Blogg 0801-0806 - www.sexbarnsmamma.se

Vi är nog Familjen Grill !

Hej och hopp, sitter här mätt som en gnu efter en smaskig grillmiddag, sippar på ett glas martini med is och njuter!!!
Det är härligt att vara hemma efter fem veckor på ryggis, och det är sommar - såklart man är nöjd då!
Barnen, de små vill säga, har precis somnat, och förbereder sig på att få åka till Järvzoo i morgon. Vi ska sticka tidigt och ta med oss momma också. Ringde henne förut och bad henne göra sig iordning till klockan åtta, men berättade inte vart vi ska, tänkte helt fräckt kidnappa henne med oss!
Storbarnen är ute på vift, Paula är och grillar vid sjön med en kompis, Rebecka är ute och går och Rickard ligger nog i stugan och kollar på film - tror jag... Filip är ute och staplar ved (HU, vad tråkigt!) och kvar bidde då jag här vid datorn.

Ja, som sagt, igår kom jag hem efter min intensiva och väldigt roliga tid på rygginstitutet. Jag trodde verkligen inte att det skulle ge så mycket, både vad gäller kroppen och nya bekantskaper. Jag är överygad om att jag aldrig träffat de här människorna annars, och ändå så har vi kommit så himla bra överens!
Jag tror att teamet som jobbat med oss också tyckte det, för de sa sista dagen att vi varit en mycket "positiv och energisk" grupp, som haft mycket energi!
Nu har vi alla fått individuella träningsprogram att träna efter, och ska in på uppföljning i december, så då gäller det att ha jobbat på bra!
Jag blev så himla glad sista dagen när jag gjorde konditionstestet. Vi fick nämligen göra ett test första dagen och samma test sista dagen, och jag hade förbättrat min kondis nåt alldeles remarkabelt! Vilopulsen hade sjunkit från 82 till 62! och arbetspulsen från 146 till 119 (tror jag det var...)! Så det var ett roligt kvitto på att träningen under de här veckorna lönat sig!

I morse tog jag så stavarna och knatade en halvtimme, och de ska jag göra varje dag nu, för att förbättra mig ännu mer - plus styrketräning! Det enda som gnager mig är det här andra eländet jag har, mina domningar och smärtor i benen, armarna, fingrar och tår, och väntar nu på att få göra en lumbalpunktion.
Harriet, min sjukgymnast på ryggis, har skrivit ett brev till min läkare där hon betonar vikten av att jag så snart som möjligt får göra den undersökningen. Så jag hoppas det blir dirket efter semestern!

I tisdags gick vi ut och åt pizza nästan hela gänget, tyvärr var tre sjuka och fick vara hemma, men vi andra hade jättetrevligt och åt SUPERgod pizza! Sen gick vi hem till "förläggningen" och åt kladdkaka och grädde - en riktig superdiet... Och igår innan vi for hem så delade vi ut presenter till våra lärare, eller coacher eller vad vi nu ska kalla dem. Vi hade köpt ett varsitt sånt här strandset med racket och boll, och vi hade signerat racketerna med våra autografer , så att de ska minnas oss för all framtid! Sen blev det avsked med tårar, det var som Inger (en av "oss") sa: "Det känns som att ta studenten" - och lite så är det - nu lämnar vi den där "skyddade verkstan" och ska står på egna ben och införliva träning och motivation i vår vardag... hu! Men som sagt, jag körde stenhårt diekt i morse, och nu är det bara full gas som gäller!!!

Och nu ska jag bli JÄTTEduktig på att skriva här också, inte bara var fjortonde dag , om jag hinner för all träning.

Just precis nu kom Filip in och berättade att Becka kommit hem, och att hon ställt sig och fortsatt att klyva veden. Och han tycker jag ska berätta hur duktig hon är - "HUR många femtonåriga tjejer klyver 25 kubikmeter ved alldeles själv, och kör in den också???" så jag passar väl på att skriva det här! Hon har gjort ett toppenjobb, för det är inte lätt att fixa det själv! Kanske, kanske hinner hon klart ikväll, jag hoppas det!

Nej, nu är det dags att gå ut och kolla om blommorna behöver lite vatten, det blåser så att de torkar så himla fort! Och imorrn kanske värmen kommer också (hoppas, hoppas!), så då kan det vara bra att ha vattnat på!

En liten hälsning, bara, till mina ryggisvänner, om ni läser:

Lena - skoinläggen är toppen, mina fötter mår så mycket bättre! Köpte keso idag och tänkte på dig!

Inger - hoppas stenfontänen var fin! Har guben din vägarna förbi Alby hoppas jag du åker med hit! Och jag hoppas du får dig nån wineremelaaange emellanåt!

Dan - ojojoj, som du fått oss alla att skratta! Det är en gåva det, ska du veta! Hoppas dina elever får nöjet att få tillbaka dig snart nog!

Janne - du är ju "nästan" Albybo, så dig är det väl störst "risk" att få träffa, kan jag tro! Med din energi så finns nog inget annat än att bli frisk i torpedfart!

Maggan - så trist att du inte kunde vara med hela vägen, jag hoppas att du är frisk nu! Och pigg! Sundsvallsluften var lite uttröttande!

Andreas - dig lär jag också träffa, skulle jag tro, Ånge är ju inte världsstort, precis... Måtte magsjukan vara borta nu!

Carina - har du inte fått göra magnetröntgen inom en vecka hoppas jag du RYTER till ordentligt, att behöva ha så obeskrivligt ont som du har är inte klokt! Du är alldeles för snäll! Om man nu kan vara det..!

Iljana - ha de så skönt i stugan, jag kan höra ditt underbara skratt ännu! Håller tummarna för att du ska komma igång med pluggandet!

