 |
|
|
 |
|
|
Mina dagar!
|
 |
|
|
|
Tick, tack, tick, tack...
... nyss var klockan visst sex på morgonen och nu är den nio på kvällen. Hur det går till? Jo, man ser till att börja praktisera på heltid och vara ensam mamma så blir det så  . Vi kan säga att perfect timing inte är att sambon kursar i Stockholm första dagen man ska ge sig ut på praktik - jädrar i min låda så fullspäckad min dag har varit från det att jag vaknade just sex noll noll i morse (och jag vaknade av tuppf-n som jag glömde stänga om igår  till råga på allt...). För första gången har mina tre små skruttor varit längre än två på dagis, ända till halvfem och nog märktes det på dem att de inte är vana. Trötta och hungriga var de när jag kom, som tur var hade jag med mig Becka och Agge hem ikväll, och maten var helgens grytor och köttfärssås som blev satta på värmning så DET gick iallafall snabbt . Tänk vad glad jag är att jag kunnat vara hemma i så många år jag varit med dem och väntat med de här långa dagarna på dagis. Visst har vi fått leva snålt men det har det verkligen varit värt törs jag lova, tror vi känner oss rätt mogna för det här allihopa  .
Jag känner mig helt säker på att jag kommer att trivas jättebra på "soc", men det är mycket att ta in så här i början. Bara det här med alla namn - jag är verkligen INTE bra på det, måste försöka komma på nåt knep... Träffade en gammal klassis där, hon har jag inte sett på typ hundra år (jaja...) och det var hur kul som helst! Antar att vi kommer att avhandla en hel del gamla minnen med tiden  . Imorrn ska jag försöka knåpa ihop min studieplan för praktiktiden, den ska visst lämnas in de första veckorna.
Efter jobbet hämtade jag som sagt upp Becka och Agge, och tänk att han (Agge) också har börjat plugga! Han läser in lite ämnen på komvux, han och Filip läser engelska i samma grupp. Och Bea är i Härnösand på sin första innevecka, hon har börjat på lärarutbildningen - nu går alla i familjen utom Rickard i skolan, vilket gäng pluggisar vi är, hahaha  . Vi får väl se vad det blir av oss i slutändan . Om jag inte blir socionom kan jag alltid bli försäljare, säljer gamla kursböcker i parti och minut. Allt från lärarböcker till sommarkurslitteratur, några kronor blir det och det kan allt behövas .
Nej, nu har jag gnuggat mig i ögonen länge nog, nu ska jag krypa ner och ta mig en mycket välförtjänt och god nattsömn (och tuppen är instängd!) så jag kan skutta upp ur sängen om några timmar  . Och då är det minsann första september också. Herreminje.
|
Det känns lite trögt...
Har tänkt skriva ner några rader i bloggen under flera dagar, men det har som sagts känts lite trögt. Kanske beror det på att jag ägnat så mycket tid åt att skriva annat - mina sista sommarkursuppsatser har haft inlämningsveckor och det har blivit rätt mycket tid till det. Att skriva analyser ÄR inte det lättaste men rätt bra träning. Den sista analysuppgiften handlade om att jämföra två deckare ur ett par olika perspektiv och jag hoppas det blev bra. Jag valde Agatha Christie vs Ann Cleeves, lite kul att jämföra två kvinnliga deckarförfattare som är så olika men på många sätt också lika. Och idag fick jag hem uppsatsen om Barna Hedenhös, tack o lov blev den godkänd så EN av sommarkurserna är iallafall i hamn! Den andra lär jag få vänta på, tror de har tjugo arbetsdagar på sig och inlämningen var idag.
En annan anledning till att jag inte skrivit här är att jag känner mig lite låg, den här underbara hemmasommaren är slut och vardagen har kommit. Ja, inte helt för mig då eftersom jag börjar min praktik först på tisdag, men småtjejerna började dagis i måndags och alla andra barna har gått i skolan i snart två veckor och Filips semester är slut och han har avverkat första jobbarveckan. Och så skruttfian Rebecka saknar jag såklart, det är så tomt och konstigt utan henne. Tänk, jag som trodde både sommar och barndom var forever  ack vad jag bedrog mig. Sen kan jag ju inte låta bli att vara stolt över mina fina utflyttade storbarn: både Becka och Rickard klarar sig så bra och har så fina sambos, det gör ju allt så mycket enklare. Saknaden är väldigt egoistisk men jag jobbar på det . Senaste veckans oändliga regnade är ju inte precis upplyftande för humöret, jag hade samma tvätt hängande ute i fem dagar innan jag skickade Filip in för att köpa en ny torktumlare åt mig (den gamla gav upp i maj...). Har hört talas om nån Italiensk värmebölja som visst ska komma, men jag tror den har tappat kartan .
Men jag ser jättemycket fram emot min praktik, var in och hälsade på där (på socialkontoret) i tisdags. Oj, vad jag känner mig välkommen, jag tror jag kommer att få en mycket givande höst! Ett extra plus är att min handledare är hon som hade hand om vårdnadsutredningen för storbarna för 8-9 år sen, och jag vet att hon är superbra att ha att göra med. Men visst känns det pirrigt, det är helt annat att sitta i en skolbänk och läsa om saker och ting jämfört med att "vara ute på fältet". Jag är glad att jag har lite livserfarenhet med i bagaget, tror det kan vara till stor hjälp. Det som känns lite motigt är att det blir fulla dagar, 8-17, och det är jag ju inte helt van... Kommer väl att ta sina modiga veckor innan jag är inne i trallen . Till råga på allt åker Filip på kurs till veckan så fram emot fredan lär jag vara lite yrslig  ...
Nu ska vi ha en härlig helg (hoppas jag) med lite sommarbortplock: poolen ska tömmas och packas ner, gräset ska väl få sig en duvning och kanske, kanske kan vi locka hem alla ungar på lite middag?
|
Men hallå -- vänta!
Vad var det för varmt, ljuvligt, skönt, grönt, blått som swishade förbi? Jasså, var det sommaren! Jahaa, den tog sig in i raketomloppsbanan i år! Då förstår jag . För skolstarten är väl ändå slutet på sommaren, och idag började både Oline och Paula ettan, Oline i den allra första ettan och Paula i gymnasieettan... Oline har redan hunnit hem, första dagen blev en mjukis med lite lekar och fika ("mäh, ska vi inte få jobba ALLS" sa en av killarna i klassen, "vad TRIST!" - härlig inställning ) och hon var så nöjd och glad men Paula har inte kommit än, jag hoppas, hoppas att hon också ska känna sig nöjd för hon har tvekat väldigt vad gäller programval. Men det är ju inte värre än att det går att byta! På måndag börjar Rebecka sitt andra gymnasieår, och nästa helg kanske hon och Agge börjar inflytten. Ska ärligt säga att jag gruvar mig, mer än med Rickard. Jag hann inte riktigt med när han flyttade, allti gick så fort, men den här flytten har vi vetat om så länge. Och nästa vecka har jag mitt sista sommarkursarbete att hugga i med, så då ska de små få börja dagis - som de längtar! Då kommer det absolut att kännas som att sommaren är över.. Och efter den veckan står praktiken och knackar på dörren, jag hoppas jag får veta den här veckan vem som blir min handledare så jag kan få reda på lite arbetstider och sånt.
Sist jag skrev satt jag nere i Halmstad i vår mysiga lilla stuga, och vi hade verkligen en härlig vecka. Men det var väldigt skönt att komma hem också - fast man uppskattar hemma så mycket mer när man varit borta! Hemresan var lite tuffare än nerresan, och vi gjorde lite fler pauser. Vi bor verkligen i ett underbart vackert land, tänk så mycket det finns att se  hur ska man hinna med allt? Och ändå inser jag när jag är borta att min plats på jorden, den är i Ringdalen i det här lilla huset. Fast det är klart, det kanske är människorna omkring mig mer än platsen som är det viktiga. Såg ett program på tv häromkvällen om dödsdömda som blivit frikända efter många år eftersom det visat sig att de varit oskyldigt dömda, och en av dem (han hade suttit inne OSKYLDIGT i 22 år!) att det fanns två saker i livet som var viktiga. Det första var familjen. Och det andra var... familjen. Jag kan inte annat än hålla med honom. Kanske är det därför det gör så ont i en när familjen förändras och barnen börjar flytta ut?
Här är bilder från semestern:
http://www.sexbarnsmamma.se/16219820
Sen måste jag få dela med mig av en märklig sak som är jättesvår att förklara utan att det låter helflummigt. Jag satt och halvslumrade MEN jag sov inte utan bara slappade och satt och funderade då helt plötsligt jag såg pappa framför mig PRECIS som han såg ut innan han blev sjuk. Han stod och skrattade och jag hörde t o m hur han lät, han hade sin favvoklädsel på sig; en blå/orange overall som han alltid hade på sig när han höll på ute. Det kom så oväntat, och inte ens när jag ser honom på kort eller film känns han så levande och äkta som han gjorde precis just då och jag kände hur tårarna bara flödade över. Inte för att jag var ledsen, utan mer som en fysisk reaktion på vad jag såg, som en sorts överraskning... Ja, jag vet inte, det varade kanske bara i tio-tjugo sekunder och sen *poff* försvann han, men det var nåt jag aldrig kommer att glömma. Det kändes iallafall fint att få se honom så stark och glad och inte sådär sjuk och tärd som han var sitt sista år...
Nu ska jag ta och ta vara på lite sol ute med barnen, jag tror Oline och Alice fixat lite picnic!
|
Då ska vi se om vi får till nåt...
Sitter i en liten stuga i Halmstad och har en sån här propp man stoppar i datorn och det är lite lotteri att få internetuppkopplingen att funka som man vill - jag har provat att öppna bloggen x antal gånger men *poff* så försvinner allt bara! Så nu gör jag ett sista försök att plita ner några rader härifrån .
Vi har haft en underbar vecka hittills. Lite väl händelserik ibland, men mest underbar! Resan ner gick finemang, lite gnöl över tolv timmar i bilen får man ta, men överlag gick det som sagt bra. Inköpta dvd-spelare till de små var ett bra grepp, och att starta klockan tre på natten var inte heller dumt. Spännande att åka genom finnmarken, speciellt när varningsskyltarna för björn dök upp. Vi stannade och åt frulle mitt i björnskogen, men ingen nalle ville visa sig . Vi var framme här i Halmstad vid tre på eftermiddan, och då var det SKÖNT att sträcka på benen och packa ur bilen. Fyra små stugor väntade på oss; vi med de tre små i en, storbarna (Becka, Agge och Paula) fick en egen, svärisarna en och Mona och kidsen en ien fin liten fyrkant i ena hörnet av stugområdet. Lummigt och fint med stora springytor för barna, och lite compactliving är semester, det!
Stranden ligger ungefär en kilometer ner, och en riktigt solig dag har vi varit där - det är storligt varmt i vattnet, jag trodde inte havet kunde bli så varmt. Härliga solvarma klippor och tånglukt, kan det bli mer sommar? Och så långgrunt att man är halvvägs till Danmark innan man har vattnet vid magen - tänk då på att jag är kort som en dvärg  . Ja, Danmark har vi hunnit med också, vi for färjan över från Helsingborg till Helsingör. En tripp på trettio minuter! Men innan vi kom till Helsingborg åkte vi över Hallandsåsen och det klarade inte vår bil. Motorremmen small av så det blev till att ringa bärgningshjälp och köra den på verkstad, så nu har vi hyrbil. Så vi blev sinkade med några timmar innan vi var framme vid Helsingborg, men det hade kunnat vara värre! Tänk om bilen pajat när vi satt oss och var på väg hem, hur skulle vi ha löst det? Så jo, allt har en mening, det är min fasta övertygelse. Helsingör var iallafall en jättemysig stad, väldigt sydländsk och det kändes att vi var utomlands .
Igår var vi på äventysland inne i Halmstad, massor av karuseller, bad, dinoland - och smartast av allt var att allt ingick i inträdet, det gillas! Så vi manade ungarna att åka allt gånger två, minst och värst av alla var nog Frida. Det finns nog inget den ungen är rädd att göra. När vi åkte bläckfisken (snurrar runt, runt och upp i luften) frågade jag henne om det inte var otäckt. -Näe, det är skööönt! svarade hon då! Och Alice, som aldrig velat åka karusell tidigare, testade det mesta och hon hade en sån härlig förklaring till varför människan har fått två händer: -det är för att man ska kunna hålla i sig med en hand när man åker läskiga karuseller och så vinka med den andra . Såklart det var DET Gud tänkte på när han skapade människan!
Lite småskador har det blitt, ungarna ramlar i kaninhål (det finns MASSOR av vildkaniner här!), skär sig på snäckor (tusenfalt fler än vildkaninerna!) och lite till - ungefär som det ska vara när det är sommar . Lite magont (hm, kan det vara matordningen ) och huvudvärk (lätt att glömma att dricka vatten...) och så en skvätt ryggont på det (inga hästensängar, precis) så har semesterkropparna fått sitt... Vi får kurera oss när vi är hemma igen .
Snart tror jag hela konkarongen ska dra ner på playan, själv ska jag se till att få iordning en inlämningsuppgift till sommarkursen, går nog ner till de när jag är klar. Undrar om storbarna har vaknat, annars får jag nog gå över och väcka dem, Paula och Becka vill inte missa en dag i solen! Ska se om jag kan få in lite kort härifrån också, men som sagt - internet funkar inte riktigt som hemmma!
|
Rötmånad och fullmåne...
Kanske därför man känner sig som en förvälld murkla eller nåt sånt  ... Åsså är det sista dagen på juli månad imorrn, det är ju också en sak som får mig att bli lite låg. Jag fattar inte hur fort tiden kan gå - det är verkligen så att tiden går fortare ju äldre man blir! Iallafall när det är sommar . Men än är det för tidigt att summera sommaren, vi har vår vecka i Halmstad kvar, den ser vi verkligen fram emot allihop! Kanske inte just resan ner men det ska bli så himla skönt att få bara vara i en hel vecka, trist bara att Bea och Rickard inte kunde få ledigt. Så håll nu tummarna hårt för att det är fint väder på västkusten från nästa helg, för i planen ingår mycket bad .
Och håll tummarna för att vi får vara friska, för idag var jag in på vårdcentralen med Paula. Stackarn har åkt på halsfluss, inte riktigt det man njuter av när det är varmt och fuktigt ute. Ja, det är klart - när njuter man av halsfluss? Vi for in i morse, fick en tid på en gång när jag ringde och hastade iväg och kom fram några minuter innan hon skulle in. Hon hade så ont, stackarn, så hon kunde inte ens svälja. Och då blir man lite irriterad (jodå, fullmånen och luftfuktigheten gör inte mitt humör solskensaktigt, speciellt inte när det kryddas med en aningens PMS ockås ) när hon får sitta och vänta i nästan den maximala halvtimmen. Jag tror jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger man fått komma in till en läkare på eller före avtalad tid, och jag tror det är det enda yrke där det är fullt accepterat att det är så. Visst, visst, jag förstår om det är så att läkaren ifråga står med händerna i nån människa och opererar, eller det händer nåt akut. Men jag köper inte att läkare inte ska kunna planera sin tid och få det att klaffa! Precis som om patienternas tid inte var lika mycket värd, inte lika dyrbar? Som sagt, det retar mig och har gjort länge och jag är förvånad över att det är mer regel än undantag att det är så... Men som sagt, vissa dagar är man lite mer känslig för sånt här än andra .
Just nu är jag solokvist, Filip har stuckit och fiskat med Becka, Agge, Bea och Rickard, Paula sover hos momma (dit vill de när de blir sjuka) och de tre små sover som grisar. Själv sitter jag och mumsar naturgodis och smuttar på lite rött - visst låter det nyttigt med naturgodis, haha!? Efter semestern måste jag absolut och utan pardon ta itu med mat och motion, igår sa Frida åt mig när jag packade in mat i kylen:-mamma, du är ju lika stor som kylskåpet! Vojne, vojne, inte nog med att jag är smidig som ett, nu ser jag ut som ett också. Dessa ärliga ungar . Innan naturgottat var jag upp till svärisarna och Mona och fick tjuvstartssmaka på kräftor - mums! Men det blev mest klor, för Frida älskade visst dessa röda "skalbaggar" som pappa kallade dem för när han levde . Men det fanns ju lite paj och bröd så jag förgicks ju inte av hunger precis, haha!
Ja annars då? Jo, simskolan är slut också (ännu ett tecken på att sommaren inte är evig...) och tjejerna har jobbat på otroligt bra. Oline är inne på kandidatmärket nu, så nästa sommar får hon börja med magistermärkena och Alice och Miranda som lärde sig simma i början på simskolan har kommit ända till silvermärket. Frida har mest legat och myst i sin egen lilla hörna men har snappat upp en hel del så nästa sommar kommer hon säkert att tävla i märkesligan hon med! Det har varit rätt skönt ändå med den där stunden mitt på dan när Paula gått med dem på simskolan och jag har kunnat läsa i lugn och ro, som tur är har jag gjort värsta delen av sommarkurserna (tror jag!) så nu är det bara tre deckare att läsa kvar plus att skriva en analysuppgift sen i slutet på augusti. Rätt perfekt sommarjobb, om jag får säga det...
Nu ska jag ta och zappa lite framför TV:n och se om jag hittar nåt värt att se, men först ska jag gå och stänga om pullorna och se om kotte är framme. Såg en platt kotte idag lite längre ner i byn och hoppas att det inte är "vår" kotte... Åsså hoppas jag på lite svalka i natt och att den där attans månen bantar ner sig en aning .
|
Love. Så skulle han heta.
Det var så nära att han dog, men han överlevde och var den sötaste unge som tänkas kan.
Så var min dröm i natt, och han var min bebis . Jag kan verkligen förstå varför jag drömde nåt sånt just inatt; dels fick min brorsdotter Anna sin andra son i går (GRATTIS till hela lilla familjen!) och dels satt jag och berättade hur skönt det är att vara klar med barnafödandet, att se hur barnen växer och att jag känner mig nöjd med de sex fina ungar jag fått. Men mitt undermedvetna är tydligen inte riktigt överens med mig där, haha! Ja herregud, så verklig drömmen var, jag kan riktigt känna den där mjuka barnakroppen i famnen och se framför mig hur söt han var, lille Love (var jag nu fick DET namnet från!?!).
Det blev lite barnapratande igår när min pluggakompis Malin kom och hälsade på med sin make och deras två kids. Vi hade bestämt att vi skulle ses nåt i sommar när vädret var bra så barnen kunde få bada och leka ihop - och jag kan ju säga att vädret har inte satt krokben för såna träffar, det är nog mer "sen" som gör det men som tur var ringde Malin och styrde upp en dejt! Så det blev bada, grilla och prata av igår och barna blev uppe ända till tio - och DET händer inte var kväll kan jag säga! Ovanligt nog tog de sig sovmorgon i morse också, så vi har nyss ätit och haft en riktigt slö sommarmorgon . Det kan behövas det med, för igår förmiddag fick jag ett högst ovälkommet besök: mr Migrän . Jag skyndade mig att ta en sån där dundertablett och la mig och somnade nästan på studs, som tur var tog Mona barnen på simskolan så jag kunde sova lite till, det är det enda som hjälper. Så jag var seeeg igår, tyvärr, jag hoppas inte vårt främma´n tyckte jag var alltför underlig . Känner mig lite tagen än, faktiskt, så det blir en lugn dag med mycket vatten och vila för mig. Och läsa lite kurslitteratur - just nu är det en Sjöwall-Wahlöös Beck, och det är lagom idag!
Det är förresten konstigt hur det är det här med sommarplanering; när man är i maj och har hela sommarn kvar så känns den oändlig och man ska hinna göra SÅ mycket och hinna träffa alla och några till, sen *vips* så är det mitten på juli och man inser att dagarna bara flödar förbi som en glittrande sommarå. Vi får se vad vi mer hinner med i sommar, förutom en vecka i Halmstad - Filip jobbar ju en vecka till efter den här och då är det lite svårt att planera en massa också. Men ärligt talat så trivs jag rätt bra med alla dessa dagar hemma, jag försöker stanna upp och njuta så mycket det går. Jag får påminna mig själv med jämna mellanrum . Och inse att nån liten Love blir det inte, vad än jag drömmer om på nätterna .
|
Vilken sommar. VILKEN SOMMAR!
Ja, jag måste skriva det och verkligen pränta in det, för som den människa jag är måste jag tvinga mig att stanna upp och se och njuta av det vi har här, just nu. Så mycket sol vi fått hittills i sommar har vi väl inte fått sammantaget de senaste tio somrarna - det är sol på dagarna och regnar på nätterna, det kan liksom inte bli bättre. Ska man bemöda sig om nån nackdel är det väl att gräset växer som... ogräs då, men det gör ju att man får välbehövlig motion när gräsklipparen får luftas . För annars handlar det mest om livsnjutning på hög nivå och inte speciellt mycket motionerande . På bilden är mina fina gurkor, de trivs i sommarvärmen mot Paulas stugvägg!
Igår tog jag mig årets första dopp också, och eftersom jag är otroligt kräsen när det gäller vattentemp så ÄR det verkligen varmt i vattnet när jag doppar mig. När jag väl kommit i vattnet så har jag svårt att ta mig upp, för det är ju SÅÅÅ ljuvligt att bada i svenskt sjövatten. Så det blev ett långt, härligt bad med barnen, svägerskan och hennes kottar. Jag törs lova att det kommer att bli många fler nu. Bad alltså .
Annars då? Jo, vi var på marknad igår i Bräcke. Ni vet: alldeles för mycket krafs, varmt, mycket folk - men trevligt ändå! Lite karusellåkning för barnen och några nitlotter såklart, sen kunde vi det och for iväg och åt pizza mitt i solen - inte konstigt att det var så skönt att bada efteråt!
Simskolan går in på sin sista vecka, och barnen har jobbat på SÅ bra. Oline är på sista simmärket, det är ju helt otroligt bra jobbat! Alice och Miranda har lärt sig simma bägge två, och är som ena riktiga fiskar. Frida har också varit med, men "har jag sagt NEJ så betyder det NEJ"-Frida tar det lugnt, hon . Simskolas kan det gärna göras, men det ska vara på hennes villkor, lilla tjurbullen!
Filip har fixt Bea och Rickards bil, så igår fick de tillbaka den. Tyvärr så har Bea väldigt ont än, jag hoppas verkligen hon blir bra snart. Usch, jag tänker på hur det har kunnat gå, vilken jäkla tur att det inte blev värre ändå. Och Paula är ute och ränner med sin moppe mest hela tiden, och tänk så oskyddad hon är på den! Huvva, jag blir mer och mer likt min mamma, jag förstår hennes ständiga oro när vi varit ute och flängt på vägarna...
Sen blir familjen bara mindre - Becka och Agge flyttar första september. Jag är SÅ glad för deras skull, de har fått tag i en jättefin etta och längtar såklart massor, men tycker lite synd om mig själv - jag har jättesvårt att förstå att hon är så stor, min lilla fisunge. Men jag kan känna hennes glädje och spänning över att få flytta och sköta sig själv, jag var själv bara sexton när jag flyttade hemifrån. Och det gick ju bra, det med . Det är tur jag har fyra kvar hemma .
Idag blir det *tadaaa* sol och bad, hoppas jag. Sen ska jag dra med mig Mona på tutbingo, tänkte dra in lite semesterpenningar. Men först måste dagen få börja och det gör den nu med en sommarfrulle!
Har förresten lagt in lite nya kort, kolla här:
http://www.sexbarnsmamma.se/16219817?i=36607066
|
En-dag-i-veckan-blogg?
Tja, min tid och lust har inte räckt till att skriva här, nån bättre ursäkt har jag inte men jag passar på nu när huset sommarsover och jag sitter här med en kopp kaffe i godan ro. Visst är det konstigt att en vecka både kan gå rasande fort och samtidigt kännas som minst en månad? För så känns det nu när jag sitter och funderar på vad som hänt sen jag skrev sist...
Det där intressanta sömnprogrammet jag skulle se igår bidde det inget med - vi var i mitt kära gamla barndomshem i Naggen och firade i helgen. Vad vi firade? Jo, min fyrtioårsdag och systersonens 20-årsdag. För enkelhetens skull gör vi så varje år; de som fyller eller ska fylla jämnt under året firas under en helg i Naggen och det är enda gången vi träffas alla syskon med familjer på ett år, plus mamsen såklart! I år var vi trettio stycken, en av mina storebröder kunde inte komma men resten av hans familj var med. Och för varje år blir vi fler, både bebisar och nya respektive till den yngre generationen!
Kalasandet började så bra, jag, Filip och alla barnen (utom Rickard och Bea för hon skulle jobba först) for tidigt på lördagmorgon och började fixa med maten. Min syster och hennes familj var redan där, det är de som köpt huset så de har lite att fixa med varje sommar och så hade de hämtat mamma som njöt av att få vara "hemma" några dagar och gå och hälsa på sina gamla grannar. Det är verkligen som att kastas tillbaka till barndomen när man kommer "hem" igen, många minnen som far i huvudet. Såklart känns pappa nära också, många goa skratt blir det när vi minns allt tok han hittade på våran egen lilla Åsa-Nisse. Jag är säker på att han på nåt vis är med oss när vi är där, för han tyckte det var SÅ roligt när vi alla var hemma och han fick gå och proppa i småbarnen läsk och ta med de lite äldre och åka och fiska i båten. Och så tänker jag på hur synd det är att han inte får träffa alla nya barnbarn som kommit sen han gick bort, och alla nya pojkvänner och flickvänner som finns med nu. Tänk vad han skulle ha njutit av att få vara med...
Efterhand trillade fler in, Friggesundsborna kom och i samma takt som det kom fler människor dök det också upp fler knottj-lar, tyvärr. Så efter en trist regnskur då det fullkomligt exploderade av eländesdjur så bestämde vi oss för att äta inne. Massor med gott grillat, gratäng, sallad, nybakat bröd dukades fram och vi började äta i väntan på att Rickard och Bea skulle dyka upp. Han hade ringt Becka och sagt att de var på väg så vi tjuvstartade lite för vi var så huuungriga . Så kom då en bil till slut men INTE var det Rickard och Beas bil, vi trodde det var en taxi. Ut ur bilen kommer Rickard och jag hann tänka att "herregud vad dyrt det blir för dem att ta taxi ända hit ut i vildmarken!" innan jag såg på honom att nåt hade hänt. Och det var visst ingen taxi. Så vi hastade ut, allihopa, och Rickard kom och berättade att han hade kört åt pipan och att Bea var kvar vid bilen och hade ont i ryggen. Ojojoj, vad tiden stannade till.
