Dagbok

nyårsafton, en timme innan tolvslaget

Till Er alla:

            Gott
               Nytt
                  2009!

Tisdag den 30 december -08

Mellandagsrea i Birsta

Ja, det är minsann ingen barnlek... jag har väl aldrig sett såna bilköer, det var som om hela norrland kom på i samma sekund att det skulle shoppas på rean. Vi skulle ner främst för att köpa födelsedagspresent till Oline som fyller sex år på självaste nyårsda´n, och då ville Becka, Paula och Rickard också med. Och så åkte Mona med, jag tror inte hon har varit i Birsta sen det fullkomligt exploderade av allt nybyggt där, så det var kul att hon hängde med!
Tonåringarna fyndade kläder, jag tror de alla blev nöjda. Vi hittade en liten pluttig hamster till Oline som vi förvarar hos momma så länge, uj vad hon kommer att bli överraskad när hon får den! Den är så himla söt, bara åtta veckor och som en liten ulltuss. Det blir tredje hamstern vi har, både Becka och Paula fick när de var små. Jag tycker det är perfekta förstadjur - precis så mycket skötsel och så lite krävande att en sexåring klarar av det alldeles själv!

Tänka sig vad jag och Paula hade TUR igår, vi skulle nog ha gjort som Mona sa och köpt oss en varsin lott... Först var det jag som upptäckte att plånboken var borta, det blev helt tomt i skallen och jag var fullständigt överygad om att jag aldrig skulle få se den igen. Men efter att ha skyndat mig tillbaka till den affär där jag visste att jag varit sist och lite ofint trängt mig före i kassan, och frågade kassörskan om hon sett min plånka, så plockade hon fram den med ett glatt "javisst!!!" och där stod jag med min helt orörda plånbok!
Oj, vad glad jag blev !

Sen var det Paula som upptäckte att hon inte hade väskan med sig, och kom fram till att det var nog minst en och en halv timme sen hon haft den... Snabbt tillbaka till Birsta cityhuset och infodisken - och tänka sig! Där låg Paulas väska, också den helt orörd!
Oj, så glad hon blev !

Efter de nervprövningarna så var det skönt att åka hem!

Det är så trist att mitt halsonda ALDRIG går över, jag har mer ont idag än på länge. Jag tror jag hållit på i en månad nu, kanske mer! Sen tror jag det blev etter värre av att vi sjungit så mycket härhemma sen jul, för vi köpte singstar till playstationspelet - och SÅ roligt vi har haft med det!
En kväll så hade vi Tävling à la allvar: Mona kom och vi värmde upp med lite av julpresenten som hennes svägerska skickat (host! starkt!) och sen sjöng vi så källartaket nästan lyfte. Hellre än bra, förmodligen, men ack så roligt! Jag tror Mona vann, med Paula hack i häl...

Idag har jag varit inne och försökt kurera bort min sjuka, det går sådär... Är lite svårt att ligga nerbäddad, men ska lägga mig tidigt ikväll och proppa i mig lite extra c-vitamin. Imorrn jobbar Filip så då måste jag vara piggare, men vi har bestämt att vi firar inget särskilt nyårsfirande. Den goda maten vi köpt äter vi på nyårsda´n istället, då är alla storbarna hemma också och Filip är ledig. Och så är det ju Olines födelsedag, och hon älskar fläskfilé och potatisgratäng!
Så nyår här hemma blir väldigt lugnt och stillsamt, måste in och hämta kidsen i Ånge efter midnatt så vi kommer väl att nicka ikapp i soffan, jag och Filip ...

Näe, nu är det MOT c-vitaminerna och alvedonen!

Lördag den 27 december -08

Ja, så var julen över för den här gången, då.

Och här sitter jag - överjäst av all god julmat och helvetiskt ont i halsen... igen...
Lite trist och tomt känns det när julen är förbi, ett sorts antiklimax. Och om JAG känner så, då förstår jag att det känns ännu jobbigare för kidsen. Ett år är ju en hel evighet när man är liten.
Men glada blev de alla för sina klappar, men som alltid blev det några för många. Frida orkade inte ens med att öppna de sista, så Alice var självklart behjälplig . Becka och Paula hade nog däremot sett fler klappar, men inser ju också att får man nya mobiler så blir det inte mer än så... Och igår kom Rickard hem och fick sin mobil också, så nu har de nya, fräscha alla tre.
Jag fick skidor!!!
Och jag kan ärligt säga att jag är världsbäst på att lista ut vad jag ska få i julklapp varenda år, har aldrig misslyckats tror jag. Men skidor var en total överraskning! Jag fick pjäxorna i ett paket, hade jag sett skidpaketet hade det blivit lite enklar, kanske . Och när jag öppnade pjäxpaketet så trodde jag det var träningdojjor - de sista pjäxor jag ägt såg inte ut som träningsskor utan var rejäla doningar, men det här såg ut som ett par fina gympadojor. När jag vände på dem trodde jag det var spinningskor, och utbrast:
-Määäh! Jag gillar ju inte spinning, älskling... det vet du ju..!
-Nä, just därför ska du titta bakom soffan,
säger Filip då.
Och där låg skidorna! Oj, vad glad jag blev, det var så totalt oväntat och tänk att han minns att jag pratat om skidor, fast det var länge sen!

Själv gav jag Filip böcker, en om vardagsfysik och en om tillsatser i maten - låter inte så kul, men jag visste att han ville ha dem. Men min äldste bror. Benka, utbrast senare på kvällen när de kom och hälsade på:
-Men fy, kan man läsa sånt här för skojs skull!?!?!
Smaken är sannerligen som baken!

Det var så kul på julaftonskvällen, alla mina tre bröder (Benka, Lars och Per) kom, med sina familjer. Eller ja, Per hade inte med sig tjejen (kanske nästa jul!)...
Momma var med också, så det var fullt här, kan man säga... synd att Filip var tvungen att jobba bara.
De droppade av eftersom, men Per, Lars och hans äldste son Tobbe blev kvar till närmare ett på natten. Som lite extra clou på senkvällen showade Tiger (katten) för oss och hoppade upp på bordet och fattade eld .
Wooouw, lät det och lågorna flammade upp från sidan på honom. Paula skrek KATTEN BRINNER och jag fick agera katträddare och släcka elden med mina händer... Fy tusan vad bränd katt luktar illa! Men Tiger fattade ingenting, han var nog mest sur över att jag bankat på honom.
Nu är han lite krullig och sträv i pälsen där han brann, men värre än så blev det inte, som tur var.

Intressanta och livfulla diskussioner blev det också kring köksbordet - det blir gärna det när vi träffas, vi syskon. Starka åsikter och envisa som små grisar, tänk att vi är så lika! Och ändå så olika! Vi pratade om att fixa en kusinträff i sommar, med våra kusiner på morssidan. Då gäller det att vässa sin diskussionsteknik ...

Jag hade tänkt jag skulle ut med skidorna, det är underbart väder och jag är supersugen, men med halsont törs jag inte. Paula är ute och rider just nu, och min plan var att jag skulle göra henne sällskap. Får bli en annan dag!
I eftermiddag kommer både Paulas och Beckas killar, så ska vi upp till momma och äta julmat. Sen kanske det blir singstartävling i källaren - en julklapp till hela familjen!

Småtjejerna är uppe och leker, Miranda har sovit här inatt. De har så himla kul ihop, och imorrn får de fira Mirandas sexårsdag! Snart ska de få gå ut och få i sig lite friskluft, innan solen går ner.

Julaftonsmorron -08

En riktigt God Jul till er alla!

Här är tidig morgon och barnen är SÅ förväntansfulla och glada! De små har fått lite pyssel, en film och några klubbor i sina morgonpresenter, så att de ska ha lite att göra nu under den lååånga väntan på tomten.
När de kom ner från sina rum låg alla deras klappar under granen, så nu har de precis gått igenom hela högen och kollat in vilka som är deras. Jag kan säga att det kliar i Fridas fingrar - hon vill gärna slita upp alla paket ...

Alldeles nyss kom Becka in, hon är också förväntasfull - mammas stora, lilla femtonåring . Hon fick lite panik när hon inte genast hittade SIN morronpresent, men Filip hade varit inne och gömt den under hennes skrivbord igår, så jag fick skicka ut henne att leta bättre... Hon har också lite pyssel; hårinpackning, ansiktsmask och film, precis som Paula också får. Men den tröttmössan sover än - det må vara jul eller inte, sova på morgonen ska man göra ändå!
Rickard får ingen morronpresent iår, han for till sin pappa igår. Det är fruktansvärt tomt, första julen han är borta sen han föddes. Mammahjärtat gråter, men det kan jag ju inte visa ... Han får sina paket när han kommer hem i morgon. Jag tror han kommer att sakna julmaten allramest.

Och igår började jag med just julmaten, vi fixade revbensspjällen och de blev hur goda som helst! Jag förkokar dem och sen grillar vi dem i ugnen med honung, olja och lite kryddor - MUMS! Nu ska vi strax äta risgrynsgröt och skinkmacka, rejäl frukost så vi står oss till julematen. Det blir tidig julmiddag i år, eftersom Filip ska iväg och jobba natt klockan sex. Trist och lite onödigt - han är så himla dålig att egentligen borde han inte alls jobba, tycker jag.
Igår var han iväg och gjorde en magnetröntgen men fick tyvärr inte träffa nån läkare. Han blir bara sämre, tycker jag, så jag hoppas de snabbt, snabbt kollar igenom röntgenplåtarna och hör av sig.  Förstår ju att det inte blir nu under juldagarna, men förhoppningsvis under mellandagarna!

Mina bröder från Friggesund kommer till mamma med sina familjer idag, så det blir trångt i hennes lägenhet! Men hon tycker det ska bli så kul, hon har fixat med mat i en vecka tror jag. Kanske kommer hela gänget ner hit ikväll, efter julklappsutdelning, om de orkar röra sig då ...

Nu ska jag gå och fixa frukost och väcka Filip, sen ska vi nog ta med kidsen ut en sväng. Kanske träffa kussarna uppe hos farmor och göra av med lite julenergi i snön - det behöver nog både vi vuxna och barnen.

Än en gång - en riktigt God Jul!

Måndagen den 22 december -08

Granen står så grön och grann (?) i stugan...

Ja, herreminje - vilken cirkus ...

Igår skulle vi så klä granen, jag satte på en skiva härlig julmusik, snön föll magiskt vacker utanför fönstren, barnen var rosiga om kinderna efter dagens pulkaåkning. Filip kom in med granen, en plastis, och vi var Redo.
Jag skyndade mig att sätta i alla juleljus, så att barnen kunde börja klä den med allsköns bråte  men när jag stod där och nöp fast lampor och jävlades med eltråden, så kände jag en mysko doft. Granen började bli varm, vi har den ute på stallvinden och jag tänkte att lite unken doft blir det ju när man tar in den och packar upp den ur plastsäcken.
Men ju varmare granen blev, desto mer uärk luktade det av den.
Kattpiss .
Doften spred sig över hela nedervåningen och julefriden sjönk till under minus.
Under icke-julvänliga haranger slet jag ner juleljusen och kastade ut granen!
Och i soffan låg Filip, oförmögen att göra vare sig det ena eller det andra pga värk, så jag haffade Rickard och hans kompis Tobbe och frågade om de ville ge sig ut i skogen och hugga en gran. De såg lite tvekande ut, men när jag sa att Rickard kunde passa på att köra om Filip satt bredvid under granejakten, och DÅ tände de!

Så de stack ut i mörkret, ut i skogen. Vart vet jag inte, men efter en stund kom de hem med en yvig gran, riktigt fin. Iallafall på ena sidan. Den andra sidan var nästa kal...
Men Becka och Paula blev lyckliga, riktig gran har de tjatat om i flera år...

Så nu har vi klätt den lite skeva granen, och det måste jag ju erkänna: granen luktar jul! Även om barren redan börjat landa på golvet...

För att lugna nerverna gjorde Filip iordning skinkan igår kväll, så det blev skinkmacka och glögg. Jag bjöd mamma på en starkvinsglögg så hon blev lite smålullig! Hur gulligt som helst, hon tål mindre än en bebis, hon.

Tyvärr jobbar Filip både idag och imorrn och såklart julaftonsnatten .
Men jul lär det bli ändå.

Idag har jag och Mona varit med kidsen på kullen vid skolan och åkt madrass. Huj, vad det gick! Det är underbart väder, två minus och massor av snö!

Lördag den 20 december -08

Gäsp!

Tidig morgon i Ringdalen och här sitter jag med min kaffekopp. Frida ligger i soffan och äter sin välling, Oline tittar på barnTV och Alice leker för fullt med sina dockor.
Filip ligger och sover, laddar batterierna inför dagens julmatshandel... jo, han kom hem igår, men ska tillbaka för magnetröntgen före nyår och han var väldigt glad att han åkt.
-Det här skulle jag ha gjort för länge sen... sa han i telefon när han ringde hem. Morr. Det var tur han var på andra sidan telefonen då, för SOM jag har tjatat...
Men det var skönt att han kom hem, det måste betyda att det inte är urakut, eller hur?

Igår kom svägerskan Mona och barnen till svärisarna och de ska vara här hela jullovet. Vi var tvungna att åka dit, för tjejerna har väntat och väntat på dem. Så kvällen blev lite sen igår, de ville aldrig sluta lek. Och jag och Mona drack glögg så vi hade inte heller så bråttom att avsluta kvällen ...
Olines första kommentar i morse var:
Kan jag åka till Miranda nu?
Och så lär det låta hela julen nu .

Nä, nu ska vi hämta ner momma, hon ska få äran att vara barnvakt när vi åker och handlar julmaten. Det blir lugnast så, jag kan tänka mig att det är halvgalet i affärerna idag...

Fredag den 19 december -08

Sitter och väntar på telefonsamtal...

för i morse fick jag äntligen Filip att åka på akuten, det här går bara inte längre...

Han började med att ringa ner på sjukhuset för att höra hur det går med remissen som doktorn från vårdcentralen skickat, men på ortopeden var de ytterst förvånade - DE hade inte fått nån remiss ...
Så då fick han ringa på vc, och mycket riktigt, remissen låg så fint kvar i (skit)doktorns dator. Och var inte ens på väg, eftersom läkaren ifråga var borta och skulle så vara ett tag.
Då tyckte ortopeden (och JAG) att nu får det vara nog, så han fick remissen utskriven och sen bar det av till akuten. Svärfar skjutsade, tack och lov, och nyss ringde Filip och berättade att han ska får träffa en ryggspecialist klockan två (om tio minuter...) och jag hoppas de gör en magnetröntgen.
Så jag får helt enkelt vänta på besked, men jag TROR att han blir inlagd.
Det kan inte vara så att man ska gå med ett ben som man inte har nån känsel kvar i, inga reflexer och sjukt ont i ryggen.
Han måste helt enkelt få hjälp!

Jag blir lite handlingsförlamad av att gå hemma och vänta, och ut går knappast att gå - det är fullkomligt isigt ute, toktrist. Jag har sandat men barnen halkar omkring som småbambis, så jag tror vi blir inne i eftermiddag.
Och så är det bara Rickard som kommer hem för både Paula och Becka är hos sina pojkvänner i kväll. Och Rickard skulle visst iväg på nån födelsedagsfest sen, så ikväll äter vi veckans rester till middag.

Igår hade vi stora julbaket IGEN, jag och småtjejerna bakade pepparkakor och Rebecka bakade helt underbara vaniljbullar! Oj, jag är alldeles bullig på magen idag  men det måste man få vara så här vid jul...
Efter jul blir det hårda bandage, för då ska vi köra lchf har vi bestämt (Low Calori High Fat) och det är mest Rebeckas önskemål. Så igår smaskade vi och intalade oss att det var heeelt okej  att göra det nu!

Tisdag den 16 december -08

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Paulas födelsedag - HURRA HURRA HURRA!!!

Ja, idag har vi firat Paulas 14:e födelsedag, lilla stumpan. Igår satt vi och tittade på henne när hon var en liten plutt på två år, och så VIPS har tolv år bara fjuttat förbi! Helt sanslöst!
Hon har blivit serverad favvorätten lasagne, med favvoefterrätten marängswish (jo, magsjukan är väck ) och så var det presenter förstås!
Vi hade skojsat till det lite. Hon har nämligen önskat sig en bärbar dator och ett litet bord, för hon vill ha bort stora skrivbordet från rummet.
Så jag hade slagit in bordet vi köpte, ett sånt här litet fyrkantigt från IKEA, och ställt på köksgolvet. Och så hade vi ett litet paket med hårfärg och hudcrème inslaget på bordet.
Så hon öppnade paketet och tackade SÅÅÅ för bordet, och då fick jag säga:
Jamen, just jag! Vi hade visst nåt som skulle vara PÅ det där bordet också... var är det nu då???
Och så fick hon då datorn! Och oj, vad överraskad hon blev - hon trodde inte hon skulle få en sån! Det ÄR himla kul att överraska !
Ante var med han också, han hade köpt ett så fint halsband med ett hjärta till henne, han är verkligen rar den gossen!
Strax ska jag skjutsa honom till tåget, så det blir inte så många rader här ikväll.