Varma kramar till er alla, och till era familjer, som man tycker att man känner litegrann, iallafall! Och ha en alldeles underbar fortsättning på sommaren och jag hoppas att ALLA kommer att bli bättre (för helt bra har vi ju lärt oss att det är svårt att bli...)

Ojojoj vad tiden rusar!!!

Hade tänkt skriva förra helgen när jag var hemma på permis, men då var det tropisk värme och oförsvarbart att ens snegla på datorn

...

Jag har avverkat tre veckor på ryggis nu, och har bara en och en halv kvar. Jag trivs verkligen helt suveränt där, med både träning, teori, lärare och allt runtomkring. Visst är det tuffa dagar - frukosten serveras klockan sju, och från åtta på morgonen till halvfem på kvällen är det träning och teori varvat. Så jag är tröttare än vanligt på kvällarna

.

Träningen är varvad, styrketräning, vattengympa (ofta med våtväst för att jobba på djupt vatten och vara helt viktlös!), stavgång och gymnastik. Stor vikt läggs också vid avslappningsträning, både muskulär och mental. Och DET låter lättare än vad det är, och kräver sannerligen att man fokuserar! Alla har individuella träningsprogram när vi styrketränar, och får hjälp precis hela tiden. Jag känner mig djupt priviligierad som fått åka dit, och lägger ner 100% och hoppas att det kommer att hjälpa mig. Kanske inbillade många av oss att vi skulle vara friska och krya efter våra veckor där, men vi har alla insett att så är det såklart inte. Vi får hjälp med att hitta träning och kunskap om våra kroppar så att vi kan fortsätta jobba när vi kommer hem - och det är DÅ det blir svårt! Nu har vi stöttning av både personal och varandra, behöver inte tänka på mat, städning eller nåt annat än oss själva under veckorna, och det är ingen konst att hitta motivation och lust då!
Men sen, hemma... ja, det blir till att plocka fram varje uns av viljestyrka och envishet då!

Gruppen blir mer och mer sammansvetsad, de flesta av oss umgås dygnet runt förutom när vi sover, och då lär man också känna varandra. Och vi behöver inte förklara oss när det känns tungt, när vi har ont eller längtar hem, för alla känner likadant nångång. Vi törs både skratta och gråta ihop, och det är skönt. Att vara där och vara så tätt inpå och gå och förställa sig under hela veckorna har man aldrig orkat med.

Här hemma har den tropiska sommaren rest på semester

som sig bör när skolan slutar...
Det blåser och regnar sisådär femton gånger om dan, och strumporna är på igen. Igår hade storbarnen skolavslutning, och nu väntar sommarlovet! Rickard är störtbesviken för att han inte fick nåt sommarjobb, det var ju 99% säkert att han skulle få på elkapsling efter att han praktiserade där, men nu blev det inte så. Trist, för han ville verkligen. Men vi ska försöka hitta lite extrajobb härhemma och Kurt hade lite som skulle göras han också. Så lite fickpengar ska vi väl kunna fixa åt honom!
Rebecka har hela vedhögen kvar att klyva, hon har lovat att fixa det nästa vecka. Hmmm... jag synar

...
Paula är så "liten" än, hon får njuta av sommaren och pyssla med hästen, precis som det ska vara när man är tretton år! Hon har börjat rida ut på Frejdocka nu, och det går så bra. Lite orolig var jag såklart när det var dags, tänk att man ska behöva bli sån

! Själv hade jag inga betänkligheter att rida över både stock och sten när jag var tretton år.

Nu måste jag gå och ta itu med tvätten, så jag hinner få kläderna rena tills i morgon, då det bär iväg igen.

Vi hörs!

Så skriver vi juni...

och en vecka har gått sen sist jag skrev.

Mycket händer, dagarna rusar iväg och ibland vill man bara önska STOPPA TIDEN!!! Men det går ju inte...

Jag har avverkat första veckan på ryggis, det har gått jättebra och jag trivs verkligen där. Till att börja med är personalen verkligen helt makalöst hängivna, och fast beslutna att hjälpa oss som är där - där har sjukvården lite att lära

... Min sjukgymnast är bara bäst, hon ordnade en läkarträff per omgående, och han i sin tur skulle absolut se till att jag fick göra en lumbalpunktion. Han kunde inte fatta varför jag inte fått göra nån sån tidigare.
Annars har dagarna där varit fyllda av framförallt träning i alla dess former; bad, stavgång och styrketräning. Vi har alla (vi är nio i gruppen) fått egna träningsprogram, och vi har alla blivit enskilt genomgångna av sjukgymnasterna. Jag känner mig otroligt väl omhändertagen, lite ovant är det att vara så i fokus för allas omsorg, men det ska jag väl kunna vänja mig vid

.
Maten är toppen, hemlagad husmanskost med ett STORT salladsbord! Snacka om lyx att få ta för sig och äta flera gånger om dan och inte alls behöva fundera på maten öht! Gruppen jag hamnat i är HUR kul som helst, vi skrattar så vi har ont i magen flera gånger om dan, och vi peppar varandra när det känns tungt. För ibland slår hemlängtan till, och då är det skönt att ha andra omkring sig som förstår...

Fyllde år gjorde jag ju också mitt i veckan, och min kära syster Malla hade skickat en underbar bukett blommor till mig. Blommorna kom precis under lunchen, så hela matsalen tog i och sjöng "ja må hon leeeeva!!!" så jag fick bli ordenligt generad... Fast lite kul var det! Men såklart längtade jag hem, födelsedagen vill man fira med sina käraste!