Snabbt bestämdes att några av oss skulle åka med bort till olycksplatsen och se vad som måste göras. Jag stannade kvar och Filip och några till for iväg, och sen blev det en nervös väntan för oss alla som väntade hemma. Feststämningen kom av sig och det tog nästan två timmar innan de kom hem igen, berättandes att Bea var tvungen att åka ambulans eftersom hon hade så ont i ryggen. Filip och Rickard åkte efter i bilen och då kändes det både jättetrist och jätteskönt - nu var hon iallafalll i goda händer, tösen! Klockan hade rusat och det var sen kväll och eftersom det var bestämt att Filip och Oline skulle sova i tält så fick då JAG äran att ta över tältet, och Alice hängde såklart också på. Tält är ju... spännande och jag kände mig som en tonåring ett ögonblick, under min ljuva ungdom sov jag mycket i tält på olika platser , jag hade ett iglootält som fick färdas land och rike runt, och det tält vi hade köpt nu är också ett iglootält så jo, det kändes bekant . Tyvärr var alla nackdelar desamma (knott, trångt, lutning, kallt, varmt, ljud - you name it!). Så det blev ingen god natts sömn, precis, snarare tvärtom. Vid två-tre hörde jag att Filip och Rickard kom hem, och eftesom jag hörde att Rickard lät så glad och uppåt riskerade jag inte att väcka mina sovkamrater utan nöjde mig med att ligga kvar och veta att de var hemma igen.
När vi vaknade på morgonen så fick jag den goda nyheten att Bea också var med hem, om än med kryckor och väldigt ont, men de hittade ingen fraktur på ryggen så förmodligen är det mjukdelarna som skadats. Tänk så fort en olycka är framme och tänk vilken lycka att allt gick bra! Nu är jag mest förbannad på den bil de mötte som tvingade ner dem i diket, en bil med chaufför som körde så våldsamt fort att han/hon inte ens bemödade sig att stanna och se hur det gick för Bea och Rickard. Som tur var kom den bil vi trodde var taxi alldeles efter och såg vad som hänt, och de berättade att bilen som körde som orsakade olyckan hade gjort en vansinnesomkörning på dem i över hundra knyck - och alla som nån gång färdats på grusvägarna till Naggen vet att det går att köra max 70 där om man vill hålla sig kvar på vägen. Tyvärr fick inte polisen nåt bilnummer eller ens bilmärke att gå på, just för att de körde så galet fort...
Så igår när vi kom hem grillade vi lite till, Bea och Rickard hade ju inte fått äta nåt av maten så de var här och åt med oss, efter att vi hade skjutsat Simon till bussen för vidare hemfärd till Almunge och sommarjobb.
Veckan innan helgen var fylld med sol och bad (och lite, alldeles för lite, sommarkursläsning ) för nu har vi haft - och har! - sommar på hög nivå! I torsdags for vi till Sundsvall; jag, Filip, Mona och Oline. Oline skulle på besök till dietisten (som gick SÅ bra, hon hade växt massor och förlorat i vikt!) och så passade vi på att shoppa lite i sommarvärmen. Det var jättemysigt och det blev lite nya kläder och prylar. Fördelen med att shoppa när det är jättevarmt är att de flesta andra "normala" väljer att vara på playan såna dagar så det var inga köer eller trängsel att tänka på! Tyvärr hann vi inte med att säga hej till Avestafrämma´t (Filips faster, kusse och kussebarn) som varit hos svärisarna, för de hade åkt när vi kom hem på kvällen. Och så säger man "jamen, vi ses nåt mer i sommar" precis som om sommaren vore oändlig. Så känns det kanske i maj, men när man är mitt i juli (som nu) så inser man att sommaren går så förtvivlat fort och i jämförelse med vintern så är den som ett andetag. Vi får se om det blir nåt mer sommarbesök av nära och kära om tiden räcker till!
Just idag blir det iallafall VARMT och kanske lite gräsklippning? Och så måste jag ta itu med deckarläsningen - till på fredag ska tre goa böcker läsas . Jaja, det ordnar sig nog, det är petitesser! Nu ska frullen dukas fram, de små har vaknat och är hungriga .
|
Det här med sömnen...
Finns det en baksida med tropisk värme så är det att jag sover skitilla. Jag vill ha SVALT och skönt när jag ska sova, inte ligga drypsvettig och andas in kvav luft. Eftersom jag aldrig har haft sömnproblem, förutom såna här enstaka nätter, känner jag av sömnbristen otroligt väl. Och det är inte roligt - jag blir trögtänkt, okoncentrerad, sötsugen och orkeslös. Och detta efter ynka två nätter med dålig sömn. Tänker på alla stackare som har ständiga problem med att sova, hur mäktar man med?
Och träffande nog hamnade jag framför TV:n i går morse och en dokumentär från Australien som hette Dödstrött. Den handlade om hur sömnbrist påverkar oss, och om vilka konsekvenser det får för våra liv och kroppar. Skrämmande fakta, ett expriment visade bland annat att diabetesrisken ökade med femtio procent, cortisolpåslaget ökade med lika mycket och en två timmars bilkörning innehöll 25 minuters sömn . Och detta efter bara två veckors sömnbrist! Nästa avsnitt är på söndag morgon, och jag måste se fortsättningen (TV4 fakta).
Det som slog mig när jag tittade var att det här handlade om vuxna människor, och läkaren som varit med och forskat påtalade flera gånger hur viktigt det är att som vuxen sova åtta timmar per natt. Inget "alla har olika behov och behöver olika mycket sömn" utan ALLA vuxna behöver åtta timmars sömn - punkt. Och det tror jag de allra flesta av oss skriver under på, det är en vederagen sanning precis som att det bästa är att äta tre lagade mål mat om dagen och röra sig trettio minuter varje dag.
Det konstiga är, tycker jag, att när det gäller barn och sömn så gäller helt andra vedertagna sanningar. Som att "alla är olika och behöver olika mycket sömn" "små barn tar sig den sömn de behöver" osv... Lika sant som att en vuxen behöver sina åtta timmar, lika sant är det att ett spädbarn behöver sina sexton timmars sömn. Eller en femmånaders behöver femton timmar per dygn. Ettåringen måste få tretton och en halv för att må bra. Och ända långt upp i skolåldern behövs elva-tolv timmars nattsömn för att man ska må fint! Med en timmes marginal och nåt håll, annars ser sömnbehoven ut såhär för barn. Tyvärr är det inte den informationen föräldrar får när de frågar läkare eller BVC-skötserskor, utan då är det de där klassiska "alla barn är oooliiika blablabla"  ...
Jag förstår inte varför barn skulle fungera annorlunda jämfört med oss vuxna? Vi vet att kroppen växer, läker och återhämtar sig just under sömnen och barn som lider av ständig sömnbrist är ofta sjuka, små och blir paradoxalt nog ofta överaktiva. Just för att de ska orka med att vara vakna! Och då får de ännu svårare att komma till ro och få den välbehövliga vila de behöver. Att använda sömnen och bristen på den som tortyrmetod är inte främmande i vissa länder, och alla som sovit dåligt några nätter förstår hur fruktansvärt detta är. Men de små kan liksom inte klaga över att de får för lite sömn - hur ska de kunna göra det?
Att lära sina ungar sova gott borde vara lika självklart som att lära dem äta mat, klä sig, gå på potta - de allra flesta av oss ifrågasätter inte nåt av det här och ser det som fullständigt självklart men att de små ska kunna komma till ro och sova bra är liksom inte lika viktigt  . Och får man då ständigt höra av "experterna" att sömnen - tja, den tar de sig när de behöver, ja då är det klart att man TROR på det också. Eller inte "man" men de allra flesta. Tills man möter nån som säger motsatsen, eller man träffar barn som sover ordentligt. Och inser att det man trodde var sant och det man fått lära sig av de som borde veta (läkare och sköterskor...) inte stämmer. Och när barnen sen får hjälp att få den sömn de behöver så händer nåt: de blir glada, pigga, nyfikna och föräldrarna orkar njuta av sina små - man orkar tänka på annat än att sno åt sig några minuters sömn här och där för att stå ut.
Men jag tror faktiskt att nåt är på väg att hända, det pratas mer och mer om barns sömnbehov och de effekter sömnbristen får, det forskas mer och föräldrar blir mer och mer benägna att ifrågasätta "experterna" och sluta lita blint på vad de säger. Den nya generationens föräldrar är mer kritiska och ifrågasättande, och det för såna här viktiga frågor framåt. Högsta vinsten kommer såklart de små barnen att få av det här, och det kommer att ge effekter som lugnare skolor, mindre diagnoser, friskare barn, piggare föräldrar...
Och allt börjar hemma i spjälsängen! Jag brukar säga att lära sitt barn sova gott är en gåva för livet. Jag vet att det är så, för jag fick själv den gåvan av min mamma. Och jag försöker ge mina barn (och gärna andras också ) samma gåva.
|
Smiter in
Jeeesus, vilken värme , passar på att smita in ett tag och svalka mig lite! Missförstå mig inte, är det nån som verkligen längtat efter solen och värmen så är det jag och jag gnäller verkligen inte, men jag är ovan . Barnen har varit ute och badat i poolen och jag och Becka har legat och pressat i några timmar nu, så det är fullt okej att gå in och hämta andan. Tjejerna leker och tittar på TV nu, de behövde också en stunds vila från solen. Men Becka ligger kvar och solar, hon börjar anta färgen av välgräddad pepparkaka vid det här laget, tror hon brås på sin morbror - som förresten fyller 38 år idag! Grattis lillebror! Two years to go .
Annars har veckan som gått förflutit i lagom slött sommartempo; jag läser mina sommardeckare och har lämnat in första uppgiften i den kursen, Becka har jobbat klart på dagis, Paula har ansvarat över de små och simskolan medans jag läst, Filip har jobbat, det har grillats, badats, solats, slappats, bakats, fikats, lästs böcker och tagits till vara sommar. Idag stack Paula till Ramsjö med kompisen Alice, de ska tälta och titta på fotbollscup. Och..? Jaja, hoppas de får roligt, vädret är iallafall med dem så jag antar att det blir både sola och bada . Igår kom Rickard och Bea hem en sväng, de var ute med båten och fiskade lite också. Vi ses inte så mycket nu, de jobbar bägge två och då räcker inte dagarna till riktigt. Och nu är kanske både Becka och Paula på väg bort; Agge och Becka ska in och titta på en etta på måndag och Paula har ändrat sig och ska läsa i Sundsvall till hösten. Så nu har jag ringt och försökt fixa nåt rum eller lägenhetsboende åt henne, men det är inte det lättaste mitt i sommaren. De får ju inte direkt miljoner i inackorderingstillägg, så det finns inte pengar till nån flådig våning inne i stan´, precis. Vi får hoppas att det ordnar sig!
Och min praktik är fixad, jag är SÅ glad! Extra roligt är det eftersom min praktiksamordnare ringde och berättade att socialtjänsten tydligen var jätteglada över att jag skulle komma, jag minns inte exakt vad han sa nu men det var väldigt fina ord och jag blev så GLAD - det känns jättekul att de vet vem jag är och tycker det ska bli kul att ha mig där! Så nu kan jag andas ut över hösten, skönt att veta att det blir hemmaplan som gäller!
Nu är det visst dags för lite lunch. Toast låter lagom lätt att fixa i värmen, så det får det bli. Sen måste jag nog lägga mig och vila lite till .
|
Å nu vänder det
Nejdå, jag ska inte påminna om att det faktiskt går mot mörkare tider - för mig är midsommar tvärtemot starten på sommaren, det är först nu värmen brukar komma på allvar och jag tror inte det är nåt undantag i år! Men det är lite brått med tanke på att simskolan startar imorrn, och jag tror vattentemperaturen är rätt blygsam än, även i annars så varma Torsviken.
Just nu är det tidig morgon och solen lyser redan, så det bådar gott inför dagen. Men som det är nu är det ljust dygnet runt, det är verklien häftigt med de här ljusa nätterna! Jag är ju så galet kvällstrött så det är inte ofta jag är uppe efter tolv på natten, men midsommarnatten blev jag vaken till två? Tre? Minns inte riktigt  men ljust var det ute iallafall .
Midsommaraftonsdagen var vi, som traditionen erbjuder, nere på fotbollsplanen och firade. Tyvärr väldigt lite folk men vi som var där hade det så trevligt. Och makalöst nog var vädergudarna snälla, tre regnstänk fick jag på mig men det blev inte mer än så. Det blev tipsrunda, trekamp, lottköp, chokladhjul, hamburgare, fika och stövelkastning! Ja, jag kastar inte stövel, det är Filip som står för det och till barnens jubel vann han herrklassen och Mona vann damklassen - syskonen stövelkastare . Nu får de varsin inteckning i bucklan, Mona har en sen tidigare så hon ser fram emot nästa år då hon tänker klämma till med ett tredje förstapris på raken! Jag funderar på om vi skulle ta och ha stövelkastartävling när det är dags för årliga syskonträffen i Naggen, den kampen torde bli allt annat är tam...
Efter firandet på plan blev jag bryskt hemkörd och tvingad att vila middag, för då skulle svärisarna, Mona och Filip fixa kalas - min fyrtioårsdag skulle firas! Inte var jag så svårövertalad, vem säger emot ett sånt erbjudande, liksom??? Och då kom Regnet. Och det var inte nådigt, kan jag lova, det dånade och regnade som om det var det sista regn som skulle komma. Rätt mysigt att vila middag till, desto mindre mysigt att bygga tak till festen kan jag tro och när Filip kom hem för att hämta mig och Paula efter nån timme var han dyngblöt! Rebecka firade sin midsommar med Agge och Rickard och Bea var på fest med sina kompisar men de kom senare under natten till oss.
Lagom till middan kom Solen, och oj vilken härlig kväll det blev - inte dumt att spara lite firande, det ska få blir en vana tror jag. SÅ mycket mat de hade lagat; det var sillar i alla dess former, färskpotatis, grillat, ljuvlig potatisgratäng, paj, tårta... LCHF - va e de ? Jag åt så jag blev svimfärdig, är rätt impad över hur mycket det går att få i sig om man kämpar på lite . Momma var med också, och när vi var vimmelkantiga av mättnad så tog hon de tre små med sig och gick hem och svärmor tog Monas barn och la dem, och vi andra hade lite midsommarparty med en mr mojito inbjuden tillsammans med lite foot of africa - och det kändes hela dan igår kan jag lova . Några gamla vänner till Filip kom förbi också, så det blev många goa skratt den där ljusa midsommarnatten! Så igår var återhämtningsdag, har sällan varit så lat i hela mitt liv men det måste få vara så ibland. Började iallafall läsa första boken till sommarkursen, en Sherlock Holmesbok - riktigt bra. Måste lägga på en rem lite, för imorrn ska visst första uppgiften lämnas in. Och jag har en bok till att läsa innan dess men det ordnar sig nog!
Nu ska jag ta mig en påtår och gå ut och sätta mig på bron och möta dagen, kanske måste gurkan och tomaterna få sig en skvätt vatten också?
|
Flow!
Just nu känns det som om jag är inne i ett härligt flow både vad gäller det ena och det andra, och det är väl bara att tacka och ta emot så länge det erbjuds . Vad är det då som får mig att så kaxigt skryta om flow? (Högmod går före fall ).
Jo, igår fixade Paula äntligen teorin för körkortsprovet, det var fjärde gången gillt och jag tror vi var lika nervösa bägge två. Jag tycker det är superbra att ungdomarna måste visa både vad gäller teori och praktik att de kan köra moppe och fixa regler och trafik runtomkring MEN jag tycker faktiskt de här nya reglerna (från i år) är lite (eller mycket) för hårda. Det är i princip samma teoritest som för bilkörkort och man måste ligga nära maxantalet rätt för att klara godkänt. Min icke så vilda gissning är att det kommer att göras om igen och bli enklare för mopedisterna att klara. Och billigare - ett EU-moppekort går på minst sextusen och jag tycker det är nästintill hutlöst, faktiskt! Men, men - nu har hon iallafall grejat det och är väldigt, väldigt glad .
Sen har jag gjort klart min första sommarkurs, uppsatsen om Barna Hedenhös. Deadline för den är 13:e augusti, så jag känner mig sjukt nöjd! Tio sidor blev det, inte världens briljantaste uppsats men jag hoppas den räcker för ett G iallafall. Mona har fått läsa den och hittade lite småpet som jag ska ändra på, men annars är det klar och kan läggas undan tills det är dags att skicka iväg den! På måndag börjar nästa kurs, deckarkursen, så i helgen ska jag börja läsa in mig på litteraturen. Känns väldigt bra .
Och så klarade jag sista tentan för terminen, vi fick svar igår. Ett helt läsår är fixat nu, och en termin praktik ligger framför mig. Känns också väldigt bra, skönt att slippa tentor på en hel termin må jag säga!
Som slutkläm på flowet är såklart att sommaren är på gång på allvar - idag har det varit riktigt skönt trots att det faktiskt måste komma en störtskur såklart. Mona och barnen har kommit och det är kanske det största sommartecknet, och på fredag är det midsommar! Det verkar som om jag ska bli lite firad då av Filipsson´s, det är väl bara att tacka och ta emot ! Just nu är jag oändligt lycklig över att sommarkurser finns, annars hade jag inte fått vara hemma hela dagarna och njuta av sommaren på samma sätt. Så tack CSN för den här möjligheten!
Jag ser fram emot en sommar med mycket sol (JOOO!), mycket grillat (förvånad, någon?) många härliga besök (idag har brorsdottern Anna, hennes gounge Elias och hennes jättegravida mage varit här) och några fina semestertrippar (i augusti blir det en längre tripp, ner till Halmstad en vecka) och så VILA och NJUTA - som i morse när Filip tog barnen ut i båten och hade en frukosttur: DET är sommar, det! Men närmast på agendan står en middag bestående av falukorv och stuvade mackisar ("jobbar Filip" som Paula säger när jag berättar vad vi ska äta ) och sen ikväll kanske, möjligen det blir ett glas rött på bron. Ännu en sommarnjutning!
|
Tick, tack, tick, tack...
Det är konstigt att tiden går så fort även fast jag "bara" är hemma, man skulle lätt kunna tro att det blev enahanda och tråkigt. Men nej, det är verkligen helt fel! Jag kliver upp på morgonen och sen är det *poff* kväll. Och jag är lika förvånad varje kväll att dagen gått så fort . Och lite stressad blir jag av det här tempot, jag har ju sommarkurser som ska fixas också mellan matlagning, städning, skjutsning (känner mig som en taxi ibland...), gräsklippning, promenader och Gud vet vad! Men jag har inte kommit så långt än, mitt mål är att vara klar med en av uppsatserna innan midsommar och det betyder att jag måste ändra fokus lite och disciplinera mig mycket . Jag ska skriva om Hedenhös ur ett genusperspektiv, tio sidor ska det bli. Ojoj. Och just nu känns det helt blankt i skallen, men det ordnar sig nog . Nästa kurs handlar om deckare, allt från Christie till Läckberg, och jag skulle gärna vilja avsluta en innan nästa tar vid... Men jag ska inte klaga, på det här viset har jag trollat ihop ett långt sommarlov åt de små, och då får man minsann jobba lite för det också!
Imorrn är det prinsessbröllop också, och trots att jag inte är royalist å det minsta egentligen så tycker jag det ska bli roligt att följa det här på TV. Jag är så gammal så jag minns förra kungabröllopet i Sverige, och det är en stor händelse oavsett vad man tycker om det. Sen tycker jag vi har en kronprinsessa att vara stolta över, hon verkar vara skärpt och stå med bägge fötterna djupt ner i myllan och är ett viktigt ansikte utåt för vårt land. Så jo, jag ska allt sitta med ett glas vin och skåla för prinsessan och mannen av folket imorrn!
Oj, vad det dånar från källarn! Rickard och Paula har rockband-fight därnere och det hörs . Bea hängde med Filip ut i båten på jakt efter storgäddan, så jag hamnade här framför datorn - inte helt fel! Becka for till Agge efter jobbet idag, det går så bra för henne på dagiset och jag är så glad att hon fått chansen att komma ut i arbetslivet och se hur det är. Rickard har jobbat sin första vecka och jag är helt hundra på att han grejar det hur bra som helst! Paula har varit på posten och hört sig för, men skulle återkomma. Fram till dess får hon jobba ute på vedbacken, hon är en hejare på att klyva ved! Sen ska hon få barnvakta de små på simskolan när den börjar, så får hon tjäna lite extra. Det kan nog behövas, hon verkar vilja åka på varje festival som finns i sommar .
Sommaren då? Jaaa... den har nog åkt vilse eller så. För idag har vi haft höst här, det har regnat otroliga mängder och för att piffa upp det lite extra har det blåst som attan, novemberkänslan var inte långt borta kan jag lova. Men nu har jag sett på vädret.se att det ska bli bättre imorrn, tack o lov! Fast jag ska ju sitta inne och glo på prinsessbröllop, jag . Nu ska jag gå och tjuvlyssna på två av mina skönsjungande/spelande barn!
|
Jag hade tänkt...
... att jag skulle hålla ett tal för Rickard när han tog studenten, jag filade på det i huvudet men näe - jag ÄR ingen talare. Det finns så mycket jag skulle vilja säga till honom och alla som var med, så jag hade väl förmodligen stått där än och surrat så det var nog lika bra att det inget blev av med den saken!
Iallafall var gårdagen en underbar dag på alla vis: vädret var helt okej (inget regn som utlovats), alla var glada, maten var god och Rickard var den finaste student som skådats och jag var väldigt, väldigt stolt och rörd.
Jag vet att 18-årsdagen är vuxendagen, men att ta studenten är verkligen att lämna den lilla gnutta barndom som fanns kvar bakom sig. Jag kan själv minnas den där konstiga, dubbla känslan: dels fullkomlig lycka över att äntligen få slippa skolan, och dels paniken över hur sjutton allt ska bli!
Samtidigt som det är sista natten med gänget, för hur gärna man än vill och bestämmer så tappar man kontakten med de allra flesta efter det att studentsången tystnat och champagnen går ur kroppen. För Rickards del väntar jobb redan på måndag, han har haft den makalösa turen att få jobb på Elkapsling - han behöver inte ens använda bilen för att ta sig till jobbet! Lägenhet och tjej har han ju redan, så nu är han absolut med bägge fötterna i vuxenvärlden. Och till råga på allt ställde sig Rickard upp mitt under smaskiga middan igår och hade nåt att berätta. Jag ska bli farmor! var min första tanke, men jag hade fel - han berättade att han och Bea skulle förlova sig där och då! Ojojoj, så överraskade vi alla blev, överraskade men jätteglada, Rickard och Bea är så bra för varandra och jag tror att de kommer att bli väldigt lyckliga tillsammans.
Så det blev många kramar och skålar, både momma och Kurt och Rönne var med, och Beas familj från Fränsta och några kompisar till Rickard. Plus alla vi såklart, det var en härlig kväll som jag tror alla kommer att minnas med ett leende! Småtjejerna trivdes och njöt av alla människor, Frida hittade sin "soulmate" i Beas lillebror Eddie, som är bara en månad äldre. De hade så mysiga små samtal och lekte tillsammans som om de känt varandra i evighet. Sen blev det lite spontandisco på bron, och Agge var kavaljer till alla tjejerna så idag är han väääldigt poppis .
Ja, det blev en fin dag som sagt, jag är så glad att jag fick vara med och dela den med min gosse. Tänk vilken gåva det är att få följa sina barn under alla år och så plötsligt, fortare än man kan ana, står man där med ett vuxet barn framför sig och inser att det är dags att släppa taget på allvar. Precis som den dagen när man tar studenten och har den där dubbla känslan av bubblande glädje och vemod i sig, precis så kändes det igår när Rickard stod där framför mig så stilig och vuxen. Glädjen över att fått följa den här mannen från det att han kom ut från min kropp, hur beroende han var av beskydd och kärlek. Med åren stärktes våra band samtidigt som jag var tvungen att släppa på min omsorg för att låta honom växa. Jag har sett honom besegra motgångar, allt från att lära sig cykla till att besegra sin svåra sjukdom, jag har sett honom lycklig, ledsen, arg, trött, besviken, glad. Och jag har gjort rätt och jag har gjort fel, som förstfödd har han fått vara min lilla "försökskanin" men jag hoppas och tror att det blev mer rätt än fel. Jag har skrattat med honom, gråtit, oroat mig, skällt och kramat. Under många år var han min prins och jag var den viktigaste personen i hans liv, men nu är han på väg att själv bilda sin egen familj och jag får inse att mitt jobb för Rickards del är över. Jag hoppas och tror att han kan se tillbaka på sin barndom med värme i hjärtat, ett hem fullt av småsyrror som avgudar honom över allt annat och med mycket kärlek och liv i huset, med högt i tak på alla vis och en förvissning om att vi alltid kommer att finnas här om det behövs. Jag tackar för att jag fick förmånen att få just Rickard till mitt barn, och för allt han lärt mig under de här åren och ser fram emot att få följa honom och Bea på ett litet hörn i deras framtid.
Det är stort att få barn. Det är nästan ännu större att få se dem bli vuxna.
(Här är lite bilder från gårdagen:
http://www.sexbarnsmamma.se/16219819 )
|
NU har jag landat
Kom hem i söndags eftermiddag från Gastsjön men känner först idag att jag landat, både fysiskt och mentalt. Trots att jag fått sova på nätterna så är det en sån resa med alla nya och gamla vänner och allt som händer att det tar ett par dagar att "bli som folk" .
"Vad är det ni GÖR egentligen när ni är där?" frågade en vän. Ja, vad är det vi gör? Främsta anledningen är att få små sömntrasslande barn att sova den goda, sammanhängande sömn som alla (även små barn) behöver för att må bra. Under den resans gång händer så mycket mer; barnen utvecklas i ett rasande tempo - när de får sova gott om nätterna orkar de lära sig en massa nya saker - de börjar äta som små hästar, mammorna får sova (eftersom det är vi andra som tar hand om deras barn de tre första nätterna) och med det kommer en ny sorts trötthet och en enorm lättnad och glädje. Och alla vi som är där får vara med om det här och jag lovar att det är många glädjetårar som trillar när vi ser hur BRA folk mår när de efter månader av sömnbrist får tillbaka orken igen .
