behandla människor som terrorister eller kriminella när det enda de vill är att få vara och göra rätt för sig, det är ett inhumant och odemokratiskt samhälle. Inte något jag är stolt över."

"Vi behöver inga negrer och muhammedaner i Sverige. Dom har inte här att göra och framför allt...Vi som värnar om Sverige och den svenska kulturen vill inte ha dom här! Du är ju sä j-a blåögd så det kan inte vara sant bara.
Sverige ligger t.ex tvåa i hela världen vad det gäller antalet anmälda våldtäkter. Bara Lesotho är värre...och det är inte "pursvenska" män som står för den statistiken även om du och dina gelikar kallar dom svenskar.
Förmodligen lär du inte ändra åsikt om invandrare förrän du eller din dotter får lite somalisk överraskningssex. Jag märker att du inte har några motargument...Hur kan det komma sig?"

"xxx, jag har så många argument så du kan inte tro. Det största argumentet heter medmänsklighet och kärlek. Men jag har lärt mig att vissa personer går det inte att tala med. Så mycket energi jag lagt i mina dar på att försöka få folk att inse vad deras tankar kan leda till, så mycket tid jag lagt ner i onödan. Idag igen har jag lurats till det, vilket gör mig bedrövad. Trots allt önskar jag dig en god jul med mycket värme, god mat och kärleksfullhet. Och jag är inte ironisk. För jag tänker att vi är alla "offer" av våra erfarenheter och vår uppväxt, en del väljer att lägga vissa saker som inte varit så bra bakom sig och bli en bättre människa, en del har lärt sig från börja att alla har samma värde och en del väljer att fortsätta sprida hat. DEt är upp till var och en vilken kategori man vill tillhöra."

Nästa tråd började såhär:

"En liten parentes; Muslimer får ENDAST äta kött vid festliga tillfällen- det SKA vara Halal-slaktat= rent djurplågeri! Annars SKA dom endast äta "sådant som växer på träd"- enligt Koranen. Hur många Muslimer lever efter detta- egentligen?"

"Dom FÅR äta kött vid festliga tillfällen, t.ex när Ramadan- fastemånaden är slut- DÅ blir det fest! Annars ska dom bara äta sånt som växer på träd= inte ens potatis, bär eller rotsaker- det växer inte på träd."

"Ser fram emot en musse-jävel stående och käka kottar,de växer ju på träd......"

"Är de några som är orena djur är det väl mussarna själva....."

"Dom torkar sig i röven med bara handen" konstigt att dom inte torkar sig med nån av sina fruars händer,med tanke på deras kvinnosyn... slocknade krutet???"

"Tycker dina kommentarer stinker, xxx. Det luktar förföljelse och hat om dem. Stackars de muslimer som råkar komma i din närhet :-("

"Mia du har helt missuppfattat, det är inte "stackars de muslimer" utan stackars oss som hamnar i närheten av muslimer. Kolla upp lite om vad dessa idioter sysslar med runt om i världen innan du kastar ur dig spåniga kommentarer"

"xxx. Du behöver verkligen inte berätta för mig vad jag ska kolla upp och inte. Empati och medkänsla är något man har i sig, inte något man kan läsa sig till. Att generalisera är bland det farligaste som finns. För snart hundra år sen var det judarna som skulle väck. Idag är det muslimerna. Hatet finns alltid där, det är bara vem det riktas mot som ändras. Om hundra år kanske det är "vi smarta svenskar" som jagas. Inte helt konstigt i så fall, kan jag tycka."

En annan, förutom jag, som faktiskt kom med orasistiska åsiker: "Det finns gott om exempel på spånkepsar som inte är muslimer, galningar finns i alla läger och kommer nog alltid att så göra. Vi kan ju börja med Hitler, Breivik, Reinfeldt och Björk."

"Jepp, sen kan vi ställa oss upp, titta oss i spegeln och den dan vi kan säga att vi är helt perfekta själva och aldrig säger eller gör nåt fel, då kan vi också döma andra. (Tänk vilken otur det var för nassarna och sd:arna när det uppdagades att det var en blond norsk som slaktat 80 ungdomar. Men på nåt vis fick de ju till det att det var muslimernas fel då också. Det finns liksom ingen hejd på galenskaperna...)"

"de tar ju tid och kraft att fuska,mygla och ljuga mest hela tiden,så dom kanske inte hann med så mycket mer.... på den gamla goda tiden med Erlander (fram till slutet på 60talet/början på 70-talet) var det väl kanon,sen har de mest gått utför med en ruskig fart..."

 "Att ständigt bara se tillbaka leder oss inte framåt..."