Vi hade ju kortvecka förra veckan, bara tre dagar, och Filip kom och hämtade mig på torsdag em. Vi hade tänkt gå ut och äta kinamat, som försenad födelsedagsmiddag för mig, men jag ville HEM så det blev en snabbmåltid på MAX, efter att vi varit och shoppat lite, bl a en stor, härlig pool på 13 000 liter! Vädret var SÅ underbart, och vi har funderat på pool länge nu! Och vi har haft STOR glädje av den redan, idag har barnen (och jag!) legat i mest hela tiden - det har varit modiga 27 grader i skuggan, så det var underbart! Jag hoppas vi får användning av den hela sommaren!

Och jag är så glad över min födelsedagspresent! Jag hade önskat mig ett eget personligt horoskop, och fick det! Det är en tjej från Gävle som gör de här fina horoskopen, och jag är SÅ impad! 10 sidor A4-sidor, som beskriver mig så himla på pricken, och med flera tankeställare! En present som jag kommer att ha glädje av länge!
Här är det köpt: http://www.astrobarn.se/

Igår var vi till Friggesund på dop, brorsdottern Anna döpte hennes och Jens första barn, goknoppen Elias. Såklart jättevackert, och Elias var en mycket glad kille, som gärna hade badat lite mer i dopfunten

. Efter dopet åkte vi till Benka och Carina och åt smörgåstårta, och jag passade på att kika in hos Lars och Sussi också, mina bröder bor ju närmsta grannar. Det gäller att passa på, för vi är inte så ofta nere hos dem. Men första helgen i juli ska vi träffas i Naggen hela högen, vi gör så varje sommar för att fira dem som fyllt jämnt under året. I år är det Filip och Carina som ska firas, vi får hoppas att inget händer och att alla kan komma.

På torsdag blir det begravning, i församlingshemmet. Filip gruvar sig, hur förbereder man sig för nåt sånt?
Fan också

.

Nu måste jag packa ihop för nästa vecka, mitt tåg går klockan sex i morrn bitti, sen är det ryggis till på torsdag. Längtar redan efter barnen, men jag måste se det här som en investering i min framtid!

Sommarvarma kramar!

Min morsdag började så bra...

... jag fick sovmorgon, blev väckt med kaffe på säng och ett fint nattlinne fick jag av barnen. Solen sken ute och det skulle bli en underbar dag! För jag har lärt mig att de första fyra minuterna av dagen visar hur resten ska bli, så jag försöker varje morgon att vakna glad och nöjd. Men det blir ändå inte alltid så...

Eftersom det var morsdag hade jag köpt en fin uteblomma åt både mamma och svärmor, och efter en god frukost (min första på TRE veckor - bestående av ett kokt ägg!) så ringde jag min mamma och vi bestämde att vi skulle gå och träffas efter vägen, och hon skulle följa med oss hem och fika.

Det var LJUVLIGT ute, en skön sommarmorgon!

Väl hemma satt vi och drack kaffe, njöt av utsikten över hästhagen och småtjejerna badade i poolen. Paula tog sin första provritt på Frejdocka, barbacka i hagen, och det gick så bra.

Sen skjutsade vi hem mamma, och vi pysslade här ute på gården, det blir så fint med nya grinden och gården blev så stor när vi flyttade staketet. Marie kom och hälsade på, och berättade om sin Turkietresa, hur kul de haft och hon var brun som en pepparkaka. Vi var lite avis på varandra, jag på hennes resa och allt kul hon gjort, och hon på mig och hästen och gården - precis som det ska vara

.

Så när hon for gick jag och lade Frida för middagsvilan, och när jag kommer ner så ringer det i telefonen, och det är från Filips jobb.
Jag ger telefonen till Filip och ser direkt att nåt har hänt.
Och jag får en kuslig föraning, men vill inte riktigt lyssna på den känslan.
Tyvärr hade jag rätt.

Filips bästa kompis och tillika arbetskamrat, hade plötsligt dött. Hemma i sin säng, bara 47 år ung.

SÅ fort kan det vända. En underbar dag, blir på ett ögonblick fruktansvärd och helt obegriplig.

Och det finns INGENTING man kan göra!
Inget kan man säga, man kan inte ens fatta. Den här människan som ju nyss levde och var full av planer, som nyss hittat en ny kärlek och var så lycklig, inte ska man behöva dö då?

Filip började ringa runt till sina skiftkamrater, för att berätta det här obegripliga. En av dem kom till oss direkt, och imorgon ska de träffas allihopa och försöka förstå det här hemska som hänt.

Så den här morsdagen och härliga sommardagen, blev en sorgens dag, dagen då Olines Gudfar slutade leva... Jag tänker på hans nyblivna sambo, som hittade honom, och jag tänker på hans flickor som är utan pappa. Och jag tänker på och kan inte fatta att vi inte kommer att få träffa honom igen, fast det är fullständigt obegripligt...

Och så tänker jag på vad mamma sa igår, när vi åkte på frukostpicnic ut i skogen. Vi hörde göken, och hon konstaterade att det var "södergök är dödergök" men jag skrattade bort hennes skrock.
Det skulle jag nog inte ha gjort.

Nu har vi blivit en till!

Idag kom Frejdocka hem till oss, det känns både jättekul och hemskt nervöst att bli med häst igen!
Det är ju fyra år sen vi sålde shettisen Nalle, och det ÄR lite skillnad att pyssla med en shettis och att pyssla med en nordsvensk

! Men hon är så underbart vacker, nyfiken och snäll, ska fota henne i morgon och visa er. Idag och inatt får hon stå i boxen och boa in sig ordentligt, så tar vi ut henne i hagen i morgon.
Paula är lite blek om nosen, tagen av allvaret tror jag. För nu är det verkligt, nu har hon en häst att ansvara över, och det kan nog kännas lite overkligt!
Men jag hoppas hon kommer att trivas här, för hon passar så bra in på nåt vis.