I år hade vi fyra små skruttar: en flicka och tre pojkar. De var mellan drygt fyra och nio månader, med olika sömntrasslande "karriärer" bakom sig. Flickan, miss S, hade aldrig somnat för elva nån kväll och kunde bara ammas med en sån där plasttutt för bröstet, men redan på dag två åt hon med god aptit från brösten utan plastgrunk, och hon tog tacksamt emot tolv timmars natt. Plötsligt orkade hon ligga på mage dagtid och leka med leksaker, och jag tror hon log hela tiden hon var vaken. Minstingen mr R hade "rätt" bra nätter i bagaget men därmot sov han som en kratta dagtid, när han lämnade Gastsjön sov han som den prins han tolv timmars natt och långa, fina daglurar. En sån blick han fick den killen . Mr L hade kurats halvvägs av sin mamma hemma, och var den av barnen som behövde mest hjälp att sova gott. En mycket charmig och stor kille som fick stora rosiga kinder sista dagen! "Gamlingen" i gänget, mr M, tog så tacksamt emot kuren - att äntligen få sova och somna ifred - att jag aldrig sett på maken! Det var som om han väntat på att få visa hur skönt det är att få gå och lägga sig och komma till ro med lite småsnack på kvällen i egen säng .
Så på fyra nätter vände livet för de här små och deras föräldrar, och på dagarna hade jag och Anna äran att få vara med dem och följa den sprakande utvecklingen! HUR häftigt som helst, kan jag lova! De som kritiserar AW:s sova-hela-natten-kur vet helt enkelt inte vad de pratar om (tyvärr  ), och äntligen har det hela dokumenterats av en journalist som varit med oss under alla dagar och nätter. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag tror inte det är kuren "folk" hakar upp sig på, utan Anna som person. Då är det synd att "folk" inte heller känner Anna utan låter de förutfattade meningarna styra - för den som är med när hon möter ett litet barn, den som är med när hon delar med sig av det hon kan och det hon brinner för (barnens väl och ve) kan inte blunda för att hon har en unik kunskap och inget hellre vill än att dela med sig av den till andra. Hon står för det hon kan och vet och det är det som sticker folk i ögonen, för i landet mellanmjölk ska man liksom inte sticka ut alls helst... Framförallt retar det såklart läkarkåren som inte kan tåla att en "vanlig mamma och kvinna" säger emot dem. Tänk om fler vågade det, då kanske vi mellanmjölkare mådde bättre överlag .
Så nu har vi alltså sju nya "kurare" (en kom ända från USA för att lära sig och det är inte första gången!) som kan fortsätta hjälpa små trötta barn och deras föräldrar, vi har fyra pigga små underbaringar och deras familjer och sex "gamla" kurare som förhoppningsvis börjar bli som folk igen efter vaknätterna. Sen har vi Anna och Bibban som har Gastsjön för sig själva och kan hämta andan lite, nästa år kommer vi igen och får vara med om detta häftiga igen! Här är en "skvallertråd" från Gastis:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22494&highlight=
Och härhemma har vi skolavslutningsvecka OCH studentvecka! Tänk att min lillfis faktiskt tar studenten på fredag, och glädjande nog är han en av de få som slutar skolan och faktiskt har ett jobb - på måndag börjar han sin anställning på Elkapsling som svetsare, visst är det otroligt bra gjort av honom? Han är så målmedveten och duktig, och nu betalar det av sig, jag är innerligt glad för hans skull. Han behöver inte ens använda bilen för att ta sig till jobbet! Så på fredag känns det som dubbelt att fira, jag hoppas verkligen vädret är med oss så vi kan vara ute och grilla och ha långbord. Men innan dess är det Olines avslutning i morgon, och Paula och Becka slutar på torsdag. Inatt har Paula och hennes klass haft sin skolresa... till Torsviken (hela 150 meter hemifrån!!!) haha ! Tyvärr tror jag det har regnat hela natten så jag antar att tälten blivit rätt blöta och jag antar att det kommer att komma hem en rätt trött och kall tjej snart. Men när man är ung så är regn inte lika hemskt som när man är lite äldre .
Nu ska jag ta och logga in på Linnéuniversitetet där jag läser min första sommarkurs (barn- och ungdomslitteratur) och se om det är nåt jag kan börja pilla med. Passar bra en sån grå dag som denna, och småtjejerna leker i lugn och ro ett tag till (hoppas jag!).
Ja just det: min hjälte och prins har lyckats med konststycket att fixa bilen . Det vi trodde skulle bli ett skrotobjekt eftersom växellådan bara la av är nu skinande blank och går bättre än aldrig förr, och vips så sparade vi hundra papp! Vilken sommarpresent, tänk att jag har en sån handyman 
|
Nytvättade lakan och sommarsol!
Då luktar det sommar, speciellt på kvällen när det blir lite svalare och jag går barfota för att plocka ihop ute efter dagens bravader. Såna kvällar - som igår - är det svårt att se att om några månader huttrar och fryser man och längtar till de dagarna och kvällarna som en tok. Och den här dagen verkar bli en sån där alldeles perfekt sommardag, klockan är bara lite efter sex och det är redan tolv grader varmt ute, ljust som mitt på dagen och alldeles vindstilla. Då känns livet lätt att leva .
Annars har vi lite skiftgång härhemma just nu; Filip har varit på kurs i Stockholm sen i måndagskväll och idag sticker jag iväg på kurs och kommer inte hem förrän på söndag. Men SEN ska vi banne mig vara hemma hela (nästan ) sommarn tillsammans.
Under tiden Filip var på kurs hade jag hemtenta, den sista för terminen. Istället för att sitta ensam eller åka upp till skolan bjöd jag hem några av mina pluggavänner och vi hade ett par härliga dagar! Jag tackar vädergudarna för att de samarbetade så fint och visade upp Ringdalen från sin allra bästa sida, vi gjorde många sköna pauser och kvällen blev sen med grillning och lite lättande av vinlagret jag fick i födelsedagspresent . Men jag tror inte vi tjänade så mycket tid på att sitta ihop och göra tenta, vi hade så mycket annat kul att prata om men attan så mycket roligare det är att vara fler som våndas än att sitta själv..! Vi är verkligen fem helt olika tjejer (ja, jag skriver tjejer! så det så!) som helt säkert inte skulle ha träffats om vi inte haft skolan gemensamt, men jag är säker på att vi faktiskt kommer att vara vänner "för livet" som det så vackert heter. Med olika bakgrund och erfarenheter så blir det liksom aldrig tråkigt att diskutera och se på saker och ting ur olika vinklar. Känns onekligen lite trist att vi inte ska ses på en hel termin då det blir praktik nu, och jag vet hur det är - tiden rinner så himla fort så även om man vill och planerar att träffas blir det sällan så.
Och idag ska jag iväg och träffa andra vänner som jag aldrig hade fått om jag inte kommit i kontakt med Anna Wahlgren och hennes forum. För nu är det dags för den årliga kurarträffen och fyra dagar med små bebisar, deras trötta mammor, gamla vänner och nya vänner i härliga Gastsjön. Varje år har jag varit med, tror det är fjärde gången nu, och det är lika roligt varje gång. Så många underbara vänner jag fått där och långa nätter av samtal om precis allt! Men förra året och i år ska jag, tillsammans med Anna, ha dagarna med mammorna eftersom jag inte är så himla pigg i rygg och kropp, så några eviga sommarnätter blir det inte för mig jag får nöja mig med soliga dagar - och det brukar det vara i Gastis!
Och när jag kommer hem så väntar sommarkurserna, som tur är är det helt nätbaserade så jag kan fixa dem hemifrån, men ärligt talat så känns det aningen motigt... Känns som om det är fullt i "lilla" huvudet men jag får försöka låta bli att ta det så himla allvarligt .
Småtjejerna har gått på sommarlov nu, igår packade jag ur ryggerna åt dem och i förrigår tog de första doppet i poolen - det var ju makalösa sjutton grader i den, rena värmeböljan enligt dem . Jag tackar verkligen sommarkurserna för att de finns så att jag kan få ha dem hemma hela sommaren, ni blir det ett lååång lov för dem! Nästa vecka slutar de andra barnen, Oline redan på onsdag, Becka och Paula på torsdag och på fredag är det student för Rickard! Idag ska Rickis på jobbintervju, jag håller tummarna hårt, hårt för honom. Tror att han är lite nervis, men jag känner på mig att det går bra. Becka har fått tre veckors sommarjobb via kommunen, på ett dagis i Ånge. Jag vet att hon ville ha mer men man får vara nöjd att det finns lite iallafall! Paula får ta sig an veden härhemma, nog ska hon kunna tjäna sig lite på vedbacken . Men först och främs ska hon fixa det attans moppekortet, imorrn ska hon sitta hela dagen på körskolan och tokplugga sen får vi hoppas att hon får en ny provtid fort som tusan!
Och nu måste jag gå och packa ner lite kläder och grejs, kanske hänga en tvätt som får torka i sommarvinden och sen gosa lite extra med tjejerna (och Filip ) innan jag sticker.
|
Jag överlevde
Ja, nu har dagen som jag bävat för kommit och gått - min fyrtioårsdag. Och jo, jag överlevde den och hittade inget grått hårstrå, kanske nån fler rynka men står man en bit från spegeln så syns de inte .
Idag känns det lite knorrigt, rödvin gör att man blir lite segt dan efter men det är det värt! Våra gamla vänner Mia och Micke kom ner för en kaffe igår men det blev visst lite mer än kaffe att dricka, var ju tvungen att testa lite av presenterna: Filip hade köpt tolv flaskor vin, Becka och Agge en (plus jädra gott godis!) och av Mia och Micke fick jag en bautavinare så nu ska jag väl ha så jag klarar mig ett tag . Men jag fick inte BARA vin, jag har lite andra intressen också, haha! Paula hade köpt en så fin penna åt mig, eftersom "du gillar att skriva så mycket", och Rickard och Bea hade med sig en jättefin blombukett. Av darlingen fick jag en kryssning med spa - lovely!!! - och småtjejerna hade köpt en varsin liten lyckobringande figur. Och massor av fina blommor, det doftar blomsteraffär härinne just nu och det kan man ju leva med .
Tyvärr mådde jag inte så bra igår, har så förbaskat ont i ryggen och armen, sen spökar det där långfingret på vänsterhanden. Jag måste ta itu med det där nu och försöka få träffa en läkare, för det är nånting som inte är helt bra. Men först ska jag göra sista tentan och sen ska jag åka till Gastsjön och kura små bebisar men SEN blir det sommarlov! Eller näe, jag ska ju läsa sommarkurser. Och det verkar inte bli nån dans på rosor, men jag får vara hemma med barna iallafall, jag får väl läsa på nätterna . Jag är så lycklig över att sommarkurser FINNS, för förra sommaren var jag helt inställd på att det var sista sommaren jag var ledig så jag ser det här som en stooor bonus! Tyvärr verkar sommaren ha tagit semester så det är mest hutter och frys som gäller, men jag har min vana trogen skippat strumpor och långbrallor - det får vara vilket väder det vill men när det är sommar ska man banne mig inte ha vare sig det ena eller det andra!
De stora längtar också efter sommar och ledighet, Paula är så slut efter sista terminen som grundskoleelev, och på det har hon haft moppekortet att slita med. Tyvärr kuggade hon sig igen i torsdags, jag trodde HELT säkert att hon skulle klara sig för hon har klarat de där faserna (hemproven) med glans. Det måste vara en kombo av nerver och slarv (lik mamma ) men det får bli tredje gången gillt! Hon kommer helt säkert att fixa billappen hur lätt som helst med all den här träningen . Sen är hon med i Ångespelet också, en teaterföreställning utomhus om Ånges historia. Och inte bara hon, Frejdocka är med också, så de har fullt upp på kvällarna de där två. På tisdagkväll ska jag åka in och titta på dem, då är det final och förhoppningsvis jättevarmt!
Men oj, nu är det visst efterrätt det ser underbart gott ut kan jag lova: nån sorts glass med hjortron sen är det ett foliepaket med nåt hemligt i tror jag. Måste kila !
|
Yes!
Fick - sent om sider - tillbaka psykologitentan igår, och jag rodde den i hamn! Ju längre tiden gick desto mer tvivlade jag på att jag hade fixat den, så lättnaden var STOOOR när jag loggade in igår kväll och såg att jag grejat den! Väntan har varit så lång, och jag tror det tar mer på mig än jag förstår, för det blev verkligen så mycket lättare att andas igår när jag fått betyget. Kropp och själ hänger verkligen ihop, och det är kanske inte så konstigt att man mår lite halvtaskigt när man har en oro inom sig... Måste försöka komma tillrätta med det där, jag har ju för tusan 2½ år kvar! Tur det är en termins praktik nu i höst, då är det iallafall inga tentor att grunna på .
Glädjen över att ha fixat den grumlades dock dels över att Paula inte klarade teorin till moppen igår. Vi for tidigt på morgonen och det strulade direkt när vi kom fram - hon skulle göra provet långt från körskolan och vi insåg att vi aldrig skulle hinna dit innan det var dags för henne att skriva. Men ibland händer saker som gör att man undrar om det ändå inte är nån däruppe som styr: en av körlärarna fick ett återbud och var så snäll och körde oss . Men Han däruppe svek ändå när det var dags för Paula att göra provet (hm, det kan väl inte ha varit så att hon pluggat för lite ) och hon kuggade sig. Pluttan, hon blev så besviken och arg, och jag förstår henne. Hon var helt inställd på att det skulle gå vägen och att hon skulle kunna åka moppe som tusan vid det här laget, men som TUR var fanns det en tid redan på torsdag så då är det till att hålla tummarna hårt, hårt för henne! Då har hon iallafall lappen till helgen! Sen grumlades glädjen också över att en av pluggakompisarna körde på tentan och jag kan bara ana hur tungt det känns.
Det är svårt att vara riktigt glad för sin egen skull när det är ledsamt för andra . Det är tur att man är så pass gammal så man vet att livet är sådär krångligt ibland... det fixar sig i slutänden, på nåt outgrundligt vis!
Nu ska jag gå upp och väcka minsta lilla myspysan som sover så gott, bara tre dagar till på dagis sen är det sommarlov och det ska bli så skönt att få vara hemma .
|
Ännu en födelsdag till ända!
Igår firade vi Rebecka som fyllde sjutton i fredags. Då var hon inte hemma - Anders gav henne en hotellövernattning som present och igår när de kom hem var de nöjda och glada (och fattiga - de hade bott dyrt, spaat och ätit gott) om än lite trötta. Det är konstigt det där, man tror man ska bli pigg och utvilad av att sova på hotell och bli uppassad men det är oftast precis tvärtom . Härhemma blev det grillning, jag tror ingen är förvånad , och smaskig tårta som momma gjort till efterrätt plus årets första rabarberpaj. Det var fullt runt bordet - precis som det ska vara! Pengar och kombinerad platt/locktång fick hon av oss och jag tror hon blev nöjd . Nu har hon nedräkning inför 18-årsdagen och jag förstår henne. Så nära men ändå så långt borta, liksom...Tyvärr är hon lik sin mor och vill INTE vara med på bild så jag fick leta fram ett kort från förra årets födelsedag till bloggen.
Vi hade rätt bra väder igår, det regnade såklart lite under själva grillningen - jag tror det är nån sorts universell lag på det - men sen blev kvällen fin. Idag har dock himlens portar öppnat sig så det blev en slappa-pyssla-dag. Inte helt fel, men nog tycker jag att vi kunnat få mer än 1½ dags fint väder??? Jaja, börjar känna mig som en tjurig gammal gumma som bara gnäller över vädret hela tiden så nu får det vara slut på det! Basta!
Nu kom Alice precis och undrade om vi verkligen inte ska gå ut nåt idag och jag känner att vi nog måste göra det om jag ska vakna nångång. Gummistövlar på och ut i skogen en sväng, kanske? Jo, så får det bli .
|
Så tokigt det kan bli
Ibland bara måste man få gapflabba även om det är ett billigt skämt, eller som här; misstag (hoppas jag ):
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7157468.ab
Det får mig att minnas midsommar för några år sen, när jag var med och arrangerade firandet på vår fina fotbollsplats. Jag ringde in annonsen till Ljungabladet, vårt lokala reklamblad, och fick prata med redaktörens son som var där och hjälpte till... och det blev minst sagt lite tokigt för vi skulle ha en massa aktiviteter och däribland trekamp - men redaktörssonen skrev treKANT i annonsen istället ... När tidningen kom ut veckan efter fick jag läsa flera gånger innan jag såg vad som var fel, för det stämde liksom inte riktigt... Strax därpå ringde förtvivlade redaktören och bad tusen gånger om ursäkt för misstaget, men jag kunde inte annat än skratta, det var ju humor! Senare på dagen ringde telefonen och en man undrade om det var jag som var med och ordnade firandet på plan och jo, svarade jag, det var jag ju. Då undrade han vänligt om han möjligen kunde få anmäla sig till trekanten . Jag försökte med vänligaste föreningsrösten förklara att det var ett misstag då mannen i andra änden börjad ASgarva och under glädjefrust berättade att det var min käre kusse från Bräcke som ville vara lite midsommarkul . Jag kan väl säga att kommentarerna bland folk på midsommaraftonen var väldigt barnförbjudna och många letade nyfiket efter trekantsplatsen ... Så kan det gå när man slinter på tangenterna!
Vad gäller sommaren och ryssvärmen är jag smått besviken - överallt i hela landet är det VARMT och folk stånkar och svettas, men just precis HÄR är det grått, fuktigt, småregnigt och trist. De enda som är riktigt glada är myggorna - swaboom sa det och jag är redan less... Jo, gräset är också väldigt på alerten, det har vuxit så nu får jag snart rota fram pappas gamla lie. Imorrn får det bli till att dutta med gamla gräsklippar´n och hoppas att han (för det är väl en han???) är med på noterna och ställer upp! Men först ska jag och Alice och Frida på dagisutflykt, eftersom de är lediga imorrn blev jag medbjuden så det blir spännande - hoppas solen kikar fram också! Min äldsta fisunge Rebecka fyller sjutton imorrn, men vi ska inte fira henne förrän på lördag eftersom hon och Agge ska åka och mysa på södra berget. Tänk, sjutton år... det känns som nyss jag var där ju! Men istället väntar jag på den Kritiska Fyrtioårs Dagen . En vecka kvar. Blä.
OM det är nån som läser här och tänkte sig att fira mig så: jag vill inte! Jag orkar inte heller. Den helgen är sista inför sluttentan och jag har massor att läsa. Mitt i sommaren ska vi ha fest i Naggen, och innan dess har jag inte lust och ork. Tråkighetsfaktorn på mig är förmodligen i taket, men ärligt talat förstår jag inte tjusningen med att fira just 40-årsdagen? Kanske är jag piggare och roligare när jag fyller 43 eller 47 men just i år vill jag bara hoppa över min födelsdag.
Nej, nu ska jag ut och hänga tvätt! Den allra bästa tiden på året att bo i eget hus (eller eget och eget, bankens är väl mer rätt...) är den här tiden. När man står och gör nåt så banalt som att hänga tvätten och barna leker och tjoar, kaninen sitter bakom ryggen och äter äpple han nyss fått från små barnahänder och hästen betar i hagen - ja, då måste man bara stanna upp och njuta av det man har! Det är så fint nu, så härliga dofter och alla fåglar som kvittrar och bygger - det enda som är blä är myggeländet  men det får man stå ut med. Småfåglarna är väl glada åt dem iallafall...
|
Hjälp, vad trött jag är!
Nu är jag väldigt nöjd med skoleriet, står med nästan båda fötterna i sommarlovet och tycker det är sjukt jobbigt att åka på föreläsningar nu. I morse hade jag verkligen den onde och den gode på varsin axel som diskuterade hejvilt och försökte övertala varandra om vem som hade rätt - den gode vann och jag rushade iväg med tåget. För dig som inte är bekant med Östersund och dess geografi kan jag tala om att tågstationen ligger längst NER i staden och campen längst UPP och tåget kommer in samtidigt som föreläsningen startar. Då har man som sagt bara uppför i ett par kilometer framför sig, och jag lovar att eftersvettningarna som kommer när man försöker slinka ner längst bak i föreläsningssalen inte är nådiga . Och sen är det hem med en jädra fart och så hämta de tre små på dagis och sen, mina vänner, går luften ur mig! Idag svimmade jag av (nåja, somnade då...) i soffan och det var väl tur det, för efter en powernap var det bara att hasta iväg på brännboll som Hem och Skola fixat! Jag höll mig undan från själva spelandet, såna gånger är det bra att ha dagisbarn med sig som inte vill vara med och spela . Trötta och nöjda kröp de ner i sina sängar, Filip fortsatte sitt hastande med att åka och hämta mer hö till Docka och jag - jag halvsvimmade IGEN i soffan, till halvåtta hos mig (åh, vad bra han är Helge Skog!) så nu känner jag mig halvladdad igen . Filip skulle köpa med sig sallad hem, ska bli sååå gott!
Vi fick iallfall en fin lördag med utlovade ryssvärmen, men söndan blev blåsig och regnig... idag har värmen smugit sig tillbaka så det känns som om vi är på rätt håll! Lite småknepigt på morgnarna bara när ungarna ska iväg - regnkläder? Långärmat? Klänning? Brallor? Gummistövlar? Sandaler? Alla dessa val .
Nej, nu ska jag ta mig en välförtjänt dusch och slå mig ner i soffan och vänta på sena middagen, imorrn är det till att bege sig mot skolan igen - men nu är det verkligen nedräkning som gäller !
|
Den som väntar på nåt gott
Klockan är halvåtta och jag sitter här och väntar på den utlovade ryssvärmen - ingen panik för min del men om en halvtimme borde den väl vara här? Har varit ledig sen i onsdags och jag lovar att marken är mättad på regn nu, jag har myst färdigt i soffhörnan och ungarna har lekt sönder barbiedockorna - vi är som sagt jätteredo för sol, värme och bad i poolen nu !!! Så bring it on !
Filip har också varit hemma de här dagarna, han for iväg till Umeå i måndags och gjorde en plastikoperation. För flera år sen fick han inflammerade hårsäckar i huvet och när de tog bort dem på honom blev det jättefula ärr - och inget hår som döljer dem har han ju heller så nu fick han dem äntligen fixade. Vi vet inte hur det blev ännu, bandagen döljer resultaten men nästa fredag ska stygnen tas så vi håller tummarna för att det blev bra. Man kan då drabbas av alla möjliga krämpor, det är ett som är säkert... Han får sig lite sovmorgon idag, jag har så himla svårt att sova på morgnarna och han har det inte - vilken tur vi är olika .
Oj, nu sprang Frida precis ut barfota, kanske anar hon sommar i luften!?! Hon är inte bara barfota ser jag nu, hon är helnaken. Underbara unge, jag hoppas hon och alla de andra får fina minnen att ta med sig i livet...
Ibland önskar jag att jag kunde få åka tillbaka och träffa mig själv som liten, sätta mig på huk framför mig och titta mig i ögonen och säga: "minns det här, ta vara på barndomen och njut, klättra i många träd, bada mycket, spring barfota så ofta du kan, samla många grodor, lek roliga lekar, krama din mamma och pappa, ät nybakade bullar och drick saft i skuggan..." Sen skulle jag ge mig själv en stor kram och önska mig lycka till i livet, med vetskapen om alla misstag jag kommer att göra och allt roligt jag kommer att få vara med om, alla tårar jag kommer att fälla och all kärlek jag kommer att ge och få. I tanken gör jag det ibland, och jag minns den där lilla långhåriga ungen jag var en gång med värme i hjärtat.
Nu har jag egna långhåriga ungar i alla möjliga åldrar, ja en är ganska korthårig men han var ganska långhårig som liten han också . Och tänk - de har hela sina liv framför sig! Med allt vad det innebär. Och jag kan bara hoppas och tro att de ska få det bra och att deras minnen som ska följa dem ska bli så goa och varma som möjligt...
Livet är en härlig grej, och vi får vara med om det! Och idag ska livet krönas med äkta ryssvärme - nu är klockan fem i åtta så jag ska gå och kolla om den är framme .
|
Det bästa man kan ge sitt barn är ett syskon!
Jag har så svårt att släppa händelsen i Härnösand, tankarna gnager i huvet över hur en storebror - han som ska skydda och hjälpa sina syskon - istället väljer att slå ihjäl dem med en yxa. Ingen av oss har en aning om vad som ligger bakom, vad som får en ung man att göra nåt sånt här, vi kan bara spekulera och förfasas. När jag slog på TV 4 så intervjuades Louise Hallin via telefon och hon fick såklart i egenskap av fyrans favvpsykolog uttala sig över framförallt syskonskapet eftersom motivet till morden verkar vara avundsjuka. Enligt Hallin är det en STOR kris för ett barn att få syskon, och något man som förälder bäst botar genom att ge det äldre syskonet mer egentid, för mig är det detsamma som att sära på barnen istället för att stärka syskonbanden...
Att få en bebbe i familjen är en stor, häftig, underbar upplevelse, en omställning för alla men det är en gåva - både för barn och föräldrar! Istället för att tänka på att ta storasyskonet bort från sitt lilla syskon, så tycker jag man ska tänka på att svetsa samman, visa och göra delaktig! Allt (nästan) man som förälder gör med lilla bebben kan stora barnet vara med och göra; tvätta, trösta, bädda om, rapa, sjunga för, fnissa åt, klappa fint, pussa på, sucka över... Och det här är inget man kan sluta göra när barnen växer, man måste hjälpa dem att bibehålla starka syskonband; hellre får barnen vara arga på mig tillsammans än arga på varandra! Som familj ska man jobba gemensamt mot samma mål, inte var för sig åt olika håll. Just idag är det bakdag härhemma, Paula ska baka cupcakes med sina småsyrror och bjuda oss andra, då gäller det att kunna samarbeta och visa varandra!
Ibland är det jag som mamma som visar och hjälper, ibland är det barnen som visar mig och oftast är det barnen som visar och hjälper varandra!
Men hur får man då tiden att räcka till för alla barn när man har många? Är det inte synd om dem när de är så många syskon, blir de sedda? Jag kan bara tala för mig och oss, och ärligt talat handlar det inte om nån schemalagd "ensamtid" för varje barn - då skulle inte mycket annat hinnas med. Men att bli sedd och hörd är såklart viktigt för oss alla, och varje liten och stor unge blir sedd och hörd på härhemma varje dag. Det kan vara att luta huvudena ihop vid diskbänken, se varandra i ögonen och säga hur mycket man älskar varandra, vila ihop en sväng i soffan efter en tuff dag, hjälpas åt med tvätten, gå ut med soporna ihop, sjunga en trudelutt och dansa lite, sätta sig på bron och njuta av lugnet en stund... Men det allra viktigaste är att känna att man hör till, att man är en familj och värnar om varandra, att man alltid har nån som bryr sig och att man älskar varandra.
Det tror jag inte man bygger upp genom att sära på syskonen.
Nu är det inte så att jag sitter inne på svaret till varför en storebror slår ihjäl sin syster och bror med yxa - det är mest "expertens" svar till oroliga föräldrar som har syskon som är avundsjuka på varandra jag retar mig på.