"Röstar man på sd är man rasist, jag tror allt annat är omskrivningar för att man inte törs stå för det. Det finns många andra partier förutom centern och s att lägga rösten på. Vill ni verkligen ha ett parti som står för inskränkthet, tillbakablickande och fördomsfullhet? Tänk, jag antar att det var såhär Hitler fick sina anhängare också. Han måste ha börjat nånstans. Jag kan INTE fatta att vi stilla accepterar det :-("

"Håller med dig xxx att du kommer lägga din röst på SD gör inte att du blir mer eller mindre rasist,löjligt resonemang de där. Mia R, "Jag kan INTE fatta att vi stilla accepterar det :-(" borde de inte vara vi vakna människor som skriver det? Jag för min del kan inte fatta hur ni stillasittande kan acceptera hur muslimerna och deras ideer/uppfattningar om vad som är rätt och fel tar över vårt fina sverige och våra gamla fina traditioner. Jag avslutar med samma ord som Cecilia :jag har ALDRIG röstat på sossarna- och nästa val kommer jag att lägga min röst på Sverigedemokraterna- inte för att jag är rasist utan för att jag ser vad som håller på att hända."

 "xxx, du kan väl ändå inte påstå att du skrivit annat än rasistiska eller förlöjligande inlägg här? Och ändå säger du att du inte är rasist? Varför kan inte både muslimer och kristna få ha "rätt" - nu låter jag som när jag pratar med barnen när de bråkat, det är inte min mening... De vill inte äta gris. Vi vill inte bära slöja. De torkar sig med vänster hand (MED papper, för den som nu undrar) vi torkar oss med höger. Eller vänster. Vem bryr sig? Varför måste alla vara lika? Är vi så rädda för olika? Sorgligt och beklämmande. JAg brukar säga: jag bryr mig inte om vad folk gör i sängkammarn och inte vilken gud de tror på. Jag bryr mig om människan."

"Det låter ju lite finare om man diskuterar det här som ett politiskt problem, men attityderna som pyr under "jag är inte rasist - MEN" eller SD:s - som ju är ett missnöjesparti... - går inte att blunda för. Ord som muslimjävlar och negrer har återkommit i den här och den andra diskussionen, och det kan väl inte vara annat än rasisitiskt? ATt det sen finns knäppskallar överallt förstår väl varenda människa med sunt förnuft?"

 "Sverige behöver INTE SD. Vi måste väl vara bättre än så?"

 "ATt det sen finns knäppskallar överallt förstår väl varenda människa med sunt förnuft? Kan inte annat säga än att det tycks tveksamt att vissa i den här diskussionen har sunt förnuft..... att kalla någon för rasist utan några som helst belägg för detta är bara spånigt. Om jag som vuxit upp med kompisar från finland,grekland,italien,polen sen dagis skulle vara rasist,vem fan är då inte rasist om jag får fråga????Det känns nästan som att kasta pärlor till svin,i denna diskussion-lönlöst med andra ord...."

"Då ska vi se xxx: "Ser fram emot en musse-jävel stående och käka kottar,de växer ju på träd......" "Är de några som är orena djur är det väl mussarna själva....." "det är inte "stackars de muslimer" utan stackars oss som hamnar i närheten av muslimer. Kolla upp lite om vad dessa idioter sysslar med runt om i världen" Ja, det här är vad du själv skrivit i tråden, är inte det rasistiska åsikter så vet inte jag... Det är tur jag har skärmdumpat den här diskussionen. xxx, jag kan inte förstå hur du kan säga att du älskar dem allihopa och så säga att du ska rösta på SD? Det är en helt omöjlig ekvation..."

"Mia R, jag ger upp, de känns lite som att lära en tegelsten att dansa hambo de här.... Det jag hade åsikter om var att muslimerna håller på att ta över sverige och att vi svenska skall anpassa oss fullständigt efter deras ideer. Tex inga skolavslutningar i kyrkan,anpassad mat i skolan/dagis mm så den inte innehåller griskött, att man inte får grilla korv på de kommunala bolagets utegrill på sommaren,för då blir grillen oren och kan ej användas an muslimerna osv osv listan kan göras hur lång som helst... Så länge inte vårat samhälle skall anpassas till mulsimerna utan att dom anpassar sig till oss och sitt nya hemlands seder och bruk är väl allt ok.Vad dom gör innanför hemmets väggar är ju deras ensak,men håll det där! Det är inte vi som skall anpassa om till dem utan tvärt om.Jag som är uppvuxen i västerås(stro industristad) med enorm arbetskraftsinvandring på 70-talet,har vuxit upp med massor med olika nationaliteter sen dagis och varit kompis med alla dessa utan några som helst problem,skulle jag vara rasist? Ja mycke ska man höra innan öronen trillar av..."

"Inget av det du räknar upp: kyrkan, skolmat, korv osv är SANT! Det är rena fabuleringar och inget som händer i verkligheten. Jag har barn som går i skolan och det har aldrig varit tal om nåt sånt. Jag har jobbat på flyktingförläggningen och muslimer har ALDRIG en gång krävt nåt av det du räknar upp. Fördomar och inget annat. Statistik - ja det är enkelt att kolla upp. Det viktigaste är kanske att se orsaken bakom den?"