Lite extra speciellt blev det mitt i allt firande också, då strömmen bara försvann! Den här gången var det inte nåt hus som brann ner, utan "bara" ett vanligt avbrott - säkert beror det på all snö som ramlar ner från träden och hamnar på elledningarna. Vi var utan ett bra tag, nån timme, och det var faktiskt riktigt mysigt!

Annars rullar det på, som sagt. Magsjukan var en hastig historia, bara jag och Becka som kräktes en varsin gång. Vi hoppas att det stannar vid det...

Filip är inget bättre, imorrn är det dags för en ny akupunkturomgång. Jag och momma ska iväg och smaska julbord på luchen, vår lilla tradition.

Nej, jädrar vad tiden rusar, nu måste jag sticka!

Söndag den 14 december -08

Magsjuka.



Nothing more to say.




Urk.

Luciamorron -08

Både julkonsert och Lucia!

I torsdags var det julkonsert i Ånge, och Paula var med och sjöng så taket på medborgarhuset nästan lyfte... Hon går och tar privatsånglektioner, och alla elever som gör det fick sjunga solo, hela eller delar av låtar.
Jag, momma, svärmor och Becka for in för att lyssna och få oss lite julstämning, men jag var så nervös innan Paula hade sjungit så handsvetten dröp om mig  men varför skulle jag vara det? Hon var såklart jätteduktig och sjöng och showade som om hon aldrig gjort annat!

Stolt?
Gissa tre gånger !
Tyvärr var inte Rebecka med, hon sjunger ju i kören annars men har hamnat i dispyt med sångfröken, och tjurig som Becka är så vägrar hon gå dit... synd, för hon gillar verkligen att sjunga.
När Paula hade gjort sitt solo / duettnummer så kunde så även jag slappna av och njuta av all härlig julmusik! Och ute vräkte snön ner (för vilken dag i ordningen vet jag inte) så nog fick jag mig en dos julstämning
igen!

Och igår morse var det så dags för Luciafirande på föris, Olines sista där och Alice första! Eftersom Rebecka varit hemma och haft ont i halsen så var hon hemma igår också, och hjäpte mig med tjejerna och deras hår och kläder. Det var nog tur det, för Filip är så pass dålig att han inte klarar av nåt nästan just nu. Han kunde inte ens hänga med på föris, för han hade så ont och mådde så illa.
När han var in till läkaren så skrev han direkt en remiss till ortopeden, för han (läkaren) trodde inte det var diksbråck utan något som heter spinal stenos och gör att ryggmärgskanalen blår för trång och skadar nerverna. Jag vet att en av killarna på ryggis hade det, och han väntade på operation. Tror jag ska försöka få tag i honom och höra hur det gick. För det enda man kan göra, tydligen, är att operera...
Fast vi ska inte måla fan på väggen, först får han väl åka och undersöka sig riktigt, sen får vi se vad det finns att göra  !

Och hur gick det då på föris?
Det var ju hur fint som helst, förstås! Alla små tjejer var Lucior, de lite större killarna var pepparkaksgubbar och de små killarna var tomtar! Vi bjöds på allt från Det lilla ljus jag haaar till Bäbä vita lamm till Fridas stora förtjusning! Hon sjöng med och bara njöt av alla sånger, satt stilla som ett ljus!
Både momma och farmor var med, och så jag och Becka då - vilken uppslutning!

Alice och Oline avslutade den påfrestande dagen som smålucior med att gå på judo, oj - vad de tycker det är roligt! Så igårkväll somnade de rosiga om kinderna efter att ha varit allt från söta Lucior till tuffa judotjejer !
Själv avslutade jag dagen med att titta på finalen av Idol, och där vann ju Kevin (såklart...) och det var nog helt rätt. Men jag tycker han är lite tråååkig, han låter inget speciellt utan är för bra (?) om man nu kan vara det... Min röst gick till Alice, jag tyckte hon var grym igår, men allrahelst hade jag sett Johan eller Lars där igår, DÅ hade det blivit en speciell ton på finalen!

Nä, nu måste jag börja dagen - det ska göras frukost, djuren ska ha sitt, kläder ska kläs på och sen ska jag nog (med mommas hjälp!) trilla julköttbullar!
Nåt kilo blir det nog ...

Onsdag den 10 december -08

Stackars Filip...

Idag har han varit in till sjukgymnasten och fått akupunktur, men han är precis lika krokig som innan. Imorrn ska han till läkaren och förmodligen blir han skickad på magnetröntgen. Han har noll känslel kvar i höger ben, inga reflexer heller...
Jag hoppas att han får komma på ryggis efter jul, jag tror han skulle få massor med bra hjälp där. Jag pratade med min sjukgymnast därifrån igår, var ju tvungen att ringa återbud för idag eftersom jag är sjuk, och passade på att prata med henne om Filip då. Hon tyckte det lät som om han verkligen skulle ha nytta av att få komma dit, och trodde att det fanns platster kvar efter jul. Isåfall får han gå där på halvfart, två dagar i veckan i åtta veckor. Passar nog han bättre också, eftersom han vill jobba.

Hoppas gänget som träffas på ryggis idag har riktigt kul, kan tänka mig vad det skämtas och skrattas...
Själv får jag åka tillbaka i januari, och då lär ju ingen av mina kompisar vara där .
Men Harriet (sjukgymnasten) lovade att jag skulle få träffa läkaren också, och kanske kan han hjälpa mig på nåt vis att få till en lumbalpunktion. De tog för givet att jag hade jag fått göra den vid det här laget, och Harriet blev tyst i massor av sekunder när jag berättade att jag inte fått göra den. Som tidigare medarbetare på en neurologisk klinik vet hon hur snabbt man gör en LP, nästintill som ett blodprov, och hennes teori är precis som min: de har helt enkelt bestämt sig för att inte göra nån på mig.
Varför vete gudarna. Om ens de ...

Idag är Becka hemma med ont i halsen, det går runt, runt det där eländet. Hon klagar över att hon får ont i ögonen och huvudet när hon läser och ser på TV, så imorrn ska jag ringa och beställa tid för ögonkoll åt henne. En period när hon var 9-10 år hade hon glasögon, men det växte bort vad-det-nu-var, men kanske gjorde det ändå inte det helt.

Och kylan håller i sig - vi har haft runt minus femton i rätt många dagar nu. Det märks både på barn och djur; alldeles nyss hade Brasse världens kattjagis här, trasmattorna ligger som ihopknölade korvar på golvet, och Tiger sitter tussig på bänken och ser SUR ut. Nyss när jag var ute och tog in hästen och grejade ute i stallet så gav jag Lillan (vår bauta vädurskanin) lite kraftfoder på golvet. Då kom Brasse smygandes och satte sig bredvid kaninen (de är nästan jämnstora de två ) och knaprade han med. I ren och skär avundsjuka. Utanför stod Docka och gnäggade än mer avundsjukt - herregud, därinne satt två små skruttdjur och knaprade HENNES foder , klart hästen måste få bli lite sur då!

Dessa djur!
Och ungar!
Vad vore livet utan dem?
Skittråkigt!

Måndagen den 8 december -08

Småmysigt med strömavbrott...

tänkte vi i morse när hela huset blev kolsvart. Paula hade precis ställt in gröten i micron när allt slockande och för en stund blev vi bara stående i mörkret allihopa; jag, Frida, Paula och Rickard. Alice, Oline och Rebecka sov hos momma och Filip hade precis lagt sig efter nattskiftet.

Det var så tidigt så någon sol hade ännu inte letat sig fram, så det tog en stund att hitta tändstickor och ljus, men när vi väl gjort det så blev det riktigt mysigt och vi åt mjölk och flingor i skenet av massor av stearin och värmeljus.
Ärligt talat ska jag väl säga att Rickard svor rätt långa haranger (han har ett inte så soligt morronhumör ) och skyllde på några stora lastbilar som stod uppe vid vägen.
Pga mörkret kunde vi inte se vad det var för bilar, men han antog (!) att det var några "slarviga dj-ar" som kört av nån ledning och jag tyckte nog inte det var för otroligt jag heller...
Eftersom Paula och Rickard var på väg till skolan så blev det ingen långdragen frukost. Precis innan de skulle gå ut i kylan, tittade jag ut genom förnstret och såg hur det rök några hus bort.

"Men vad tusan är det som RYKER???" sa jag.

Precis när jag sagt det så såg jag eldslågor skjuta iväg upp mot den mörka vinterhimlen.
Det BRANN!
Oj, hjärtat stannade nästan i kroppen på mig och i nästa stund kände jag pulsen skena iväg.

"DET BRINNER!!!" skrek jag till barnen.

Både Paula och Rickard kom springande, och Frida klängde sig fast vid mitt ben, hon kände nog hur rädd jag blev.

Ojojo, tusen tankar hann rusa; vem var det hos, var det någon därinne, hade nån ringt efter brandkår... Men då insåg jag att de bilar som stått parkerade härutanför och som Rickard skällt på och beskyllt för vårt strömavbrott var brandbilar - det var fullt med brandmän och -bilar som gjorde allt de kunde för att släcka elden.
Men jag insåg att med de lågorna så kunde inget hus gå att rädda ...
Och jag insåg att anledningen till vårt "mysiga lilla" strömavbrott var att ett hus just då brann ner, och det var inte ett dugg mysigt med strömavbrott längre...

Rätt snart förstod jag att det hus som brann just nu är tomt - men det stod där och väntade på att bli inflyttat av ett ungt par som snart ska ha en bebis, och lite extra sorgligt är det att den blivande mamman är dotter till Filips bästa vän som dog så oväntat och sorgligt på morsdag...
Vi som var så glada att hans tös skulle flytta hit till Ringdalen, där han själv bott en gång, och vi visste att han skulle ha varit så glad över det.
Vi får vara tacksamma över att de inte hunnit flytta in, då hade det kunnat sluta oändligt förskräckligt...

Nu hoppas jag att det löser sig på nåt vis, kanske kan de få ett nytt hus uppbyggt där det nerbrunna stod, eller kanske finns det nåt annat hus här som passar dem.

En del människor får sannerligen mer sorg än andra...

Söndag den 7 december -08

In i dimman...

Jag är sjuuuk . Och det är så tråkigt så det är inte sant. Fryser och svettas om vartannat, och ont i hela kroppen, håret, halsen, ögonen... Jag inbillade mig att jag skulle klara mig, men det är så typiskt att när alla barn varit sjuka då blir det min tur.
Förmodligen har han däruppe tänkt ut det så att jag ska ta hand om dem innan jag själv faller.
Inatt har jag legat fullt påklädd MED kofta och tjockstrumpor och dubbla täcken och ändå frusit. Typiskt nog jobbar Filip natt hela helgen, han gick fast han absolut inte borde. Men kanske var han ändå lite rakare i ryggen imorse...
Ja herregud, vi är som två krymplingar härhemma just nu, haha! Igår när vi bakade julgodis så satt jag insvept i ett täcke och Filip stod krokig som en vindpinad tall - det var tur Paula och Becka var hemma och kunde fixa det mesta, med god hjälp av småtuttorna förstås.
Gott blev det, frågan är ju om det räcker fram till jul... får nog gömma det isåfall!

Som tur var så bjöd momma på middag igår, brorsdottern Ida är här hos henne så vi vill ju passa på att träffa henne.
Vi åt tacos, men förståeligt nog hade inte jag sådär värst aptit utan längtade mest hem till min säng... Och Ida var lite småhysterisk - hon hade fått för sig att färga håret, men det blev inte riktigt som hon tänkt. Hon är väldigt blond, och hade väl tänkt bli lite mer mellanblond, men blev... BLÅhårig  som en tjusig gammal adelsdam. Filip förbarmande sig över henne och skjutsade in henne så hon fick köpa en mörkare färg, så det ska bli spännande att se henne sen.
De kommer väl nertraskande sen för hon måste få skjuts till tåget.

Snart ska jag skicka ut småtjejerna med Rebecka ett tag, de måste ut och få sig lite luft annars klättrar de på väggarna. Och Becka ska köra in lite ved så då kan de passa på att vara ute med henne.
De har en alldeles färsk snökoja att leka i också, jag var ute igår och hjälpte dem gräva till den - jag var kanske inte SÅ himla smart som låg i snön och grävde snökoja när jag kände att jag höll på att bli sjuk.
 Är huvet dumt får kroppen lida .

Fredag den 5december -08

Tidig morgon och kalla fötter.

Det är burriga femton minus ute idag, och det känns efter det här gamla golvet... så vi kilade ner till källaren, jag och småtöserna, och satte på en film, för härnere har vi golvvärme! Då passar jag på att sitta vid datorn, för min egen dator är inte igång än. Fick tillbaka den igår, men ALLT är borta, den är blank nu . Så det blir till att börja om med hela faderullan, sörjer mest över korten som är kaputt. Som tur är framkallade jag för inte så länge sen, och sen har jag ju kort här på hemsidan också.

Filip, stackarn, kom hem igår och han har SÅ ont i ryggen. Han ser ut som värsta chiquita-bananen, det är nästintill omöjligt för honom att räta ut sig. Nu ska han få så lov att ringa läkaren bara klockan blir åtta, för jag tror bensäkert han åkt på ett rejält diskbråck.
Iofs är det väl inte så mycket de kan göra, men risken är att han går och jobbar och det bli ännu värre, så kanske kan de prata förstånd med honom. Jag vill att han ska få åka på ryggis, jag tror han skulle ha massor att hämta där!
Vi får väl se nu då om jag kan åka dit på onsdag, vi har vår återträff då. Är han såhär dålig kan jag omöjligt lämna honom ensam med barnen. Vi får se!

Idag skickar jag en hälsning till en av mina bröder: Lars-Åke fyller 45 idag ! Jag hoppas han får en fin dag tillsammans med sin familj. Tänk vad tiden ändå går, jag fattar inte att vi håller att på bli så gamla! Lillebror som är yngst fyller 37 nästa gång, och äldstingen, storaryster, fyller 53 i maj!
Fast vi känner oss väldigt unga, allihop .

Nä, nu ska jag gå ut och se till att hästen, kaninen och hönsen har vatten och mat, hästen får stå inne tills solen behagar kika fram. Brasse behöver nog komma ut och lätta påm trycket också, han gillar inte kylan så han får hänga med till stallet och passa på att göra morgontoalett på vägen dit!

Onsdag den 3 december -08

Lagen om alltings djävlighet!

Ja, ni vet - att mackan alltid hamnat med smörsidan neråt, att det är omöjligt att sova när man får sovmorgon, att det regnar när man får semester och så vidare i all oändlighet...
Idag har jag ännu en händelse att lägga till i denna lag:

Den dag då det faller mest snö under ett dygn är självklart sambon och tillika traktorföraren bortrest på kurs. Och kommer lika självklart inte hem förrän snön är bortskottad av kvinnliga sambon med sketen rygg.

Så har jag haft det idag!
Jag har aldrig sett det komma så mycket snö, jag förstår innebörden av VRÄKA ner nu! Tung som f-n var den också, och när jag skottat färdigt (ha!) då var det dags att börja om igen. Lägg till en tvååring som skrek:
jag vill se LOTTA på blåkmakalgataaaan!!! så kan ni ana svettrännorna utefter ryggen.

Att få ut bilen i morse var helt lögn, så det var bara att pälsa på barnen och ta fram sparkarna och knata till föris. Jag kände mig som Emil i filmen där han ska rädda Alfred undan blodförgiftningen, vi stretade i djupsnö och 1,8 kilometer till föris tog modiga en timme...
Oline som drog sin spark själv (vad tusan vi nu skulle dra med dem för???) kämpade tappert utan att klaga en endaste gång.
När jag lämnat av töserna så gick jag och Frida till momma och drack en styrketår - det är tur hon bor nära!

Sen var det bara att återvända hem, med kära mor i släptåg, och fajtas med all snö - jag var tvungen att få fram bilen för att hämta tjejerna senare.

Men efter övervägande med mammsen så bestämde vi att Oline och Alice får stanna där över natten, risken är att det fortsätter snöa lika mycket till och då är det bra mycket enklare att de får gå till föris därifrån.
Nu kväll ringde mamma och berättade att farmor hade varit och hämtat Alice, tänk vicken lycka att ha mormor och farmor o farfar boendes grannar! Och som extra grädde på moset så kommer tanterna skitbra överens också .

När storbarna kom hem ikväll så fick de gå ut och skotta igen, det är tur de gör sånt utan knot.
Så imorrn när Filip kommer hem från kursen (det är bäst för EKA att det var en j-ligt bra kurs...) så får han plocka fram gamla traktorn och skotta bort våra gigantiska högar.

Gäsp - det känner på i kroppen att hålla igång en hel dag, nu ska jag lägga mig och läsa (hm, jag somnar väl efter typ tre rader...)


 Jo, just det ja!
Här är en länk till en namninsamling mot plöstlig spädbarnsdöd (psd) - för användningen av larm till små barn! Skriv gärna på!
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2644

Måndagen den 1 november -08

Tre dagar borta!