Småtjejerna har precis lagt sig, det har också varit uppihejsan av hästeriet, plus att både deras storkusin Anna och hennes lill-Elias är här, och idag kom en till storkusin, Simon. Så det har varit massor av bus och lek, och fotbollsspelande med Rickard och Simon, så de var helt färdiga ikväll.
Och Elias har de pysslat om och de nästan slåss om honom, han är en riktig tjejtjusare - och ändå bara åtta månader. Vad månde bliva

!

Imorgon kommer de alla ner på middag (de sover hos mamma) för Becka fyller femton år i morrn!
Lill-gumman blir så stor, helt ärligt tyckte jag faktiskt att det var alldeles nyss hon var en liten stulta som kom uppkrypande i knät...
Vi ska grilla och fira henne, jag hoppas det blir fint väder. Eller ja, JAG ska inte äta nåt grillat, jag håller på med sista veckan Xtravagnaza, så jag smiter väl iväg och sätter mig vid datorn när de andra glufsar kött och potatisgratäng

.
Det har gått jättebra, jag är riktigt mallig över mig själv. Det är inga problem alls med hungern längre, men däremot saknar jag att tugga

och matoset gör att tandvattnet rinner - men lite får man stå ut med!
Tyvärr har vi ju ingen våg, så jag har ingen aning om hur mycket det är i kilo jag tappat, men minst en deci i midjan, och det är inte fy skam!

Läkarbesök i morgon också, ska på vårdcentralen och träffa min läkare där. Jag vet inte varför, det är hon som kallat mig, men det känns skönt att få komma och prata lite med henne innan jag ska på ryggis. För jag vet ärligt talat inte om det är det rätta stället, jag har ju så många andra knepiga symptom. Men kanske blir jag klokare efter imorgon

!

Nu ska jag gå upp och göra mig middag - tror det blir en kycklingsoppa

!

Det gick så bra för Paula...

hon hoppade banan helt utan problem och var så lugn och samlad. Men hästen var lite lat, hon fick jobba hårt för att hålla igång honom (Liam!). Jag tror det berodde på att det tog sån tid - framridningen höll på i över en timme...
Nu har hon dressyren kvar, den ska hon göra nästa vecka, ett rätt svårt dressyrprogram (tycker JAG iallafall

) så får vi hoppas att hon får en rosett sen!

Sommaren har åkt på semester, tror jag! Inte är den här, för hit har vintern kommit - snö både igår och idag

. Bara det är dåligt väder på Urbandagen (tror det är 25:e maj) för om det är dåligt då, så sägs det att sommaren blir fin

!

---

Fick kila upp och hämta lillFrida efter middagssömnen nu, och det är för härligt hur de är goa mot varandra, barnen! Det första som händer när hon vaknar är att både Alice och Oline kramar och pussar henne, ungefär som om hon varit bortrest i tre veckor... då har hon sovit middag i 1½ timme!
Och det första de stora barnen gör när de kommer hem från skolan är att fråga var alla är - de vill ha koll och de bryr sig om varandra, och det gör mig alldeles varm i mammahjärtat! För att inte tala om hur de tre små ser upp till sina stora syskon, och hur goa och varma de stora är mot de små!
Sen inte sagt att de kan bråka med varandra, men Gud nåde om nån annan säger eller gör nåt ont mot nåt av syskonen!
Alla barn skulle få ha syskon, tyvärr så går ju inte det för alla... Jag är sannerligen lyckligt lottad som kunnat ge mina ungar så många vänner för livet!

Förresten, jag måste berätta om ett roligt telefonsamtal som jag ringde igår!
Jag skulle ringa och jaga byte på stalljouren som vi har den 31:a maj (då ska lille Elias döpas!). Jag ringde en tokig tid, vid 16-17-tiden, då de flesta sitter och äter eller håller på att laga mat. Men eftersom jag är en mycket glömsk människa så var jag tvungen att göra det precis då, annars har jag väl alldeles glömt av det

.

Nåväl, så här lät det:

Jag ringer.

En flicka svarar: Mitt i maaaaten...!

Jag: Ojdå, sitter ni och äter! Jag undrar om mamma har tid att komma till telefonen en stund?

Flickan: Näeeee...

Jag: nähä, hon kanske inte är hemma just nu?

Flickan: Vem ÄR det då?
(oj, slarv av mig - inte hade jag presenterat mig

)

Jag: Jo, det är Mia, det gäller stalljouren på lördag!

Flickan: JAHAAA!!! Men då är hon här! Jag skulle säga att hon inte var inne om det var en försäljare som ringde!

Och då kan ni ju tänka er hur mamman lät där i bakgrunden, och hur urskuldrande hon var när hon svarade! Och herrminje, vad jag skrattade! Då skrattade hon med,
för det VAR ju bara för roligt! Ungar är sig lik!

Jag måste bara lite kort få jubla!!!

Tänk - en vecka har jag Xtravaganzat nu, med BARA soppor tre gånger om dagen, och midjan har krymt ÅTTA centimeter

!
Jag ljuger om jag säger att det är lätt, för när matoset når hjärnan då skriker magen (man ser ju där vilket samarbete de två kroppsdelarna har

) så jag brukar rymma iväg när de andra äter mat. Och igår var det extra svårt, för då åt de tacos här hemma, min favvo...
Men nu har jag gjort en av tre veckor, känner mig SÅ duktig!

Ikväll ska jag iväg och kolla på Paula när hon har hopptävling på stallet!
Nu ska jag gå upp till småskruttarna, de har picnic i TV-rummet (det snöar ute

) så jag tror det är bäst att checka av så de inte kladdar ner hela vardagsrummet!

Ja, då sitter jag här igen, utan dator.

För andra gången på en månad har hårddisken brakat ihop på min bärbara dator, och de nya kort jag knäppt och allt annat jag sparat - BORTA... Det är ju helt makalöst otroligt! Så nu sitter jag nere i källaren igen, jag som vill sitta vid köksbordet och ha lite koll

...