Som vanligt har jag hämtat mycket av min inspiration kring barnen från Anna, hon har skrivit en mycket fin och kärleksfull krönika om syskon som jag önskar att Hallin också läste :
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/manadens-kronika-april-2008-syskon
|
Så nära och ändå så långt borta...
Igår blev två barn och deras pappa mördade i Härnösand, bara 15 mil härifrån. Av barnens storebror, 21 år ung. Han har (enligt aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7120959.ab ) gjort det av avundsjuka mot sin bror och syster. I tidningen är hans namn och bild utsatt, och mitt hjärta kan inte låta bli att blöda för den här killen som inte bara förstört och avslutat sina syskons och deras far liv, han har förstört sitt eget och ska på nåt outgrundligt vis försöka leva med vad han gjort för resten av sitt liv.
Vad får en ung man att göra något sånt här? Hur har han mått under sin uppväxt? Har någon nånsin lyssnat på honom och SETT honom? Det måste ha funnits varningstecken, säkert lätta att förstå i efterhand men de måste ändå ha funnits där. Och mamman - hur hanterar hon att ens egen son, som hon fött och fostrat och älskat, dödar hennes andra två barn? Många frågor snurrar men jag vet ändå inte om jag vill höra svaren... Det är så fullständigt obegripligt så jag kan inte ens ana hur hon känner... Så fort något med barn händer, när barn mår dåligt och far illa kan jag inte låta bli att relatera till mina egna ungar men den här gången kan jag inte riktigt det, för det är just så fullständigt obegripligt. Så nära men ändå så långt borta...
Tror jag går och lägger mig och lyssnar på regnet och läser en bok, och innan dess pussar jag lite extra på mina småskruttor och ber en bön om att ingen av mina barn nånsin ska behöva känna sån vanmakt eller ilska att de gör en annan människa illa...
|
Idag får bilderna tala!
Ska strax sticka iväg till campen för en sista föreläsning innan vi blir lediga i fem UNDERBARA dagar med ryssvärme (jodå, Expressen har lovat, så de så!). Har suttit och fixat in lite kort sen vi var i Almunge i helgen, vi hade sååå jättekul och tyvärr gick den alldeles för fort... Skansen, shopping, massor av god mat (as usual) och t o m en fotbollsmatch på tv (när hände det sist???) och många goa skratt! Tänk att Frida aldrig ens varit där, nu tjatar hon redan om att få åka tillbaka . Nu måste jag kila om jag ska hinna med tåget, men kika gärna på bilderna:
http://www.sexbarnsmamma.se/16219816?i=35457367
|
Morgonstund...
Nja, jag vet inte jag... om jag fått välja hade jag nog sovit liiite längre än fem - och jo, jag har möjlighet - men det GÅR inte . Störtandes omöjligt, så det är bara att kliva upp och sluta ligga och vända sig och fundera. Drömde så verkligt inatt om att vi fått tillbaka psykologitentorna, och jag klarade mig precis. I drömmen, alltså . Det är nog verkligen dags för ett litet sommarlov... Men först ska rättsvetenskapskursen klaras av, och hej och hå vad det går! En viktig kurs är det, när det är dags att fälla up socionomvingarna är det nog bäst att man kan lagarna, åtminstone vet hur och var man ska leta dem . Men TEMPOT han håller, vår nye föreläsare!!! Fort går´e och snabbt pratar han, så det är till att hänga med... Vi får skylla på att han är ung och lite ovan, jämfört med tidigare förläsare är det rena barnrumpan , måste säga att jag är impad av att man kommit så långt när man är 28 år...
Och igår bidde det vinter igen. Suck och stön vad surt det kändes, lapphandskarna singlade så fint men det hjälps inte, jag vill ickepickepö ha snö i maj. Det borde finnas nån lag mot det . Kändes lite svårt att veta hur jag skulle klä småtjejerna inför dagis igår, helst som jag städade undan vinterkläderna för ett par veckor sen. Nu VILL JAG att värmen ska komma! Förra året den här tiden hade vi monterat poolen ju! Visst är det frustrerande att man inget kan göra åt vädret ändå är det det man gnäller mest över!?!
Oline var till huddoktorn igår, och det var inte psoriasis! Oj, vad skönt, nu gäller det bara att komma till rätta med hennes eksem och det är inte så kul med dessa evinnerliga cortisonsalvor. Ska bege mig och köpa linfröolja idag, jag tror på att hon måste få smörjas inifrån. Sen lär hon ju bli bättre bara solen behagar komma nån jädra gång .
Igår gjorde Paula sitt slutliga val till gymnasiet, efter mycket vånda och funderingar hit och dit blev det Boberg och Ånge, där ska hon läsa samhäll. Jag tror helt säkert det blir jättebra, jag tycker vi har ett toppengymnasium men jag förstår hennes vilja att komma härifrån. De här tre åren kommer att svisha förbi och sen är det dags för universitet om hon vill det. DÅ kan hon flytta . Snart är hon klar med moppekortet också, det är mycket nu för mammas lilla, stora unge...
Rickard och Bea är installerade, jag tror de trivs jättebra. Bilen funkar bra för dem (peppar, peppar) bara synd att Bea donkade i handen i ett bord och gjorde illa sig på jobbet så hon har varit tvungen att vara hemma några dagar. Tur läkköttet är fint när man är ung hon lär vara på banan snabbt nog igen. Kanske hinner jag upp ikväll och hälsa på dem en sväng när jag kommer hem!
Nej, nu ska jag ta mig lite kaffe och njuta av lugnet innan småbassarna vaknar, solen håller på att jobba sig upp över stalltaket och det ser faktiskt ut att bli en fin dag!
|
Endast mamsen är vaken!
Inatt har varit en sån där natt då jag vaknat stup i minuten av allt och inget, så vid halvsex gav jag upp och började dagen istället. En kopp kaffe och sällskap av datorn medans resten av huset sover är rätt mysigt det också!
Måste få börja med att gnälla av mig lite, när jag var på ryggis (för TRE år sen, tänk vad tiden går!!!) så fick jag lära mig att max en kvarts gnäll om dagen om man hade ont, sen skulle man stoppa undan gnället och fokusera på det braiga så jag kör min kvart nu på morgonkvisten när ingen hör det : inatt har jag haft "feber" igen, jag vet inte om det ÄR feber men det känns som om skinnet kokar och jag är alldeles het på armar och ben - Filip skulle lägga sig nära när han gjorde kväll men var tvungen att flytta sig för jag var så varm. Sen kommer det här pirrandet/svidandet i händer och fötter, och det har suttit i flera veckor nu och är fruktansvärt obehagligt. På det har jag såna hemska smärtor i huden/musklerna - det räcker med att man tar lite, lite på vissa ställen så känns det som om kniven åker in! Det gör ont t o m när jag tar själv på en del ställen plus att ryggen varit riktigt kajko senaste veckan. Som grädde på det berömda moset är jag sjukt trött, somnar så fort jag lutar mig och känner mig andfådd och helt slutkörd, som om jag varit på gymet och tränat stenhårt. Vilket jag ju inte har . När jag försöker mig på att gå lite så blir jag yr och konstig och ännu mer slut. Ja, som ni ser har jag lite att gnälla över. Vad tusan kan det vara för fel? Kanske är det dags för ett litet läkarbesök igen, men hoppet om att få nån vettig hjälp är inte särskilt stor - det man får hoppas på är att få träffa nån som blir nyfiken och vill nysta lite. Har ätit B-vitamin i över en månad nu men inte märkt nån skillnad, och jag tror inte jag har nån annan vitaminbrist heller... Jaja, ska ta och ringa till veckan och höra om jag får komma in på en check!
Så, nu har jag gnällt av mig .
Helgen har varit sååå skön, sista aprilen (som Frida säger!) firade vi borta vid Torsviken där det var brasa, unga talanger, marknad och både mat och fika att köpa. PLUS en massa lotter, jag törs inte tänka på hur många vi köpte men tyvärr bidde det ingen vinst. Men det gör inget, det gynnar barnen så det bjuder vi på . Vi fick sällis av Mona och barnen som kommit upp hit för att fira Valborg, så nu är de små nöjda! Ja, vi andra med såklart! Sen har jag hjälpt Bea och Rickard att städa ur deras gamla lägenhet och nu är de på plats i den nya - så himla mysigt och fint de får det. Och tänk att de bor grannar med momma, nu har jag nära till mina nära och de tre små är jublande glada: momma, farmor och farfar och Rickard och Bea på nästan samma ställe . SÅ praktiskt, alltid nån hemma att hälsa på! Idag tror jag jag ska hjälpa dem få till det lite vid ingången - alla som bor där har egen ingång, det är lite radhuskänsla över det hela - kanske köpa några penseér och kratta ihop lite där. Om de vill, förstås .
Mucho grillning har det blitt i helgen också, det hör väl till när maj gör sitt intåg. Tyvärr verkar inte vädrets makter ha förstått att det är sommar på G, det blåser, regnar och är kallt i luften. Hoppas det blir ändring idag, men jag tror det dröjer innan sommarvärmen kommer...
Har glömt att berätta att Oline gjort sitt första besök hos dietisten, vilket gick jättebra. Hon och Filip var där samma dag som jag gjorde tentan och fick lämna in en tre dagars matdagbok. Allt ser jättebra ut och det enda hon (dietisten) tyckte vi skulle försöka ändra på var att lägga till några mellanmål på dagarna. Men jag undrar ändå jag, om inte Olines hudproblem och vikten på nåt sätt hänger ihop. Var in i veckan till hudsköterskan då hon var värre än nånsin på knän, fötter och rumpa plus att hon fått jätteont i en fotled, och vi ska få komma tillbaka på tisdag och träffa en hudläkare. Jag såg att hon blev bekymrad och jag är rädd att det kan vara psoriasis lilla gumman har . Hon har ju haft de här hudproblemen sen hon var två år och vi har provat det mesta, det senaste är att vi uteslutit all mjölk men det har inte gett nån effekt det heller. Ska bli skönt att få träffa nån som kan det här lite mer ingående, visst är det lite konstigt att det dröjt så länge??? Ibland rullar hjulen trögt och gnissligt...
Nej, nu måste jag gå och leta reda på ett par brallor så jag kan gå och släppa ut Docka i blåsten, sen blir det en påtår och vänta på att sömntutorna ska vakna .
|
Det är förmodligen den här tiden jag kommer att längta tillbaka till en dag...
... när jag blir gammal och grå och sitter där och har lite att göra. Det jag suckar över idag och som känns jobbigt är förmodligen det jag kommer att sakna mest - är det inte konsigt att det ska vara så? Som att plugga och ha sex barn, visst känns det tufft ibland och jag vet att jag stånkar över det, gnäller över hur stressigt det är och känner mig trött. Men hur BRA är det inte? Jag får göra det som intresserar mig, träffa massor med underbara människor som jag inte skulle ha träffat annars, lära mig nya saker varje dag och när jag kommer hem har jag en hel fin familj som väntar på mig! Skäms på mig om jag gnäller, säger jag bara . Men jag blir alltid lite labil när det är tenta på gång, jag vaknade t o m mitt i natten i natt och satte mig upp och började tänka på en massa konstiga begrepp. Då är det inte konstigt att jag kände mig halvdöd när klockan ringde fem. Och ännu mindre konsigt att jag känner mig svävande nu vid tio på kvällen . Men nu är tentan gjord och det känns sååå skönt att inte behöva sitta med böcker och anteckningar över hela bordet, och ständigt vara nån annanstans i tanken. Tre härligt lediga dagar innan nästa kurs börjar - lövly!
Men det blir inte så mycket vila tror jag, och det behöver jag inte heller. Rickard och Bea fick på hans 19-årsdag en större lägenhet HÄR i Alby! Så de håller på å kånkar och bär, grejar och donar. Tänkte hjälpa dem med städningen i den gamla lägenheten imorrn, jag vet hur ivrig man är på att få vara i det nya och släppa det gamla . Och idag har Filip hjälpt dem att köpa en billig liten bil, det behöver de när de ska bo här ute i bushen , nu håller jag tummarna för att Rickis får sig ett jobb efter studenten. Men jag är säker på att det ordnar sig, de är så driftiga och företagsamma de där två, så det kommer att bli hur bra som helst. Tänk att han verkligen ÄR vuxen nu, min lille, goe, ende son. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger det så fattar jag det inte. Jag hoppas det blir lättare med de andra att förstå, annars lär jag sitta här om tjugo år och undra var alla mina bebisar är ...
Förutom födelsdagsfirande och tenta så ska ju resten av livet levas också - blommor planteras, djuren ska ha det ordnat, huset ska städas, det ska handlas, betalas räkningar - allt är kanske inte så jättekul men det är så det är! Det är liksom livet och jag är mitt i det, alldeles för dålig på att njuta av det och se hur bra det är. Och som sagt, förmodligen en tid jag kommer att längta ihjäl mig till om x antal år.
Så njut nu, baske mig.
Man får ingen dag tillbaka. Och man får inte göra om dem.
Nu ska jag äta en chokladbit och lägga mig i soffan och tänka på hur BRA jag har det !
|
Både härligt och botten...
Så har min helg sett ut. Ungefär som livet är, liksom, men lite mer komprimerat till ett par dagar . Bottennappen har varit ett hastigt och ovälkommet migränanfall igår, ingen förvarning alls utan bara pang, bom. Var tvungen att bara släppa skottkärran och krattan och kravla mig in till soffan, Filip såg hur det var fatt och skyndade sig att åka in till Ånge för att hinna på apoteket. För i vanlig ordning hade jag inga tabletter hemma - jag säger väldigt ofta att jag ska köpa men när jag mår bra så är det liksom lätt att strunta i det , så då står man där när anfallet kommer och kan inget göra. Jag får så knäpp migrän, tappar synen och sluddrar, första gången (för tjugo år sen) trodde jag det var en hjärnblödning och for på akuten. Som tur är är det "bara" migrän men jag blir som sagt helt handikappad då jag inte ser nåt. Därför är tabletterna jätteviktig för mig att ha med när jag är borta, inte så kul om det skulle komma ett anfall på väg till/från skolan precis... Jag klarade mig länge utan anfall, men nu har jag haft nästan ett i veckan och jag har ingen aning vad det beror på. En hemsnickrad teori är att det är piken nu, och sen blir det bättre när jag fyllt fyrtio. NÅT måste få bli bättre med åren, eller hur???
Det andra eländet är ryggen, och det är mycket möjligt att det hänger ihop med migränen. Mitt gamla diskbråck bråkar, och idag bara låste sig allt här vid köksbordet och jag blev stående som nån som gjort i brallan ungefär och kunde varken röra armar eller ben. Det gjorde VANSINNIGT ont och ju ondare det gjorde desto mer spände jag mig så till slut var jag som en fjäder hela jag. Min som alltid räddande ängel Filip skyndade sig att göra en häxblandning av alvedon och tradolan och sakta släppte krampen och hej och hå vad jag svävade ett tag . Jag är inte van att ta piller alls, det var första gången jag tog en tradolan och fy vad otäckt! Inte blev värken så mycket bättre heller, kanske lite roligare att ha ont bara ? Jaja, nu känns det bättre iallafall, men jag går som en krokig gammal dam och kan absolut inte vrida mig, då låser sig hela faderullan.
Men det positiva har ändå övervägt i helgen, det har varit ett uuunderbart väder, jag tror inte jag sett ett endaste moln. Vi har krattat undan allt och det är så städat och fint här ute nu, jag har t o m skurat bron. Paula har städat bilarna också, så nu ser man vad det är för färg på dem igen. Vi har varit ute och ute och ute, idag lärde sig Alice cykla på Olines gamla cykel också istället för på den lilla och oj, vad stolt hon var! Pluggningen har väl gått sådär, lagom är väl ordet. Hade kunnat göra mer, men också mindre . Jag har varit ute på en rejäl stavgångstur i skogen också, Paula ville ha sällskap på ridturen så jag hängde med. Vi har grillat och hunnit fika många vändor på bron - ja, det har varit en härlig vårhelg! Tänk vad många fina helger vi har framför oss nu, det är en härlig tid när man har allt kvar framför sig. På eftermiddan kom Becka och Agge hem, de blir hemma för imorrn ska vi fira Rickard som fyller 19 på tisdag. Så imorrn blir det *tadaaa* grilling
|
En sån ljuvlig morgon!
Inte ett moln på himlen, all snö (nästan, förutom två små högar) är borta och det är helt vindstilla och nere vid vattnet bor fyra ståtliga svanar och ovanför dem cirklar några fiskmåsar och bråkar på sitt typiska fiskmåsevis. Då är man bara tvungen att stanna upp och vara i stunden. Vore jag Ronja hade jag förmodligen brustit ut i ett stort vårskrik just då, men jag gick till stallet i stället, släppte ut Docka och borrade in näsan i hennes hals och bara njöt av att känna hästlukten. Kan en morgon börja så mycket bättre?
Resten av dagen hade jag tänkt fylla med massor av utevistelse - nackdelen med att vintern försvinner och tar med sig snön är att allt som gömts därunder kommer fram och har man stor tomt finns mycket att kratta och plocka, fixa och dona med. Men jag älskar att vara ute och grejsa, så mycket roligare än att vara inne. Och plugga, till exempel . Men jag känner mig faktiskt rätt nöjd, har läst rätt mycket för att vara flera dagar kvar till tentan och det ÄR kul med psykologi, så jag hoppas det ska gå bra på torsdag! Duggan vi gjorde i veckan gick bra, spikade den på tredje försöket . Och det är det bästa resultatet av tre som räknas så där är jag i hamn iallafall - den utgör 15 % av betyget på kursen. Så lite plugg varvat med krattning får det bli idag, sen ska jag åka upp till Östersund och grupp-plugga i ett par dagar. Jag har verkligen världens bästa pluggavänner och det är så mycket lättare att lära sig när man kan sitta och diskutera i grupp. Så ser planen ut!
Annars rullar det på som vanligt, Paula håller på med sitt moppekort och bara väntar på att få gasa iväg på sin nyfådda blåa fara . Men det är inte klokt vad DYRT det är med moppekort - förra året kostade det 1500,- men i år har de höjt kraven och lagt till en massa körlektioner så ungefär 5000,- blir det att punga ut med - nästan som ett bilkörkort ju! Självklart vill jag att hon ska lära sig hantera moppen bra och kunna alla regler som är nödvändiga, men jag undrar om det inte är LITE väl mycket för ett mopedkort ändå? Tänk vad många som inte har råd, ännu en klasskillnad. Hade vi vetat hur dyrt det skulle bli vete tusan, men nu när hon har börjat så måste hon få slutföra det, mopeden står ju och väntar i boden . Sen har hon bryderier vad gäller gymnasiet, det är dags för henne att lämna in sitt slutliga val och jag förstår henne. Hur ska man veta när man är femton år vad man vill bli när man är tjugo? Hon hade gärna velat gå den internationella inriktningen på samhälle (SPIN) men Ånge låter inte eleverna välja den i Sundsvall, trots att den inte finns här i Ånge. Surt. Så vi får se vad det blir, jag försöker att inte säga vare sig för mycket eller för lite till henne...
De små har fått upp studsmattan och igår var det mycket hoppande, och de lär sticka ut så snart de fått frulle i magarna. Skulle nog behöva studsa lite jag med, det sägs att det är bra träning. Men näe, jag krattar hellre . Tror nog momma kommer ner också, hon tycker det är så skönt att vara ute och grejsa hon med, den här tiden på året är lite jobbig för henne. Att sitta i lägenhet när hon bott hela sitt liv i hus är tufft på våren, då hade hon (som jag) som mest att göra ute och det saknar hon. Sen älskar hon våra höns, det vet jag att hon ville ha alla år vi var små men pappa vägrade. Så nu får hon kompensera det när hon är här och plockar ägg och matar så fort hon får chansen. Det är så roligt att hon är så himla pigg och frisk trots att hon börjar närma sig de åttio, jag hoppas jag ärver de generna!
Svärisarna har åkt ner till Gävle idag, svägerskan mådde inte riktigt bra och behöver lite backup. De får iallafall fint resväder, jag kan tänka mig att våren är ännu mer på väg där nere än här!
Nej, nu blir det påtår och frukost och hoppas att dagen fortsätter lika bra som den börjat!
|
Vulkanutbrott, födelsedagsfirande, shopping, vårtstädning och
lite plugg...
Ja, ungefär så har väl senaste veckan sett ut - men vare sig i prioriteringsordning eller kronologisk ordning utan lite huller om buller .
Tänk vad märkligt det känns när man är mitt uppe i en historiks händelse och känner lite "jaha?" samtidigt som man ändå känner att det är stort det som händer. Samtidigt som det där stora händer så rullar ju livet på som vanligt - det ska handlas och ätas, sovas och städas även om en vulkan på Island orsakar smärre katastrofer för vissa av oss. Inte för mig och de mina, som sagt - ingen av oss är ute och semestrar eller jobbar långt borta, så några inställda flyg drabbar inte oss. Idag tror jag flygen har kommit igång igen, så vi får hoppas att askmolnet drar iväg och att vulkanen lugnar ner sig. Men tydligen hade senaste utbrottet i börja på 1800-talet hållit i sig i ett år och då dragit med sig storasyster Katla i det hela. Jaja, den som lever får se! Lite känns det som om moder jord puttrar och protesterar och vill säga oss nåt, det skakas och översvämmas, ryker och ristar i vårt kära, gamla jordklot. Men det som bekymrar gemene man mest är om flygen inte kan få komma igång snart. En liten stunds reflektion och ödmjukhet för den jord vi lever på och misshandlar vore kanske passande mellan alla flygturer...
Men som sagt, livet rullar på och ännu ett födelsedagsfirande - idag är det min bästa vän, min stora kärlek och själsfrände som fyller år - 42, jag kan inte fatta att åren bara RUSAR iväg, han vara bara 29 när vi träffades! Hans trettioårsdag firade vi med buller och bång på skolan och då förlovade vi oss också, så idag har vi tolvårig förlovningsdag . Vi firade födelsedan igår med grillning (näha ) och alla barna var hemma, svärisarna kom och momma med! En grillkokbok - det bestämde Alice - en god aftershave och lite lotter fick han som tröst för de 42 åren . Grillkokboken hoppas vi alla få glädje av ... Innan vi firade var vi till stan och Birsta med småtjejerna och handlade lite vårskor och lite kläder till dem. Det var inte tänkt så, för vi var där i lördags också med det stora barnen - Rickard tar ju studenten i juni och han fick kostym och skor av oss i födelsedagspresent (i förskott, han fyller nästa vecka...) - och Becka och Paula behövde skor. Vi hade sagt att vi skulle åka nästa helg med de små men kände att va fasen, vi sticker så vi har det gjort! Och nu är det ju skönt, min shoppingnerv är lugnad för mååånga månader nu kan jag lova .
Nya kläder in - gamla kläder ut! Alla har rensat sina garderober och nu blir Röda Korset glad, för vi har många fina sopsäckar som ska levereras imorrn. Det är konstigt vad lätt det känns att andas när man får rensa ut sådär, även om det inte syns. Feng shui, måntro ? Nu är det bara ute kvar, är supersugen på att kratta och grejsa, men det blåser ju halv orkan så det är bara att ge upp. Och kanske är det Han däruppe som blåser för att jag ska hålla mig inne och plugga? För det behövs. Suck. Imorrn har vi en dugga, som en halvtenta inför riktiga tentan nästa torsdag, och jag har en jävla massa gubbar och teorier att läsa in till imorrn. Suck igen. Gillar INTE den här korvstoppningsmetoden, hela min kropp protesterar mot den inlärningsformen men vad göra? Äh, ska plocka fram böckerna och läsa på om Freud, Piaget och alla hundra andra... Snart!
Först av allt ska jag åka upp och hämta Alice och Frida, de har sovit där i natt och är med momma i tvättstugan nu. De skulle göra fika och gå ner dit, de har roliga nöjen de där .
Sen ska jag plugga ...
|
Jahupp, då var påsken över!
Tjohej vad veckan gick fort, och vad skönt det har varit med påsklov . Ett härligt dygn i Stensjöarna hade vi, solen var verkligen på sitt allra bästa humör och korven var särskilt god, stugorna var mysiga och barnen hittade härliga vattenpölar och pinnar att tälja. De enda som var lite tjuriga var fiskarna, inte ett napp, men det gjorde inte så mycket. Det är så väldigt skönt att vara där ute och slippa alla ljud och måsten, men det är också väldigt skönt att komma hem och duscha och sätta sig vid datorn . Balans var ordet! Resten av veckan har de tre små lekt med Gävlekussarna, en av dagarna firades Victor på elvaårsdagen (uj, vad tiden GÅR ) jag känner smaken av cheesecaken än . Nu har gänget åkt hem igen, och som vanligt har Oline varit lite nedstämd och sorgsen sen de for. Hon hatar verkligen avsked .
Jag har tyvärr inte varit ledig som alla andra, onsdag, torsdag och fredag hade jag föreläsningar och jag törs INTE låta bli att åka på dem - psykologi är jätteroligt men väldigt svårt. Många gubbar (få gummor) och en hel massa teorier att hålla reda på. Jag är ju den typen som lär mig mest av att lyssna och skriva på samma gång, så det är tvunget att sitta och höra på vad föreläsaren säger om det ska gå vägen det här. Mycket känns självklart; det handlar mestadels om barn och olika utvecklingsteorier och om anknytning, men det gäller att komma ihåg vem som sagt vad också . Imorrn är det seminarium och det känns kul, den föreläsare vi har nu har seminarie mer som diskussionsgruppstänk medan han vi hade förra kursen var mer militärisk och pekade med HEEELA armen och ställde frågor. Urjobbigt . Tänk så olika det kan vara, lite konstigt är det allt!
Men allt känns ändå lätt den här tiden på året, våren är här och det töar, töar, töar... Idag har det varit tio plus i skuggan och jag har städat Rickards stuga (den kommer alltid att heta så, även om gossen inte bor där...). Det blev så mysigt, nu är det bara att ta hem gäster! Boden blev färdigstädad också, och DET är verkligen skönt. Ett helt släp med skrot bidde det, hur kan det bli så mycket på ett år? Nästa att ta itu med är kläderna, det lär ju bli ett lass som får åka till Röda Korset nästa helg.
Nu vet jag inte riktigt vad det blir resten av kvällen, är lite förkyld så jag ska försöka vila mig i form. Har läst färdigt David Copperfield av Dickens, och den var så bra!!! När jag läst en sån bra bok blir jag lite tom, och har absolut inte lust att börja läsa nåt annat. Som om jag måste smälta och sörja att den är slut - låter helt knasigt men så är det. Och nån film har jag inte lust med heller, vi såg 2012 förra veckan och jag blev så besviken. Vilken superklyschig film, det var nästan om om det var en parodi på nån film, allt var liksom med. Efter fem minuter förstod man vilka som skulle dö och vilka som skulle få leva. Jag blir så sur när jag slösar bort tid på såna skitfilmer, samtidigt som jag inte kan sluta titta... En bra idé för kvällen vore kanske att läsa lite i böckerna, men jag har ägnat flera timmar åt att renskriva anteckningar idag så det känns inget kul det heller. Vilka i-landsproblem jag dras med . Skärp mig!
|
Ljuuuvligt!