Ja, det har blivit så, för lördag-söndag var vi i Sundsvall och shoppade klappar och på lördagkväll var det julbord på södra berget med Filips jobb.
Efter en dags hysteriskt handlande (kundvagnarna på IKEA tog slut ) med tusentals andra lika hysteriska shoppare föll julematen ner i magen med en DUNS och blandat med lite rödvin bidde det rena narkosen för mig - säng, säng, säng sjöng det i mitt huvud och mitt i showen (Wallmans salonger uppträdde, hur bra som helst!) var vi så fräcka att vi for till vårt hotell och lade oss och sov!

Så det kan bli!
Men mätta och belåtna var vi, och det var väl det som var meningen .

På söndan shoppade vi lite mat och grejs, och sen for vi hemåt till kidsen. Mamma hade varit barnvakt, och tyvärr fick hon ta hand om jättesjuk Frida med hög feber och hostig Alice. Men hon är van, mammsen, så det är inte mycket som kan stressa upp henne. Och idag har hon varit barnvakt igen då, för tredje dan på rad, då jag varit på sjukhuset. Fast idag var Rönne hemma, så hon har haft Alice och Oline.

 Det är tur vi har backup!

Mitt sjukhusbesök gick väl sådär, som väntat kan man säga... Jag har precis skrivit om det här:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14617&start=870

Och idag har Oline fått gå de nya tiderna på föris också, och ätit lunch! Alice var trist nog sjuk än, men hon längtar dit nu. Tänk att det ordnade sig till slut. Nu ska de gå måndag-onsdag 8.30-12.30 och torsdag 9-12.
Det ultimata, tycker jag, hade varit att ha tre dagar 9-14, men fram till jul ska vi köra såhär och det är helt okej!

Nu ska jag gå upp och äta en smaskig vörtmacka, Filip donar ihop nåt gott hör jag. Han stackarn har så vansinnigt ont i ryggen, och inte blev det bättre av tre dagars stadskörning.
Han tog nyss ett dunderpiller han fick av Rönne, och nu känner han sig hög som en postcykel!
Men det onda släppte lite, så nu vill han bara gå och sova... det kan han gott göra, själv ska jag se Filip och Fredriks Boston Tea Party som är vansinnigt roligt!

Torsdag den 27 november -08

Två dygn i nattlinnet!

Så kan det bli när man julpyntar en masse ... Igår morse satte vi igång med att få till allt juligt härhemma, tjuvstarten gick ju redan för ett par veckor sen men nu är det alltså jul på riktigt i lilla rosa huset!
När jag klev upp igår så hann jag bara äta frukost innan vi satte igång, och sen höll vi på hela dagen, med en hel del avbrott då förstås, och när jag satte mig och drack en glögg igår kväll så upptäckte jag att jag satt i nattlinnet - jag hade inte ens märkt det .
Och i morse fortsatte jag ute på storbarnas rum, men ack så skönt det var med en dusch och riktiga kläder när jag var klar! Då tog jag Oline och Brasse på en sparktur, frisk luft var verkligen nåt jag behövde då.

Men nu är jag rätt mör, och irriterande nog känner jag de här jäkla domningarna och stickningarna komma mer och mer nu ikväll. Så skönt att jag ska få åka iväg på måndag, jag måste väl nån gång få veta vad det är för nåt?
Och den tionde har jag blivit kallad till Ryggis för återträff, men det känns inte så himla kul. Jag skulle ju veta så mycket mer när jag kom dit den här gången, men jag är fortfarande lika ovetande som i juni när jag for därifrån...
Harriet, min sjukgymnast, kommer inte att tro sina öron när jag kommer dit! Fast kanske, kanske har jag ändå fått göra en lumbalpunktion innan, jag håller mina tummar och tår så de krullar sig .

Lite sjukelände börjar smyga sig in i julehuset, både Alice och Frida är varma och hostiga ikväll. Det kommer ju som ett brev på posten när det närmar sig jul. Och har man då sex stycken så får man kanske räkna med att de är sjuka ibland.

Idag fick jag förresten höra av Oline hur gammal hon tycker att jag är:

Oline:
Mamma, vet du att dinosaurier fanns på riktigt förr i tiden?
Jag:
Jooo, jag vet, gumman!
Oline:
Var du rädd för dem då?
Jag:
Va???
Oline:
Jamen, du fanns ju också förr i tiden!



Just nu springer Rebecka omkring ilindad i ett badlakan och ser liiite stressad ut.
Orsaken? Filip är och hämtar Paula vid tåget (stadsshopping) och han har lovat att köpa brun-utan-sol åt henne (Becka alltså) och ringde och berättade att Paula sagt en timme fel om tåget.
Och nu ser Rebecka sig själv sittande uppe halva natten efter att ha smort in sig i solgegget. Ja, si har man inte bekymmer så fixar man sig det .

Själv ska jag sätta mig och njuuuta av ett nystädat hem, med tomtar i överflöd!

Tisdag den 25 november -08

Ibland tänker jag att jag ska ha en egen "roligt sagt av barnen"-sida här

men det blir liksom aldrig av, för jag glömmer ju så förtvivlat fort ...
Men en del grejer kommer man jag ihåg, bl a den här, som utspelade sig i bilen i lördags när jag, Frida och Alice satt och väntade på att Filip skulle springa in och köpa mjölk.

Frida:
Vatt ä pappa?
Jag:
Han har gått in och köpt mjölk.
Frida:
Pappa söper blönk!
Alice:
Men Frida - det heter inte blönk, det heter mööök!


Ikväll har jag äntligen träffat min "gamla vän" Marie! Herregud, man skulle kunna tro att vi bor hundra mil ifrån varandra och så handlar det om typ två kilometer ...
Men det blir liksom inte av - vi ligger inte i "fas" med varandra just nu; jag har fullt upp med mina små och stora barn och hennes barn är bara stora (nästan). Anledningen till att vi träffades var ju inte helt spontant, utan ett föräldramöte för våra kära åttor. Men imorrn kanske hon kommer förbi på en kopp kaffe så vi hinner skvallra av oss lite. Jag brukar säga till mina barn och alla andra att de ska vara rädda om sina vänner och vårda dem ömt, men själv är jag nog lite slarvig. Och tänk - min allra äldsta vän, Maria, henne har jag inte träffat på tio år. Ursäkten får väl vara att vi minsann har nästan en månresa mellan oss - hela arton mil ...

Nä, mitt nyårslöfte måste bli att umgås mer med både gamla och nya vänner!

Nu väntar snart veckans höjdpunkt på TV: Desperate Housewifes! Då sitter jag och Paula bänkade.

(Förresten! Jag har fått nytt namn på min hemsida:
www.sexbarnsmamma.se , det blir lite enklare så!)

Måndagen den 24 november -08

På pricken en månad till jul!

Och sannerligen har vi julstämning så det räcker till och blir nästan över, men bara nästan . Snön vräker ner och det blåser och viner som tusan, vi hade t o m strömavbrott ett tag i morse. Det var nästan lite mysigt, men det tycker jag väl förmodligen bara för att det var en kort stund - tänker på dem i småland som var utan ström i flera veckor när den där jättestormen drog förbi för nåt år sen, DET var nog inte mysigt för fem öre...

Men som sagt, vi är redo för jul och jag längtar massor! Till helgen åker vi och köper klapparna som fattas, gör två flugor på smällen och passar på när vi ändå är där och käkar julbord med Fílips jobb.

Och igår kom jag hem från min tripp till Matfors och AW.-gänget! Vi hade sååå roligt, blev uppe till klockan FYRA på natten  och vi var nog alla lika chockade när vi upptäckte vad klockan var... Men med gott sällskap, massor av mat och choklad och vin, bastu, karbad och prat i kubik så flyger gärna tiden iväg. Kristiina, som stod för kost och logi, hade ett helt underbart stort hus, en herrgård!, och där fick vi minsann plats alla nio-tio som var där!
Ja jistanes, vårt rosa lilla hus bidde som ett lite dockskåp i jämförelse  ...

Nu får vi hoppas att vi kan träffas fler gånger snart, och stackrarna från norrbotten som åkter sextio mil enkel resa, vill såklart att vi kommer uppöver nästa gång. Vi siktar på en sommarträff däruppe!

Ja, så när jag kom hem var det mitt in i Fridas tvåårskalas, med buller och bång! Oj, vad hon njöt av att få PATET! Som tur var hade hon god hjälp av syrrorna med öppningen. Helt nöjd var hon iallafall, somnade gott med blommiga kinder av allt kalasande !

I morse ville hon såklart leka med sina nya grejer (Tomas tåget, en docka och en liten handväska med smycken i) men hur vi än letade och letade så fanns inte grejerna... Till jag hittade dem, nogsamt gömt på Alices hylla. Av Alice. Snuttan, lite avis blev hon nog -  det är tur det snart är jul så alla barn får klappar.

Lördag den 22 november -08 (tidigt)

Inte en spik i foten...

men väl en skruv i näsan . Ja, se ungar... Det var Frida som kom och pekade förtvivlat på lilla näsan, och jag anade direkt att hon petat in nåt där - inte första gången, om man säger så . Och jo, mycket riktigt, därinne låg en skruv så fint fastkilad, nästan iskruvad, och ville inte alls komma ut. Inte med hjälp av vare sig lång nagel eller pincett. I mitt huvud snurrade FAR jag kan inte få upp min kokosnöööt... hur jag nu kunde göra DEN liknelsen???

Till slut fick jag lov att täppa för det fria näshålet med fingret och be lilla busen fräsa ut ALLT vad hon kunde, och som hon fräste! UT flög skruven med väldans fart, och en veckas snor  tror jag minsann. Men glada blev vi ändå, både jag och Frida!
Livet är minsann aldrig tråkigt med barn!

Sitter uppe tidigt, lite resfeber har jag nog ändå... Ska åka till Matfors och träffa forumtjejerna idag, och det ska blu überkul! Fast lite trött är jag, fredagkvällar har en tendens att bli lite sen. Igår var det Idol igen, och Anna åkte ut. Helt rätt, enligt mig! Anna jobbar så hårt med att vara nån annan än sig själv, hela tiden. Då blir det aldrig bra. Inte kan man tro tjejen är bara sexton, ibland verkar hon äldre än mig ... Min favvo hela vägen har varit Johan, han är helt äkta och speciell! Även om rösten inte alls är helt klockren alla gånger så berör han och det är viktigt tycker jag! Min andra favvo är Alice, hon har också egen röst och är speciell och äkta. Kevin är såklart bra, men lite för "plastig" fast han blir också mer och mer äkta. Robin försöker febrilt vara så snygg han bara kan, och det blir hans fall, tror jag.
Så - det var min egen lilla rescension !

Och vet ni, det är ju så gulligt så man kan dö! Lillan (kaninen) bor i stallet över vintern i en alldeles egen box (fint ska´re va  ) men i förrgår kväll så öppnade jag boxen när jag nattade Docka, och när jag kom ut sen på morgonen hade Lillan och Docka sovit ihop!
Oj, vad nöjda de såg ut. Jag vet ju att häst och kanin passar bra ihop, vi har haft den kombon förr, men jag inbillade mig att ett sjuttonårigt sto som aldrig förr träffat en kanin och en halvsur kaninhona som i sin tur aldrig träffat en häst inte skulle vilja samsova - jag hade tokfel!
Så nu får de bo ihop hädanefter!

Nä, nu har Frida ätit up sin välling, Brasse står ute och skäller och vill in, hästen måste få frukost och sen måste jag PACKA och så ska vi handla present till Frida som fyller år i morrn, och så... PUST!
Det är dags att gå!

Onsdag den 19 november -08

Tur vi har stor släkt!

På det viset får jag min bebiscraving stillad . Idag har min brorsdotter Anna med lille sonen Elias, nyfyllda ett, varit här. Och OJ vad det har lekts - tjejerna slog nästan knut på sig själva för att roa lillemannen! Jag tror han njöt för fulla muggar, ensambarn som han är (än så länge ).
Imorgon åker de hem till hälsingland, och tar med sig momma. Hon ska vara hos en av mina bröder och vara barnvakt, de ska iväg och förlusta sig i Stockholm och vara barnlediga i helgen.

Och jag, jag sticker minsann till Matfors på forumtjejträff! Oj, vad det ska kacklas, och varmbadas är det sagt! Tänk så otroligt många bra vänner jag fått genom forumet (för er som inte har en aaaning om vilket forum jag pratar om så är det 
www.annawahlgren.com ).

Det roliga är att när vi träffas så är det inte alls så mycket barnprat som man kanske kan tro, där har vi alla samma syn och tänkesätt. Däremot pratas det djuuupa samtal, och roooliga samtal - om precis ALLT!
Så nu ska jag få mitt kackelbehov mättat, hoppas jag!

Det som är lite trist är att Frida fyller två på sönda´n, men jag ska se till att komma hem i tid så vi får fira henne med buller och bång!

Rickard var jag iväg på vårdcentralen, och jo - det var lunghinneinflammation. Trist, jag hoppas penicillinet hjälper fort nu!
Usch, jag blir alltid så nojig när han är dålig, kastas tillbaka tio år i tiden när han var så sjuk, så sjuk i sin barnreumatism. Och så vet vi att risken alltid finns där att eländet bryter ut igen.
Men inga neggo-profetior, har jag ju lärt mig !

Nä, nu ska jag gå och lägga mig och läsa, längtar svala lakan och bra bok!

Tisdag den 18 november -08

Igår var det samling vid pumpen!

Och det rent bokstavligt, faktiskt! Äntligen har vi fått en liten butik i byn (där den gamla macken var), vi har varit utan sen Tempo konkade i våras och det har inte varit kul. Man saknar inte kon förrän båset är tomt heter det visst  och det stämmer sannerligen! Så igår var det väl inte direkt karnevalstämning, men väldigt glatt i nya, lilla butiken! Och Rebecka var överlycklig för hon ska få prya där nästa vecka! Kan ju inte bli bättre än att få praon hemma på byn, nära och bra.
Här är nya samlingspunkten på byn:
http://dagbladet.se/nyheter/ange/1.242212

Å tänk - jag rättade mina bingolotter idag (det blir gärna en tjock lunta då jag glömmer bort dem hela tiden...) och vet ni? Jag hade vunnit hela tusen kronor på ICA! Kan ju säga som så att det kom till rätt ställe !
Blir lite extra god julemat för den lappen.

Rickard är hemma och är sjuk. Och jag tror att han åkt på lunghinneinflammation - han kan inte hosta ut ordentligt och så gör det ont när han djupandas. Så i morrn kvart i tio ska han in till doktorn, så blir det väl en til penicillinkur. Han är rätt less, idag skulle han börja sin praktik, så det känns såklart extra trist.

Idag har vi gjort årets första (ja, den här vinterns iallafall) snögubbe! Inte vacker men Frida gillade den. Vi får väl se hur länge den står kvar, den här snön kommer nog att bli bara slask, tyvärr. Tycker det är så fint och ljust nu när det är vitt ute! Och så ser mina julgardiner bättre ut !

Filip har stuckit iväg med jobbet, det var visst nån som skulle avtackas. De skulle bowla och käka. Själv ska jag göra kulinarisk utsvävning: korv och makaroner . Tack o lov för falukorven!

Lördag den 15 november -08

Bye, bye skötbord    Crying 1  ...

Jag är verkligen ingen hamster, slänger ofta och lite för gärna bort saker, men idag blev jag lite sentimental... Städade tvättstugan och där har Rickards gamla skötbord stått, det som han fick av momma och poppa när han var en nyfödd liten skrutt. Och nu var det dags att vinka adjö - för det första har vi ingen liten bebis längre (buhuu) och för det andra var det rangligt och vingligt så hade vi haft en bebis hade vi aldrig våga lägga den där ändå...
Men nu är det som sagt bye bye, och det känns lite som ett avstamp - bebistiden är över och DET är tufft. Så jag kan sakna att ha en liten bebisnacke att snusa i, att tänka att det blir inte så igen, inte med en egen liten en i alla fall.
Varför tappar en del, som jag då  aldrig bebissuget? Medans andra känner sig helt säkra efter ett, två eller tre barn?
Jag har då inget svar...

Nu ramlar verkligheten över mig, och den verkligheten heter Frida, är två och har en blöja full med... mojs! Nu när skötbordet nere i tvättstugan är borta är det dags för henne att sluta med blöjan! Uhuh, ska jag inte ens få ha några blöjbarn...

Jag är nog lite knäpp .

Torsdag den 13 november -08

Snart så...

... får tjejerna äta sin efterlängtade lunch på föris! Igår fick vi hem rapporten från utredningen över den här nya (idiotiska) femtontimmarsregeln, och ingen vill ha tre-timmar-om-dagen kvar; inte rektorerna, inte pedagogerna och inte föräldrarna. Så det skulle vara en smärre sensation om inte beslutet rivs upp och det blir fem-timmar-tre-dagar-i-veckan istället! Ha! Jag känner mig så jäkla nöjd, för hu vad vi stred för det här!
Bara man vet att det man gör är rätt så brukar det bli bra i slutänden .

Här har vintern börjat ta sitt grepp om oss, det biter i kinderna och tempen visade på minus tio i morse. Fördelen med sjunkande temperatur är stigande sol, och det behövs när mörkret kommer redan klockan tre-fyra på eftermiddan. Lite knivigt att hinna vara ute på dagarna, för helt plötsligt är det MÖRKT .