Igår hade vi sommar!
Dryga 22 grader varmt, barnpoolen åkte fram och det var så skööönt! Men de blev kortvarigt, redan idag är det betydligt svalare och blåsigare, och imorrn ska det bli tiktigt ruggigt. Man blir ju liksom bara ÄNNU mer sugen på sommar när man fått ett litet smakprov, såhär!

Och jag ska iväg på rygginstitutet (RI). När jag pratade med min vårdcentralsläkare, blev hon väldigt förvånad över hur jag blivit bemött av neurologen, och hennes förslag om att prova RI för att över huvud taget komma nånvart, lät som en bra plan, tyckte jag.
Så den 27:e maj åker jag, blir utskriven den 25:e juni! Hujedamig, så jag gruvar mig, men samtidigt ser fram emot det! Nu ska jag göra ALLT jag själv kan för att må bättre, och där finns både läkare och sjukgymnaster. Som tur är får jag helgpermis, annars skulle det inte gå!

Och ett till steg mot att må bättre är att göra mig av med de här eländiga överflödskilona som jag bär på. Fler ovälkomna kilon har de blivit sen jag blev sjuk, då jag varit tvungen att vara stilla så mycket.
Så för fem da´r sen började jag med nåt som heter Xtravaganza ( http://www.xtravaganza.se/frontpage.php ), genom träningshuset. Det är ett program som bygger på mental träning, mental näring, rörelseträning och rörelseglädje, och ett av stegen är att få en kickstart med viktminskningen.
Då kan man välja om man vill gå på hel eller halvfart, och gör man som jag så väljer man såklart helfart

för att verkligen rivstarta.
Det innebär att jag bara dricker specialsoppa tre gånger om dagen, i tre veckor!
OJ!
Men det går faktiskt jättebra, som sagt är det femte dagen idag, och inte en liten smula av något annat är soppa har slunkit över mina läppar

!
Jag har varit emot soppbantning och allt annat sånt förut, men det här konceptet gillar jag faktiskt, och jag vet att flera har nått lysande resultat. Jag känner att måste bryta det här småätandet och verkligen komma igång, så jag tror stenhårt på det här! Sen så finns sopporna i rätt många smaker, mina favvisar är choklad, grönskak och blåbär

! Fast jag saknar att tugga... Och liiite tortyr är det att göra iordning barnens mat - där krävs verkligen Karaktär!

Nåväl, jag är en tjurig jäkel och nu gäller det bara att fokusera framåt, så ska det här gå fint!
Här är en annan som lyckats:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2442707.ab?teaser=true

Just nu är Paula, Filip och Frida ute och fixar med hästhagen, vi får ta hem Frejdocka när vi vill, så nu är Paula ivrig. Men det är ju skönt om allt är klart när hon kommer. Rebecka är hos sin boyfriend, som vanligt när det är helg, men hon tog faktiskt hem honom i fredags på blixtvisit. Men han fick inte komma innanför dörren, utan hon skyfflade in honom på rummet och sen fick han inte komma ut (det är så PIIINSAMT) så jag hoppas han får visa sig och se sig omkring nästa gång!

Nu måste jag gå och sätta på mig strumpor, tror jag, det är minsann inte sommar än

...

Det blev brasa igår!!!

Det slutade blåsa och blev en alldeles underbar kväll, så vi tände vår lilla brasa och firade in våren!
Innan hade vi grillat och ätit så magen stod i 18 hörn, så det var så skönt att komma ut och njuta av luften och elden!
Lillebror var här, men ville åka hem och kolla på fotboll på tv:n, trött efter en arbetsvecka.
Men idag kom en av mina storebröder, Lars-Åke, med sin familj och vi har ätit tacos och umgåtts! Det var gott med nåt annat än grillat, faktiskt!
Barnen har haft så kul, det är synd det blir så långt emellan att vi träffas, men vi har desto roligare när det blir av

!
De far kanske hem i morgon, annars är risken stor att det blir grilla av i morrn;-)

Nu ska jag kolla på film med Paula och Linn (ett av brorsans fyra barn) och sen blir det nog snaaark...

Glad valborg till alla!!!

Här är strålande sol och varmt och skönt, men det blåser så man tappar nästan andan - och blåst är inget jag gillar

... Vi som skulle elda på en liten majbrasa här hemma, men det går bara inte i det här vädret, så det blir första året man inte ser en majbrasa nånsin, tror jag!
Det ordnas ingen brasa här på byn heller, för första gången. Jättetrist, men så är det när folk inte vill ställa upp och jobba! Vi har en fritidssektion i fotbollsföreningen, men till slut var det bara jag och två "tjejer" till med där, och vi orkade inte med helt enkelt, så vi får hoppas att folk kanske saknar sista april, midsommarfirande, höstfester osv och vill hoppa med och hjälpa till i framtiden!

Vi firade in våren på vårt eget lilla vis här idag, genom att göra iordning stora hönsburen och släppa ut pullorna på sommarbete, och uj! vad glada de blev

! Det är så roligt, för stallet blir så fint, Paula har varit där och spånat i boxen, så nu är det snart bara själva hästen som fattas!

Ikväll kommer lillebror Per hit, vi ska grilla! Och mamma och svärisarna också, såklart, så vil blir några. Men storbarna är borta, Rebecka är med killen sin, Rickard uppe på byn med kompisarna och Paula ska vara hos en tjejkompis inatt. Usch, valborg är verkligen en helg då man får vara beredd på att det kan hända grejer, synd att det blivit en sån "suparhelg"... Jag hoppas att mina barn inte hamnar i nåt sånt, men man får ha beredskap!