Skickade in min komplettering i förrigår och fick svar idag så nu är äntligen förra kursen lagd till handlingarna - GUD så skönt det känns! Jag hatar verkligen att ha grejer hängande över mig så nu kan jag andas lättare igen . Som grädde på moset så skiner solen idag och alla mår great, jag har träffat käraste syster yster som är hemma och hälsar på och svägerskan med kids är hemma. Det kommer att bli några fina vårdagar med sol och härligt umgänge - livet känns lätt att leva!
Ikväll ska jag sätta mig och skriva rent anteckningarna från förra veckan. Jag hjälper två tjejer med det, en av dem har MS och den andra är skadad i en bilolycka och har en wiplash som gör det svårt att både anteckna och lyssna. Det är jättebra för mig också, på så sätt får jag alla anteckningar renskrivna och läsbara för jag skriver verkligen som en kratta för hand . Så illa att jag inte kan förstå dem själv alla gånger, och då är det väl riktigt illa..!
Filip har påbörjat vårstädningen ute, och jag säger bara: det kommer att ta tid. Hej och hå vad man samlar på sig under en vinter, värre än värsta hamsterfamiljen kan jag lova! Jag ska hjälpa till (läs domdera) i veckan så vi får undan det, alltid roligare om man är två. Sen är han helt värdelös på att slänga, jag är mycket bättre på det så jag ska hjälpa honom lite med det!
Nu ska tre små skruttor i säng, våren tar hårt på dem så alla sömntimmar krävfes! Och imorrn bär det iväg till Stensjöarna så då behövs alla batterier laddas.
|
Glad påsk!
Jag minns det inte själv, men jag vet att det inte är så många år sen man inte fick göra i princip något alls på långfredan, till minne av Jesu lidande och död. Men den sedvänjan har försvunnit och jag tror det är få som tänker på det idag - allt har öppet (nåja, nästan iallafall) och det är en helgdag som alla andra. Men jag har iallafall dragit mitt strå till stacken för att upprätthålla gamla traditioner, för idag har det inte blitt många knop gjorda på Albyvägen 43 kan jag lova. Mitt på dan tog jag mig en liten powernap på två timmar och sen har jag såsat på och mest försökt bli pigg. Nu är klockan kvällen och jag längtar efter sängen . Tuff dag...
Annars har påsken precis börjat, vi är inga påskfirare av rang (förutom långfredan då ) så här är det påskris och påskägg till barnen, en chans att umgås och hoppas på sol. Påskris och påskägg är avverkat, umgås gör vi just nu med kidsen - de små har förvisso lagt sig nu men Rickard och Bea är hemma, andra natten de ska sova här inatt och idag har de varit i stan och köpt ett nytt tv-spel som Rickis har provat ikväll. Becka och Paula åkte också med dem idag, men Paula stannade hos sin pojkvän och kommer hem imorrn. Vi får se om Agge kommer också - härligt med stugan full, det gillar mamma Mia .
Sen har jag lärt mig en annan sak i veckan, och det är att nåt orakel är jag då INTE och nån intuition det har jag inte heller. Tentan vi gjorde förra fredagen (en vecka sen nu) skrev jag på dryga timmen och det kändes så himla BRA! Och det delade jag med mig av till alla som ville höra också som jag jublade över att för första gången känna mig nöjd efter en tenta . Men Han däruppe eller nåt annat ville tydligen knäppa mig på näsan lite, för i onsdags fick vi tillbaka tentorna (rekordsnabbt!) och jag fick FX. Komplettering. VA??? Jag trodde det var nåt fel, fattade absolut ingenting! Om jag hade fått det efter vilken som helst av tentorna jag gjort hade jag inte blivit brydd, men den här! Så igår for jag, på min lediga dag, upp till Östersun för att hämta min tenta och komplettera den. Ingen speciellt lätt komplettering, sex uppgifter att skriva, men jag gjorde det iallafall och skickade in det igår kväll till herr examinator. Men lite sur är jag allt, har läst igenom min tenta och tycker att jag gjorde ett bra jobb och skrev på allt. Surläpp.
Jaja, jag är inte den som orkar tjafsa så nu har jag gjort vad han begärt, nånting har jag allt lärt mig: inte tro att det går bra bara för att det känns så!
Sen var det så solen, den har inte varit speciellt charmant senaste dagarna. Dock tinar det och det kan ju behövas - det är väldigt mycket snö kvar... Imorrn tror jag det blir sol iallafall, jag hoppas jag mår bättre då! Så en redigt glad påsk på er alla, hoppas ni också fått vila och slappa ordentligt!
|
Blir så trött på den här ytligheten...
Paula satt och kollade på ett program som heter Dating in the dark (tror jag) och tänk vad trött jag blir på alla ytliga människor! Där är det folk som träffas i kolmörkret och gillar varandra SÅÅÅ mycket ända tills lyset tänds, då slutar de gilla varandra om den som står framför dem inte är "deras typ". Suck, att utsidan ska tala om vad som är rätt eller fel, till syvende och sist är det innehållet som räknas och det går de här människorna miste om TROTS att de fått chansen att "visa" sina rätta jag genom att datea i mörkret. Tänk så många vackra (på utsidan) människor jag mött som inte alls är vackra på insidan, det är som om de inte behöver anstränga sig att vara bra människor om de kan glida fram på sitt utseende. Och tvärtom - "alldagliga" människor som blir vackra genom sin personlighet, sitt sätt att vara! Sen finns det ju såklart de som begåvats både med en vacker ut- och insida, men oftast är det de som inte själva är medvetna om hur vackert deras skal är som är vackrast. Jag tycker det är så synd bara att priot idag verkar vara att hålla utsidan välskött medans det inte är så himla viktigt att vårda insidan...
Jaja, på tal om insida så har psykologikursen börjat, vi har avverkat fyra föreläsningar och det är verkligen jätteintressant och roligt. Mycket utvecklingspsykologi och kognitiv beteendteori, allt från barnets första månader till vikten av att förstå att kris är utveckling. Vi västerlänningar är inte så jättebra på att hantera kriser - det ska medicineras bort, istället för att möta krisen, ta itu med den och komma ur den med mer erfarenhet och växa som människa. Redan trotsbarnet går igenom de här kriserna, och jag som varit med om det några gånger nu kan säga att innan den första trotsen, som börjar vid 2½ ungefär, och när den är över cirka ett år senare, så har man en bebis. Ut på andra sidan kommer ett barn. Tydligt kan man se det här när man har en tonåring också - en blivande fjortonåring är ett barn och när den "trotsen" är över ett år senare har man en ung vuxen. Ser man det så blir de här perioderna inte jobbiga och slitiga utan en spännande (ibland lite väl spännande kanske ) tid som leder till något gott. Själv kan jag bidra till studierna genom att snart, snart gå in i fyrtioårskrisen och se vad som väntar på andra sidan. Vi får hoppas att det inte är en gammal tant utan kanske någon som har lite mer tid till eftertanke, som är lite lugnare och litar mer till sig själv? Får vi hoppas, men jag har lite att jobba med ... I vilket fall som helst tycker jag det här är jätteintressant, och kognitiv beteendeterapi är också jättespännande, idén om att vi faktiskt kan lära oss tänka om och tänka rätt. De "gamla" psykologiska ideérna är ju att vi ska gräva i det förflutna, leta efter orsaker till måendet osv men det leder inte till så mycket. Jag tror en kombo av de här två är bästa vägen: att veta sin historia och förstå den är bra och viktigt, men att se på en väg ut och söka lösningar är än viktigare! Ja ni ser ju - efter fyra lektioner har jag hittat lösningen, hahaha!
En annan sak jag tänkte på idag på föreläsningen var att vi alltid, nästan iallafall, talar om att kropp och själ hänger ihop om vi har fysiska bekymmer. Ont i nacken tyder på stress, ont i magen kan vara oro osv. Där är alla väldigt överens, men jag tror det hänger ihop lika mycket åt andra hållet: att må psykiskt dåligt, ha koncentarationsproblem, vara bråkig osv absolut kan hänga ihop med att det ligger fysiska problem bakom. Precis som ett barn går igenom olika steg i utvecklingen vad gäller att lära sig och förstå, att förklara och tänka logiskt tror jag man måste gå igenom en process från att ligga som hjälplöst spädbarn till att bli en gående människa. Idag hoppar många små bebisar över kräl- och krypperioder för att börja gå direkt från sittande, och det kan påverka hjärnan i högsta grad. Det här är något som IAHP kan, såhär skriver Hege (som själv botat sin autistiska dotter med hjälp av IAHP:s program, jag länkar också till hennes hemsida bland mina länkar):
Vad är IAHP?
Mycket kan man hitta om man söker på IAHP på nätet, och det är lätt att tappa översikten. Vi har här gjort en liten introduktion till intresserade föräldrar.
Av Hege Stohlander
Glenn Doman (86) är fysioterapeuten som i 1955 tillsammans med en del andre fagfolk, läkare, fysioterapeuter, sjuksköterskor, hjärnkirurger, psykologer, pedagoger och liknande startade ett institut som heter The Institutes for the Achievement of Human Potential (IAHP).
IAHP ligger i Philadelphia i USA, men har hele världen som arbetsfält. IAHP har genom de siste 50 åren gjort häpnadsväckande upptäckter når det gäller hjärnutvecklingsprocessen hos båda friska och hjärnskadade barn, och detta satt i system som behandling for hjärnskadade barn är i Norge och Danmark är känd som Doman-metoden. Här i Sverige är det inte känd alls.
En del av det IAHP har upptäckt, är man inte sams om i fagmiljöer runtom i världen. IAHP kan inte dokumentera allt de säger, men de kan visa till uppseendeväckande resultat hos hjärnskadade barn som följer deras neurologiska utvecklingsprogram. IAHP offentliggör alla resultat som barnen på "Intensive Treatment" programmet gör. Detta anses i fagmiljöer inte som nog, och är varför Doman-metoden anses som inte tillstreckligt dokumenterad. Hos en del läkare anses behandling enligt metoden som något man inte kan anbefalla.
IAHPs viktigaste upptäckt är at hjärnan hos barn är i en ständig utvecklingsprocess, och denna process kan stanna upp ved en allvarlig hjärnskada, den kan saktas ned ved en moderat skada, men viktigast av allt, det er en process som kan påskyndas.
Och detta er vad IAHP gör for hjärnskadade barn: De lär föräldrarna hur de kan påskynda processen hos egna barn. Och processen påskyndas när man börjar et utvecklingsprogram, vid att friske hjärnceller omprogrammeras till å ta över uppgifterna till de hjärncellerna som har gått miste vid skada, eller att det bildas nye förbindelse och övergångar, en slags ”omväg” runt skadan i hjärnan. Processen påskyndas också av organisering av en kaotisk och oorganiserad hjärna (som inte sällan är fallet hos barn med skadar i hjärnan).
Sådan omprogrammering och organisering är ingen omöjlighet. Hjärnan är mycket mottakelig, och all stimulering som göres med barnet är riktad direkt mot hjärnan. Denna stimulering sätter igång en reparations- och utvecklingsprocess i hjärnan, som svärt ofta leder till positiva ändringar i barnets funktionsnivå.
Det neurologiska utvecklingsprogrammet tar sikta på att göra nånting åt själva orsaken till symptomen et hjärnskadad barn har, alltså själva hjärnskadan, i ställetför att dämpa symptomen eller göra försök på inlärning av färdigheter.
I IAHP sine programmer är det ingen form av medicinering eller kirurgi.
Programmet består av flera program, det ingår fysiska program som kravling och krypning, löpning och gymnastik. Det ingår intelligensprogram som läsning och matematik. De ingår fysiologiska program som oxygenberikning, mönsterskapning (patterning) och ernäring.
IAHP har knyttet till sig duktiga fagfolk innan de övanförnemnde områden, och IAHPs styrelseförmann är chefsläkare i NASA.
I Norge er det för tiden ca 30 familjer på IAHPs "Intensive Treatment" program, i Danmark är det omkring 80. Det er okänd hur många som följer metoden utan vägledning från IAHP.
Det finns många myten omkring IAHP. En av myten är at barnen tränas 8-10 timmer om dagen.
Detta stämmer inte riktigt. Det rör sig för det första inte om träning, men om att förse hjärnan med neurologisk stimuli. Friska barns hjärnor får stimuli hela tiden mens barnet är vaket. Så är inte fallet för hjärnskadade barn, dom kan inte själv ta sig den stimulering dom behöver. Med det neurologiska utvecklingsprogrammet är det er föräldrarna själva som förser sitt hjärnskadade barn med stimuli, och det är helt och hållet föräldrarna själva som bestämmer mängden av stimuli till sitt barn.
Det är olika nivåer inom IAHP, och det första nivået är att läsa Glenn Domans bok ”What To Do About Your Brain Injured Child” och därefter göra ett eget utvecklingsprogram där man själv väljer intensitet, varighet och hyppighet
Det andra nivået är att delta på IAHP sitt introduktionskurs ”What To Do About Your Brain Injured Child”, och få undervisning och hjälp till att utveckla ett slikt utvecklingsprogram ”Home Program”. Efter kursen kan man själv välja intensitet, varighet och hyppighet när det gäller stimuleringen.
Deltagelse på What To Do-kursen ger också anledning att följa IAHPs föreläsningar i ”Lecture Series” som bygger vidare på kunskapen från kursen.
Kursen hölls av och till i Scandinavia, nästa gång i Köpenhamn Januari 2006.
Tredje nivå: Väljer man att gå vidare efter att ha genomfört ”Home Program”, kan man söka om att få komma till ”Aspirant Visit” som er IAHPs första möte med barnet. Här är det nu de anställde vid IAHP, staff-members, som evaluerar barnet och tillpassar ett utvecklingsprogram for just detta barnet.
Önskar man så att gå enda ett steg vidare, till fjärde nivå, kan man söka om att bli tatt upp vid ”Intensive Treatment” som är det mest omfattande programmet. Här ställs det för första gång krav på föräldrarna om genomföringen av programmet, och detta program är kun för de föräldrarna som önskar er hög grad av stimurering för sitt barn. Dessa barn kommer ofta upp i 6-8 timmars stimulering om dagen under perioder av sitt program. Var femte-sjuande månad åker dessa familjer till IAHP för evaluering och uppjustering av programmet.
De allra flesta föräldrar som starter upp med ett slikt utvecklingsprogram, oavsett på vilket nivå, får vanligtvis en större förbättring för barnet sitt än dom hade väntat på förhand.
Jag tycker det här är otroligt intressant, att man faktiskt kan läka en skadad hjärna och få ett barn med diagnos friskt! Man backar alltså bandet och tränar barnet med hjälp av krypning och ålning för att reparera de skador som uppstått i hjärnan. Så ni med små barn - se till att barnet ligger mycket på mage, uppmuntra till ålning och krypning, undvik gåstolar och hoppgungor, det hämmar den naturliga utvecklingen! Så för att sammanfatta mig själv; jag tror benhårt att kropp och själ hänger ihop åt båda håll och att man inte får glömma vare sig det ena eller det andra, att man behandlar hela människan.
Ja, från detta till något helt annat - nu ska jag lägga mig och kolla på desperata hemmafruarna i sängen. Maken till fräckhet, det hade ersatt veckans avsnitt med CSI så det går bara att se på nätet... Så nu blir det sängen och fruarna, Filip jobbar natt så han blir inte störd iallafall .
|
Tentaångesten har släppt!!!
Det är bara att inse - veckan innan tenta är jag knäpp och inte mig själv, jag andas, sover, äter och tänker tenta. Nu ska ni inte tro att jag PLUGGAR bara för det, det är med en oro och ja, just ångest som jag har under hela veckan innan det är dags att skriva. Den här gången var det extra ångestiskt (haha, vilket ord!) för jag hade så svårt att veta vad jag skulle läsa. Organisationsteorier liksom. Jaja, idag skrev jag iallafall och det kändes rätt bra. Det är första gången jag kan säga det, och därför ska jag säkert straffas av nån universiell lag och få underkänt men jag skrev på allt och var klar tio över nio (skrivtid till ett...) så jag hoppas det gick i hamn. Det allra, allra bästa med att skriva tenta är känslan efteråt - en tung börda som släpper och man kan ANDAS och PRATA med folk igen utan att få tunnelseende och bara se munnar röra sig . Efter tentan for jag och två av mina pluggisar och tog en kaffe och bara njöööt av att ha helg, och den njutningen sitter i än kan jag lova. Filip har åkt in och köpt thaimat (MUMS) som vi ska avnjuta på tu man hand, småtöserna sover gott och det blir let´s dancefinal på tv - livet är gött... Paula och Becka är hos sina pojkvänner så det blir tyst härhemma ikväll. Men imorrn kommer de hit hela högen, kanske Bea och Rickard också, då blir det grillning och fullt hus - löv it!
Direkt när jag kom hem idag så for Filip ner till Bollnäs och köpte en moppe till Paula, ett klipp hoppas vi. Hon började med moppekortet idag så i sommar ska hon ta sig fram för egen maskin. Konstigt, hon vill inte ta hästen till Ånge. Vad är det med dagens ungdom ? Lite orolig är jag allt, men det är bra hon tar kort iallafall så hon lär sig trafikvett - det borde alla femton-sextonåringar få göra!
Och en mycket glädjande nyhet: det är VARMT och TAKDROPP, igår var det snöstorm och jag vägrade sticka näsan utanför dörren, men idag sken solen som aldrig förr och det forsar nerför grusvägen härute! Åh, vad det är underbart med våren och tänk vad mycket bättre man mår när vädergudarna samarbetar . Enda nackdelen är att maj närmar sig med stormsteg och med det fyrtioårskrisen som flåsar mig i nacken. Jag HAR börjat jogga. Ha! Det är värre än jag trodde. Och skorna kostade tolvhundra. Upp till bevis, gamla mänskan! (Det där var pepp till mig själv...).
Nä, nu startar refrängen till let´s dance så nu ska jag se Claudia Galli dansa hem segern .
|
Att inte alltid hjälpa är att hjälpa
Det låter kanske lite konstigt men så kan det absolut vara! Jag fick en fråga häromdagen av en tjej som ännu inte har barn: Har du nåt tips till mig när jag blir mamma, nåt du kan dela med dig av?
Jag ville såklart säga att jag har TUSEN tips, men förutom det självklara att finnas där och älska sitt barn så svarade jag att jag själv försöker tänka på att inte hjälpa mina barn för mycket. Att lära sig stå tillbaka och lita till att barnet KAN, att han VILL utvecklas och för att kunna utvecklas måste man, barn som vuxen, hela tiden tänja sina gränser. Göra det som är jobbigt och känns svårt, annars hämmas man och stannar av i utvecklingen.
Jag tror många hjälper sina barn alldeles för mycket idag, i missriktad välmening. Att hjälpa skulle vara lika med att älska och bry sig om, liksom. Curling heter det nog med ett finare ord , säger man det vet de flesta vad man pratar om. Jag är absolut inte skuldfri vad gäller att curla, men är man medveten om det så kan man också göra något åt det. Ofta tror jag den där onödiga hjälpen är något man gör helt egoistiskt, för det går så mycket fortare. Att lära sig ha is i magen och gå undan kräver sin man eller kvinna. Men får ett barn aldrig känna att han kan göra något utan att mamma eller pappa gör om eller lägger sig i är inte gynnande för självförtroendet, det är bara att gå till sig själv för att förstå hur det skulle kännas.
Och att lära barnet att göra saker som känns SKITJOBBIGT just då är också att visa att man litar till barnets egen förmåga! Jag minns när Rickard skulle ringa ett samtal, jag minns inte var eller vad det handlade om, och han ville absolut inte! Han var så arg på mig, skällde, surade, bönade och bad att jag skulle ringa åt honom. Kanske var han 13-14 år, jag minns inte riktigt. Men jag gav mig inte, frågade honom "vad är det värsta som kan hända?" och vi kom fram till att det värsta inte var så himla farligt. Efter många om och men ringde han samtalet, och puttrade lite efteråt men jag såg att han ändå var stolt över att han fixat det. Det enklaste den gången hade såklart varit att jag hade ringt det där samtalet åt honom, men hade jag hjälpt honom då? Nej, inte i längden.
Om man försöker tänka att man ska göra barnet redo för Stora Världen redan som liten, att vi bara har de små grynen till låns och att vår uppgift är att förbereda dem för vuxnelivet så blir det också lättare att komma ihåg varför man måste låta dem utmana både sig själv och andra för att växa.
Därför är jag också försiktig med att använda NEJ till mina barn, ett nej stänger alla dörrar till diskussioner och inbjuder inte till reflektion och tankar. Även om man som förälder vet att det är ett nej som lurar så kan man föra en diskussion om vad det nu gäller. På det viset lär man barnet tänka, formulera sig, debattera och stå på sig - viktiga saker att ha med sig när man blir tonåring och utsätts för både det ena och det andra. Så spara nejen, är ett hett tips! Både för små och stora barn!
(-Mamma, jag vill ha en glass! -Ja, på lördag (istället för -NEJ, det får du inte, som gärna leder till gråt och skrik, man har lämnat en dörr öppen).
Att se sitt barn som en människa och inte som ett barn att styra över, att stärka och förbereda och att packa undan nejen i en låda som man försöker öppna sällan är något jag själv försöker tänka på som mamma. Allt för att göra barnet redo för den dagen de tar sin kappsäck, pussar mamma hejdå på kinden och ger sig ut i världen med tillförsikt och livsglädje. Att känna att man gjort sitt bästa för sitt barn fram till den dagen, att veta att han är redo och kan hantera det som ligger framför honom. Ett på samma gång sorgligt och glädjefyllt ögonblick som man både bävar för och ser fram emot. Men som hur än det är, är helt naturligt och ofrånkomligt...
|
Ännu en kurs till ända
Igår fick jag (äntligen) svar på sociologitentan, det var den där essän vi skrev. Vi skulle egentligen ha fått svar i fredags men vår examinator har varit sjuk så vi fick vackert vänta . Jag fick ett C och är supernöjd med det, nu har jag snart skrapat ihop alla bokstäver som går i min betygsmapp - bara jag slipper F som är lika med underkänd. Men det känns sannerligen som om det ligger på lur, för nästa fredag har vi tenta igen och DEN blir inte lätt kan jag lova. Organisationsteorier, ja jag säger då det! Idag har jag pluggat men får ingen riktig kläm på vad det är jag ska läsa på... får fortsätta imorrn. Eller får och får, jag måste nog så vackert vare sig jag vill eller inte .
Ja just det ja, mellon är ju avverkad och nästan bortglömd vid det här laget, jag tippade tokfeeel för Jöback kom nästsist konstigt nog! Jag tycker han hade överlägset bäst röst och en urbra låt, men jag var rätt ensam om att tycka det, tydligen... Anna vann som bekant, inte min favvo - lite för mycket darr på rösten och känslan av att hon ätit en hel gurka som fastnat gör att jag retar mig lite på henne. MEN låter blir faktiskt bättre med tiden fast i stora mellon har hon bara en chans på sig att få folk att gilla den så jag vet inte . Salems låt är ju en annan höjdare, sen spelar jag Orsa spelmän när jag får chansen, tycker den är så fiiin! Nu är det bara att vänta till i maj och hålla tummarna, trots att jag inte riktigt tror på Sveriges chanser i år...
I maj ja. Ja, då fyller jag fyrtio. Hemskt. Inget jag ser fram emot alls, för fem öre. Tror "kriiisen" lurar ´bak hörnet, har t o m skrivit ut ett börja-jogga-schema som jag ska köra igång med på måndag, sen tänkte jag vara med i Tjejmilen i mitten på maj (jag ska ragga med mig andra "tjejer" också må ni tro!) och igår SNYFT SNYFT hittade jag ett mycket långt, tjockt, GRÅTT hårstrå när jag satt här vid datorn. Sen kan jag säga att jordens dragningskraft märks också, kan den ha ökat ? Och att gå ner ett kilo i vikt är likställt med att klättra baklänges upp till Himalaya UTAN syrgas. Däremot att gå upp ett kilo, det är lika lätt som att andas! Suck, suck, suck - bara jag inte blir en sån som tränger mig i alldeles för små leopardbrallor och tar på mig ljusblå ögonskugga och svart kajal innanför fransarna och bleker håret så ska det nog bli bra . Men första varningstecknet är nog som sagt att jogga, så det gäller att hålla kollen så det inte barkar iväg!
Just nu står the man of my life och grejar med lite (hm, sex kilo...) revbensspjäll för imorrn bli´re grillning i Ringdalen! Bea och Rickard är hemma och ska sova kvar en natt till, det är så mysigt, så! Frida viskade till Rickard idag när vi satt och tittade på gamla videofilmer av barnen "Lickad, du ä min bästa vän" och oj, vad hjärtat smälte då. Fina barnen, tänk om jag inte hade dem! Och vad kul det är att sitta och titta på de här gamla filmerna, tänk vad fort man glömmer.
Förra helgen fick vi träffas Paulas nya kille också, han var jätterar och jag hoppas han inte blev helt ihjälskrämd av vår stora familj. Småtjejerna var lite tysta och blyga, men jag antar att det kommer att vara annat ljud i skällan nästa gång han kommer hit . Familjen växer .
Nu ska jag ta mig en kvällsmacka (jodå, lchf!) med Bea och Rickard, sen blir det sängen .
|
Fredagkväll och solokvist!
Inte helt tokigt, jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap . Filip jobbar (sin sista) natthelg, Paula är i Ånge och kommer hem vid tio och Becka firar tvåårsdagen med Agge, Oline sover hos momma (det gör hon varje fredag) och de andra två småttingarna sover sen en timme. Själv har jag totat ihop en fajita och sitter här och njuter av lugnet, inte helt fel som sagt! Hör att let´s dance börjar snart, har tv:n på i bakgrunden. Men jag orkar nog inte titta förrän det blir omröstning, efter uuunderbart roliga Solsidan, blir säkerligen sittande här och facebookar och surfar runt till dess ...