Åsså har jag äntligen, äntligen fått en tid hos en ny neurolog! En kvinnlig läkare, den första december. Den här gången tar jag med mig Filip, för jag har en förmåga att dumt nog förminska mina besvär när jag sitter framför en vitrock. Och så ska jag kräva en lumbalpunktion, gärna samma dag. Det tar ungefär tio minuter att göra en sån, och jag har fått vänta i ett år - det är faktiskt helt sanslöst!

Just nu mår jag rätt risigt i gamla  kroppen, har sovit dåligt några nätter (förutom i natt då) och haft ont i en hand, en fot, ryggen och domnad och stel. Och så har det varit lite mycket tjafs på AW-forumet som tagit hårt på humöret. Det är ju inget nytt att kropp och knopp hänger ihop, och under ett par dagar la jag ner alldeles för mycket tid åt ett par bråkmakare som var inne och piskade upp en läskig, otäck stämning med elaka påhopp och galna påstående om oss kurare, om AW, om kuren och Gud vet vad...
Dum som en strut så tror man att det går att tala sånt folk tillrätta, jag inser först nu att det var totalt bortkastad tid och att hon/han/de som bråkade förmodligen satt och toknjöt av all uppmärksamhet.
Nåja, man lär sig nåt nytt varenda dag!

Och imorgon är en annan dag! Då ska Alice och Oline ha disco på föris, det kommer barn från en annan föris och oj vad kul de ska ha! Sen ska vi åka och äta after work, ta med oss momma. Det var så länge sen sist! Och så sak jag fortsätta med städningen - idag har jag ÄNTLIGEN städat bokhyllorna (har väl gruvat mig typ sen i somras...) och nu tar jag ett rum i taget. Så är jag väl klar till jul . För snart är den här också. ujujuj...

Måndagen den 10 november -08

Mitt i grötfrukosten!

Kort sammanfattning av de senaste fem dagarna:
Tågresa till kära syster i Uppsala med kära mor, god mat på Tyrol och faktiskt (!) jättebra uppträdande av Mr Sjögren. Övernattning i Almunge, shoppingtripp till Thuns dagen efter och så hemresa med tåg på eftermidda´n.
Skönt att komma hem, välkomstkommité på stationen (Rebecka och Paula med pojkvänner och kära svärmor!).
Glada barn fick mössor och vantar !

Hemgjord pizza, ett glas rött och skönt att vara hemma!
Varmt höstväder = ute mycket!
Fars dag, Filip jobbade. Paula bakade smaskig chokladtårta och de små gav far egenhändigt ihopknåpade pappersslipsar, jag hade köpt ett par sköna mysbrallor.
Min egen far fick ett ljus tänt hos sig på minneslunden och många extra tankar.
Nu ska vi borsta tänder och ge oss iväg på föris!

Onsdag den 5 november -08

Nästa gång jag skriver...   

får jag berätta om hur Christer Sjögren är live ! I morrn bitti åker jag om kära mor ner till Uppsala och syster, och på kvällen blir det middag och show! Ja herreminje, det blir nog bra, det!

Idag har vi haft en härlig utedag, varit ute med hästen och vagnen och småbarnen i strålande höstsol! Lite extra roligt känns det en sån här dag också då den första svarta presidenten i USA röstats fram! Tänk om han varit kvinna också  vilken succé!

Medvetet har jag avstått från att skriva om hur jag mår här, och jag har gjort allt för att försöka fokusera på att må bra. Det har gått rätt bra, men senaste veckan har jag gradvis börjat må sämre igen. Säkert har jag kunnat tackla det mycket bättre om jag visste att jag kunde få hjälp från vården, men de har alla vänt mig ryggen och ingen vill ta sig an mig, det enda alternativ som finns är att åka in på akuten och sätta mig. Och det vill jag verkligen inte, jag har suttit där två gånger och fått noll hjälp.
Tänk - jag inbillade mig att läkare ville göra allt för att hjälpa sjuka människor, men endera har jag haft en jävla otur eller så har jag fattat fel!

Nu har jag iallafall (med stöd från en massa kloka kvinns på AW:s forum) bestämt mig för att göra en anmälan nästa vecka. Jag ska börja med patientskadenämnden, och sen får jag se!
Men först ska jag åka och uppleva Mr Christer Show 
Entertainer  !

Närmast: bonde söker fru på TV! Ser fram emot att den "snygga" bonden (vad-han-nu-heter) ska kläcka ur sig några ursmarta flirtrepliker, typ:
Du är tjockare i verkligheten än på bild !
Där ser man att yta inte är allt, sanna mina ord...

Till det blir det en nybakad macka, har gjort supergoda Matforslimpor (kolla recepttråden!) och en sån skiva med majonnäs och ost - MUMS!

Måndagen den 3 november -08

Karlar och bilkörning    Cruisin  ...

Förra veckan for vi till stan en dag för att shoppa skor till barnen (jo, vi tjänar in den resan rätt snabbt när det ska köpas skor ) och jag var som vanligt passagerare.
Jag vet att det brukar gnällas på fruntimmer och bilkörning men sällan på karlar och bilkörning.
Kanske ska jag akta mig för att säga nåt alls, för 99 gånger av 100 är det Filip som kör när vi ska nånstans, vilket jag är tacksam för. Det är nog bara när han druckit som jag är chaffis, annars klara jag mig. För jag gillar inte att köra bil.

MEN... jag undrar om det bara är min gube som:
-Gasar på så fort han ser en bil framför sig - tävlingsinstinkten osar i bilen...
-Absolut inte vill slå på vindrutetorkarna förrän man knappt ser ut alls för allt regn...
-Och när väl vindrutetorkarn är på, så ska man akta sig för att stänga av den! Det ska gnissla och tjuta i rutan ett BRA tag innan man stänger av...
-Helljuset ska lysa lääänge när man får möte, det har nåt med vinklar och vrår (?) att göra...
-Alternativet är att INTE slå på helljuset alls, utan köra i ledljus (knappt) så det blir lite spännande...
-Blinkers? Den slår man på när man svänger. Eller okej då, fem meter innan sväng, jag ska inte ljuga ...

Roligast var han förra året då vi åkte och julshoppade. Det var mörkt och han körde lite för fort
men det gör inget, för polisens radargrejer funkar inte i mörkret!
Ja, ni kan ju gissa vad som hände då!
Universum straffade honom direkt med att ha en poliskontroll där radarn VISST funkade hur bra som helst i mörker och resultatet blev 1900 i fortkörningsböter .
Häpp!

Men älskling, om du läser det här: PUSS! du får fortsätta köra ändå, för du vet ju hur gärna jag sitter bredvid och påpekar allt det här för dig när vi är ute och åker. Och du tycker ju att det är så bra - visst?!?

Nåväl, nu är det vardag igen efter en veckas skollov, och barnen är tröttare än nånsin. Det blir några tunga veckor nu innan jullovet är här, mörkar morgnar och mörka eftermiddagar... Igår for kussarna och Mona hem till Gävle igen, det blev så tomt. En vecka går verkligen fort!

Nu ska jag åka och hämta Oline, hon har varit hos kompisen Arvid och lekt ett par timmar!

Lördag den 1 november -08

         Trick O’Treater  


Spöken och kaninpiss!

Ja, då var årets Halloween avklarat, pust och phu! För första gången ordnade vi riktigt spökparty, vi har aldrig brytt oss om den här helgen tidigare. Ja, förutom de discon och sånt vi ordnade när storbarna gick här på skolan, men hemma var det "spökpremiär".
Det var lagom läskig mat med läskig bål och läskig läsk ! Och ännu läskigare spökbana i kolsvarta mörkret, som tur var avslutades det läskiga med godisstrut.
Mona och barnen var här, och dagiskompisen Arvid, och svärisarna kom en sväng och fick äta kalla hamburgare (DET var läskigt ). Som tur var hade Paula gjort en ananaspaj till efterrätt, och den var helt oläskig!

Mona hade fått tag i svart spaghetti och en dödskallekakform som vi gjorde fina korvdödskallar av. Men eftersom barnen hellre åt nygrillade hamburgare så fick hönsen pastan och korven idag - vem har sagt att inte de ska få fira halloween???

Spökbanan gick i hästhagen, och barnen skulle följa ett rep och där det brann en marschall skulle de stanna och få vara med om nåt lääääskigt.
Läskigast var nog när spöket Laban (?) dansade (?) över lägden, då skrek lill-Filip så tiden nästan stannade. Somn tur var gick det över när de fick leta skatt i stallet. En godisstrut tystar även en spökrädd liten kille!

Höga av socker och adrenalin var de sen ute och sprang omkring, men sen var det som att plocka ur batterierna ur en duracellkanin, och de somnade som små och mycket söta grisar 
Tired  !

Ja, Mona och barnen sov över, och vi (jag och Mona) hade väl tänkt oss att vara vaken och spela spel igår, men det är bara att inse att man inte är tjugo år längre - två glas rödvin sen är det snaaark... Så det bidde tidig kväll, men det var ju skönt i morse (praktiskt och moget tänkt, va?!?)

Nu är vi på väg upp till svärisarna för middag, och sen ska vi gå ner på kyrkogården och tända ljus.
Det är så vackert allhelgonakvällen, och vi har gått dit alla år sen pappa dog för att se på ljusen.

Onsdag den 29 oktober -08

Syskonkärlek, migrän och snöflingor!

Det finns inget positivt med att vakna klockan två på natten och vara pigg! Inget, alltså!
Häromnatten gjorde jag det. Pigg som en mört, kvart i två på natten. Eftersom jag under inga omständigheter kunde somna om, så gick jag ner och kollade på Animal planet, ett mycket intressant program om schimpanser som fick skabb . Där låg jag och tittade på det, hörde hur klockan tickade och tänkte knäppa tankar - hjärnan arbetar sannerligen helt annorlunda nattetid... Inbillade mig att mitt ex pratat illa om mig när barnen varit där, så till slut trodde jag att det var SANNA tankar, och blev riktigt upprörd. Var nästan (bara nästan) på väg ut för att väcka Rickard och fråga vad exet sagt... Men nånstans insåg jag ju att det var helt befängt, och sansade mig. Kanske var det alla gamla diskussioner och hur han betett sig förr som kom upp till ytan, och väcktes till liv av att barnen varit där - inte vet jag. Men jag somnade vid femtiden och när jag vaknade funkade kontoret normalt igen . Var tvungen att fråga Paula när hon vaknade om allt varit riktigt bra hos pappa och det hade det verkligen...

Dagen efter, iförrigår, fick jag migrän igen. Kanske var det den där natten som spökade, för jag är verkligen urusel på att klara av vaknätter. Läskigt den här gången var det att den kom så jäkla fort, jag höll på att duka av bordet och helt plötsligt såg jag bara prickar och färger framför ögonen, och skyndade mig att lägga mig och sova. Vaknade efter två timmar och det kändes verkligen som om jag varit på världens röjaparty, och det satt i hela kvällen och hela dagen igår. Fy, det är INTE kul, läskigt är att det kommer tätare och tätare...

Sån tur att barnen har lov den här veckan, och att Filip är ledig, så att jag verkligen kunde sova bort eländet.
Rebecka och hennes bästis Anna tog med sig Alice och Oline till Ånge igår, de gick på fik och åt bakelse och sen var de på lekplatsen. Största äventyret var nog att åka bussen hem, det är ju nåt de aldrig gör annars.
Oj, vad de hade haft roligt, är säker på att Becka kommer att få göra det här fler gånger .
Jag minns när jag  var liten och fick följa med min syrra till Stockholm där hon bodde. Hon är fjorton år äldre än mig, och var min STOR idol när jag var liten! Många tror att syskon som har så många år mellan sig inte har nån glädje av varandra men det är precis tvärtom! Jag och syrran har fortfarande en jättenära relation, och det lustiga är att vi fått barn nästan samtidigt trots åldersskillnaden. Så våra två äldsta barn är jämnåriga, och det är ju lite extra kul!
Och jag ser på mina barn vilken glädje de har av varandra, stora som små. Och Rickard är verkligen en överbeskyddande storebror, han vaktar på sina syrror med största allvar. Lite jobbigt har han nu med Paula och Rebecka, som båda har killar. Rickard vägrar att tro att nån av dem har nåt "intimt" umgänge med sina pojkvänner. Vi pratade om det igår när vi kollade på TV.
Paula var i Stöde hos sin kille och Rebecka tyckte hon kunde få sova där istället för att Filip skulle vara tvungen att hämta henne på tåget vid ett i natt.
Jag förklarade att det går ju inte, Paula har inte ens fyllt fjorton än och hon får vackert vänta tills hon fyller femton, precis som Becka fick göra.
"Men mamma" sa Becka då "om dom vill kn***a så gör de ju det ändå, fattar du väl"
Då såg Rickard uppriktigt chockad ut och sa
 "de GÖR hon väl inte!? När jag tjuvkikade på dem här så satt de och spelade FAMILJESPEL!"
Jag försökte förklara att vi måste låta Paula ha sitt privatliv för sig själv, men sova borta får vänta.
Men han ville nog helst att vi skulle åka och hämta hem henne på direkten och låsa in henne i sisådär fyra, fem år!
Min gosse, han har minsann redan glömt hur det var för fyra år sen !

Fast visst värmer det i hjärtat att se att de månar så om varandra, även om det inte ska få synas alla gånger.

Och igår flög de första snöflingorna i luften! Jag kan inte hjälpa det, men jag blir så barnsligt glad av första snön! Däremot är jag inget fan av vintern, men det är verkligen en speciell känsla när man ser första flingorna för året. Tyvärr blev det inte mer än så, men det är nog på G!

Idag ska vi åka till Sundsvall en sväng, jag och Filip. Han ska på sjukhuset och kolla sina ärr i huvudet, kanske ska han få hjälp att snygga till dem. Jag tänkte åka med och gå på IKEA en sväng, kanske Mona svägerska hänger med. 

Och så blir det MAX! mums!

      
Burger Joint  

Söndag den 26 oktober -08

Två har åkt och två har kommit hem!

Summan av lasterna är konstant, sägs det - här är det summan av ungar som är konstant ! Becka och Agge for till Ljungaverk idag, och Paula och Rickard kom hem från Sundsvall. Skönt att ha dem hemma, som tur var verkar de ha haft en bra helg med sin pappa. Vi har också haft en jätteskön helg, Filip har ju iofs jobbat men jag har inte varit utan sällskap på kvällarna då Rebecka och Agge varit hemma. Vi har ätit godis  tittat på tv och slappat så det är sittsårsvarning...

Igår kväll var det omställning till vintertid, och eftersom jag var trött som en gnu så gick jag och la mig halvtio. Men smart som jag är  så ställde jag om alla klockor innan jag lade mig och det kändes ju lite pinsamt att den helt plötsligt blev halvnio - snacka om pensionärsvarning! Men det var nog tur, för smågökarna började gala halvsex i morse (med nu gällande vintertid, alltså...) och då är det ju lätt att hålla sig för skratt. Men de låg iallafall kvar i sängarna tills klockan ringde klockan sex. Jag hoppas de sover tiden ut i morgon, de var verkligen URtrötta ikväll.

I morgon ska jag nog dra med mig kära svägerskan Mona ut på stavgång! Hon och barnen är hemma här hela höstlovsveckan, och jag vet att hon har stavarna med sig  så nu jäklar! Har själv varit bedrövligt slö senaste veckan, och bara finpromenerat med barnen och det stärker ju inte kondisen, precis! Jag och Mona gick mycket med stavarna i somras, så det är bara att plocka upp där vi avslutade. 

  
Cheeleader Jump  Heja heja frisk humör!!!  Cheeleader Jump  


 
Falling Asleep   snaaark, jag blir trött bara jag tänker på det... måste ladda lite mentalt nu !

Fredag den 24 oktober -08

Värsta musikskribenten ! Violin  

Med Idol på fyran kan man inte bli så mycket annat... Nu har vi (jag, Becka och Agge) och kollat på alla Idolerna under dryga timmen och hissat
och dissat av hjärtans lust!
Min personliga favvo är goa Johan, han som Anders Bagge ville adoptera . Jag känner nästan lika, jag tycker det är så härligt att han envisas med att vara samma, coola Johan vecka efter vecka, inte överdriva åt nåt håll (som tyvärr Lars gjorde ikväll) utan tuffar på som den han är! Jag tippar på att han kommer att bli en riktig Stjärna en dag, kanske inte genom Idol, utan av egen kraft!
Sen gillar jag Alice också, hon blir bättre och bättre. Däremot har jag lite svårt för Malta-Kevin, tycker han är lite fjollig (f´låt, det behöver inte vara negativt och det är ju TUR att jag inte är Katrine Zyto... nånting nu ) men jag tycker han tindrar lite för mycket med ögonen och struttar omkring lite väl käckt på scenen. Mest överskattad är Loulou, det måste finnas mer än mörk soul för att det ska funka.
Anna är också lite för haussad tycker jag, helt klart duktig men inte unik. Vilka har vi mer då??? Jo, rock-Robin, han är grym! Och så Zebideh, hon åker ut ikväll, har redan glömt vad hon sjöng och hur ...