Igår pajade bilskrället ihop, och det var faktiskt SÅÅÅ pinsamt!
Paula ringde och ville ha skjuts hem från Ånge, och Filip hojtade i förbifarten när jag skulle åka:- Ta mobilen med dig, för det är lite dåligt med soppa i bilen!
- Jaha, sa jag då, måste jag tanka?
- Neeeedå, ingen fara, det ska absolut räcka!!! (tvärsäker!!!)

Så jag for, och ni kan ju gissa vad som hände

...
Bensinstopp hundra meter före bensinstationen!
Bilen hostade, jag juckade, Paula stod och väntade och skämdes...
Kunde precis rulla in på bensinstationen, men det stod en bil parkerad precis där man tankar, så jag blev stående mitt i som ett fån

.
Och så märkte jag att det inte gick att styra ordentligt, det var som att ratta en mycket gammal traktor, inte en bekväm servo...

Hu, så lite arg jag blev...

Skyndade mig att ringa hem, och meddelade käre Filip att han inte hade rätt. Bensinen räckte inte.
Han lovade hastigt att gensat komma till undsättning.
Då kom jag på att Rickard var i Ånge, så jag skyndade mig att ringa honom, och han och några kompisar kom till undsättning och puttade fram bilen till bensintanken.
Oj, så jag tankade!
Han slukade i sig modiga 1100.-, den törstiga stackars bilen, och då kom jag på att jag hade inga pengar med mig

!
Så det var bara att stanna vacker vid bilen, folk gick förbi och sneglade konstigt, och jag hoppades att Filip hade tagit med sig plånkan.
Det hade han, som tur var! Så han fick som straff gå in och betala

!
Då när jag skulle starta bilen och åka (herregud, Desperate housewives var ju på gång!) så upptäckte jag att det inte alls gick att styra.
Så det vara bara att köra skrället till verkstan direkt, och knöka in oss i lilla skruttbilen och åka hem.
Jag lovar dyrt och heligt att hädanefter alltid kolla så det är bensin i bilen!!!

Nej, nu ska jag kolla om det är dags att hjälpa till med maten lite, det blir klassisk grillning!

Tänk att våren faktiskt är här på allvar!

Igår var vi och handlade penseér och idag har jag och småtjejerna planterat och gjort fint ute, och de har sprungit omrking nakna!
Fick höra att det kanske ska bli SNÖ på söndag (på Rickards 17-årsdag...), så det gäller att ta vara på de här fina dagarna vi har nu.

I förrigår skulle vi "inspektera ägorna", med andra ord gå runt i hagen och ner till vattnet och kolla till så att inget farligt ligger och skräpar tills vi får hem hästen, och så letade vi tussilago, men det hade inte hunnit komma nån än.
När vi kom fram till ena hörnet av hagen, så stod vi och fantiserade om framtida projekt (såna har vi många) och helt plötsligt hör vi ett förfärligt plaskande vid strandkanten. Och däri låg Alice och fäktade, blöt från topp till tå! Hon och Oline hade en planka som de suttit coh doppat fötterna från, och Alice hade tappat balansen. Oline skrattade så hon tjöt och så PLUMS for hon i också!
Så inom loppet av en minut hade båda tjejerna tagit första doppet för i år, men jag tror inte de njöt så väldans av det - Alice lät ungefär som brandlarmet på fabriken...
Så det blev till att skynda hem och tappa upp ett VARMT bad, och tvätta ur lite grus och gräs ur håret! Men lite bra var det, för jag tror de kommer akta sig för att gå för nära vattnet (om de inte tänker bada) nu.

Just nu sitter de tre små och har sitt fredagsmys, med ostkrokar och chips och bolibompa, och de tre stora har åkt till Ånge och Filip står vid grillen och fixar vår middagsmat. Alla har ätit utom han och jag, så vi ska vänta med maten tills skruttarna har lagt sig. En tu-man-hand-middag - det var länge sen!!!

Idag kom Alice hem med första tussilagon, förresten, och DÅ är det vår!!! Och vet ni, det mindre angenäma har också visat sig; myggen så kriget har startat nu...

Nu ska jag gå och kika på Madicken med barnen!

Så blev han då fyrtio år...

min käre Filip!

Tänk, det är tio år sen vi firade hans trettioårsdag med stor fest på skolan, och jag hade köpt förlovningsringar och vi förlovade oss inför alla vänner och släktingar! Firandet den här gången var betydligt lugnare, men så har vi ju fått tre små kottar sen dess också

!
Jag hade tänkt ge honom en lååång skön sovmorgon, med smaskig frukost på säng, men det gick inte. Jag var så pass dålig, så jag orkade inte, och det var inte kul. Ibland känns det rent ut sagt för djävligt att må så här dåligt, att inte ORKA med ens de enklaste små saker, att inte ens orka ge sin älskling kaffe på säng

.

Vi firade honom när svärisarna, svägerskan med barn och min mamma kom istället, och då blev det destor roligare! Jag hade tänkt köpa nåt riktigt kul och genomtänkt present, men det var lika där - min ork har inte räckt till nåt sånt planerande, så det blev presentkort på skoaffären och träningshuset! Då kan han själv köpa det han vill ha, enklast så!
Han fick också spinningskor, pulsmätare och fler presentkort (hmm... mycket träningsgrejer - är det en begynnande fyrtioårskris i faggorna..:-))
Och så hade Mona gjort en MAKALÖS smörgåstårta, godare har aldrig smakats, så först åt vi av den och hennes lika goda dumlekakor till kaffet! MUMS!!!
Och då kom Micke och Mia, föräldrar till en kompis till Rebecka, och de är supertrevliga, så de blev kvar de med!
Vi trodde ett tag att Filips kompisar skulle komma, men de vet ju hur dålig jag är och att vi har alla barnen hemma, så de insåg nog att det inte blivit så lajbans...