Sportlovsveckan har gått jättefort, som den alltid gör. Extra fort har den nog gått bara för att jag inte varit ledig, två dagars föreläsning har jag varit på. En av dagarna tog Filip med sig de tre små upp till Stensjöarna och sov där, ungarna älskar att vara där - ingen el, ingen toa men det är liksom tjusningen. Nästa gång ska jag med, det blir påsklovet och då får svägerskan Mona med kids så lov att hänga på, för då ska vi spela spel och dricka rödvin, vi två! Iallafall så följde Paula med mig den dagen de andra for till bushen, så vi shoppade, lunchade och hon var på sin första föreläsning. Själva föreläsningen (om organisationer...) tyckte hon var tråååkig, men jag tror hon tyckte det var kul att se var jag är på dagarna och träffa några av mina pluggavänner. Tyvärr var många av kompisarna hemma och påsklovade, men några fick hon som sagt träffa! Hoppas Becka vill följa med upp nån dag också, men där får jag nog tjata lite mer tror jag. Kanske muta med en tröja eller så ...
Sen har jag bestämt mig, oberoende av vad meterologer och andra "kunniga" säger, att det är vår. Punkt. Ska erkänna att det var liiite blåsigt idag, men det visade på plus hela tiden och gruset börjar krypa fram på grusgången, det går INTE att åka spark längre och barna måste ha gummistövlar. Så jo, det är vår! Efter den här makalöst kalla och snörika vintern har jag nästan glömt hur våren luktar och hur lätt luften är att andas då, hur takdropp låter och hur varm solen är när den kikar fram. Men varje dag kommer med fina små vårpresenter, och jag tackar så innerligt och tar emot med öppen famn! På bilden idag ser ni Tiger som sitter och njuter av solstrålarna, jag tog kortet från bron när jag var ute och ruskade mattorna. Jag kan säga att jag blev stående där ute ett tag och bara njöt .
Imorrn är det svenska schlagerfinalen, den ser jag fram emot och ska se till att jag är pigg - får nog nanna lite middag för att orka med . Min personliga favvo är Jöback, hans röst är verkligen HUR fin som helst, men jag anar att idol-Anna kommer att vinna. Jag tycker iofs att det låter som om hon har en banan i halsen, sen är hennes vibrato bara f-ö-ö-ö-r darrigt fast låten är fin. Filip tippar Timotejtjejerna, och visst, den låten är medryckande och trallvänlig men njäe... Paula har Salem som vinnare men hennes hjärta säger Darin och Oline hoppas på Ola. Alice kan inte bestämma sig, den ungen är helt GALEN i (nästan) alla låtar och spelar och dansar här hela tiden. Jag köpte skivan med alla låtar igår, och den är nog snart utsliten... Idag visade jag henne att alla låtar finns på youtube och SOM hon har suttit och spanat in alla moves och mimat här idag. Vad månde bliva ?!? Frida bara njuter och skuttar runt, musik är härligt men det här med att ha olika idoler, nej där har hon inte hamnat än . Jag har lovat töserna att de ska få vara uppe imorrn och lyssna men jag vet att Frida kommer att gnöla sig till sängen vid sju som vanligt. Nattvak är inte hennes grej, om man säger så .
Nu ska jag gå och gräva i gotteskåpet och se om jag hittar nån mörk choklad eller lite nötter!
|
Härlig morgon att vakna till!
Kanske är det ändå så att våren är på väg? Ett par dagar har varit så soliga och härliga, igår bjöds vi t o m på takdropp och då känner man hopp om livet . Men nätterna är fortfarande bitande kalla, 25-30 minus på morgnarna och då håller jag mig för skratt... så tittar jag ut och får se den där rosa, vackra himlen och då gör det plötsligt inte så mycket alls att det är iskallt och jag är glad att jag är så morgonpigg så jag får se sånt!
Helgen har varit lugn och behaglig, med massor av utetid! Min skidor har blivit luftade, var iväg i fredags och tog ett varv i elljusspåret. Pust, det märks att jag är otränad men kul var det. Fast inte är jag särskilt Kalla-lik när jag glider (!) fram i spåret, speciellt INTE i nerförsbackarna, V-stilen har fått en ny innebörd . Två rejäla nerslag gjorde jag, och tänk vad dum man är - det allra första jag oroar mig för när jag åker rätt ut i skogen ner i djupsnön är inte om jag gör mig illa eller om skidorna pajar, nej, det första jag gör är att kolla mig runt, runt så ingen ska se mig! Sen pratar jag liksom lite halvhögt för mig själv: "jaja, det gick ju bra det här, tänk vad klumpig jag är hahahaa" UTIFALL att nån ska stå och lyssna ... Idag ska jag nog åka nånannanstans, kanske Paula eller Bea vill hänga med och rida? För Bea och Rickard kom hemlullande igår, de hade lånat bilen och varit ner till Fränsta och Beas familj och firat ett av barnen som fyllde år där. Men så kom de hem hit igår och sover här - mys! Vi satt och kollade andra chansen på mellon igår och jag säger bara det: svenska folket måste ha fått spunk för HUR kunde Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson gå vidare??? Pernillas låt var som en parodi på schlager och Jessicas var ju så tråkig så klockorna stannade . Jag hade hoppats på Orsa spelmän - tycker det är kul när det låter lite svenskt och de sticker ju ut lite, eller så Neo men han rö k ju direkt. Jaja, de lär ju hamna sist då där två donnorna, jag hoppas på Jöback eller den här unga killen, Molly Sandéns pojkvän... vad heter han nu, Erik? Eller jag vet inte, jag måste nog lyssna igenom alltihop en gång innan jag säger nåt mer .
Sportlovet har ju börjat också, och brorsans två flickor Linn och Emilia har kommit till momma. Paula och Linn är lika gamla så de har såklart längtat efter varandra och nu lär de hänga ihop resten av veckan. Emilia är lika gammal som Oline så hon var här hela eftermiddan igår och lekte och lekte och lekte . Kussar är guld, och mina barn har turen att ha några stycken . Vi har varit rätt fruktbara, vi syskon... och svägerskan...
Nej, nu ska jag gå och ladda i en maskin och sen ta mig en påtår, ska putta liv i Filip också så han får äran att släppa ut gamla Docka, jag fryyyser så hemskt...
|
Inget gnäll idag ...
Tror det hjälpte att gnälla av sig sist, för nu har jag inget att klaga över - livet känns lättlevt och glatt, är det inte härligt så säg?!? Säkerligen beror det på att det helt plötsligt är ljust ute, redan vid sju är det DAG och sen håller den i sig till minst sex på kvällen och det känns som ett smärre mirakel, kan jag lova. Tänk att ljuset har sån betydelse för hur man mår, att allt känns så mycket enklare när man slipper leva i dunkel. Jag blir lika förvånad varje år när mörkret får stå tillbaka får solens skarpa ljus, förvånad och glad . Så nu ska det njutas, ta mig f-n, är ledig till på måndag och ska proppa mig full med d-vitamin, för det ska visst bli redigt fint i helgen - kanske ska mina fina skidor få luftas också!
Jätteglad är jag också för att Rickard fixat körkortet, jag visste väl att han skulle klara det bara han satte igång. Den där långa pausen på nästan ett halvår spelade visst ingen roll, för först klarade han teorin med stor marginal och sen fixade han körningen också så nu har han grejat lappen! Igår kom han och Bea hem och firade med grillat (!) och de sov över, härligt med alla barna hemma, jag njuter då för fulla muggar. I morse skjutsade jag hem de unga tu, Bea har praktik nu på Spångbrogården så det var till att stiga upp med tuppen. Såklart var det Rickard som körde, han kör så lugnt och fint så jag är inte ett dugg orolig. Nu är det snart Beckas tur att sätta igång, men jag är glad att det är Filip som är körskoleansvarig i den här familjen, för mina nerver skulle nog inte palla - jag och Becka skulle förmodligen gråta bägge två innan vi ens kommit ut från gården så jag överlåter det med VARM hand till darlingen . Tänk innan alla sex ungar är klara med körkortet, då kan nästan Filip ta licens som körskolelärare ...
Idag har jag sökt sommarkurser också, tänk att jag inte visste att det fanns! Har grunnat rätt mycket på hur vi skulle få ekonomin att gå ihop över sommarmånaderna då man inte har rätt till studielån ELLER stämpling när man plugggar (knäppt) och jag verkligen inte har lust att ut och slåss med ungdomarna om de få sommarjobb som finns. Min tanke har varit att snåla lite extra (kul...) och lägga undan pengar nu under våren (hmm...) men så hade en jobbarkompis till Filip tipsat han om det här med sommarkurser och tänk - det kan nog fixa sig! Att läsa en helt webbaserad kurs på 7,5 poäng på halvfart UTAN några träffar berättigar till studiestöd och voilà så har jag pengar i fickan! Sökte en kurs som heter ungdomssociologi och hoppas jag får plats, har precis läst sociologi så det känns rätt aktuellt, och ungdomar har jag ju runt mig hela tiden så det kan inte bli fel! Tänk, vad saker och ting kan ordna sig!!!
Och imorrn får barnen sportlov, härligt - härligt! Paula firar med att åka och hälsa på en kille hon träffat i stan, de ska gå på bio och mysa. Jag är säker på att det blir redigt mysigt . Becka och Agge har bokat stuga i Stensjöarna med några kompisar, de kommer helt säkert att få det übermysigt med det väder som ska bli i helgen, känner mig nästan (men bara nästan) sugen på att åka dit jag med... De små får tampas med mig, har kortvecka till veckan och ska verkligen ge mig på att ha lov jag med. På måndan tar jag med mig Paula upp till Östersund på lite shopping, lunch och smakprov på universitetslivet - kanske blir hon sugen att själv hamna där så småningom! För plugga är FANTASTISKT roligt på alla vis, och något jag varmt rekommenderar er som funderar, trots att det visst också är lite jobbigt. Men det roliga överväger helt klart, det finns verkligen hur mycket som helst att lära sig om man vill!
Nu ska jag slappa lite framför tv:n och sen krypa ner och läsa lite Charles Dickens, för imorrn blir det organisationsteorier och ett pm som ska skrivas . Men: imorron är en annan dag!
|
Veckan med plugg blev veckan med... hittar inget bra rim
Det var tänkt att nya kursen skulle köras igång med buller och bång, och det gjorde den säkert också - men jag var inte med förrän på freda´n. Otrolig kyla i början på veckan höll mig hemma och på onsdag åkte jag på världens migränanfall som höll i sig ända till torsdag eftermiddag. Men på fredag var jag iallafall på plats och lyssnade till en gästföreläsning om organisationsteorier, och det är ungefär lika tråkigt som det låter, kan jag försäkra. Byråkrati och gräsrotsarbetare, inte låter det vidare flashigt va? Men visst är det ändå roligt att lära sig mer, att jobba som socionom är sannerligen att bli en byråkrat och gräsrotare, det är bara att acceptera . Hade gärna stannat kvar och fikat och surrat med mina kompisar ett tag, ni kan inte ANA vilka diskussioner vi kan ha , men jag var tvungen att hasta för att hinna köpa present till kära, goa svärdottern Bea som fyllde 20 igår!
Jag kilade iväg och köpte ett presentkort på spa till henne, det är underbart härligt och hon kan behöva slappna av lite mellan varven - nu har hon fått jobb också som hon ska varva med distansstudier så ett litet brejk skadar nog inte. Vi hade födelsedagsmiddag på mittis igår, första gången vi fick träffa hennes familj och vänner, det var jätteroligt! En härlig middag - alla ungar plus Agge, svärisarna och momma var med så det var ett riktigt släktkalas. Jag tror Bea var lycklig och nöjd över kvällenn men jag förstår att det var lite jobbigt också för henne att fira utan sin kära mamma, första födelsedagen för henne sen mamma dog . Man får inte glömma att vara tacksam för varje dag man får tillsammans, det är lätt att bara ta varandra för givet. I veckan var det ännu en vän till oss som dog, alldeles för ung, nyss fyllda femtio år. Tycker det känns som att alldeles för många människor får dö alldeles för tidigt... Det är tur man inte vet vad som väntar bakom hörnet.
Men trots att man vet allt det där, och trots att jag försöker vara duktig på att tänka tacksamma tankar för allt jag har, så är det oundvikligt att också irritera sig över saker. Efter mitt makalösa migränanfall var jag fortfarande lite mör i går när jag for till skolan, och det gjorde väl att humöret inte var det allra bästa. Iallafall såg jag inte allt rosenrött om man säger så . Så i all min butterhet satt jag och gjorde en mental lista över sånt som irriterar mig och den var nåt sånt här:
Prata i mobilen på tågets tysta avdelning. Jag brukar sätta mig på tysta avdelningen när jag åker tåget, för jag tycker det är skönt att läsa tidningen och inte känna mig tvungen att prata utan får min "egentid" där. Såklart stänger jag av mobilsignalen, men det gör inte alla kan jag lova! Och okej då, om man tar emot samtalet och pratar lite tyst, men näe då, vissa tror verkligen att vi som sitter runt omkring är jätteintresserade av att höra om möten, sjuka barn, dumma chefer eller precis vad som helst! På TYSTA avdelningen...
De som skaffar katt och inte kastrerar/steriliserar/p-pillrar dem. Det kostar 400 att kastrera en hankatt. 700 att sterilisera en honkatt. P-piller vet jag inte, men förmodligen inte mer än nån flaska vin... eller cig... Men ÄNDÅ kryllar det av katter som skriker och pissar ner allt som finns den här tiden på året, utanför mommas dörr stinker det APA och då har hon inte ens katt! Vi har själva katt och det första jag gjorde när han var stor nog var att åka och knipsa heligheten, dels för vår skull men mest för Tigers. Att ustätta en hankatt för pressen att betäcka hela socknens honkattsbestånd är INTE snällt och att utsätta honkatter för att föda kull på kull av ungar är INTE snällt och att utsätta kattungar för att födas och dödas är ju såklart INTE heller snällt. Så nej, det finns inget försvar att ha katter och inte orka/vilja ta hand om dem!
Kyla och snö! Jag vet, det är helt dumt att irritera sig men jag GÖR det! Nu har det endera varit snorkallt eller, om temperaturen behagar vara varmare än minus femton, då snöar det! Tak brakar ihop, trafiken står stilla, ungarna klättrar på väggarna och sommaren känns lika avlägsen som yttre vintergatan... Jag gillar verkligen alla årstider, men nu har vi haft VÄL mycket vinter, ungefär så det räcker fram till pensionen. Och jag lovar aldrig, aldrig klaga över sommarvärmen igen. Icke!
Folk som surrar på föreläsningar. Väldigt irriterande. Jag kan inte koncentrera mig när folk viskar och tisslar, och "shh" hjälper inte, tvärtom. Otroligt respektlöst!
Migrän.
Så, nu har jag fått gnälla lite, tänk vad det lättade .
Måste få berätta att Rickard klarade teoriprovet till körkortet också, med god marginal! Nu är det uppkörning till veckan och jag håller verkligen tummarna för honom, en paus på ett halvår är kanske inte det ultimata när man tar körkort men det går helt säkert bra . Becka praktiserar nu i två veckor på pizzerian i Ånge, och hon trivs jättebra. Tänk vad hon har utvecklats sen hon började gymnasiet, hon är ju nästan vuxen nu min lilla ettermyra och jätteduktig i köket. Kanske och förhoppningsvis får hon jobb där i sommar, jag håller alla mina tummar hårt, hårt! Ska bli spännande att se vad Paula väljer slutligen till gymnasiet, hon känner sig inte alls säker på vad hon "ska bli när hon blir stor". Eftersom hon tycker det är rätt kul att plugga så funderar hon på samhäll, men vill ju inte gå i Ånge och hon får inte gå den i Sundsvall eftersom den finns här så det är lite upp och ner... Jag försöker inte lägga mig i alls, hur skulle jag kunna säga till henne vad hon ska göra? Så vi väntar och ser . I veckan hade hon dansvecka på skolan som hon tyckte "SÖÖÖG" i början på veckan men som hon tyckte var jättekul när själva danskvällen blev av. Att de (hon och några kompisar) sen smyghyrt en stuga för lite festligheter i efteråt är en annan femma . Festen blev iallfall avblåst och ungdomarna nedstoppade i sina egna sängar, till deras förtret .
De små har varit hemma hela veckan, eftersom jag också varit hemma. Oline har haft lite ont i magen och i kombo med minus 30 grader blev det hemma, förutom torsdag då hon gick. Så, som sagt, vi längtar efter varmare väder nu så husarresten kan hävas . Eller förresten, idag ÄR det varmare men ni skulle inte tro mig om jag försökte berätta hur mycket det snöar här nu. Det är INTE KLOKT, det går knappt att se ner till vattnet för det fullkomligt vräker ner. Suck och dubbesuck . Filip är ute och skottar och skottar, han var tvungen att klättra upp på bodtaket och skotta av det också innan det brakar ihop, och nu är han ute och kör traktorn. Fortsätter det såhär så lär det gå mycket diesel idag... Nä, det blir nog TV, läsning, spel och fortsatt slappning som det ser ut... Synd att OS sänds på nätterna för då pallar jag ju inte jag med att vara vaken. Typiskt, eftersom det här OS:et visat sig vara makalöst framgångsrikt. Har sett lite skidåkning iallafall, det sitter i att gilla det sen jag var liten.
Nej, nu ska jag gå och tvätta lite, dansa en soldans och tänka POSITIVA tankar !
|
”Anna Wahlgren, ja det är hon som har förstört så många barn - stackrarna”.
Så sa Rickard Olsson i sitt populära program ”vem vet mest”, jag gillar också både program och programledare och det där futtiga uttalandet kan te sig tämligen oskyldigt. Jag skulle inte heller tycka det var så mycket att hänga upp sig på – herregud, folk blir ju kallade i princip vadsomhelst dagligen och det får man kanske ta om man är en ”kändis”. Men just det uttalandet av en av Sveriges populäraste programledare fick AW att anmäla. Löjligt och larvigt tycker många. Ja, det får man ju tycka, det är ett fritt land och alla har verkligen rätt till sin åsikt men vet man bakgrunden till varför Anna väljer att göra en anmälan kanske man ändå kan förstå varför det gick så långt. Som ni ser så skriver jag Anna och det kan ju kännas lite väl personligt att skriva om en offentlig person och ”kändis” (jag gillar inte uttrycket kändis, därav snuffarna ;-) ) men faktum är att jag inte är helt opartisk eftersom jag ju känner Anna, inte som en allrabästavän men som en klok mentor och kvinna. Jag är absolut inte ute efter att förklara något å Annas vägnar, hon är fullt kapabel att själv yttra sig och berätta sin version – vilket hon också gjort på bl a Newsmill (http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/15/d-rf-r-st-mmer-jag-svt-f-r-rekr-nkning#comments ) och i sina egna krönikor (
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/manadens-kronika-februari-2010
).
Jag vill ge min syn på saken eftersom jag också blir väldigt ledsen, stött och ARG när jag läser eller hör såna här påståenden. Jag själv har fostrat alla mina sex barn i Anna Wahlgrens anda, med Barnaboken som stöd ochjag hjälper i min tur föräldrar som har problem med barnens sömn eller tankar om fostran. Att Anna blir anklagad som barnamisshandlare och hånad blir också indirekt en anklagelse mot oss föräldrar som använder oss av hennes verktyg i vår barnafostran.
Så varför blir det då såhär, vad är det som får så många att reagera negativt och fara med rena osanningar och anklagelser? Som alltid tror jag det handlar om ren och skär okunskap – väldigt få av kritikerna har läst Barnaboken eller Sova-Hela-Natten-boken utan tror på det ”andra” säger utan att själva kolla upp fakta. Rickards uttalande har visat sig grunda sig på att han tror att Anna Wahlgen står bakom femminutersmetoden, och är det något hon under alla år förkastat och velat utplåna är det just femminutersmetoden. SHN bygger på att man lär sitt barn somna i egen säng med föräldrern som visar och är med och hela tiden talar om för lilla barnet att han/hon kan sova tryggt i sin säng. Men förvånansvärt många tror att AW och femminutersmetoden är synonymt, vilket som sagt visar på hur fel det kan bli när falska rykten florerar och man inte orkar ta reda på fakta innan man säger eller skriver något.
Barnläkaren Lars H Gustavsson (mycket duktig och kompetent, ska sägas) föll för mobbens hat och förfasade sig över ett klipp Anna lagt ut på forumet som kallades ”tryckpressen”. Jag var personligen med när det klippet spelades in hos Anna i Gastsjön, det var under en av de kurarkurser vi hade och vi ville illustrera olika sätt att lugna ett upprört barn som hade svårt att komma till ro och somna. Istället för att bära ett skrikande, övertrött barn och föra över sin egen oro och ängslan kan man lägga barnet i en vagn, lägga vänstra handen över ryggen (som när man bär barnet över axeln) och samtidigt vagna barnet lugnt. På så sätt lyckas man lugna i regel varje litet gråtande barn inom två minuter, och för att kunna sova behöver man som bekant vara lugn ;-) Denna inspelning misstolkades och förstördes, då de som ”kidnappade” det klippte bort den del då barnet blev lugnt och kom till ro, det enda man såg var ett barn som grät och Annas ”tryckpress” (jag tror personligen det var själva ordet som fick folk att reagera – det som låter bra när man är mitt uppe i det blir kanske inte lika lyckat inför nån som aldrig varit med…). Här visas tryckpressen ånyo (lite kul kuriosa är att det är Camilla Läckbergs och Martin Melins lille son som kuras här) :
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/filmer-tryckpressen
Annas rekommendetioner om att små barn ska sova på mage är också något som upprör barnläkarkåren, vilket stötts och blötts mååånga vändor i både media och på hennes forum. Själv är jag fullständigt övertygad om hur viktigt magläget är – inte bara för sömnen utan även för barnets motoriska utveckling och hjärnans utveckling. Det finns massor med intressant att läsa i ämnet och min övertygelse är att vi snart, snart är där då magläget åter rekommenderas. Det är trots allt bara nitton år sen jag fick Rickard och då skulle ALLA barn ligga på mage, och det har mina fortsatt att göra. De sista tre med larm, som talar om om något händer. Det sorgliga idag är att föräldrar luras att tro att ryggläget är detsamma som garanti mot plötslig spädbarnsdöd, vilket är helt fel. De barn som dör idag i PSD gör det på rygg. Utan larm. Inte ett enda fall av PSD MED larm finns registrerat, och konstiga rekommendationer MOT larm låter ungefär såhär: ”förldrarna blir så oroliga med larm” ”de är inte säkra, de kan fellarma” osv… Jaha, blir vi mer osäkra av brandvarnare också? Eller bilbälte? Inte luras vi att tro att det inte kan börjar brinna om vi har brandvarnare, men vi kan i alla fall ingripa om det skulle hända… Och hur vet man att det är ett fellarm? Kanske är det så att det är just larmets tjut som får igång andningen på lilla barnet innan förldrarna hinner stänga av det? (För er som inte vet så fungerar ett larm så att det registerar barnets andningsrörelser och när det inte rör sig tjuter larmet HÖGT). Mer om maglägets betydelse finns bl a att läsa här:
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/septemberkronika-2007
Nåväl, den här turbulensen gjorde såklart att de föräldrar som av nån anledning tycker det är helt okej att ”HATA AW” fick rejält med vatten på sin kvarn och anklagelserna stod sen som spön i backen.
Hela tiden har jag sett på mina kära ungar, verkligen betraktat dem och undrat om jag är en så förfärlig person? En hemsk mor? Har jag förstört mina barn? Men de glada, utsövda, väluppfostrade barnen bevisar hela tiden, varje dag, varje timma att alla dessa anklagelser är FEL, de är tagna ur luften och resultatet av missförstånd och ovilja. Mina barn har en genuin syskonkärlek, de kramas och bryr sig om varandra, de tar hand om varandra och är kärleksfulla, de sover gott om nätterna i egna sängar som de längtar till, de lägger sig själva och njuter av att kura ihop sig och somnar på ett par minuter – både de stora och de små. De är hjälpsamma och sociala, väluppfostrade och glada, empatiska och njuter av livet! Visst tusan har de stunder då de är förbannade och sura, smäller i dörrar och bråkar – det är människor vi pratar om, inte maskiner. Men helt sanningsenligt så har jag aldrig nånsin känt att jag vill ”sälja min unge på blocket” eller knäat av sömnbrist, jag har heller aldrig känt att jag ledsnat på att vara hemma med mina barn för de är mina bästa vänner! Nog förstår jag att det finns massor med barn och föräldrar därute som är precis lika nöjda och glada som vi, det utan vare sig Barnaboken eller Anna i bakfickan men att påstå att Anna Wahlgren är en barnamisshandlare eller nån som ”förstört så många ungar” är för mig inget annat än lögn och förbannad dikt.
Många gånger tror jag ”folk” (nu generaliserar jag…) har en bild av Anna Wahlgren som inte tillåter till några djupare reflektioner, det har jag själv många gånger märkt av. Åsikterna om hennes person och det hon gjort i sitt liv, de män hon haft och så vidare överskuggar det hon åstadkommit genom sina böcker. Mycket märkligt tycker jag, jag tror inte nån människa är perfekt i alla avseenden eller alltid ha gjort allt rätt, den personen existerar icke på denna jord. Som en parallell kan jag jämföra med att jag är ett stort fan av Annika Dahlqvist, hon om står bakom LCHF ni vet, och jag skiter väl fullständigt i om hon varit gift sjutton gånger eller har gröna gardiner i köket. Vad har det med saken att göra, liksom? Men det är fullt legitimt att häckla Anna Wahlgren hur mycket som helst, gärna ska det gottas i hennes förflutna och man drar sig inte ens för att anklaga henne att stå bakom sin ene sons död. Så fort hennes namn nämns i en tidning eller på nätet så står det direkta felaktigheter i ”fakta”-rutor och dylikt, jag har insett att många journalister inte drar sig ett dugg för att låta bli att göra ens grundläggande reseaerch på det de skriver… Det finns inga gränser för hur mycket man anser sig ha rätt att hata och ljuga om Anna Wahlgren, sen blir folk förvånad när hon till slut en dag ledsnar.
Malin Wollin, som jag f ö tycker är en utmärkt krönikör i Aftonbladet, skriver i sin krönika att hon tycker Anna ska strunta i att anmäla, att hon inte kommer att vinna folkets sympatier om hon gör det. Nu tror jag iofs inte att Anna är ute efter att vinna folkets sympatier – är det någon människa jag känner som vägrar gå i ”folkets” ledband så är det Anna Wahlgren ;-) – men jag tror inte Malin är medveten om den häxjakt Anna fått utstå. Gång på gång har elaka kommentarer och rent ljug florerat i tidningar och över nätet, gång på gång har jag häpnat över Annas styrka att stå där och vägra vika sig, vägra gömma sig, vägra tiga. Men aldrig förr har hon anmält, inte förrän nu och det var en berömda lilla droppen som fick bägaren att skvimpa över.