Jaja, snart vet vi hur det gick!

Har varit en toppendag annars, har städat hela huset medans Filip och Frida var och handlade (lön idag ) och sen har vi varit ute, det var superskönt väder! Emilia har varit här, alla friggebarnen är här under helgen. Och Oline började på judo ikväll, hängde med kompisen Arvid. Oj, vad hon tyckte det var kul!

Nu ska jag sätta mig med Becka och Agge och äta ostkrokar och kolla på TV, det är så roligt att ha dem hemma i helgen! Filip, stackarn , jobbar natt...

Torsdag den 23 oktober -08

Sex par skor för sexhundra   Jump For Joy  !

Ja, det blev resultatet av vår sko-shopping-resa till Sundsvall idag, och det är jag sjukt nöjd över! Jag fick mig ett par vinterdojor och småtjejerna vinterskor och glittriga finskor - oj vad de har trippat omkring härhemma... Lunch på MAX (vicken TUR vi inte har det här hemma...) och en sväng på ÖB för att fylla på shampo och tvättmedelsförrådet. Det stod en farbror bredvid när jag packade i allt shampo (ja, det var många flaskor  Ignoring You  ) och han utbrast glatt förvånat:

-Men OJ vad med shampo du köper!!!
-
Ja, men vet du - jag har fem tjejer med långt hår hemma som tvättar håret var och varannan dag!
-I M P O N E R A N D E! Vilken gåva!
svarade han då 
Happy  
Och det värmde!

Sen har det varit full rulle på de där gåvorna sen vi kom hem, och sonen med för den delen.
Rebecka ska åka och shoppa med sin kompis Anna i morrn och ville ha mer pengar, så hon fick jobba lite extra och köra in tio kärror med ved.
Rickard kom hem och var väldans upprörd, för han hade varit på banken och upptäckt att han inte fått sin sista lön sen han jobbade i somras, och det handlar om tretusen. Så nu håller han på att jaga arbetsgivaren för att få sina hårt ihopjobbade slantar men gubben är på älgjakt...

Paula mår väldigt mycket bättre och har varit med Docka ute i stallet och ryktat och grejat.

I morrn sticker Paula och Rickard sin pappa för att fira hans 40-årsdag, men Becka vägrar att åka. Hon har hästminne den tösen, och vill inte försonas. Jag vet inte riktigt hur och vad som hänt mellan de två, men hennes sår är djupa.
Lite orolig är jag såklart när de ska åka dit, det har hänt så mycket när de varit där, men nu är de så stora att de själva kan avgöra om de vill åka och de kan också ta hand om sig själva och varandra på ett helt annat sätt än när de var små.

Rebecka tar hit sin pojkvän imorrn, äntligen! De är nästan alltid hemma hos honom så vi har inte sett så mycket av henne under helgerna. Men nu ska de vara här, och vi ska ha så myyysigt i helgen!

På lördag kommer kussarna från Gävle och ska vara här över höstlovet. Oline väntar ihjäl sig på Miranda. Lill-Filip har tjuvstartat och är redan här, just nu är han här hos oss. De små har varit ute och lekt och hjälpt Becka med veden, och nu sitter de och tittar på Bolibompa efter att ha glufsat i sig massor med spaghetti med baconsås!

Onsdag den 22 oktober -08

Inga tanter att skrämma!

Nä, har hållit mig hemma nu för att inte skrämma slag på fler kommuninnevånare .
Skämt åsido så är det mesta som vanligt, stackars Paula har fått halsfluss och ligger nerbäddad hos momma. Vi får hoppas att det inte smittar för det känns inte sådär jättekul med höstlov och sex sjuka ungar... Så nu har jag shoppat hem c-vitaminer och ännu mer omega-3!

Just nu sitter vi (jag, Filip och Becka) och kollar på bonde söker fru. Jag kan inte låta bli att vrida mig av pinsamhet
Bag Head , och ändå sitter jag kvar. Jag både njuter och förfäras av idén - tänk att vara sex tjejer på en date med EN kille... Nä, jag skulle bara inte fixa det så det är ju en himla tur att jag inte ens behöver tänka på att söka till ett sånt program men det är ju jädrans underhållande att titta på! Snacka om dubbelmoral... Gillar att det är en gaybonde med - uppfriskande!

Nu kommer Rickard upp, han har tagit sig en liten tupplur på sådär fem timmar  
Tired  och har sovit över middan, så nu värmer han sig fläsk och potatis till kvällsfika (klockan är sisådär nio på kvällen...). Han klagar över att han har träningsvärk och det är inte av träningen utan av sömnen. Ja, se när man sover så att man får träningsvärk då attan sover man tungt!

Måndag den 20 oktober -08

Så har jag skrämt en gamling, då...

När jag hade lämnat av tjejerna på föris i morse så for jag med Frida till momma så att jag skulle kunna åka och shoppa i lugn och ro. Momma ville att jag skulle ta ut pengar åt henne, så visst fixade jag det!

Bara det att när jag gick från bankomaten så var jag så väck i huvet att jag gick till fel bil och tog i handtaget och stackars tanten som satt där bakom ratten hoppade till och blodtrycket på henne skenade förmodligen iväg högt över alla mätbara gränser...  
Fainting  
Och när man (jag!) gör nåt sånt där knäppt så kopplar inte kablarna direkt, utan jag stod där och liksom undrade vad den där damen gjorde i min bil... som f ö inte hade en enda likhet med min cheva - det var en liten tantbil som till råga på allt var blå och inte röd som min.
När jag äntligen fattade vad jag gjort så stammade jag fram en ursäkt, men jag är inte säker på att hon hörde vad jag sa. Hon såg bara livrädd ut.
Jag ilade fort som attan iväg till min bil, och tittade runt för att se hur många som sett vad jag gjort. Ungefär som när man ramlar. Men ingen verkade ha sett nåt, eller så skyndade alla sig att vända bort blicken och skrattade i mjugg bakom min rygg.
Fast det kan jag ha - skrämma oskyldiga gamla tanter sådär 
No No No  .

Jaja, nu är jag hemma och här finns inga tanter att skrämma 
Eyebrow  -


                       
Birthday Banner  
Och vet ni!
Idag är det ett år sen jag skrev mitt första inlägg i den här bloggen!
Tänk vad tiden går!
Grattis på ettårsdagen, min kära blogg!



                                 Noisemaker 3  

Lördagden 17 oktober -08

Pelle plutt, plutt, plutt
tog ett skutt, skutt, skutt
över ån, ån, ån
tappa tån, tån tån...

Ja jädrar, det trodde jag att jag gjorde igår - tappade tån, alltså . Jag tjongade in lilltån rätt in i dörrkarmen till toan, och herremindag vad ont det gjorde! Jag tror faktiskt den är bruten, idag är den mörkt blå, kan det vara indigo?, och bultar taktfast... Men det går bra att gå, som tur är, värst är det när jag sitter stilla! Ja, är det inte det ena så är det det andra .

llllllllllllllllllllllllllllllllllllllll

Idag har det varit avslutning på agilitykursen, och det var så himla kul! Vi körde en bana med tidtagning och allt, och de flesta (alla?) hade med sig familjerna som skulle få se vad vi lärt våra hundar under nio kurstillfällen. Småtjejerna och Filip var med mig och Brasse, och fick se hur vi lyckades komma näst sist . Jag måste säga till Brasses försvar att det var helt och hållet mattes (mitt ) fel, för jag är alldeles för långsam för Brasse speedy. Nu har vi iallafall bestämt att vi ska fortsätta träffas och träna i vår, utan kurs, och det känns jättekul, för det är verkligen roligt med agility! Det sista vi gjorde var att plocka undan alla hinder för vintern, så nu blir det definitivt ingen mer träning förrän till våren.

ttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt

Kära syster Malla med sonen Simon har varit hemma sen i torsdagskväll, de har varit och kollat på skola i Härnösand till Simon. En folkhögskola, den verkar jättebra. Han ska ev börja där i januari, men jag tror Malla har liiite svårt att klippa navelsträngen - trots att han faktiskt snart är 19 år ... Men det är ju lite så det är med våra kära gossar; "mammas pojke". Usch, jag kan inte för mitt liv fatta att jag har en liten pojk som fyller arton om ett halvår . Hu, vad det känns konstigt!
Blivande 18-åringen kom hem halvfem i morse, åt sig lite värmd pizza och somnade gott - bara ett par timmar innan hans småsyrror vaknar...
Paula ligger och trynar i soffan ju (snart middagsdags) trött efter dagens ridtur. Rebecka vet jag inte vad hon har för sig, hon är hos killen som vanligt när det är helg.

Filip är ute och fjuttar på grillen, det blir hamburgare idag. I förmiddag´s gjorde jag en ananaspaj - SÅ himla god, vi ska trycka i oss resterna av den till efterrätt !

Nu ska jag ta av mig strumpan och pilla lite på min stackars lilltå, och tycka lite synd om mig själv .

Söndag den 12 oktober -08

Utehelg!

Ja, helgen har verkligen varit en riktigt utehelg, det har varit otroligt vackert höstväder och omöjligt att vara inne!

Igår gick Albyluffen av stapeln, fast i år var det sexorna på skolan som stod för arrangemanget och inte Alby FF, så därför hette det Höstpromenad istället. Det är en underbar slinga att gå, kanske 5-6 kilometer, till ett ställe vid Ljungan ute i skogen som heter Lindön. Förr i tiden så fanns en dansbana där men den är borta sen länge, men det är jättevackert där och jag kan bara tänka mig så många härliga sommarromanser som spirat där...

Vi gick hela familjen utom Rickard och Rebecka, och det var tipsrunda för både stora och små. Alice hade sån tur att hon vann en kolakartong, tänk vad mallig hon blev! När vi kom hem så fick vi norgefrämmande - Rönnes moster Björg och hennes nya "kille" kom och hälsade på, tårta hade de köpt och en hel kasse med gott till barnen; vilket kalas det blev! Så det var ju tur att vi hade knatat alla de där kilometrarna när det blev så mycket snask !

Och i morse for jag och Brasse på vår åttonde agilityträning, i två timmar kutade jag runt på banan med busig hund! Riktigt kul hade vi, men han är verkligen lite för pigg ibland, och har svårt med koncentrationen - min lilla damphund .
Nu är det en träning till, sen är det avslutning nästa helg och då ska vi ta med familjerna för då blir det en liten inofficiell tävling . Haha, det ska bli kul!

Just nu sitter barnen och tittar på bolibompa, och sen är det bad. Filip är på spinning, och när han kommer hem tror jag vi ska kolla på Mamma Mia-filmen, om vi orkar! Är makalöst kvällstrött...

Fredag den 10 oktober -08

Det är tur man är mjuk om ändan!

Tjong, vad jag flög nerför bron i morse, från översta trappsteget ner till backen, alla fem steg, och landade så vackert på "lilla" rumpan! Det var halt och jag var inte beredd på det! Var övertygad om att jag brutit både armar och ben, men resultatet av min morronvurpa blir nog bara ett vajert blåmärke på ändalykten...

Just nu är det bara jag och Frida hemma, ska åka och hämta Alice och Oline på föris om en stund. Har precis kommit in från morronpromenaden, kallt och otroligt dimmigt ute. Vi gick uppe i skogen och det knakade och brakade i buskarna, säkert är det rådjuren som är därinne och springer. Men jag behöver ju inte oroa mig, har världens bästa vakthund med mig ju !

Vi har haft momma hos oss i tre nätter, tänk vad barnen tycker det är mysigt! Och då är det inte de små barnen bara, utan de tre stora också! Bara de vet att hon är här så är de nöjda, och allramest stora killen Rickard - han och momma..! Tror det beror på att han var så mycket där när han var liten och sjuk, och hon minns hur sjuk han var och kan inte släppa det. Så de har varandra på kroken, de där bägge.
Hon har sovit här för att Filip jobbar dag, och Paula börjar redan sex på bageriet och måste ha skjuts dit. Så då har jag varit tvungen att köra in henne, och kan inte lämna de små ensamma.
Paula är jättenöjd över sin praktik, hon trivs jättebra och har fått massor med beröm. Tror hon är ännu mer övertygad om att det är sånt här hon vill hålla på med i framtiden. Och det vore toppen - tänk att ha en egen bagare i familjen! Jag som hatar att baka! Där ser man att barnen minsann kan hitta egna vägar !

Nu ska jag lägga mig och läsa en liten stund innan jag hämtar tjejerna, har köpt en bok som verkar jättebra och intressant och gör upp med martyrrollen hos mammorna! Hanne Kjöller heter författaren och boken heter I huvudet på en mamma.


Söndag den 5 oktober -08

Christer - snart ses vi !

Förra året den här tiden så var jag på Ladies night (finns fina foton på en av sidorna här ) och iår ska jag också iväg på galej! Men det är en uppgradering av ålder, för nu är det Christer Sjögren som ska beskådas ... Nästa år är det förmodligen Roland Cedermark som står på tur...

Det är jag och min kära syster Malla som gjort slag i saken och ska överraska mamma med show och mat med hennes stora idol! Hon vet inget alls, bara att vi ska åka ner till Uppsala den 6: november, och jag törs skriva om det här bara för att hon aldrig nånsin ens kommer i närheten av en dator, och skulle hon göra det finns ingen möjlighet i världen att hon ens kan knäppa på den! Det ska iallafall bli riktigt kul, våran egen lilla Ladies night med mammsen. Hon är värd det! 

       ttttttttttttt

Så jag har mycket på gång nu, den 22:a november ska vi träffas ett gäng från AW:s forum hemma hos en av tjejerna, i Matfors. Det ska bli jättekul, inga barn ska vara med utan "bara" vi mammor! Vi ska alla sova över och det blir både bastu och karbad och förmodligen rätt mycket rödvin och surr !
Och helgen efter det så är det julbord för alla anställda med respektive från Filips jobb, på södra berget i Sundsvall, så då ska vi dit. Vi tänkte boka rum och sova kvar och passa på att julhandla då också. Fast vi har faktiskt julhandlat rätt många klappar redan - internet är toppen! Gud så skönt att ha det gjort!

Känner mig mycket piggare idag, har sovit några timmar nere i TV-rummet i källaren, och när jag vaknade var jag som en ny människa (nåja, ny var väl att ta i lite kanske...). Så imorgon förväntar jag mig att vara helt frisk.

I efermiddag har vi flyttat in kaninen till stallet, så nu får snön komma. Och som det kändes i luften på förmiddan så är det inte helt långt borta, för det blåste och regnade på tvären. Men sen slog vädret om och det blev helt lugnt och stilla och soligt mot kvällen!

                                    ttttttttttttt

I morrn är det måndag och kurs med Brasse igen, flickorna ska på föris, Paula ska praktisera på bageriet i en vecka, Rickard är sjuk och blir förmodligen hemma några dagar och Becka kommer hem från Agge imorrn. Det är så tomt när hon inte är hemma, tankarna snuddar ibland som hastigast hur det en dag kommer att vara när alla barn är utflugna... men bara snuddar, för jag vill inte tänka dem klart. Frida får vara hemma och mysa med oss i morrn, Filip är ledig till på onsdag. Får se vad jag har för planer för morronda´n - tror vi ska bygga om hästhagen lite!
 

   
       ttttttttttttt

Lördag den 4 oktober -08

Jag klarade mig inte!

Mallade mig igår när jag pratade med svärmor - jag var den enda i hela familjen som inte drabbats av flunsan! Bah! Vem var dålig i morse  ?
Jo, jag såklart! Så nu sitter jag här med frossa, huvudvärk och ont i halsen. Där fick man så man teg.

Filip och småtjejerna har åkt till Ånge för att handla present. Dagiskompisen Arvid har femårskalas och Alice och Oline ska dit och fira honom. De har gjort sig så fina i kjol och kalasbyxor, jag hoppas verkligen de får roligt. Det är första gången de ska på kalas till en kompis, så de var lite spända innan de for. De har varit hemma hela veckan, och nu är den nästan helt friska, så de längtade verkligen ut och bort nu.

Annars är det lugnt och stilla i Ringdalen, Rebecka är hos killen i Ljunga och Paula och Rickard sover. Paula kom hem med tåget igår kväll, då hade hon varit i Stöde hos sin kille. Rickard var hemma med oss och kollade på Idol igår, vi åt sen middag framför TV:n och hade det så mysigt. Idol är riktigt bra, mina favvisar är Lars, lill-Johan, Loulou och Alice!

Nä, nu tror jag tror jag ska leta fram en bra bok och gå och lägga mig och läsa, det finns verkligen inget kul att se på TV, inte ens några gamla repriser att slötitta på. Sömn är bästa medicinen när man är sjuk, visst är det så?!?

Måndagen den 29 september -08

Ojoj, nu var det måndag igen ...

Dags att sätta sig och skriva några rader !

Ska snart ge mig iväg på brukshundklubben med Brasse, för fjärde agilityträffen! Ikväll blir det slalom och däcket, och det känns lite som en utmaning! Inte för att han inte är duktig, för det är han, men liiite stirrig blir han allt av alla vackra små flickvovvar. Och jag är ju inte världens rörligaste, stel i ryggen och eländig, men han är snäll och väntar påmig när det går trögt för mig.
Men kul  har vi, och det är huvudsaken!