Jag var tvungen att gå ifrån och vila ett tag, kände mig som en gammal tant, men det räddade resten av kvällen och jag orkade vara social!
Vi grillade och åt som hästar, det var verkligen gott! Kvällen blev inte så sen, vi gjorde nog natt vid elvatiden, tror jag. Så lite snöplig och tam blev den, fyrtioårsfesten, men det tar vi igen i sommar - då firar vi ju i Naggen, annars får vi väl vänta till femtioårsfesten

!

Och tänk - äntligen har VÅREN kommit!
I söndags var vi ute hela familjen och krattade och eldade, nu är det så fint här ute! Eller, jag krattade inte, men jag är en UTMÄRKT arbetsledare, till barnens förtret! Men roligt är det ändå, när vi jobbar allihop tillsammans! Och mamma var med hon också, i vanlig ordning, hon tycker det är så skönt att vara ute en dag och "slita"!

Idag är en stor dag - Oline har lärt sig cykla!
Oj, så glad hon var när hon kom hem och skvallrade! Förra sommaren försökte hon, men det gick inte alls, men nu i år har hon tränat genom att rulla nerför vår backe, utan att ha fötterna på pedalerna, och på så sätt hittat balansen! Sen gick det lätt att börja använda tramporna!

Och vet ni, i fredags fick jag en återbudstid till magnetröntgen, så jag fick åka ner och äntligen göra den! Gud, så skönt att ha det gjort, även fast det känns lite pirrigt nu att vänta. Jag ringde igår, och fick veta att det kan ta upp till tre veckor innan jag får svar, och då kände jag riktigt hur luften gick ur mig. TRE veckor till...
Så i morse ringde Filip (i smyg...) till neurologen igen, och var inte sådär mesig som JAG är, utan förklarade att han tänkte åka ner och sätta sig där och vänta på att få träffa doktorn om det inte var så att de skynda på lite! Jag tror inte de med bästa vilja kan förstå hur jobbigt den här hemska väntan är, det blir lite som att leva ett icke-liv. Och sköterska lovade då att hon skulle göra allt för att skynda på, och jag hoppas hon menar det!

Nu ska jag gå och vispa ihop lite våffelsmet, tror jag, för barnen börjar nog bli hungriga. De små är med Filip uppe hos farmor och farfar, och de stora har kommit hem från sina skolor och är mer än lovligt trötta... Mina skruttar! Så lite våfflor kan nog liva upp, hoppas jag

Timmen är sen och jag är trött...

men jag sitter här och väntar på Becka som missat bussen hem! Då kan jag lika gärna passa på att skriva ner några rader, för jag har fått min DATOR tillbaka

!!!
Så nu är ordningen återställd - jag kan sitta här vid kökdbordet och umgås med familjen OCH surfa på nätet! Det bästa av två världar...

Och vet ni - våren har kommit, på sant den här gången! Snön tinar bort så fort att man nästan ser det, och det är gegga och halvruttna hundbajsar överallt - precis som det SKA vara den här tiden på året.
Småbarna har varit ute hela dan, från tidig morgon tills det var dags för Bolibompa, och fräknarna har kommit på de små näsorna. Tänk så rik jag är, som har alla mina sex härliga ungar här, och får vara med dem så mycket. Speciellt nu, efter mordet på Engla, och morden på de andra tre små barnen som varit nu i Sverige. Man inser verkligen hur fasansfullt snabbt allt kan ändras, och det spelar ingen roll hur man försöker skydda sina barn - mot ren ondska går inte att gömma sig. Tanken på att nåt sånt skulle hända mina barn gör att jag blir alldeles KALL i magen.
Jag hoppas innerligt att de här stackars barnen som blivit mördade (HU, så hemskt det ÄR!!!) dog snabbt utan alltför mycket rädsla. Och att något eller någon finns efter vårt liv, som tar hand om dem och tar emot dem så de inte behöver känna sig ensamma...

Mer värdsligt så fyller Filip fyrtio år på lördag!
Herreminje, jag tyckte nyss vi firade hans trettioårsdag, och då förlovade vi oss också! så vi har varit förlovade i TIO år på lördag! Synd bara att jag är så ur form, för jag känner verkligen att jag inte riktigt orkar med nån stor baluns...
Vi ska ju fira i Naggen i sommar, brorsans Carina fyller femtio i höst, systersonen Simon fyllde nyss 18 och så Filip då - vi tycker det är rätt smart att slå ihop dem som fyller samma år i familjen, och ha ett big party på sommaren istället! Och då jäsingen tänker jag vara frisk!

Väntar fortfarande på remiss till magnetröntgen (känns som jag gjort det i sisådär 100 år nu...) och är sjukskriven t o m sista april, men sen måste jag väl ändå få nån hjälp! Lite skandal tycker jag nog att det är, att behöva gå såhär i drygt fyra månader och inte veta mer än jag gjorde i januari...

Nu tycker jag att jag hör stamp på bron, så nu är det nog Beckisen som kommer!

Fattar inte varför jag är så dålig på att skriva...

nu när jag sitter hr vid datorn så mycket - skulle ledigt kunna skriva flera gånger varje dag här nu

... Jaja, nu är jag ju här, så då kan jag lika gärna passa på att skriva lite då!

Tyvärr mår jag inget bättre, men nu har jag ändå vant mig vid den här brännande smärtan och bortdomningarna, värst är det onda i ryggen. Jag går som en ostkrok - haha! Nej, förresten, allra värst är den obeskrivliga tröttheten, som bara kommer så där PANG utan förvarning! Och det spelar ingen roll hur mycket jag vilar, jag är lika trött ändå... Har nu börjat med två olika mediciner; en med magnesium, om det nu är så att jag lider av magnesiumbrist, och en medicin som inte finns

... Det är samma medicin man använder mot fågelinfluensan, och de är väldigt restriktiv med den här i Sverige, för att inte utveckla resistens mot den, och tydligen används den som uppiggande på ms-patienter, har jag förstått efter att ha letat info på nätet. Så kanske misstänker de ändå att det är ms jag har, det är sjukt jobbigt att inte veta vad jag har för jävla sjukdom!!!