Jaaa, inte vet jag. Ni är antaglien inte så många som orkat läsa igenom det här och det förstår jag. Jag var bara tvungen för min egen skull, för att få sinnesro.

För idag är ingen vanlig dag. Idag är Paulas sjuttoårsdag. Fina, goda, varmhjärtade Paula. Det är för hennes och hennes syskons skull jag håller på så här. För mina barns skull kan jag göra vad som helst. Vad som helst.

"Men alltså, varför kan man inte hjälpa ALLA då, varför måste en del åka och en del få stanna?"

Ja, det kan man verkligen undra och det är inte utan att man känner sig som en halvrutten mor när dottern frågar och jag måste svara: "näe, alla kan vi inte hjälpa, men någon kan vi hjälpa och om alla tänker så så blir det ju ändå rätt många som får hjälp..." Ett fattigt svar till en tonårig dotter som upprörs över hur vi i Sverige idag, på tjugohundratalet, skickar hem en trebarnsfamilj efter ELVA år här. Jag skulle så gärna vilja svara henne att självklart kan vi se till att ALLA får stanna. Men ljuga har aldrig varit min grej, inte för barnen, för mig själv eller nån annan. Även om sanningen svider ack så mycket .

Det jag sa till henne sen var: "att det är så viktigt att ni som är unga idag och ska ta över ser till att sånt här inte får hända, och då är det superviktigt att visa sitt missnöje, att protestera och inte tiga. Där måste ni börja, sen är det bara att forsätta kämpa på och framförallt se till att Sverigedemokrater och andra som lider av brist på empati och demokrati inte får någon som helst makt". Därför är det så glädjaden att ungdomarna, tillsammans med vuxna, gemensamt sätter ner foten och säger att NU ÄR DET NOG med galenskaper. Man behandlar inte folk som brottslingar och skickar dem till ett land de inte längre känner som sitt, ett språk de inte behärskar samtidigt som de får lämna sina vänner, sina arbetskamrater, sitt liv här i Ånge. Lilla pytteånge som behöver varje människa vi kan få i dessa underbara avkrokar. Men tydligen är det skillnad på folk och folk...

Kanske är det så att det faktiskt finns anledningar till att skicka hem familjen. Kanske har - eller hade - de inte tillräckliga skäl för att stanna här när de kom för elva år sen. Men, pardon my french, vad FAN! ELVA år! Ska folk behöva gå och vänta i elva år på såna här beslut? Jag minns när jag jobbade på flyktingförläggningen, då fanns det några familjer som väntat i tre år och jag tyckte det var närmast tortyr! De levde ett sorts icke-liv, för varje dag de gick till förläggningens reception för att hämta sin post hade de ont i magen över att de kanske, kanske just den dagen skulle få beskedet att de inte var välkomna. Hela deras liv gick ut på att vänta och det är inte konstigt att många av de här människorna drabbas av svåra psykiska sjukdomar. Men tydligen var tre år inte nog, elva år är nästa fyra gånger så lång tid. Heeelt galet.

Ja, jag blir så fruktansvärt upprörd och känner mig så frustrerad över maktlösheten jag känner. Jag skäms över att vara svensk. På allvar. Igen. Det händer tyvärr alltför ofta. Alltifrån hur vi jagar och hatar ett av våra äldsta djur, vargen, till hur vi behandlar våra medmänniskor. Är vi ett så inskränkt och snålt folk? Skäms på oss!

Inte blev det nåt glatt "så-här-var-vår-Lucia"-inlägg, det känns inte rätt att skriva ett sånt just idag. Trots att barnens sång och deras fina framträdanden (tre stycken hann jag med...) under dagen var en lisa för själen. Vemodigt och sorgligt är det också att barnens dagiskompis Texas, som blev mördad i höstas, blev mördad av ett annat barn. En tioåring. Dubbel sorg. Hur ska livet bli för den killen? Vad har han varit med om som gjort att han kan strypa en liten kompis med ett hopprep? Hur kunde det få hända, var fanns de vuxna? Så många frågor och kanske får vi aldrig några svar.

Vi måste bli bättre i det här kalla, mörka landet på att se varandra. Hjälpas åt med barnen - it takes a village to raise a child... - dela med oss av vårt överflöd, öppna våra sinnen och hjärtan.

Kanske kan såna här tragiska händelser få oss att bli mer medvetna, då har de ändå nån mening. Som min andra tonårsdotter sa: "jag grät så jag höll på bli tokig" när hon varit på demonstrationen igår. Tårar av ilska, vanmakt och chock. Det värmer hjärtat när jag får höra att så gott som alla Ånges ungdomar slöt upp för att visa sitt stöd för familjen. Det finns hopp, barnen är våra allra bästa läromästare. Det är dags att vi lyssnar på dem nu!