Idag har Filip varit hemma och varit sjukskriven, och jag vet då inte när det hände senast. Han är dunderförkyld och tillika så har han djävulskt ont i ryggen, äter morfin för att kunna stå och gå. Det känns som om det varit lite mycket nu ett tag, och att vi fått vår beskärda del av sjukdomar. Imorgon ska han jobba, säger han, så jag hoppas han blir bättre till dess.
Jag läste nåt klokt som prästen Anders Collmar skrev:

I en familj där det finns liv och kärlek finns också död och sorg ibland...

Och det är ju så sant som det är sagt!
Så det är väl bara att gilla läget och vänta på bättre tider .

Ídag har Oline och Alice fått äta på förskolan! Efter allt tjafs och alla diskussioner vi haft med rektor, lärarna, skolchef och politiker så gav de med sig och nu får de en lunch i månaden, när de har skogsdag!
Och eftersom det är sista måndagen i September så hade vi "tur" och hann med en dag i denna månad, och så får de en dag i oktober månad! Idag hade en av politikerna en lång insändare i Dagbladet, där han skev om turbulensen kring den här idiotiska regeln, och underförstått så skriver han att det var ett dumt beslut utan förankring i verkligheten, och jag blir mycket förvånad om beslutet inte rivs upp vid nästa fullmäktige och vi får tillbaka de gamla tiderna! Så visst lönar det sig att göra sin röst hörd!

Helt kort kan jag berätta att jag blivit nekad att göra en lumbalpunktion, men noll motivering, och nu har jag sökt vård i Uppsala.
Det är ju, rent ut sagt, för djävligt att man ska behöva kämpa så här för att få rätt hjälp!
Tack gode Gud för min inre styrka som hjälper mig många gånger när det är tungt, att jag inte är en sån som sätter mig ner och slutar kämpa.
Ibland kan jag bli irriterad på mig själv när jag envisas med att alltid försöka få till allt till det rätta, och jag vet att barnen många gånger önskat att jag vore mer... jag vet inte riktigt vilket ord jag menar, men jag har verkligen varit en tjatig mamma många gånger.
Säkert har jag retat upp min omgivning också ibland (ofta?!?) men jag har lite svårt att nöja mig med halvdant... Och så vill jag gärna försöka se ett glas som halvfullt istället för halvtomt.

Tänk så tvärtyst det blev här - alldeles nyss var det världens liv, hunden jagade katten, Oline jagade Frida som skrek höga c och Alice var tokförbannad för att hon tejpat fast sig själv ... men nu sover hunden, katten smet ut (tror jag!) småtöserna är nere och kvällsbadar med pappa (som förmodligen passar på att sitta vid datorn nere) Paula sover i TV-soffan, Rebecka sitter och kollar på MTV (rätt bra musik, har ingen aaaning om vad det är!) och Rickard har tagit bussen in på träning. Så nu måste jag nog ta mig en kaffeslurk om jag ska orka hålla mig vaken i den här tystnaden.

Måndagen den 22 september -08

Ojojoj, vilka turer ...

Och då är det dagis jag pratar om, och de här nya idiotiska ideérna med nya tiderna 8-11 som är rena larvet!
Men jag orkar inte dra alla turer igen, har skrivit en tråd om det hela på AW:s forum, här är den:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16685&highlight =

Förutom det så är det rätt bra, idag har vi varit ute i skogen: jag, småtjejerna, mamma och svärmor! Det var fika, plocka kottar, pinnar, tallris och lite annat smått och gott och så hade svärmor med sig lite fina byttor som barnen fick dekorera! Det är sååå tjusigt härute nu och de var så duktiga töserna!

Jag mår som vanligt, varken bättre eller sämre, men värre är det med Filip, som har fruktansvärt ont i ryggen. Tror det är fjärde, femte dagen nu, och han är krokig som en banan. Knaprar tradolan och ligger i sträckbänken flera gånger om dan, men det hjälper inget varken det ena eller det andra. Tänk om det är ett sånt där riktigt diskbråck, som han hade första året vi bodde här (år 2000 var det, och han skulle leka HeMan och lyfta stockar och ha sig...). Då slutade det med operation och lång sjukskrivning, men vi får hoppas det inte blir så igen.

Rickard och Rebecka är sjuka, fast Becka har gått på skolan idag. Men just nu så har hon kärleksbråk med pojkvännen, så hon är hängig av det. Usch, jag minns med rysningar hur det var att vara i den åldern, endera var man jättelycklig eller så ville man bara dööö. Då är det bättre att befinna sig i en liten gråskala då, med några toppar och dalar lite nu och då.

Igår var jag och Brasse iväg på andra kurstillfället på agilityn, och han tycker verkligen det är SÅ kul! Och det gör jag med, tänk vad länge sen jag höll på med sånt! Men takterna sitter i, jag minns (nästan) allt, och jag tror jag lär Brasse rätt bra! Ni ska se hur han flyger över hindren, och genom tunnlarna! Nästa gång ska vi börja träna slalom, DET ska bli spännande! En del hundar lär sig det superfort, medans andra aldrig riktigt fattar... kul att se vilken kategori Brasse tillhör!

Nej, ikväll är jag gräsänka, Filip jobbar. Paula, Becka och en hög med tjejkompisar har suttit härinne och kollat på TV, och de hade så himla kul att jag var tvungen att gå dit. Det visade sig att det var ett program på femman om och med nudister, så det var nakna karlar (mestadels) hela tiden, och det var det som framkallade tjejernas muntra humör! Så jag blev sittande jag med ...
Rickard bara sover, och Frida har lagt sig för länge sen. Alice och Oline kvartar hos momma igen, och nu ska jag gå och lägga mig och läsa! Håller på med en halvjobbig bok, men vill läsa ut den så jag får börja på nån roligare!

Fredag den 19 september -08

Blev kastad tillbaka i tiden 26 år...

när jag läste den här artikeln i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article3347018.ab

Jag kan nästan känna krutlukten, och synen av blod och paniken omkring mig.
En upplevelse som just då var fruktansvärd, men absolut inte meningslös.
Det handlar om när jag som elvaåring sprängde bort två av mina fingrar på högerhanden, efter att ha varit lite för nyfiken för mitt eget bästa...

Jag och några tjejkompisar hade varit med "de stora grabbarna" i ett garage, och tittat när de mekade med mopparna och ritade på väggarna med nåt sorts glödande rör. Det var april och vår i luften, och visst var det urspännande att vara med killar som var 3-4 år äldre, jag minns att jag kände mig stor. Alltså, jag var ju faktiskt på väg att fylla tolv, det var bara drygt en månad kvar .

Men när klockan blev kväll, så var det dags för oss tjejer att gå hemåt, och jag och en tjej skulle åt ett håll, och den tredje åt det andra. När vi gått några steg på hemvägen kom jag på att det var nåt väldigt viktigt jag måste säga till den tredje tjejen, och vände och sprang till henne. Vi viskade och tisslade, jag är nog inte helt vilse om jag tror det var killarna vi pratade om, och när jag vände och skulle springa tillbaka till min kompis som stod kvar och väntade, såg jag att det låg och glödde nåt i snöslasket. Jag trodde det var ett sånt där glödande rör som vi ritat på väggarna med, och tog upp det.

Men det var ju inte det.

I samma stund som jag plockade upp vad jag trodde var ett glödande rör, så började grabbarna skrika:
Släpp Mia!!! Släpp för fan! Det är en bomb!!! Men släääpp då!!!

De hade gömt sig och skulle skrämmas med en hemmagjord bomb, tänk vilken effekt det skulle få på oss tjejer!
Men jag kunde inte släppa..
Jag fick kramp, jag kastade och kastade men bomben låg kvar i handen, och jag kan ännu se framför mig hur stubintråden blir kortare och kortare.
Den tredje tjejen, som jag precis stått och viskat med, kom och slet i min hand, för att få bort bomben.
Då - small det!
Det låter som en klyscha, men jag kan faktiskt minnas att jag såg mig själv och alla andra uppifrån, jag såg hur alla sprang omkring, hur det rök, hur blodet forsade ur min hand och hur jag stod där, helt stilla och stirrade på vad som nyss varit en hel, fin hand och som nu var en blodig massa, som köttfärs, och med vita benpipor som sken mitt i allt det röda.

Jag minns hur jag sa, gång på gång:
Jag kommer aldrig att kunna skriva.
Jag kommer aldrig att kunna skriva.
Jag sa det med monoton röst, som en trasig skiva, och mina kompisar runtomkring mig svor och grät, skrek och försökte trösta. Som tur var hade vi inte långt in till den ena killens föräldrar, och de fick mig in dit på nåt vis. Tjejen som försökt hjälpa mig blödde i ansiktet, och var helt svartprickig. Efteråt förstod jag att det var krut, men då fattade jag inte alls vad hon hade gjort...

Jag minns hur jag inne i huset försökte lugna mina kompisar, att jag lovade och bedyrade killens föräldrar att det var mitt fel, för jag förstod att de var arga på grabbarna - men jag ville inte alls att de skulle få skulden för att jag varit så
nyfiken .

De ringde efter mamma ("men kör hem jänta, jag sätter på plåster här jag...") och ambulansen, och så fort mamma kom ("men vad har du GJORT!!! ojojoj, vad mycket BLOD") så satte vi oss i bilen och for för att möta upp ambulansen - en sån gång var det inte jätteroligt att bo mitt ute i bushen, kan jag lova...

Hela resan var jag helt klar, jag hade inte ont, jag skojade och mådde bara lite illa. Tyckte nog det var lite häftigt att åka ambulans...
Direkt när vi kom fram på sjukhuset, 13 mil hemifrån, så klippte och slet de av mig kläderna, och sen sövde de mig.
När jag vaknade hade jag ont.
Då var jag inte så tuff längre.
Och så kräktes jag ner hela sängen och mamma.
Sen tittade jag mig i spegeln när jag fick hjälp på toa, och då var jag alldeles svartprickig, och hela magen med.
Då förklarade de att det var krut och de hoppades att det skulle ramla av av sig själv.

Men då grät jag - tänk om jag skulle behöva se ut så, resten av livet!

Ni förstår min glädje när jag efter några dagar vaknade av att hela kudden var full med krut, och nästan allt från magen hade lossnat, jag har bara en rund fläck stor som två femkronor kvar som minne idag! Ja, plus att jag saknar lång-och ringfinger då, och har en lagad tumme med hud från armen och rejält med krut inne i handen - men det hade kunnat sluta väldigt illa om rekylen gått in i min mage istället för utåt.

Den våren och sommaren var jag mycket på sjukhus, min sista operation gjorde jag som sextonåring i Umeå.
Den händelsen pratades det mycket om i vår lilla by, och det smälldes nog inte smällare där på många år efter min olycka. Jag tyckte oändligt synd om killarna som gjort den här bomben, och förstod hur dåligt de mådde, så dagen när jag skrevs ut från sjukhuset så köpte jag choklad och blommor och for hem till var och en av dem, och tröstade dem .
Lite väl magstark var jag nog när jag tog av bandaget för att visa dem att "det är inte så farligt det här" och pekade och förklarade! Jag var ju van, hade sett skadorna varje dag, men för dem blev det lite för mycket och de var väldigt vita i ansiktet.
Jag får skylla på att jag var bara tolv år...

Idag har vi ingen kontakt, men jag träffade en av grabbarna för några år sen, och han berättade då att han tänkte på mig varje dag och hade fortfarande då dåligt samvete! Jag blev lite chockad av det - för mig är det här så långt bak i tiden, och jag klarar mig hur bra som helst utan mina fingrar! Och jag har använt mig av min skada till varning för andra barn, jag har varit ett levande, varnande exempel! Och våra barn har aldrig velat smälla smällare - så inget ont som inte för nåt gott med sig!

Men det gör ändå ont i mig när jag läser om andra som varit med om liknande olyckor, för de är så fruktansvärt onödiga!

Måndagen den 15 september -09

Blombegravning och pilates!

Idag fick mina fina uteblommor möta komposten; av jord är du kommen osv... Rätt skönt att sätta punkt ordentligt för sommaren nu, och invänta vintern! Många känner sig sorgsna när hösten kommer, att naturen dör och det blir mörkt, men jag känner det mer som att man får sig en nystart - man kan liksom ta tag i sitt liv och göra en massa som man inte riktigt orkar med när det är för varmt och det ska faras hit och dit! Jag gillar struktur och rutiner, det är kanske därför jag gillar hösten!

Första dagen som tjejerna inte går på föris, det känns lite tudelat... Men vår tanke med att låta dem gå där var för deras skull, för att de skulle få komma iväg och ha lite kul utan oss några timmar i veckan, men när det inte funkade så, när det var så mycket ledset från deras sida - då får det faktiskt hellre vara! Men jag tror nog de kommer att sakna föris också, det är tur de har varandra! Ska bli intressant att höra om det vi gjort spelar nån roll, eller om pengarna och prestigen är viktigare än barnen!

Känner mig så mjuk och skön i kroppen, har varit iväg på mitt andra pilatespass. Jobbigt som tusan, jag har verkligen urusla magmuskler, men det ska ju vara lite jobbigt att träna också, annars gör det ingen verkan! Ska försöka pallra mig iväg på step-up i veckan också, för kondisens skull. Och så stavarna såklart, de kan man ju ta till närsom!
Men i morrn har jag nåt annat kul att göra; jag och Brasse ska börja på agility, och oj, vad han kommer att gilla det! Han är som gjord för det, den lilla studsbollen.

Stackars Docka är halt, Paula bandagerar henne varje kväll och Karl-Arne har tagit av henne skorna. Förhoppningsvis är det bara en liten sträckning, vi får hålla tummarna!

Nu ska jag gå och kolla på CSI och dricka en jordgubbssmoothie, har skippat limpmackorna fast det suger lite i magen - speciellt när storbarna sätter sig och gör BERG med mackor och oboy  - då smyger jag hit till datorn!

Fredag den 12 september -08

Inte ens två år...

men älskar surströmming! Det är våran bus-Frida, det! Igår var vi till kära svärisarna på surströmmingskalas, fast barnen fick äta först, köttbullar och potatis. Men Frida kom när vi öppnat strömmingsburkarna, lockad av lukten?, och ville absolut smaka. Det har jag varit med om förr, alla barnen har fått smaka, men alla, utan urskillning, har spottat och fräst och bäljt i sig dricka efteråt, men inte Frida, inte.
Meeela spömming, meeeela spömming och farfar och farmor turades om att stoppa i henne och för varje tugga lät hon
mmmmm, dott.... meeeela spömmning...
Till slut, efter åtminstone en halv, nästan en hel, strömming, så vågade vi inte ge henne mer utan fick locka iväg henne från bordet! Ja se ungar, de är verkligen olika allihop!

Just nu har hon åkt upp till momma, Filip skjutsade henne, hon blev akut mommasjuk. De andra två små är på föris, och de tre stora på skolan så just nu är jag mol allena! Ska ge mig iväg ner till tvättstugan, där finns det alltid pyssel.

Dagens lilla äventyr: imorse när jag och Brasse var på stavgångsprommis uppe i skogen, så knakade det till rejält i buskarna.
Både jag och Brasse tvärstannade och lyssnade, och jag ska erkänna att hjärtat bankade i bröstet - jag såg både björn, galen älg och björn jagandes älg i huvudet.

Men så helt plötsligt stod en jättestor, vacker råbock mitt på vägen, och han såg väldigt förvånad ut när han såg oss. Men lika fort som han kom, lika fort försvann han in på andra sidan vägen.

Men då ni, då fick Brasse gas under galoscherna, och han sprang på stället så stenarna yrde om han, och iväg in i skogen, förvånande nog sprang han åt det håll där bocken kom ifrån, och inte efter honom. Och då förstod jag att det var fler rådjur därinne i skogen, för det smällde och brakade så det stod härliga till.

Jag ropade på Brasse, högt och ljudligt, smällde med stavarna och hörde hur knakandet försvann längre och längre bort. Tänkte för mig själv att det var väl sista gången jag såg det lilla yrvädret. Men så hörde jag hans flås, för inte ett enda skall hade han skällt, och så kom han blöt och lycklig hoppandes mot mig!
Vilket morgonäventyr! Jag älskar verkligen att ha naturen inpå knuten, det ger hjärtat ro när man får vara i skogen. Och ibland får hjärtat jobba lite extra då, och man får såna här fina minnen att spara!

Dagishistorien fortsätter, på måndag ska vi träffa rektorn och en av fröknarna. Igår fick vi veta om vi ville välja så att flickorna äter frukost eller är med på sagostunden. För det gick inte att ordna båda delarna.
Orkar inte tänka på eländet mer!

Nu - tvättstugan, here I come!

Torsdag den 11 september (ojdå) -08

HA! Man inbillar sig...

... att förskolan ska vara till för barnen men ack så fel .

För så är det
inte!
Förskolan är till för pedagogerna och cheferna och ibland kanske för föräldrarna men inte fan är den till för barnen! Det har jag fullständiga bevis på nu!!!