Ringde röntgen igår för att höra när och OM jag öht får komma på magnetröntgen, och sköterksan lovade att inom tre månader är jag där...
Är sjukskriven en månad till, men jag skulle väldigt gärna få reda på något väldigt snart!
Det är så tråkigt att jag inte ens orkar träna längre, jag saknar det jättemycket, det känns som om varje dag är en enda lång vääääntaaaan på nåt...

Nåväl, jag är inte den typen som gräver ner mig så lätt, så jag läser mycket, tittar på TV, och surfar rätt intesivt också

! Just nu håller jag på att läsa en bok som heter The Secret, och den handlar om hur man själv, med egen kraft, formar sitt liv! Väldigt omvälvande och intressant! Fick boken hemskickad till mig av en kär forumvän (från AW:s familjeforum) tillsammans med två andra böcker - tänk såna människor det finns! Jag har fått flera fina krya-på-dig-presenter, det värmer hjärtat...

Just nu är det bara jag och Oline hemma, eller ja, hemma är storbarnen också - det är sportlov, men de sover som grisar... Filip och småtjejerna är ute på prommis, men Oline har fått VATTKOPPORNA, så hon ligger framförTV:n , rätt nöjd över sin situatuion

! Så nu har vi snart tre små vattkoppsbarn här, törs jag lova! Jaja, det är ju nåt som de flesta ska ha, så det är lika bra vi får det överstökat!

Annars vet jag inte riktigt vad som har hänt - allt rullar på... Sist jag skrev var vi på väg för att lyssna och se på Paula och Rebecka när de uppträdde med "Lyckolandet" och det var SÅ roligt! Paula sjöng solo, hon var så duktig, och jag var inte lite stolt!!! Kvällen efter sjöng Becka solo, tyvärr pallade jag inte med att gå två kvällar, så det missade jag...
Nu är det slut på föreställningarna, men nu har Paula letat fram gitarren och sitter nere i källarn och tränar flera timmar om dagen - tänk att de är så musikaliska! Man ska aldrig upphöra att förvånas!

Mamma har varit här i två dagar, när Filip varit tvungen att jobba, och jädrar vilken fart det är på tanten! Jag menar, 75 år!!!
Vi bytte jord i alla blommor och bytte gardiner överallt, och jag var såklart tvungen att gå och lägga mig stup i minuten, men hon gick på som värsta duracellkaninen ju! Rönne kom ner och tog ut barnen en stund så att de skulle få lufta sig - vilken jädra tur att man har backup när man mår dåligt! Och barnen tycker det är så kul, de förstår inte hur bra de har det!

Ne, nu ska jag gå och plocka in äggen och ge hönsen och kaninen mat tror jag, solen skiner så vackert ute så jag får passa på at få lite på mig!
Och snart är det lunchdags, så nu måste jag lyfta på häcken en stund

!

Sköna söndag

Skönt är det med söndag - min favvoveckodag, faktiskt! Inga storbarn på vift, som man ska oroa sig för, bra på TV:n och en ny vecka framför sig!

Eftersom jag skriver så mycket i min sjuktråd på AW:s forum, så struntar jag i att skriva här om det eländet

!

I fredags kom min kära syster yster från Uppsala hit, vi hade planerat så bra att vi skulle överraska mamma på Domus, eftersom det var hennes 75-årsdag, men de planerna gick ju om intet eftersom jag var tvungen att åka på sjukhuset... Istället blev det moster Lisbeth som hämtade Malla på tåget och de for hem hit, där mamma var barnvakt, och surpisade

! Och Malla sa att hon aldrig sett så lång haka! Vi kom strax efter från sjukan, och så åt vi smaskig smörgåstårta! Mamma var så glad, men vi var duktiga flickor och skvallrade inte om att vi skulle fira "på riktigt" dagen efter (igår, alltså!).

Så igår kom min äldste bror Benka med fru och barn och barnbarn (VA!!! tänk att min BROR är morfar

) och vi tog med mamsen på krogen och bjöd henne på mat och vin!!! Åh, vad skoj det är att överraska, hon blev så himla glad! Hon fick frissapresentkort och fotvårdsdito också, så hon blir fin från topp till tå! Synd bara att mina andra två bröder inte kom, det hade liksom varit pricken över i:et... Men så är det när man är många syskon, det är svårt att få ihop det för alla.
Jag hade med mig alla mina barn, förutom Frida som fick vara hos farmor och farfar, både hon och vi tyckte det var mycket bättre!
Vi hämtade hem henne till tårtan, och OJ vad kul det var med alla människor, och mest roligt var det såklart med lill-Elias, tänk att nån var mindre än Frida!!!

Ikväll for syster hem till sin familj, och hu så Alice grät

... "Det är miiiin Malla, jag vill ååååka med heeeenne...." Roligt är det ju att hon är så förtjust i moster/gudmor, men trist att hon ska bli så ledsen. Lite hjälp har hon såklart av trotsen

Men nu är det lugnt i stuga, de två minsta sover, Oline är hos momma (det blir så tomt annars, tyckte mamma, när alla åker!) Paula ligger i soffan framför TV:n, Becka sover hos kompis och Rickard är på rummet och spelar. De är lediga från skolan i morgon, så det blir nog uppe-länge-kväll kan jag tro!

Jag och Filip ska kolla på nån film, kanske tar jag mig ett glas söndagsvin, fick ju köra igår

så det tar jag igen idag!