Jag kan inte säga vad jag skulle ha gjort, för jag tror aldrig jag skulle ha orkat så länge som Anna orkat. Förmodligen skulle nästan vem som helst av oss ha packat ihop och sagt tack och goodbye för länge, länge sen. Men jag vet att det är just Annas starka övertygelse och kärlek till alla barn som håller henne uppe, och det är något jag respekterar och önskar mig själv. Det är också därför jag känner att jag måste få säga min mening i saken – med åldern har ett inneboende tvång om att stå upp för det jag tror på infunnit sig och då måste man följa sin inre övertygelse.
Jag säger inte att alla ska bli ”Barnaboksförldrar” eller kura sina barn (själv har jag aldrig behövt kura mina barn, SHN är till för barn som har grava sömnproblem och vi har använt oss av standardmodellen till barnen från start, då slipper man sömnbekymmer, läs mer här:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8887
) men att man tar reda på fakta och sätter sig in i vad det är man kritiserar innan man gör det tycker jag är A och O och kanske ska man skilja på vad någon är och vad någon gör kan jag tycka…
Jag skulle vilja dela med mig lite av vad några föräldrar på forumet skriver om sina erfarenheter, hur livet förändrats för dem sen de fått hjälp med att kura sina små kottar och alla sover gott på natten:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=2010
Jag tycker var och en får bli salig på sin tro, vill man samsova med sina barn finns det inga bekymmer med det, tycker man att det är okej att bara äta bröd och mår bra av det tänker inte jag lägga mig i det heller – men att visa varandra respekt och åtminstone ta reda på vad det är man kritiserar innan man gör det är för mig absolut nödvändigt. Hur ska vi annars kunna var de förebilderna för våra barn, hur ska vi annars få de att låta bli att mobbas? För DET är vi väl ändå alla överens om: barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör ;-)
|
Tågblogg
Ja, just precis nu stannar vi till i Gällö så snart är jag framme! Idag är det blåsigt, snöigt och inte alls särskilt lockande att åka till skolan, men jag måste verkligen om jag ska fixa tentan imorgon. För en dryg timme sen lades den ut på nätet och vi har ett dygn på oss att fundera ut vilken av de fyra områdena man vill skriva om, en vetenskaplig granskning av en ENGELSK artikel . Shit pommesfrites, snacka om att det känns svårt, engelska är inte min starka sida och en essä har jag aldrig skrivit förr. Så det blir en spännande tenta imorgon kan jag lova...
Redovisningen vi hade igår gick jättebra, det var verkligen en intressant dag med många jättefina redovisningar från de andra grupperna. Lite slutkörda var vi allt, jag fick proppa i mig två eezetabletter för att mota bort ett annalakande migränanfall - stress och för lite sömn är INGEN bra kombo! Vi hade en lite småjobbig dag innan redovisningen, lite slitningar i gruppen som tog tid att lösa men allt blev som tur var bra! Grupparbete ÄR inte helt lätt, många starka viljor som ska enas men väldigt lärorikt.
Barnen har jag knappt hunnit träffa de tre senaste dagarna, och det är inte kul måste intala mig själv att jag gör det här för allas vår skull och att det inte alla veckor är såhär intensivt. Jag har åkt halvsex på morgonen och nån kväll kommit hem vid tio på kvällen, men igår var jag hemma vid sju så jag hann iallafall natta barnen och prata lite med både de små och stora. Becka har valt inriktning nu, det blir kock för hennes del och hon verkar nöjd över det och jag är säker på att det kommer att bli perfekt! Paula pluggar som en tok, proven avlöser varandra och idag har hon fysikprov och hon har ALLA mina sympatier, fy så hemskt! Rickard har anmält sig till uppkörningen - äntligen! Hela körkortshistorien har legat på is sen i i somras, men nu ska det alltså bli av. Spännande, hoppas och tror att det går bra! Bea hade varit på antställningsintervju igår på SJ, som resesäljare. Hon är så social och duktig på att prata så det kommer helt säkert att gå bra.
Ser jättemycket fram emot sommaren, då vi ska åka på storsemester till västkusten HELA konkarongen, jag hoppas det blir så att alla kan åka med. Vi har bokat fyra stugor, svärisarna och svägerskan ska också med så vi blir många . Men vi ska inte åka förrän i augusti, då hoppas vi att havet är badvänligt och det inte är så mycket folk, vi är ju lite folkskygga här i norr .
Nej, tåget går fort idag, vi verkar vara i tid (!) så nu ska jag packa ihop och göra mig redo för pluggning av gosiga, engelska texter .
|
Ska strax iväg!
Ny vecka, nya tag - den här veckan innehåller både gruppredovisning (gulp) och tentaskrivning (dubbelgulp). Idag ska vi träffas och gå igenom redovisningen för morgondagen, har ingen aning om hur länge jag blir eller hur det kommer att gå - vi har jobbat lite var för sig några dagar nu och så ska allt bakas ihop till en "fin liten kaka" så det blir en smaskig presentation imorgon. Det är inte helt lätt när det är en så stor grupp som åtta personer, många olika stilar och ideér men jag tror resultatet kan blir riktigt spännande . På fredag slutar då kursen med en salstenta, vi ska tydligen skriva en essä (en kort avhandling om ett vetenskapligt ämne ) och herregud vad DET känns jobbigt! Måste, måste läsa massor nu så jag har nåt att referera till när jag sätter mig i salen, för då får vi inte ha med oss några böcker, inte... Så den här kursen examineras utifrån fyra olika uppgifter, rätt matigt för en femveckorskurs kan jag tycka. Risken är STOR att jag somnar som en dö sill framför Let´s dance på fredagkväll .
I helgen var vi till Fränsta en sväng och kollade in isglacialen, det var första gången för oss! Det är elever från folkhögskolan där som gör konstverk i stora isblock, mycket häftigt och vackert! Momma tog vi med oss, trots lite protester, att sitta inne och glo på OS hela dagarna är inte bra (enligt mig )och hon var glad hon hängde med. Hon är allt lite gruvsjuk, kära mamsen!
Töserna var helt betagna, vi fick gå en extra gång och kolla så de blev nöjda. En fin marknad hade de också, med massor av hantverk och goda hamburgare , synd att det var lite väl kallt bara. Svårt att äta hamburgare med vantar, kan jag lova. Sen bidde det en varsin stor, snurrad klubba i bilen för tjejerna, och jag kan helt lugnt säga att jag verkligen hatar klubbor. Kladdigare och jobbigare godis finns inte, Frida var helt seg och håret igenkletat av klubbgegg, fingrarna satt ihop som av klister och det var en timme hem . Då viskade jag några ramsor som innhöll icke-barnvänliga ord, kan jag lova. Och ett tyst löft om att aldrig köpa en klubba mer .
Sen har vädret varit jättefint, vi har varit ute och sparkat och känt föraning av våren, det är ljuvligt med allt LJUS som helt plötsligt har kommit - morgnarna och kvällarna är inte längre inbäddade i grått och svart, det är inte klokt vad skönt det är!
Men nu måste jag packa ner kära datorn och sticka, en lång dag på campen väntar!
|
Fredagkväll och let´s dance...
Ja, mycket annat finns inte att se - inte är det väl det bästa som sänds på tv men rätt behagligt att slappa till efter en hård vecka . Nu har jag varit ledig från det att jag kom hem i onsdagskväll och jag blir hemma till på tisdag så det känns väldigt lyxigt! Vårt grupparbete har gått jättebra, vi har haft ett otroligt fint teamwork och jobbat till sent på kvällarna och resultatet har blivit en fin rapport om hemlöshet bland ungdomar. På onsdag blir det redovisning inför alla (100) och det blir en historia vi hittat på om en hemlös ung tjej och hennes öde... Som tur är slipper jag läsa något, tänk att jag ska tycka sånt är så fruktansvärt hemskt! Nån gång ska jag gå nån kurs i att hålla tal / föredrag och lära mig hantera nervositeten... sen!
Lite vår har vi fått känna av, igår var det bara en minus och vi var ute och åkte spark och bara njöt - i morse trodde jag det var fel på termometern när den stod på minus 18 men den fungerade preciiis lika bra som alltid. Sen efter ett par timmar var det plötsligt minus sex, jag fattar inte vad det är med vädret! Spännande att se vad det står på den imorrn...
Jo just det ja, vet ni vad vi har köpt? En bil . Vi måste ha två bilar nu när jag pluggar och vår gamla reservare gick inte genom besiktingen i höstas, och allt som skulle åtgärdas var svindyra grejer så det var helt meningslöst. Så det blev en HELT NY bil, ett nytt märke t o m: Dacia sandero:
http://www.tajeunesse.com/images/2009/06/dacia-sandero1.jpg
Fin va? Vi får hem den nästa fredag, vi beställde lite extragrejer som dragkrok och cd, och då var vi tvungna att vänta. Men det är det värt, tänk en ny bil, va! Det har vi aldrig haft så det känns väldigt lyxigt . Vi får hoppas den är bra och är lättkörd (jag har inte sett den på riktigt än).
"Du klarar av att separera din bäckenmuskulatur" hahahaaa, det är bara på let´s dance man får höra sånt! Jag tror jag måste kolla .
Imorrn är det iallafall mellofestival, bra mycket roligare än det här. Förra lördan var inte just nåt jättehit, det var väl främst Dolphan som stod för underhållningen men min favorit var Pain of salvation, hittar tyvärr ingen bra länk med låten... Imorrn är det blandat starfält, bl a Orsa spelmän - jag kan tro det blir bättre än man kan ana, faktiskt! Är lite less på alla söta flickfavoriter och lättklädda tjejer, tror Sverige skulle tjäna på att låta lite svenskt för en gångs skull!
Nu ska jag kolla lite mer på Hallenius och sen blir det Solsidan, otroligt roligt och igenkännande på många vis .
|
Mobbning är ämnet!
Sitter på universitetet och har precis läst igenom ett kompendium om mobbning, mycket intressant och tankeväckande! Vi har seminarium om en dryg timme och jag passade på att åka upp tidigare så jag hade tid att plugga lite innan. Sen skulle ändå Becka med tåget så jag gjorde två flugor på smällen . Passar mig rätt bra då jag är så pass morronpigg. Efter seminariet ska vi fortsätta med grupparbetet, det går så BRA och är skitkul - hemlöshet är tragiskt och sorgligt på alla vis, men det är samtidigt intressant och man vet så lite om det. Sen funkar vi i gruppen så bra ihop, trots att vi är så många och då blir det såklart ännu roligare . Förra veckan "teambuildade" vi och gick på Kina och käkade, och pratade inte ett dugg om hemlöshet, rätt skönt att umgås och snacka om andra grejer!
Spabesöket med svärmor och svägerska var också en riktig feelgoodgrej, de lägger sig som pärlor på rad nu de dagarna . Jag fick mig en lerinpackning och ansiktsbehandling, sen sov jag mig igenom nästan hela dagen. Batterierna blev ordentligt laddade, jag njuter än . Nu får det inte dröja sex år till nästa gång (jo, det var sex år sen sist ) det vore kul att ta med Becka och Paula nångång, kanske Bea skulle vilja haka på också? Vi får se hur pengapungen ser ut mot sommaren ... Igår firade mina kids och Filip momma som fyllde 77 år, jag och siss har köpt en dammsugare åt henne - inte världens roligaste grej kanske, men hon behövde en ny och hon hade blivit jätteglad och det är det viktiga! Som extra present fick hon de tre små över natten, Filip jobbar nätter nu och jag skulle iväg tidigt. Inatt ska de få sova hos farmor och farfar, jag tackar än en gång vår lyckliga stjärna för våra föräldrar!
En sak jag grunnat på sista tiden och som jag måste få sätta på pränt är det här med förförståelse som vi pratar mycket om i skolan. Förförståelse är nåt vi alla bär med oss, om det allra mesta. Det kan vara allt från att vi vet att det är kallt att gå barfota i snön, till att tro att en viss sorts människor stjäl mer. Jag tycker förförståelse och fördom är ungefär samma sak. Personligen tycker jag det är spännande att ändra min förförståelse, att inse att jag kan lära mig mer och kanske lära om! Men många vill inte, de vill leva kvar i sin gamla förförståelse, lägga locket på och vägra släppa in något nytt. Att leva så är att stänga ute det goda i livet tycker jag. Att missa mycket kul. Och att få möjligheten att ta in andras tankar, värderingar och synsätt. Att vara fördomsfri och öppen är inte detsamma som att vara blåögd och enfaldig... vilket många tycks tro...
Men nu har jag inte tid att utveckla det här mer, mina studiekompisar har kommit och nu ska vi dricka en kopp kaffe . Och kanske läsa lite till om mobbning. Kanske .
|
Egentligen är det faktiskt lördag!
Klockan har precis passerat midnatt och jag sitter här med Rickard och Bea och väntar på att få åka och hämta Paula vid tåget. Vi har varit och kalasat och firat kära svärmor som fyllde sextio år idag, riktigt kul att få överraska . Igår kväll kom Mona och barnen hit och sov över här, och tidigt i morse for vi upp, tassade in i sängkammar´n hos jubilaren och SJÖNG så det stod härliga till och oj, vilken härligt chockad min Rönne bjöd på . Hon hade inte förväntat sig att gävleborna skulle komma upp, och då är det liksom lite extra kul att busa . Idag har vi fixat mat och sen for vi upp heeela konkarongen plus momma och smaskade och njöt - kyckling, revbensspjäll, potatissallad och Monas specialare dolma . Men när klockan var halvåtta gäspade Oline stort och deklarerade att hon ville hem, inte mycket till partykids jag har, åtminstone inte de minsta... Så jag for hem och nattade tre nöjda töser och sen har jag och Rickard, Bea, Becka och Agge snackat om både stort och smått. Och snart är syskonskaran komplett då Paula kommer hem!
Imorrn bitti sticker jag, Mona och svärmor på spa, det var vår present till henne. Hon får lite allt möjligt mys, medan jag och Mona valde en varsin behandling - en lerinpackning blir det för mig! Ska bli jätteskönt (hoppas jag!), känns som om vi alla tre kan behöva bli ompysslade lite extra.
I veckan har vi kört igång vårt grupparbete, och det känns verkligen jättekul! För det första har vi fått välja vilka vi ska jobba ihop med, och sen har vi fått ett jätteintressant ämne; hemlöshet. Sen har vi utifrån det fått välja en inriktning och vi har valt att fokusera på hemlöshet bland ungdomar, där finns inte så mycket forskat men vi letar och letar . Vi har nästa vecka och lite till på oss, och det känns verkligen som om vi är på rätt väg!
Nej, nu ska jag och Bea åka och hämta stadsresenären, hoppas hon haft det kul!
|
Massor av välförtjänt vila
Väldigt skönt med en helg utan plugga och måsten, jag behöver verkligen ladda upp mina batterier, det har varit några tuffa veckor med högt tempo så nu bara hasar jag omkring och njuter! Duggan igår gick rent ut sagt skitbra, vi hade tre försök på oss med tre timmars mellanrum och på andra försöket fick jag 18½ poäng av maximala 20. Det var 40 frågor så det var ett halvt poäng på varje fråga, jag trodde aldrig att det skulle gå så bra - resultaten fick vi direkt när vi var klara med testen, de gjordes på datorn på tid. Största anledningen till att det gick så bra är att vi är ett underbart "team" som hjälper varandra, tänk vilken tur jag har som träffat såna fina, nya vänner, jag kan inte tänka mig hur det skulle vara utan dem .
Därför var jag bara tvungen att låna den här texten från en blogg (jag har frågat ), jag vet inte originalursprunget men den är så himla bra så jag måste få dela med mig:
Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.
När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!
De är där för det du behöver dem för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig.
Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.
|
Vad var det för en dag?
Jo, igår var ALICE födelsedag, fem ljuva år fyllde min goa, goa tjej och jag var inte hemma . För första gången var jag borta när nån av barnen fyllt år, och det sved i mammahjärtat. Föreläsning mellan åtta och tre och inställda tåg ersatt med buss (det har varit en HEMSK pendlarmånad, vilket strul ) gjorde att jag var borta mellan 5,30 och 19,00! När jag landade hemma var jag fullpackad med familjepizza och så hade jag hunnit in på HM och köpt en klänning till födelsedagstjejen så jag inte skulle komma hem tomhänt. Hon var så glad, men trött. Dagen hade varit "heeelt pejfekt" som hon sa, massor av fina presenter och alla syskon plus Bea var hemma, sen hade såklart "gammelfolket" varit nere under dagen så firandet var hon överlyckligt nöjd med. Det var nog mest i mammahjärtat det sved över att inte fått vara med .
Och nu sitter jag här igen, klockan är strax efter fem på morgonen och jag ska strax iväg, håller tummarna för att tågledningarna är lagade så jag kommer i tid, för idag har vi en "halvtenta" eller dugga som det heter, och den ska göras under tre omgångar med tre timmars mellanrum idag. Pust, jag blir svettig bara jag tänker på det... Mitt i där nånstans ska vi få praktikinformation också, så jag är nog inte hemma före sex-sju ikväll heller... men sen är det baske mig helg!
Nu måste jag kila och borsta gaddarna, håll en tumme eller två för mig idag!
|
Prosit!
Jepp, förkyld var namnet! Som vanligt får jag ingen feber, utan det ska segas på i veckor kan jag tänka med snor och hosta - blä . Min egen lilla göra-mig-frisk-teori går ut på att dricka enorma mängder c-vitamin och hoppas att det hjälper . Om inte annat så kan tron försätta berg! Skönt att jag var ledig idag iallafall, har provat den andra hemsnickrade teorin mot förkylning: vila-i-form! Mycket trevligt . Jag och Filip tittade på sista avsnittet av "Stjärnorna på slottet" i sängen medans småtjejerna lekte, jag kommer verkligen att sakna det programmet. Som tur är finns alla program på nätet så man kan se dem i efterskott, för ibland krockar favoritprogrammen med varandra. Konstigt egentligen, en del kvällar finns absolut inget alls att se på TV, och en del kvällar är det flera bra program samtidigt . Samtidigt som stjärnorna har "Robinson" gått på lördagarna, och då får majoriteten segra som i en sann demokrati. Jag gillar Robinson också, har följt det alla år förutom när det gick i trean. Tyvärr är det så, och har varit sen första omgången, att de bästa röstas ut då det ska paktas och ha sig. Kanske borde de lära sig av Wild kids och få en deltagare istället för att rösta ut nån! Men det är väl för "snällt" att göra så ...
Har försökt plugga också idag, men boken är SÅ tjock och jag blir stressad när jag ser hur mycket jag har kvar hur jag än läser, och då är jag ändå en snabbläsare. Fast det är ändå intressant, har precis börjat läsa om sjukdomar och handikapp, bl a anorexi, och känner hela tiden att JA! jag har valt rätt! Har plöjt kapitlet om familjen också, men där känner jag nog att jag har rätt mycket på fötterna så det var inte så mycket nytt.
Jag tycker en grej är rätt spännande, och det har inte just med boken att göra, utan mer hur allt hänger ihop: när man längtar efter att bli gravid ser man gravidmagar överallt, när man tänker på en viss person kan den personen plötsligt ringa osv... Nu är jag så inne i sociologin och precis när jag läst färdigt familjekapitlet idag var jag tvungen att vila skallen ett tag och slog på tv:n och just precis då började Oprah W:s show och vad handlade den om? Jo, om ovanliga familjer . Igår när jag hade läst om hur vårt samhälle står inför stora förändringar bl a pga globalisering och datorer, mobiler så läste jag en krönika i Aftonbladet av Ronny Olovsson och vad handlade den om? Såklart om Den Nya Socialismen, en revolution som vi är mitt uppe i med den nya tekonologin. Säkert är det såhär bara för att jag läser om det och uppmärksammar det på ett helt annat sätt än jag skulle ha gjort för bara några månader sen, men jag tycker ändå det är häftigt! Jag tycker det är fantastiskt att det finns så mycket att lära och förstå, tänk att man varje dag under hela sitt liv kan få lära sig nya saker, det tar liksom inte slut när man går ur skolan eller fyller si och så många år. Det är väl det som gör livet meningsfullt?!?
I vår lilla värld, i familjen , rullar allt på! Imorgon ska Filip, Paula, Oline, Alice och Frida skjutsa mig på skolan och sen åker de och badar i badhuset medans jag sitter på föreläsning. Det var tänkt att de skulle göra det på torsdag när Alice fyller år, men så mycket kom i vägen så det blir som sagt imorgon istället. När de badat klart och jag lyssnat klart går vi ut och lunchar, Alice får bestämmar vart. På hennes födelsedag kommer jag att vara borta hela dagen , vi har dubbla föreläsningar just precis då och jag måste vara på dem. Första gången jag missar nån av barnens födelsdagar, och det känns INTE kul. Får trösta mig med att jag får en liten stund med henne på kvällen, en timme eller så. En sån gång är jag innerligt glad över att ha så många barn, hon kommer knappt att märka att jag är borta ... intalar jag mig... Äh, jag är bara larvig! Man får sätta saker i perspektiv till andra saker så blir det larvigt - alla dessa ungar som är helt utan något eller någon, ta bara Haiti som exempel . Då blir ens egna "problem" rätt futtiga... Inget enda barn skulle få vara ensamt och ledset. Inte ett. Nånsin.
|
Långhelg!
Sitter här och njuter av söndagsmorgonen och vet att jag är ledig en till dag, det känns skönt. Vi var ledig i fredags också så nu har jag fått helga till mig ordentligt! Tyvärr har jag inte läst det jag skulle ha behövt i den otroligt tjocka sociologiboken vi har denna kurs, 700 sidor pyttetext - hujedamig... men kommer man bara förbi första kapitlen om tråkiga gamla gubbar och olika sociologiska teorier blir det mer intressant; familjeförhållanden, mobbing osv. Ska ta tag i den idag, "ska bara...".
Tyvärr är vi lite halvhängiga flera av oss, det är ont i halsen och småkymigt, men som tur är ingen feber eller vrålhosta. Jag hoppas det stannar vid det här, själv har jag hällt i mig massor av c-vitamin och ska in och handla mer idag, jag tror på den enkla metoden. Speciellt nu när det varit kallt och mörkt så länge, då måste man tillföra extra c-vitamin (och skratt!).
Igår kom Bea med Paula hem, och senare i natt hämtade Bea Rickard, han hade varit och roat sig med sina kompisar och nu sussar de så gott. Det är så roligt att ha dem hemma, och Paula och Bea är som bästa vänner! Det är omöjligt att ens fundera på, men ibland slår mig tanken: hur skulle allt vara om inte barnen fanns? Men den tanken är så orimlig så jag kommer aldrig fram till nåt bra svar, det blir bara tomt i huvet när jag tänker så . Likaså när jag försöker tänka framåt: HUR ska det bli den dagen sista lilla ungen lämnar boet? Hu, den tanken är lika hemsk den, så jag väljer att vänligt men bestämt skjuta den från mig!
Nu måste jag ta på mig brallorna och gå ut och släppa ut Docka, i vanliga fall fixar Filip det på morgnarna men han var på fyrtioårspartaj igår och får sova lite längre idag. Fyrtio och femtioårsfesterna dyker upp mer och mer frekvent, jag känner krisen flåsa mig i nacken - hur har tiden kunnat rinna iväg på detta sättet ?
Mot hästen.
|
Jag klarade tentan!!!
Kollade precis och ett ljuvligt E stod det i betyget - så jag klarade mig precis på näppen, trodde väl ALDRIG att jag skulle bli så glad för ett E !!!
|
Ny termin!
Tiden går fort när man har roligt, ni vet och nu känns det som om dagarna bara flyyyger iväg och jag hinner knappt kliva ur sängen innan det är dags att lägga sig igen. Som en liten ursäkt till mitt urdåliga bloggande, menar jag .
Sen sist har jag alltså skrivit vetenskapsteoritentan, i fredags eftermiddag. Tyckte det kändes sådär halvskapligt när jag satt där och svarade på kryssfrågorna, och var klar på ungefär 25 minuter. Kollade igenom tre-fyra gånger och lämande in så fort jag fick, efter 45 minuter (fattar inte hur det är tänkt när de sätter skrivtiden till FEM timmar ). Vi var många som var klara samtidigt och när vi kom ut till foajen (vi skrev på folkets hus...) så frågade Johanna: "Mia, vad svarade du på frågan om blablabla" och jag såg ut såhär och kände hur kall jag blev i magen. "Det är ingen fara Mia, du har nog bara förträngt vad du svarade" säger goa Johanna då men när hon fortsatte att förklara och jag inte ALLS kände igen vad hon pratade om insåg jag till min fasa att jag helt enkelt missat sista sidan!!! Hur i hela hälsningland kan man bli så klantig??? Jag menar, jag blir FYRTIO år i maj och borde väl inte vara så slarvig! Men faktum är att så är det, så nu är jag fullkomligt inställd på att jag måste göra om den där jädrans tentan, och jag vill inte det! Men: jag kommer aldrig nånsin igen att missa en hel sida, det törs jag lova! Imorgon kommer svaret, vi är lediga men tentaresultaten kommer på nätet, så det blir spännande, för det finns ju en liten möjlighet att jag ändå klarat godkäntgränsen. Hoppas, hoppas, hoppas!
Och igår började vår nya kurs, sociologi. Känns superkul och intressant, grupparbeten och seminarier - lite omväxling till bara föreläsningar och det gillar jag! Fick nyss hem boken som hör till kursen, en tegelsten på 700 sidor så nu blir det inget skönlitterärt på ett tag...
Jag var dock inte med igår i skolan eftersom jag var på sjukan och gjorde min hett efterlängtade magnetröntgen. Har väntat i över ett år nu, så det kändes skönt att få det gjort. Nu är det bara att vänta på resultatet som kan ta upp emot tre veckor. Jag hoppas att det inte visar nåt, för då vet jag bestämt att det inte är nåt "fel i huvet" på mig, då kan jag släppa den oron att det ska vara ms eller nåt annat. Jobbigt bara med denna väntan, det känns som om jag går och väntar på nåt mest hela tiden . Tålamod har väl aldrig varit min starka sida... Eftersom Filip jobbade igår var det meningen att jag skulle ta egen bil, men tack och lov för att jag har en svärmor som är en jäkel på att köra! Hon var min privatchaffis och vi hade hur mysigt som helst, tänk vilken tur jag hade i svärmorslotteriet . En del har ju svärmödrar som inte är att leka med, det måste vara obeskrivligt jobbigt. Och under tiden vi var ute och "raggade" hade momma hand om de små när de slutat dagis, vi är lyckligt lottade över vårt nätverk och kanske lite dåliga på att tänka på hur bra vi har det...
Glatt kan jag också meddela att kylan släppt sitt grepp om oss, iallafall tillfälligtvis. Jag och Oline firade det med att åka skidor i lördags, nåt som vi hade tänkt göra massor under jullovet. Det gick så bra, hon kämpade på och trillade några gånger. Helst ville hon såklart att jag skulle hjälpa henne upp - det är inte så lätt att resa sig upp med skidor på fötterna som pekar åt olika håll och stavar i händerna som inte vill samarbeta - men kämpahurtigt stod jag bredvid och instruerade henne och till slut fixade hon det jättebra! Det allra bästa var nog ändå när jag drattade på ändan så det måste ha gett utslag på richterskalan och skulle kravla mig upp. Ojojoj, vad hon skrattade då, och hej vad lätt det gick att åka sen . Skadeglädjen är den enda sanna . "Tänk mamma att du ramlade, du som är så gammal" upprepade hon som ett mantra gång på gång och fnissade upprymt. Attans unge . När vi kom hem serverades vi nygrillad korv på gården, och njöt i fulla drag av att vi kunde vara ute! Som tur är verkar vädret hålla sig runt 5-6 minus, perfekt vinterväder.
Julen avslutades officiellt i söndags då det var plundring på skolan, det var som värsta gympapasset... Undrar just hur många julfester jag dansat nu, hur många små grodor det blivit under åren. Ja, vad gör man inte för sina ungar? Med presenter från fiskdammen och fulla påsar med godis från tomten så var det tre nöjda töser som landade i soffan och filmtajm. En ännu nöjdare mamma somnade gottigt i soffhörnet och njöt av ännu en avklarad julfest att lägga i ryggsäcken .
Imorrn är jag som sagt ledig, då ska jag slappa, läsa och vänta spänt på tentaresultatet. Lovar att berätta hur det går...
|
När vänjer man sig?
Jag trodde den här tentastressen skulle lägga sig efter en termin, att man skulle bli VAN för det har jag hört men näe, det stämmer inte på mig! På fredag har vi tenta i vetenskapsteori och nu har jag två dagars pluggande framför mig och känner mig superstressad. Ändå har vi suttit två eftermiddagar tillsammans på skolan och försökt gå igenom alla de här svåra orden som man måste kunna när man ska läsa på universitet. Det är verkligen ett eget språk, som att lära sig mandarin eller nåt och sånt tar tid. Känner mig verkligen som den berömda stoppade korven nu, jag undrar vad som egentligen blir kvar? För det här "har vi användning av när c-uppsatsen ska skrivas sista terminen"... Herregud, det är ljusår dit (nåja...) och minns jag en tiondel av det jag läser nu är det bra. Jaja, gnälla löser inga problem, så det är väl bara att gräva fram böckerna och anteckningarna och sätta igång. Snart . Ska bara...
Har precis lämnat de tre små på dagis/fritids efter ett långt jullov, jag hoppas det blir skoj för dem idag! Tur för både dem och mig att de kan vara där när jag måste sitta med näsan i böckerna, hur kul skulle de ha annars under de timmarna? Förhoppningsvis känner jag mig lite lugnare och klokare (!) när det är dags att hämta dem vid tvåtiden. Hoppas vi kan vara ute lite i eftermiddag, jag längtar efter en härlig sparktur nu, den här kylan som höll oss isolerade hela julen har inte riktigt vela släppa taget om oss här. Runtom oss blir det behagligare och varmare, men här vill det hålla sig runt femton, tjugo minus. Trist som tusan, och i helgen ska det bli ännu kallare igen. Surt!
Igår när jag åkte hem med tåget, har kommit hem vid tio nu två kvällar på rad, så läste jag aftonbladet och Elisabeth Höglunds krönika. Ni vet, hon med håret på aktuellt och rapport i svt. Det är andra gången jag läser en krönika av henne som är så jäkla bra, hon har säkert skrivit fler, men den första som jag bara kände att ja - huvet på spiken! var en om tsunamins offer och ffa Pigge Werkelin. Hur illa behandlad han har blivit för att han så öppet delat med sig om sin sorg, om hur han fort bildade ny familj och fortsatte leva. För se ni - det är inte riktigt politiskt korrekt i landet lagom, där ska vi inte dela med oss och visa att vi är skeppare på våra egna skutor, i landet lagom ska vi stänga in oss och låta andra styra. Så mycket hat och elaka ord den människan, Pigge Werkelin, fått utstå - en man som redan förlorat ALLT, sina båda barn och sin fru - i en fruktansvärd olycka. Istället för att bli stärkt av HANS styrka, att se att det alltid finns hopp så knycker folk på sina rediga huvuden och muttrar något som "han vill bara ha uppmärksamhet" och "fy, vad smaklöst". Om det här skrev Höglund så klokt att jag önskar varenda människa som nånsin hade sagt nåt elakt om Werkelin eller nån annan som varit stark i svåra stunder, hade läst. Men det är väl att be om för mycket... Jag lägger in hennes text här iallafall, så kan ni också få ta del av hennes kloka ord:
I Sverige får man inte prata om sorg
Denna höst hedrar vi minnet av de två största katastroferna i modern svensk historia, de som tillsammans med mordet på Olof Palme utvecklats till obotliga trauman, därför att de samtidigt avslöjat myndighetssveriges totala oförmåga att hantera kriser.
Den 28 september var det femton år sen passagerarfärjan Estonia gick till botten med 852 människor ombord.
551 var svenskar. Om en dryg vecka, på annandag jul, hedrar vi femårsminnet av de 225 000 människor, som omkom i tsunamikatastrofen.
Av dessa var 543 svenskar.
Förra onsdagen mötte jag för första gången den man, som gav tsunamikatastrofen ett ansikte, gotlänningen Pigge Werkelin. Han förlorade hela sin familj, när vågen kom. Jag intervjuade honom i TV4:s Förkväll med anledning av årsdagen av hans ödesdigra semesterresa till Thailand den 10 december 2004.
Mycket har skrivits
om Pigge Werkelin. Dessvärre har alltför mycket varit smaklösa kränkningar.
I bloggosfären har jag sett Pigge Werkelin beskrivas som en ”mediekåt exhibitionist”, ”ett monster” och ”en tragisk figur ”. Starkast var reaktionerna, när han bara några dagar efter katastrofen förklarade att han ville ha en ny familj. ”Hur kan någon som nyss förlorat sin gamla familj omedelbart börja tala om en ny?” var en vanlig reaktion.
Den man jag mötte stämde inte alls överens med de glåpord, som spytts över honom. I stället mötte jag en genomsympatisk, ömsint och känslostark person, som hade överlevt katastrofen, som hade lyckats gå vidare och som på ett fenomenalt sätt byggt upp ett nytt liv i spillrorna av det gamla.
Pigge Werkelin är en överlevare, en man som mitt under pågående katastrof bestämmer sig för att inte släppa taget om det träd, som kom att rädda honom undan flodvågen. Men i Sverige får man inte vara en överlevare. I Sverige får man inte vara stark.
I Sverige får man heller inte tala öppet om sin sorg, om sin smärta och om sin vilja att gå vidare utan att bli betraktad som galen eller känslokall.
I Sverige ska man lida i tysthet, tiga om smärtan och själv (möjligen med hjälp av en terapeut) bearbeta sin sorg. Sorg och död är begrepp som skrämmer. Därför måste de förbli privata. Därför måste de tystas ner.
De som öppet träder fram och artikulerar sin smärta misstänks för att ha orena motiv. Kanske bottnar detta i föreställningen, att de som överlever alltid gör det på någon annans bekostnad. De anses inte ha gjort allt för att rädda sina medmänniskors liv. De har bara tänkt på sig själva.
Ibland undrar jag, hur långt man måste gå i oegennytta.
I början av december lyssnade jag på en radiointervju med en man, som överlevt Estoniakatastrofen. I intervjun beskrev han hur hans överlevnadsinstinkt hade tvingat honom att med uppbådande av sina sista krafter ta sig ur fartyget och ner i en läckande livbåt för att till sist bli räddad.
Men mannen beskrev också, hur tiden efter katastrofen blivit ett helvete. Skuldkänslorna över att ha överlevt, medan andra passagerare dött inför hans ögon, blev till slut så starka att han var hårsmånen från att ta sitt eget liv. Han var övertygad om att samhället fördömt honom för att han vägrat dö.
Med dessa exempel vill jag säga, att varje människa har rätt att sörja och bearbeta sin smärta på sitt eget vis. Vi är alla olika. Somliga måste få prata öppet om sin sorg för att orka gå vidare. Så gjorde Pigge Werkelin. Så gjorde Carina Höglund, den mördade Englas mamma. Så gjorde hustrun till den mördade polismannen i Malexander.
Andra väljer att sörja i ensamhet. Låt dem göra det. Döm ingen för de val de gör. Fördöm heller inte den, som lyckats överleva, trots att det samtidigt funnits andra, som gått under.
Alla människor har rätt till sitt liv. Vi har ju bara ett.
Som jag skrev tidigare, igår läste jag en annan krönika av henne som också var så klok, den handlade om vargjakten. Den har gjort mig, och många med mig, så otroligt upprörd eftersom den skötts så miserabelt dåligt. Delar av svenska folket bär på ett outgrundat varghat, vari det bottnar har jag ingen aning om men jag liknar det vid den rädsla som folk känner inför främmande kulturer och det måste helt enkelt bero på okunskap? För när man inte vet tillräckligt mycket om nåt, då är det lätt att bli rädd och istället för att lära sig mer så väljer då många att förkasta och hata, gärna genom att spä på med rena bullshiten. Ursäkta språket, men jo, jag blir vansinnigt upprörd. Och enligt jägarna ska inte en j-el som inte jagar själv få uttala sig, för man begriper helt enkelt inte vad man pratar om om man inte har en bössa i näven . Nänä... Största argumentet är kanske att vargen äter upp älgarna i skogen. No shit! Ja, varg äter ju älg, helt sant. Men på nåt sätt ska alltså jägare har förslaktsrätt på älg, att älgen dör av en blykula är liksom mer okej än att den blir föda åt en vargfamilj? En annan känga åt vargen är att den änter upp vår tamboskap. Jo, skyddar vi inte våra tamdjur mot de vilda så KAN det bli så, precis som överallt i världen. Men varför inte lösa det problemet genom att hägna in våra djur bättre, och konstatera att fler hundar blir skjutna av sina ägare än de som blir tagna av vargen? Vi tycker det är fullständigt självklart att människor i Indien lär sig leva bredvid tigrar eftersom de är utrotingshotade, det kan vi sitta här i norden och tala om för dem. Men själva ska vi inte kunna dela land med ett hundratal vargar, vi kan inte säga att det inte finns plats för dem. Det finns ingen vilja och tolerans, att gömma sig bakom fina ord som skyddsjakt och frisk vargstam är bara en ursäkt för att få vara en av dem som lyckats fälla en gråben . Att skjuta båda föräldrarna till en valpkull ansågs också heeelt okej, men samtidigt (nästan) sköts en hel flock på en djurpark när alfahonan blev skjuten för "en flock utan alfahona fungerar inte". Pliiiis, kan nån förklara den logiken för mig? Sanningen är att jägarna gick bananas när jakttutan tjöt, de sköt på allt och jag törs inte tänka på hur många vargar som plågas av missriktade skott ute i skogarna. Hur många har fått plågas ihjäl? Är det fin viltvård det? Helt galet är det.
Såhär skrev iallafall Elisabeth igår:
2010 inleddes med den pinsammaste politiska dikeskörningen på länge: licensjakten på varg. Regeringens beslut om jakt på 27 vargar fattades i bästa fall i den naiva förhoppingen att minska motsättningarna mellan varghatare och vargälskare, i sämsta fall som en eftergift åt den lilla men högljudda minoritet i Sverige som vill utplåna vargen.
Miljöminister Andreas Carlgren trodde kanske att han skulle lyckas dämpa motsättningarna. Istället föll han på eget grepp. Misstron i Vargland är i dag djupare än någonsin och kritiken mot de ansvariga statsråden Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren förödande.
Det riktigt egendomliga är att de 4–5 miljoner kronor, som administrationen av vargjakten kostar, ska tas från Naturvårdsverkets anslag till ”biologisk mångfald”. Att över en natt slakta närmare 15 procent av en redan utrotningshotad vargstam skulle alltså vara ett sätt att skydda den biologiska mångfalden! Tala om missbruk av det svenska språket!
Jag vill gärna citera Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman, som betecknat den 2 januari 2010 som ”en sorgens dag för svenskt natur- och miljöengagemang”.
Det talas nästan aldrig om att vargstammen även utan licensjakt håller på att decimeras kraftigt. Undersökningar har visat att mellan 10 och 15 procent av vargarna dödas genom illegal jakt varje år.
Mest upprörande var det sätt på vilket årets vargjakt bedrevs. Jägare bland annat i Dalarna, där varghatet frodas mest, hade i dagar, kanske veckor, i förväg spårat och ringat in vargarna med hjälp av bilar och snöskotrar. När jaktögonblicket infann sig i soluppgången den 2 januari var det bara för jägarna att lyfta bössan. De inringade vargarna hade inte en chans. Det handlade inte om jakt. Det handlade om avrättning.
Enligt §31 i jaktlagen är den här sortens jaktmetoder förbjudna. I lagen står det: ”Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar”.
Nu var det bara så att regeringen för att underlätta licensjakten ”trollade bort” just det här förbudet genom att i god tid bevilja undantag från jaktlagens §31. Därmed var de grova jaktbrott, som normalt kan ge fängelse i upp till ett år, plötsligt inga brott längre!
Vad ska vi med en jaktlagstiftning till, om den bara tillämpas när det passar? Vad ger det för signaler till jägare och viltvårdare i framtiden? Jag trodde att lagar var till för att efterlevas. Så är det inte.
Det var sannolikt tack vare den så kallade inringningsmetoden som jägare lyckades skjuta ett alfapar i Amungen-reviret i Gävleborgs län och göra fem vargvalpar föräldralösa. De sju månader gamla valparna hade inte ens hunnit lära sig att jaga själva när föräldrarna dödades.
Vad kommer att hända med ungarna, tror ni? Jo, i sitt förvirrade tillstånd kommer de att söka sig till mänsklig bebyggelse, skrämma upp folk och riva får och hundar i jakt på mat, alltså precis det beteende hos vargen som till varje pris måste motverkas. Sådant här brukar kallas att ”så vind men skörda storm”. Eller att skjuta sig själv i foten.
Vargjakten genomfördes även i övrigt på ett så slarvigt och okunnigt sätt att till och med Jägareförbundets egen rovdjursexpert Gunnar Glöersen såg sig föranlåten att på sin blogg kritisera jägarna. Antalet bomskott och skadskjutningar var nämligen rekordhögt under vargjakten. Beräkningar har visat att minst nio bomskott avlossades mot 30 vargar, en felfrekvens på 30 procent!
”Ingen jägare ska skjuta förrän han/hon är säker på att kunna avge ett dödande skott”, skriver Gunnar Glöersen. ”Uppenbarligen har ett antal jägare nonchalerat detta. Alla kan misslyckas men inte så många på en gång”.
Klokt skrivet, Gunnar Glöersen!
Nu är det dags för mig att slå upp böckerna och ägna mig åt vetenskapsteori. Men man kan inte sluta bry sig om andra saker som händer bara för att man råkar plugga, det finns en värld som snurrar utanför universitetet och utanför vårt lilla röda hus .
|
Hemmaplugg...
Det bidde ingen skola idag, det bidde alldeles för kallt - minus 30 i morse - för att jag skulle kunna ta bilen till tåget. Så det bidde till att läsa själv i böckerna, och det gick bra det med. Men lite trist känns det allt, jag är nöjd med jullovande nu och såg fram emot att träffa mina pluggavänner och dryfta julen med dem. Hoppas det är bättre i morgon, om inte annat så kan Filip skjutsa mig till tåget då så jag slipper ha bilen stående och förfrysa...
Huvudvärken är borta, pris ske gud , det var väl de två grå som bråkade med varandra . Skämt å sido, det är väldigt skönt med icke huvudvärk, hade nog inte klarat av att plugga alls om den fortsatt. Idag har jag verkligen haft de bästa förutsättningar för att läsa då de tre små sov hos momma inatt i förebyggande syfte, men det som händer då är att det blir lite för tyst härhemma, så när jag skulle ta en läspaus så somnade jag och hjälp, vad gott jag sov! Jaja, det behövdes väl det med, när jag vaknade kokade jag kaffe och såg till min förvåning att ute snöade det, samtidigt som kvicksilvret visade kalla 25 grader. Snurrigt  .
Nu har Filip åkt för att hämta hem de tre små töserna, får se om han gör nåt kastbyte med Mona och tar med sig Miranda i utbyte mot Alice . De får passa på att leka ifrån sig nu innan de beger sig mot Gävle - de blev lite ofrivilligt kvar några dagar extra, fångade i helveteskylan från Ryssland. Så nåt gott har den fört med sig, kylan .
Nu ska jag fylla på kaffekoppen och gå ner och kika på lite tv, finns inte så mycket mer att göra..! Det är rätt skönt det med!
|
Året har tagit sina första, stapplande steg...
... och snart har en hel vecka gått. Idag är min sista lediga dag innan skolan börjar igen, jag ser fram emot att få träffa mina nya vänner men inte så mycket att läsa om vetenskapsteori - ett onödigt måste men något som helt enkelt ska klaras av, det också. Har nog glömt att berätta att jag fixade min förra tenta, den om välfärdsstaten. Har inte fått tillbaka den än, det blir nog i morgon, men huvudsaken är att jag vet att den är grejad. Nästa tenta är nästa fredag, tempot är högt och så kommer det att vara hela våren, bara femveckorskurser och då är det hela tiden en väntan på att få skriva tenta eller att få tillbaka tenta så det gäller att ha starka nerver... Bara jag får vara frisk ska det nog gå bra, men igår blev jag lite rädd: direkt när jag vaknade kände jag hur det högg till i huvudet, strax ovanför höger öra. Det gjorde vanvettigt ont men höll i sig i kanske två sekunder bara, sen strålade det ner i örat, kinden och hakan. Under hela dagen kom såna här attacker, helt utan förvarning och jag mådde helt bra emellan. Ibland flera i minuten, sen kunde det dröja en timme eller så. Och det var precis som en punkt, kanske en femkrona?, ovanför örat som inte alls tålde beröring, tröck jag där kom ett hugg direkt. Nu är morgonen tidig, men ett litet il har jag känt av. Jag hoppas, hoppas att det var nåt oallvarligt övergående, det var iallafall INTE migrän, den känns på ett helt annat sätt. Ska erkänna att det känns skönt att få åka på magnetröntgen snart, den 18 är det dags och hittar de inget då (eller jo, nåt hoppas jag de hittar ) så har jag väl nåt knepigt fel som ingen annan har . Jaja, den som lever får se!
Jag trodde det skulle bli lite bättre väder när jag städade ut julen, som om jag skulle kunna påverka men det BRUKAR bli lite vårigare ute när julgrejerna förpassas ner i lådor och ut i boden. Men icke sa nicke, inne här är det fint och rent nu, jag tycker det är så otroligt befriande att städa ut julen när Oline fyllt år - kanske är det för att jag gör min jul så tidigt och hinner njuta mig less på den under december månad? Men ute är det bistert, minst sagt: minus 28 visar termometern nu på morgonen. Jag har precis varit ut och gett Docka och Lillan hö, men fortsätter det vara såhär kallt får Docka allt hålla sig inne idag. Hon är nöjd bara hon får äta, hon . Det är så mysigt att gå dit på morgonen, att få luta sig mot den där varma, stora hästkroppen och snusa in lukten, klia henne lite på bringan när hon står och äter - tänk vad jag drömde om att få göra så när jag var barn! Och nu, hundra år (nåja) senare så kan jag det, det måste väl visa att det aldrig är för sent att förverkliga sina drömmar? Bara det blir lite varmare så kan jag hänga med Paula ut och åka lite vagn med henne också, det är livskvalitet, mina vänner! Idag hade jag och Oline tänkt oss ut och åka lite skidor, men det är ju helt omöjligt i den här kylan. Får se vad vi hittar på, blir kussarna kvar ett tag till vill de nog träffas - kanske baka nåt smaskigt och bjuda på? Får passa på att äta sånt smask nu, för nästa vecka blir det hårda bandage, då skruvar jag upp LCHF-tänket och förbereder mig mentalt för fullt. Herregud som jag fuskat över julen gott men inte mår kroppen speciellt bra, jag känner mig som en uppblåst ballong mest hela tiden. Konstigt nog behövde jag nog det, för jag känner mig sjukt motiverad och är säker på att det kommer att gå finemang .
Men nu är det dags för dagens andra kopp kaffe och sen väcka Filip, han ska jobba natt så då brukar han sova lite längre på morgonen innan. Såna här dagar önskar jag man kunde få gosa ner sig och sova fram till termometern visar på ett par plusgrade och det droppar från taken det är tider att se fram emot, det!
|
Nytt decennium och födelsedagsfirande!
Ja, så skriver vi då 2010 då och det känns faktiskt lite spännande - jag tror det kommande decenniet blir innehållsrikt och roligt, både för den "lilla" människan och för oss alla i stort. Hoppet om mänskligheten och vår vilja att göra jorden till en bättre plats känns stark, och jag tror de flesta av oss är villiga att anstränga oss mer än nånsin för att få den jord våra barn förtjänar... Så jo, jag ser fram emot nytt år och nya tag, för egen del innebär det såklart att kämpa på i skolan, jobba på min hälsa och anstränga mig för att vi alla ska må bra! I slutänden är det väl ändå det som räknas, eller hur? Livet är för kort för att slösas bort på grubblerier och bakåtsträvande, framåt och uppåt är det som gäller . Så spott i nävarna nu, folks!
Härhemma firade vi av Oline på årets första dag, sju ljus på tårtan blev det och många fina paket. Att hon finns beror nog till 99% på min envishet, för hade jag inte varit så enveten hade vi nog nöjt oss med att ha tre barn, för nån fyra ville inte komma på naturlig väg... Det låter kanske konstigt att nån som har sex barn har gått igenom inte bara en, utan två, provrörsbefruktingar, men det har vi alltså gjort. När jag och Filip träffades hade jag tre fina ungar, och rätt snart kände vi att vi ville ha ett gemensamt barn och jag inbillade mig såklart att det skulle funka per omgående. Men si det gjorde det inte, och efter ett år insåg vi att nåt var fel. Eftersom jag hade barn sen tidigare var vi inte berättigade hjälp från landstinget utan fick söka privat vård, och hittade en privat gynekolog i Härnösand. Det var tur vi inte visste då hur många sprutor, resor, tårar och möda som låg framför oss, inte heller hur mycket pengar det kostade att få hjälp med det allra naturligase som finns - att få en liten bebis...
Både jag, läkaren och Filip förutsatte att "problemet" inte låg hos mig då jag hade tre "kvitton" på att jag funkade hemma så första året behandlades jag med hormonpiller i flera omgångar, som skulle stimulera äggproduktionen och det var verkligen HEMSKT jag svällde upp som en ballong och mådde allt annat än bra och ingen bebbe blev det heller . Så efter det året fick Filip lämna in prov, och det visade att han hade utmärkta spermier, alldeles särdeles fina och då blev doktorn lite bekymrad... Så då blev det min tur att undersökas, och både jag och läkaren blev rätt chockade då han såg att båda mina äggledare var helt sammanväxta. Totalstopp. Vad göra? Ge upp och inse att det inte skulle bli nåt barn? Nej, det fanns inte i min värld, vi kände båda att vi var tvungna att testa allt innan vi gav upp så då blev det provrörsbefruktning i Falun.
Det är också en hel vetenskap, med sprutor innan för att man ska hamna i klimakteriet (ingen barnlek!) och sen stimulering för att framkalla så många ägg som bara går - att man mår knasigt under den här tiden är väl lindrigt sagt, det kändes inte helt rätt att manipulera naturen alla dagar... Så var det då dags att åka ner till Falun och först plocka ut äggen, sen skulle de befruktas i en skål och sen sättas in igen. Vi var tvungen att bo där nere över natten medan äggen låg och grodde (!) och efter insättning dagen efter begav vi oss hemåt och jag ska säga att det är en märklig känsla. Några veckors ängsligt väntande och sen ett kissprov på morgonen, jag minns att jag hade extra städjobb under den här tiden och var uppe med tuppen. POSITIVT! Vilken glädje, jag fattade det inte, om några månader skulle vi, efter tre års kämpande, ha vår bebis! T o m städningen gick lätt den här dagen, ända tills jag kom hem. För då blev det där plusset blod i toaletten, och oj så ledsen jag blev. Inget, inget kändes roligt och jag bara grät. I ett dygn. Sen var jag tvungen att rycka upp mig, vad fanns det för alternativ?
Efter några månader var både jag och min kropp redo igen, och den här gången kände jag ett förunderligt lugn, precis som om jag visste att allt skulle gå bra. Samma sväng med sprutor och elände, resa till Falun men nu fick äggen ligga och gro längre - det var något nytt de försökte med som enda ställe i Sverige, och de trodde hårt på det. Och jo, det hade de ju rätt i, för den gången blev det också plus men den gången stannade bebben kvar och vi fick veta att på självaste Lucia skulle vårt barn komma .
Min vana trogen gick jag över tiden, alla mina barn utom Frida är födda nitton dagar över tiden. Så som första barn i Västernorrland 2003 kom vår underbara flicka Oline ut! Vid midnatt satt jag och Filip på sängen och tittade på fyrverkerierna och strax därefter gick vattnet, vi blev skjutsade ner till förlossningen. Jag hade legat inne ett par dagar för min överburenhet och de trodde det var ett mycket stort barn, och de hade provat att sätta igång mig redan den 29 men valde att avbryta det hela då min kropp inte alls svarade på vare sig gel, tabletter eller dropp... Planen var då att sätta igång mig igen så snart det nya året trätt in. Nu hanns det inte med då naturen själv bestämde sig för att första januari var ett utmärkt datum för den här lilla ungen att komma till oss på. Alla barns födslar är såklart speciella, men Olines entré blev på det här sättet lite mer uppmärksammat - vi fick champagne som fika efter förlossningen och både tidingar och radio intervjuade oss! Tyvärr fastnade moderkakan så jag var tvungen att sövas ner så de kunde operera ut den, så jag var lite groggy mest hela dagen men ACK så lycklig!
Jag är väldigt glad över att jag var så envis och inte bara accepeterade att jag inte kunde få barn "på naturlig väg" och att vi sen begåvats med två töser till - helt utan nån som helst hjälp utifrån - är inget mindre än ett mirakel och inget som någon läkare alls kan förklara för oss. Jag är bara så innerligt glad och tacksam för den bonusen .
Så i den här familjen har vi under loppet av två månader: tre födelsedagar, julafton och nyårsafton att fira . Inte illa, va?
|
|
|
|
|
|
|