Alice och Oline är sk femtontimmarsbarn, och vi inbillade oss att det skulle bli toppen på alla sätt och vis, speciellt för att de väntat och längtat. Men det blev inte riktigt så, för tiderna de blivit tilldelade är inte på nåt vis barnvänliga, och vi har såklart reagerat på det, som vilken annan förälder som helst skulle ha gjort.

Flickorna får inte äta på förskolan, eller fel - de har i panik blivit tilldelade frukost, för att tysta oss bråkiga föräldrar, men de får inte äta lunch med de andra barnen i skogen, de hinner inte vara med på sagostunden, de känner sig kort och gott utanför och är ledsna. Och jag och Filip är förbannade .

Vi har också hela tiden känt fröknarnas stöd, för de har inte alls gillat den här idén med att inte själva få styra tiderna, men idag fick vi reda på att de inte får tycka så - då kan de riskera att mista sina jobb. Och nej, vi bor inte i Ryssland utan det är Sverige och Ånge kommun, men nu är fröknarna helt plötsligt helt överens med rektor och skolchef om det det här är sååå bra!

Nu har jag skrivit ännu mer, och Filip är just i detta nu och lämnar in alla papper till kommunen. För om de fortsätter så här, då får mina tjejer hoppa av förskolan.

Igår, t ex, när momma skulle hämta dem eftersom jag satt hemma och väntade på sotaren, så satt Oline med de små barnen och lekte. Hon fick inte gå med på sagostunden eftersom hon inte skulle ha hunnit tillbaka innan hämtning, och då faller ju hela jävla idén om att de  här tiderna kom till för att främja pedagogiken.
Sitta och leka med småbarn kan hon göra hemma så bra!

Nä, nu har jag fått svära av mig lite, nu måste jag hjälpa Alice på toa.

Söndag den 7 september -08

Julstjärnorna blommar så fint!

Jag är inte tokig, inte fullkomligt iallafall, men faktum är att det är så att min julstjärnor från förra året bara vägrade dö! Och nu börjar de blomma igen, det blir så rött och fint i mitt köksfönster... Jag brukar alltid slänga julstjärnorna när jag städar ut julen, vilket är väldigt fort efter nyår, men när jag skulle göra det sist det var dags, så var de så fina så jag lät dem stå kvar på ett varsitt kaffefat.
Och så har de bara växt och växt, och nu är de större än nånsin, och lite kul är det ju! Så till advent (om sisådär tre månader...) behöver jag kanske inte köpa några blommor! Tänk vad pengar jag sparar!

Vet ni, i veckan har jag varit så duktig och gjort iordning med alla kort vi knäppt senaste året! Det blev väl sisådär 400 kort som jag skickade in för framkallning, och två fyllda album! Tänk så mycket roligare det är med papperskort än att ha dem på datorn! Ikväll ska jag sätta mig och skriva i albumen också, så man inte helt glömmer vad det är man fotat.

Annars mår jag rätt visset, faktiskt.
Domningarna är värre än nånsin, båda mina underben, överarmarna, ansiktet och tungan är som bedövade.
Jag har ont i två fingar, muskelryckningar i låren och på ryggen, och som en extra liten klick grädde på moset är den här förbenade tröttheten - känns som om jag är totalt utmattad, och inte sovit på hur länge som helst. Och då kan jag precis ha sovit tio timmar.Och tro mig när jag säger att jag har försökt allt, för jag gör verkligen det!
Kämpar på med stavgången, men ibland blir jag så slut när jag går så det känns som om jag ska tappa tänderna! Konstig liknelse, men så känns det...

Det är en himla tur att Filip jobbar som han gör, för han är trots allt hemma mycket. Jag hoppas innerligt att jag snart får göra den där lumbalpunktionen jag blivit lovad, jag ringde faktiskt och frågade i fredags och de bekräftade att de fått remissen. Men hon hade ingen aaaning om hur länge jag skulle behöva vänta... suck...

Funderar rätt mycket på framtiden också, på nåt vis så är jag rätt övertygad om vad det nu är jag ska göra liksom löser sig lite av sig själv, bara jag vet vad det är jag vill göra.
Skulle gärna vilja plugga, men vet inte vad... Lärare, socionom? Och så funderar jag på hur det blir om jag nu inte blir frisk. Kommer jag att orka plugga om jag mår som jag gör nu? Eller kanske jag ska söka jobb? Vaddå? Eller finns det nån annan Plan för mig, som jag ännu inte vet om? Jag har ett knappt år på mig, nästa höst är mina föräldradagar oåterkalleligt slut och då ska Frida börja på dagis...

Nu ska barnen i säng snart, bolibompa slutar strax och de är så trötta.

Lördag den 6 september -08

Lite gottasugen trots att det är tidigt!

Är inne på min andra vecka av godis / alkohol / läsk - förbud av tre, för att "avgifta" mig efter sommaren. Eller rättare sagt, det är både jag och Filip. Vi kände när vi var i Finland att det blitt lite för mycket av det goda, och jag är ju lite så "allt eller inget", så att bara dra ner funkar inte för mig. Så då bestämde vi oss för en liten kur på tre veckor, men just idag är det ju lördag och det skulle vara sjukt gott med en påse Riesen... Men det blir det inte, däremot ska jag strax ställa mig och steka lite ägg till frukost, det är gott det med! Ska ha det klart innan jag väcker Filip, han har fått sovmorgon idag. Han hämtade Paula vid tåget igår, då hon varit hos Ante i Stöde, och de var nog inte hemma förrän vid halvtvå. Då sussade jag!

Som vanligt rusar veckorna, den här veckan har dominerats av tjafset kring dagis och de nya tiderna där som innebär att barnen inte serveras nån lunch och får gå tre timmar om dan alla dagar isf 5 timmar tre dagar i veckan. Det har varit möte, jag har pratat med skolchefen, och igår författade jag en skrivelse till Humanistiska nämnden - vi får se vad det blir för gensvar på den!

Så trist att det är barnen det ska sparas på i alla väder, men det är tur för mina ungar att de har tjurga föräldrar  !

Idag blir det nog en utedag, solen skiner redan starkt fast klockan är bara åtta. Tror det blir höststädning i trädgården och korvgrillning ute till lunch!

Nej, det här går inte, nu måste jag fixa frukost!

Lördag den 30 augusti -08

Måste bara få visa :

Har gjort en "egen" framsida av Vi Föräldrar (på skoj, alltså!) och testar att länka in den här:

http://www.viforaldrar.se/mitt-omslag/view.xml?id=13848&start=0&key-word =

Visst är hon väl go, Frida-bullen!

Fredag den 29 augusti -08

Finlandsresa, regn, inskolning och skavsår...      

Ja, herregud vad tiden rusar iväg, och vad jag känner mig sur över att jag inte kan hålla mig till mitt eget lilla löfte om att skriva några rader här varje dag - men jag är så vansinnigt trött på kvällarna och dagarna - ja, då har jag liksom fullt upp!

Nu till rubrikerna, som inte är så rafflande men speglar lite av dagarna som gått sen sist:
Finlandsresa;
Jag och Filip var ju iväg på en Finlandskryss mellan söndag-tisdag, och det var lite som att bli tonåring igen! Vi har inte varit iväg bara vi två, sen jag väntade Oline, och det är sex år sen så det var lite... ovant! Nu har vi lovat oss själv att det måste bli lite oftare än vart sjätte år! Uj, så skönt vi hade det, och vi drack rödvin och drinkar redan till lunch! Sen kunde man lägga sig mitt i dan och sova, vi shoppade i lugn och ro, spelade på enarmade banditer (WOW - det är tur det inte finns såna här ute i bushen, för jag har lätt utvecklat ett beroende på de maskinerna!), fikade och framförallt så PRATADE vi med varandra, och fick prata till punkt utan att bli avbrutna!
Sannerligen en resa att ladda upp batterierna på! Nu pallar vi nog med ett par år till!

Regn;
Ja, det förstår ni ju själva... Regnat har det gjort i tre-fyra-fem dygn nu, jag känner mig småmöglig och halvt oförmögen att ta mig utanför dörren... Men ofattbart nog så är det upphåll just nu, vi är alla smått chockade! Kanske blir det ändå fint i helgen, vi hade ju tänkt plocka lite mer lingon så vi håller tummarna. Och Filip vill åka på trav i morgon, och då är det ju trevligt om det inte öser ner.

Inskolning;
Alice går nu på föris, med Oline, och det går jättebra! Jag är så innerligt glad att vi har kunnat ha dem hemma så länge, och att Frida får vara hemma ett år till i lugn och ro. Det är stor skillnad på barnen på dagis som är 1½ och de som är fyra - de små är liksom förvarade medans de större faktiskt trivs och leker med varandra! Jag vet att många ifrågasätter att vi har Frida hemma, precis som de ifrågasatte när Oline var hemma och sedan Alice - men jag ser ju själv, och det gör alla andra också, hur bra de mått av det och hur fint utvecklade de är "trots" att de "bara" haft hemmet och oss här hemma som stimulans! Det känns himla bra att det är vi som lärt dem det de kan, och att de funkar så bra socialt!
Men nu har jag bara en liten skrutta hemma, och det känns lite konstigt! Det är tur att vi bor som vi gör med djuren och allt runtomkring, för tråkigt hinner jag inte ha!

Skavsår;
Ja, det får väl spegla de stora barnen, då... Rebecka har vansinniga skavsår och plöjer ÄNDÅ ner fötterna i pumps! Och råkar jag säga nåt så "fattar jag ingenting!"... Men så tar jag och tänker efter lite hur jag själv klädde mig, och praktiskt är väl inte det ord jag förknippar med min egen tonårstid, kanske. Så jag har köpt skavsårsplåster till henne och lyssnat på hennes klagan, och verkligen försökt hålla tyst!
Paula har haft sin snuttiga pojkvän här på besök över dagen några gånger, och maken till trevlig ung man! Fast Paula är svårt sur över att han inte får sova över - men där är jag orubblig! Nästa höst... men inte förr.
Och unge herr Rickard har åkt och shoppat idag, fick sin slutlön igår och nu skulle det bli nya jeans och skor - underbart att ha eget intjänade pengar!
De stora är alla tre tagna av skolstarten och sover lite närsomhelst, men det tar nog ett tag att vända tillbaka tiderna efter sommarlovet.

Och bilen gick igenom besiktningen!!!

Nu måste jag bara sluta, för Frida har bajja i blöjan och vill inte ha det där, så jag ska befria henne från den bördan!

Torsdag den 21 augusti -08

Tre små skruttar!

Nu har jag varit på årets sova-hela-natten-kurs hos Anna Wahlgren i Gastsjön, i år var det bättre än nånsin!
Det var tredje gången jag var med, känner mig som en sann veteran. Anna har ju utvecklat sin SHN-kur under trettio år, och fler och fler föräldrar använder sig av den. 
För det är många små barn som sover alldeles för lite i Sverige (och världen, för all del!) och fler och fler upptäcker att det behöver inte alls vara så! Barn vill och behöver sova, likaväl som vi vuxna!
 Nu när Anna själv börjat bli en mogen dam, så vill hon gärna sprida sitt livsverk vidare, och då har hon anordnat de här kurserna för att lära ut så mycket hon orkar och hinner under fyra nätter och lika många dagar!

Första året var vi ett gäng som utbildade oss till "kurare" och fick fina diplom som visar att vi kan kuren och kan hjälpa behövande barn och föräldrar. Åren därefter har vi "gamla" kurare varit med och lärt upp nya, så nu är vi rätt många som kan titulera oss "Diplomerade SHN-kurare"!

I år var det tre små barn med varierande sömnproblem som kommit till ljuva Gastsjön med sina mammor för att lära sig sova gott hela natten! En liten tjej och två små gossar mellan fem och tio månader. Och miraklet skedde igen - barnen tog emot kuren med lättnad och SOV till sina mödrars stora glädje!

Jag hade den stora förmånen att få sova på nätterna, då goa planeraren Susan tyckte jag kunde få göra det då jag inte mår så bra! Jag och Anna hade hand om kurmammorna under dagarna, då kurledare och aspiranter sov som grisar - de hade ju varit vaken hela nätterna för att hjälpa barnen!
Men jag, Anna, mammorna och Annas två kompisar höll igång dagtid, och det var så kul och otroligt givande. Och att se barnen gå från gnälliga, trötta, ohungriga till pigga, klarögda, matglada redan andra dagen var SÅ häftigt!
Då kände jag att det är viktigt, det vi gör!
Så nu är vi redo att ta oss an alla små sömntrasslare ute i landet, och i utlandet också, Gu´bevars; vi har kurare i Finland, Danmark, Tyskland och USA!
Det ni !

Här kan ni läsa lite Gastsjöskvaller:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16537&highlight =

och här berättar mammorna om hur det går efter kuren:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16573&highlight =

Och här hemma går det mot hösten, det tydligaste tecknet är att skolorna startar på måndag! Alice började föris i måndags, hon trivs jättebra! I morgon ska Oline också med, så då lämnar jag nog Alice ett tag. Hittills har jag varit med henne hela dagarna, eller hela dagarna - det är bara mellan 8 - 11, så det går fort! Synd nog får inte de här "femtontimmarsbarnen" äta nån lunch, och det är Alice lite ledsen över. Men vi får väl se hur det går, jag tror det kokar bland föräldrarna ute i kommunen. Varför ska det alltid sparas på barnen och gamlingarna?

Idag upptäckte jag att Alice haltade, precis som hon gjorde i våras. Det är i höften vad-det-nu-är sitter, och hon går ungefär som om hon är jättekissnödig. Jag skyndade mig at ringa barnmottagningen, för det sa läkaren att jag skulle göra om det återkom. Tyvärr hade han semester så vi får vänta till veckan innan vi pratas vid. Men hon är ju inte på nåt vis sjuk, utan haltar "bara" så det är inget akut. Usch, jag tänker såklart på Rickard och när han var liten och sjuk...

Själv mår jag ärligt talat jävligt skit!
Jag som tyckte allt gick åt rätt håll, men nu är det inte så bra...
Det känns som om det kokar och bränner mest över hela kroppen, och huvet är alldeles varmt! Jag är mer bortdomnad än nånsin i ansiktet, hastiga smärtor i vaderna och magen (det är nytt!) och sååå trött så det finns inte! Somnar hela tiden, och blir aldrig pigg. Och jag är inte utvakad eller stressad, tvärtom! Men i morgon har min läkare på vårdcentralen teletid, så då ska jag ringa. Mein got, vad less jag är på detta nu!
Stavgången går sisådär, just nu finns helt enkelt inte den energin att uppbåda till att ta stavarna och gå ut - bara tanken på det gör mig helt utmattad...

Nåväl, jag är ju inte den som vill vara negativ, så jag blickar framåt !

På söndag åker jag och Filip till Finland på kryssning, det ska bli alldeles underbart! Tänk, vi har inte åkt bort tillsammans på fyra-fem-sex år, så man minns knappt hur det var, ju! Slår vad om att vi kommer att prata om:
-barnen
-barnen
-barnen...

Nä, nu ska jag bänka mig med Paula och Rickard i soffan och glo på nåt på TV, kanske lite OS - jag har hängt med vansinnigt dåligt! Men jag tror de sköter sig så ills, svenksarna, så det är knappt värt att titta...
Rebecka har nyss kommit hem, hon och Anna har åkt moppe till Fränsta en sväng - tokfior! Men nu är de hemma och ska titta på film, tror jag.

Oline sover hos momma inatt, hon ville gå själv på föris i morgon. Det är tur momma är så pigg, inte tusan kan man tro att hon går mot sitt 76:e år tanten! Fast jag tror att det är det att hon har mycket kring sig som gör att hon mår så bra. Hoppas jag också får bli så pigg när jag blir gammal, fast just idag känns det inte så...

Filip jobbar natt, så jag ska ligga och läsa bok ikväll (snaaark...)

Gonatt!

Måndagen den 11 augusti -08

Nähäpp, inga blåbär...

Igår bestämde vi oss för att ge oss ut i blåbärsskogen idag, och plocka ihop lite till vinterns sylt. Mamma skulle vi ta med oss, för det roligaste hon vet är att plocka bär - konstiga nöjen hon har, men så är det! Men nu vräker regnet ner och det är grått, grått...
Vi får väl ta det nån annan dag, men problemet är ju att dagarna går så himla fort, det är ju helt otroligt att sommaren snart är slut!

Och på torsdag åker jag till Gastsjön och Anna Wahlgren för att hjälpa till med utbildningen av ett gäng nya sova-hela-natten-kurare! Det blir tredje året jag är iväg, och andra gången jag är med och hjälper till som kurledare.
Det är fantastiskt roligt, och alla de här människorna som kommer och det känns som man känt hela livet. Några av dem har jag ju känt i några år också nu, och så "pratar" vi ju ofta över nätet, genom forumet (
www.annawahlgren.com ).

I år är det tre små barn som kommer och behöver hjälp att lära sig sova som folk, en flicka och två små gossar. Vi kurare och aspiranter tar hand om barnen på nätterna, och mammorna får sova i små stugor på gården. Första och andra natten tar vi helt hand om, och tredje och fjärde natten är mammorna med och tar över!
Det är så kul att se den  här förvandlingen: de små bebiszombierna som kommer och är svarta under ögonen, gnälliga och orkeslösa och tredje dagen är de rosiga om kinderna, aptiten är på topp och de orkar krypa och njuter!
Tänk vad viktigt det är att få sova som folk!
Det blir lite skillnad för mig i år, då jag befriats från nattvak av snälla planerarna pga att jag inte mår så bra, och istället ska jag bistå mammorna på dagarna, då resten av gänget ligger och trynar. Det ska bli jätteroligt!

Tyvärr måste jag åka hem redan på söndag em, då Filip jobbar på månda´n och Alice ska skolas in på föris! Tänk vad spännande det ska bli för henne, som hon ha tjatat senaste halvåret!

Det känns onekligen lite sorgligt att sommaren är över, det blev liksom bara två veckor med riktig värme... Förra veckan fick vi lite snart-är-sommaren-slut-panik och kände att vi måste hitta på nåt, så en dag for vi upp till Jamtli i Östersund. Svärisarna och svägerskan+barn åkte också med, och vi hade en jättemysig dag! Jag har aldrig varit där förut, och hade inte alls trott att det skulle vara så stort och så mycket att se.
Det var som en hel stor by/stad som "förr i tiden" med gamla hus, fäbodvall, gammalt tåg och massor med kul för barnen! Dagen asgarv fick vi på fäboden, där en av killingarna endera blev kär i eller förfärad
över Fridas fårfäll i vagnen. Han hoppade helt sonika upp och vägrade hoppa ur, medans Frida med stigande oro såg sin vagn belägras av en tjurig killing... Vi var tvungna att lyfta ner stackarn, som genast återvände  - då blev det slänga ur get-springa ut ur hagen med fart! Men oj, som vi skrattade!

Da´n efter Jamtli packade vi in småbarnen, hunden och massor med mat och for till Stensjöarna för att sova där en natt! Mona och hennes barn var också med, det var liksom sista chansen för kussarna att vara tillsammans innan de skulle resa hem till höst och skola i Gävle.
Åh, så lugnt och skönt vi hade det där uppe i skogen - ingen el, inget vatten, inga människor (förutom vi själva då) och barnen fiskade, plockade bär och lekte och de ville inte åka hem. Vi lovade dem att åka tillbaka nästa sommar (kanske en sväng i vinter, vad vet jag?!?)
Det skulle vara himla kul att ta med sig storbarna också, men det är ju lite annat som drar för dem nu; Paula har ju gått stá och hittat kille hon med. Igår for hon till honom (han bor i STÖDE!) och kom hem först vid ett på natten, och han har varit hit och hälsat på också. En mycket trevlig ung man! Och Rebecka har varit en hel vecka hos sin kille nu, men jag hämtade henne igår och jag tror hon var rätt nöjd över att vara hemma nu.
Rickard har ingen tös ännu, men fullt upp ändå med träning och kompisar. I lördags var han på Takida när de hade premiär på sin turné i Sundsvall. Han tycker det är roligt att kunna göra saker för egenhändigt ihopslitna pengar, det var tur att han fick sommarjobb till slut!

Oline och Miranda lärde sig cykla en dag också, tänk vad fort det gick! Ingen av dem har haft nåt intresse av att hålla på i sommar och träna, men sista kvällen de var här tog vi med dem på skolplanen och tränade och voilá så kunde de!

Nej, nu måste jag ta och fixa lite frukost till kidsen - sitter  här i nattlinnet och skriver och regnet öser ner ute. Ska erkänna att jag ändå tycker det är rätt mysigt, jag är ju så knasig att jag gillar hösten, jag.

Måndagen den 28 juli -08

"Dumma stol..."

Det var Fridas första tvåordsmening! Helt plötsligt sa hon det bara; "dumma stol" och sen log hon, stolt över vad hon sagt! Lilla gumman, min skruttebebbe, håller på att bli stor... Det känns konstigt...

Tänk, sommaren
har äntligen kommit!!!
Fyra dagar har vi haft nu, med jättevärme och riktigt, riktigt varmt i vattnet också! Åh, det är så härligt att jag vill INTE att det ska ta slut! Vi har väntat så jädra länge på den här värmen, och snart är det augusti, så nu får det vara fínt resten av sommaren om det ska vara nån sorts rättvisa, tycker jag...

Dagarna flyter på, simskolan slutade i fredags - när värmen äntligen behagade komma. Oline tog två simmärken i år, fast jag tror att hon hade klarat fler om simlärarna hade varit liiite mer drivna. Saknade att de inte var i vattnet med barnen, det har simlärarna förr om åren alltid varit. Nåja, jag kanske inte ska klaga, kunde ju ha jobbat som simlärare själv, kanske.
Men sen så badar ju ungarna HELA tiden nu när det är så här varmt, poolen var nog det bästa vi köpt på länge! Idag kom svärmor ner med kussarna så det blev poolbad i nån timme och blev det kvällsdopp på dammen. 
 Mona har åkt till Gävle för att fixa med räkningar och sånt där annat trevligt, sen drar det ju ihop sig för henne och barnen att åka hem inför skolstart och sånt där allvarligt - det kommer att bli väldigt tomt här, både för oss och barnen! Men så är det ju, life must go on.. Men Oline tyckte idag att det kunde väl bo HÄR, i vårt hus:
"Miranda kan sova i min säng, Victor kan få rummet i källaren och Mona och lill-Filip kan bo i tv-rummet!" Tänk så enkelt det är för en femåring!

Rickard jobbar sin tredje och sista vecka, tänk att han fick en extra vecka! Han kommer att tjäna nästan 10,000,- och jag tror han tycker det är riktigt roligt att jobba och känna sig vuxen. Fast han gillar inte de tidiga morgnarna, men vem gör det, egentligen? Jag har fått mig några sovmorgnar nu sista veckan, när Filip har varit ledig, och det är så ljuvligt skönt! Och så blir man väckt med kaffe på säng, då kan inte dagen börja så mycket bättre!

Inatt som var sov mamma här, åskan dundrade och brakade så då hämtade vi ner henne. Hon är dödsrädd för åskoväder, så hon tyckte det var skönt att få vara här och slippa vara ensam.
Hon har det så jobbigt nu, hemsk värk i nacken och ryggen och inget hjälper. Ser mig själv om fyrtio år, därför känns det extra viktigt att träna och försöka hålla kroppen någorlunda i form - värkeländet går som en röd tråd i släkten. Försöker gå med stavarna varje dag, och har inte missat SÅ många dagar. Känner att jag mår bra av det så det är bara att bita ihop!

Just nu är det bara jag och Becka som är vakna och hemma, Filip och Paula är ute och fiskar ikväll igen - de hoppas vilt på storgäddan!
Alice grät en skvätt innan läggningen, hon ville sova PÅ mig - hon är så mammig just nu, lillskruttan. Men med lite skratt och bus blev allt bra igen, och så lovade jag en saga i morronbitti i mammasängen, så då gick det bra!

Becka har gått ut på rummet med film och chips, hon kom hem idag efter att ha varit hos killen hela helgen. Jag tror hon tycker det är rätt skönt att vara ensam lite ibland, jag minns själv hur jag var i den åldern - ibland hade jag ett STORT behov av att vara själv. Det har nog alla människor, tror jag. Därför är också kvällarna helig för mig, och därför har jag lärt mina barn från början att somna tidigt - jag tycker den här vuxentiden på kvällarna är jätteviktig!

Vi har funderat på om vi ska göra nåt nu när Filip är ledig, han börjar jobba på fredag, men fortsätter den här värmen så blir vi nog bara hemma. Vi var på campingen och lunchade härmodagen, det är vad man pallar med i trettiogradig värme... Vi får se om det bli Jamtli nån dag, eller en shopparesa. Inget av det känns särskilt lockande just nu, iallafall.

Nä, nu ska jag ut och kolla om det är nån liten kotte här, vi har tv igelkottar som vill utfodras med jämna mellanrum! Fast mest är de hos hönsen och stjäl mat, till deras stora förtret. Jag får se om de vill ha nåt kvälllsmål ikväll!

Tisdag den 22 juli -08

Jag har en egen Ernst!

Idag har vi avnjutit sommarens första surströmming - mums så gott det var! Lillebror Per kom förbi, så vi tyckte det passade bra. Och så var det en eftermiddag utan regn, så då gäller det att passa på, för det är vi inte bortskämda med!

Jo, jag har en egen liten Ernst, har jag kommit på!
När vi satt på uteplatsen och hade ätit, så säger Filip plötsligt:
-Tänk vad myyysigt när vi kan tända ljus här snart, när nätterna är mörka. Och sitta och dricka rödvin!
Och det lät så Ernstigt, som allrahelst. Men på ett mycket gulligt Ernst-vis, såklart! Läste i nån tidning att det var just de männen som var inne nu, de mjuka, blommiga! Fast min Ernst är hård utanpå och mjuk inuti - ungefär som Mariannegodisar!

Just nu är han ute med båten, min mjukis ;-) och fiskar med Paula. De brukar smita iväg de två, sent på kvällen. Knäppgökar!

Själv ska jag sitta här och surfa runt ett tag och rapa surströmming
!

Måndagen den 21 juli -08

Migrän borde vara förbjudet!

Dagen började så bra; jag och småtjejerna var ensamma, Filip jobbade extra, Rickard på jobbet, Becka hos boyfrienden och Paula sussade skönhetssömnen...

Det var varmt, om inte särskilt soligt så kändes det att det var värme på G iallafall (inte en sekund för tidigt...). Vi åt en smaskig grötfrukost, gick upp och bäddade rent i sängarna och sen gick vi ut till djuren. Släppte ut hästen, plockade ägg och matade höns och kanin, plockade lite på blommorna, barnen gick till sandlådan.
Hojtade på dem att jag gick ner till tvättstugan för att röja lite där. När jag kommer in märker jag att jag inte ser snett neråt, trodde det var för jag hade solbrillorna på mig inne.
Tog av mig dem.
DÅ fattade jag att det var ett migränanfall i antågande, och fort gick det också.
Såg nästan ingenting, skyndade att ropa in småtjejerna och staplade upp för källartrappan för att ringa Filip. Hade fullt sjå att hitta rätt på knapparna på telefonen, och sen kunde jag nästan inte prata när han svarade.
Som tur var fattade han att det var migrän på gång, och sa att han skulle ringa mamma och skjutsa ner henne.
Satte mig på pallen i hallen (!) och väntade på dem, och när de kom så fick Filip hjälpa mig upp för trappan och ner i sängen.
Då slocknade jag, och sov i tre timmar i ett svep. När jag vaknade var jag som ett sandpapper i käften, och det kändes om om tåget kört över mig - TVÅ gånger...

Det är så länge sen jag hade ett sånt här anfall, ett år sen, och jag inbillade mig att det var slut på dem nu. Det som är extra trist den här gången är att domningarna jag redan har i ansiktet, på underarmarna och underbenen blev värre... Gud, vad jag längtar tills jag får göra lumbalpunktionen, så jag får veta om och vad jag har för fel!

Annars trallar det på, det mesta är nog som vanligt.
Vi tänker nog göra en resa på Jamtli den hä veckan om det blir bättre väder, annars är bästa semestern att vara hemma!

Känner mig fortfarande lite segig, så nu tänker jag inta ryggläge i soffan ett tag innan jag nattar!
Eller så lägger jag mig och läser, håller på med "Gravidchock" av Belinda Olsson, rätt kul!

Söndag den 13 juli -08

Äntligen!!!

Idag har Olines mjölktand släppt greppet och nu har hon sin första glugg! Oj, vad hon har väntat på det! Kusin Miranda, som är hela fyra dagar äldre, tappade sina första två tänder i början på sommaren, och det har varit jobbigt att inte vara med i den klubben! Men nu är hon med - nu är det Alice som är desperat. Hon som bara är tre år, ojoj, så långväntat det kommer att bli...

Känner mig lite för trött för att sitta här och skriva, egentligen, önskar att jag hade mer energi!
Min vilja att orka räcker inte alltid till, och jag känner att det inte står rätt till i kroppen, trots att jag försöker hålla mig igång. Jag är domnad och fumlig, idag fick jag tvärt ont i ett öga och ibland känns det som om jag svävar (OBS! det är söndag och jag är nykter).

Kort lägesrapport bara:

Sommaren är lite vilse, vi väntar på värmeböljan!

Kidsen mår bra, Rebecka har sin boyfriend här så hon är nöjd, Rickard börjar jobba imorgon bitti, Paula har Linn här, Oline sover gott och väntar på tandfen (jag har insideinformation och vet att hon kommer med en Barbie!) Alice och Frida är pigga och friska!

Och tjoho - jag har bokat in en finlandsresa åt mig och Filip i slutet av augusti! Det känns som om vi kan behöva umgås lite bara vi två, herremindag vad dagarna rinner iväg. Det ska bli jättekul, men jag längtar inte för mycket för det betyder ju också att sommaren är slut när vi är där...

Nej, nu orkar jag banne inte mer idag, nu ska jag lägga mig och läsa en god bok!

GOOONATT!

Fredag den 4 juli -08

En svala gör ingen sommar...

... men här har vi många svalor - tyvärr har en av familjerna blivit av med alla sina ungar .
Igår när Filip kom ut i boden så låg en liten yttepyttig svalunge på golvet, levande men medtagen. Vi trodde att han, eller hon, trillat ur boet som ligger högst under taknocken, men när Filip klättrade upp så var alla ungarna döda.
Endera är det skatorna eller så är det katten som varit där. Så det fanns inte så mycket annat att göra än att förkorta lidandet för lilla ungen som trillat ner - det är då en evinnerlig tur att inte JAG behöver göra sånt! Naturen är grym, annat kan man inte säga!

Vi har haft högsommarvärme i ett par dagar nu, verkligen jättevarmt och så skönt och efterlängtat! Lagom till simskolan började vände vädret. Oline går och lär sig att simma i år, jag hoppas hon kommer att fixa det. Kussarna Viktor och Miranda är också med, vilket såklart gör henne än mer peppad.
Idag har de bara träffats på simskolan, kussarna, till skillnad från andra dagar när de oftast är tillsammans hela dagarna. Så säger Oline till mig nu i eftermiddag:

"KAN jag inte få träffa Miranda, mammaaaa???"
"Nej" svarar jag "ibland kan det vara bra att vara ifrån varandra en dag också, så att man inte ledsnar på varann om man träffas varje dag!"
"Mäh" säger Oline uppriktigt förvånad "vi blir ju ledsna om vi INTE får träffas ju!"
Gullunge!

Nu ikväll kom Rickard hem från sta´n - han och Becka har varit hos sin pappa. Det är gatufesten nu, så det var meningen att de skulle vara där till på söndag. Men, men, precis som vanligt så ändrar exet på det som är sagt, och helt plötsligt hade han inte tid med kidsen. EN vecka per år pratar vi om här! En vecka som nu blev futtiga fem dagar... morr... här kan vi prata prioritera... nu var tydligen fest i stuga viktigare än umgås med barnen...
Becka valde att hoppa av i Ljungaverk hos pojkvännen. Men hon kommer imorgon, för på söndag bär det av till Naggen och årets syskonträff! I år är det min svägerska Carina och min älskling Filip som ska firas, hon fyller 50 och FIlip fyllde ju 40, så nu ska de firas! Grillning, vin och roliga lekar! Och huvudvärk på måndag... Det är grymt kul att träffas såhär en gång per år, vi är ju så många att det inte går oftare, tyvärr...

Och dagens GLADASTE nyhet: Rickard har fått sommarjobb!
Hans klassföreståndare hade träffat nån från ett svetsföretag, och han hade småpanik nu under semestern, och klassföreståndaren rekommenderade Rickard! Och nyss har de pratats vid, så om två veckor ska han få börja! Åh, vad glad jag blev, för han har verkligen velat jobba, och extra roligt är det ju att hans lärare tycker han är så duktig!

Sen är jag så glad över hälsningarna jag fått från ryggistjejerna (Lena och Inger) i gästboken - läser ni här så ska ni bara VETA vad jag saknar er!!! Jag hoppas all träning går bra för er, själv har jag såklart (ALLTID!) fått ont i halsen som en gnu, och har inte vågat hårdträna alls. Lugna prommisar med vagnen har det fått blí, jag vill inte ha halsfluss mitt i sommarvärmen...

Nej, nu ska jag gå och umgås med min store son ett tag, är så skönt att han är hemma. Sen ska jag sticka och hämta Paula i Ånge. Hon är hos kompis för första gången nästan sen hon skaffade hästen. Det är bra att hon inte HELT snöar in på hästeriet, min lilla hemmamyra!

Och så håller jag mina tummar hårt för att värmen stannar!!!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

03.02 | 12:29

Nej Malin, kunde vi skicka en protest nånstans borde vi verkligen göra det

Trevlig helg till dig med!

...
03.02 | 11:20

Jag instämmer. Minus tio räcker gott. Och minus 27 som nu, det är inte ok.
Trevlig helg på dej!
/ Malin
malinedlund.blogg.se

...
27.01 | 06:13

Tack Inger, du har så rätt. Kram!

...
26.01 | 21:47

Tack Mia! Så fint du skriver. Det är lätt att döma andra. Svårare att ägna sig åt självrannsakan. Sorgligt. kram

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS