 |
|
|
 |
|
Lite om mig och min familj!
uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu
Jag som håller till vid datorn och pysslar med den här hemsidan heter Mia, mitt dopnamn är Anna-Maria, men det är alldeles för långt för att nån ska orka säga det !
Jag föddes för några år sen (1970 närmare bestämt) i tvillingarnas tecken som nummer fyra i syskonskaran och växte upp i lilla byn Naggen, som ligger i medelpad precis på gränsen till norra hälsningland. Där bodde jag med mamma Ingrid, pappa Erik och fyra syskon (storsyrran Mari-Anne, storebröderna Bengt-Erik och Lars-Åke och min lillebror Per-Arne) + fosterbarn och sommarbarn och en hel hög med djur!
En riktig bullerbyuppväxt, som speglat mig och gjort att jag själv valt att bo på landet med en massa barn och djur!
Året innan jag fick mitt första barn, flyttade jag och min dåvarande sambo till den här byn där jag fortfarande bor, Alby. Jag trivdes direkt, och här blir jag nog kvar så länge jag kan se i framtiden!
Har man barn, så är det en alldeles lagom stor by, där alla känner alla och skolan är sådär underbart familjär, med runt 40 barn och fyra-fem lärare!
Fick mitt första barn 1991, en liten go kille, min numera vuxne son. Han fick raskt två små systrar. Jag och min dåvarande man gick skilda vägar 1997, och jag träffade min nuvarande sambo då på senhösten samma år. Vi kände direkt att det var VI, och eftersom jag är en person som inte orkar vänta på än det ena, än det andra, så flyttade vi ihop ganska direkt!
Många olyckskorpar kraxade, men vad är det som säger att såna ful-fåglar har rätt?!?
År 2000 köpte vi det här lilla rosa huset (som numera är rött, tack o lov!) och här blir vi sannolikt kvar, trots att det egentligen är alldeles för litet för vår jättefamilj... för vi fick, efter lite väntan och efter att ha hjälpt naturen på traven, tre små flickor! Så nu är jag sexbarnsmamma - vilket jag tycker låter alldeles osannolikt, men det är sant! Här i byn bor numera också min kära mamma, efter det att min pappa gick bort i den fruktansvärda sjukdomen alzheimers 2004, och även mina svärföräldrar Kurt och Rönne bor här. Jag är så glad över det, för att inte tala om vad barnen är. Vi har alltid hjälp om vi behöver, och barnen får träffa sina far och morföräldrar nästan varje dag!
uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu
Barnen är i skilda åldrar;
 Rickard
är som sagt äldst (född i april i oxens tecken) och gick industriprogrammet på gymnasiet och fick jobb som svetsare direkt efter studenten. Utflyttad, numera till Sundsvall, med sin fina flickvän Beatrice, alltid kallad Bea ;-). Där jobbar han som svetsare och hon pluggar till lärare i Härnösand. En fin trea har de och två gosiga katter har de också. Rickard tränar mycket på sin fritid, tidigare styrketräning men numera boxning. Han är otroligt envis och stark och tidigare innehavare av svensk rekord i sin viktklass i bänkpress! Extra kul är det eftersom han som tvååring fick barnreumatism. För några år sen fick han sluta med sina mediciner (cortison och cellgifter) som han ätit och injicerat i fjorton år. Envis, stark och klok är han min ende son.
Rebecka
går
på gymnasiet; hotell och restaurangprogrammet. I henne ser jag mycket av mig själv, på alla möjliga vis. Hon jobbar mycket extra och hoppas att det ska ordna sig med jobb när hon tar studenten så att hon kan få en egen lägenhet, har man blivit myndig vill man och behöver rå sig själv. Rebecka är född i sköna maj, precis som sin mor och vi vet inte riktigt om hon är oxe eller tvilling - det kan nog vara bådadera..! Hon är jätteintresserad av mode och kläder, men hon gillar även att sjunga och spelar gitarr, helt självlärd. När hon var mindre var hon fenomenal på att simma, och hade säkert kunnat fortsatt den "karriären" om hon velat. Just nu lägger hon ner mycket tid på körkortet, snart dags för uppkörning och vi håller alla tummarna hårt för att det ska gå vägen.
Paula
går också gymnasiet, samhällsprogrammet.
Ett decemberbarn född i skyttens tecken. Hon bakar gärna gott fikabröd, och njuter av att sova gott och länge. Hon sjunger gärna, är med i kören på skolan och hon hinner även med att träna mycket. Konstnärlig är hon, gillar att måla och pyssla - vi har fulla trädgården med hennes målade stenar. En händig och aktiv tjej som tillbringar mesta fritiden med pojkvännen Johan.
Oline
går i tvåan, där trivs hon jättebra och längtar varje dag till skolan.
Oline är en äkta storasyrra till sina två småsyrror och har ett hjärta av guld som har full koll på sina småsyrror och är som en liten mamma till dem. Hon älskar att pyssla, baka, hatar att stressa. En liten livsnjutare! Oline är född på årets första dag, i stenbockens tecken. Precis som sina storasyrror är hon en fena på simning, en fisk i vattnet.
Alice
går förskoleklass
och är vår lilla sprallis. Även Alice är ett januaribarn, men eftersom hon är född senare i månaden är hon en vattuman. En liten tjej som endera är väldigt glad eller rykande arg eller sprutande lessen. Och det växlar fort! Hon avgudar alla sina storasyskon, Rebecka och hon är som tvillingar på alla vis, samma temperament och de ser lika ut. Stöpta i samma form, kan man säga ;-) Gillar att pyssla och göra saker av "ingenting", bara fantasin sätter gränser.
Minstingen Frida, är fem år och "kung" över tillvaron. Hon är vår lilla pajas, som alltid vill vara i händelsernas centrum. Frida är född i mörkaste november, en liten skytt. Alltid finns det nån som har tid för en liten Frida, men bäst är det att få vara med storebror - han är liksom Gud! Hon saknar honom svårt nu när han bor i Sundsvall. Hon går på dagis och älskar att vara där, en poppis kompis är hon som alltid är glad och inte nekar till att ha skoj. Hennes åsikter är bestämda "har jag sagt NEJ så betyder det NEJ" är favvouttrycket. Hon sjunger nästan jämt, om hon inte babblar !
Min sambo (förevigt förlovade - tretton år nu...) heter Jan, men barnen har sagt Filip från dag ett (från sitt efternamn Filipsson) så härhemma heter han kort och gott Filip! Ett aprilbarn född i vädurens tecken. Han jobbar på fabriken här i byn (EKA Chemicals), nära och praktiskt! Det har varit hans tillhåll under hela hans yrkesverksamma liv hittills, och där blir han nog kvar. Intressen hinner han väl inte med så mycket - (ja, mig då ...) men bilar gillar han - kanske kan han pyssla med det nån gång i framtiden. Nu handlar det mest om att tanka och byta däck, och jag TROR att han vill ägna sig åt nåt mer häftigt åk än de vi har!
uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu
Mitt motto här i livet är:
"endera är man nöjd med sakernas tillstånd, eller så förändrar man dem"
och min hjälp på vägen med sex barn, sömn, fostran osv... har varit Anna Wahlgren - redan när min äldste var nyfödd hittade jag fantastiska barnaboken, och numer är jag en "fast inventarie" på hennes familjeforum, där jag hänger flera gånger per dag, och gärna hjälper föräldrar som hamnat lite vilse i föräldrarollen. Jag har varit hos AW tre gånger, för att utbilda mig till "kurare" - dvs, jag kan sömnkura barn med sömnbekymmer. Så barn upptar en stor del av mitt liv - både mina egna älskade, och andras! Jag försöker fostra mina barn till trygga, självständig barn, som orkar stå på sig (annars är det nån annan som gör det...) och som känner empati och vågar ta för sig av livet; som är en gåva vi fått och som vi alla ska vårda ömt!
Annars brinner jag för djur, främst hundar och framför allt då collie. Jag fick min första hund, en sheltie, när jag var 12 år, och sen har jag alltid haft hund! Som liten drog jag hem allt från kaniner till vilda råttor, kan tänka mig hur kul det var för mina föräldrar...
Just nu i familjen finns just en collie, valpen Cera som är född i mars 2011 och en UNDERBAR tjej: snygg och smart i en perfekt kombination. Förutom henne har vi också en äkta, röd bondkatt som har det skräckinjagade namnet Tiger, en långhårig honkatt som heter Mollis och är en suverän råttfångare,
en jättevädur som heter Lillan Svartnos och en hel hoper med höns, varav bara en har ett namn, och det är den gula hönan Gullan!
Mitt yrkesverksamma liv är inte så mycket att hänga i granen ! Jag har varit hemmamamma i flera år på heltid, och innan dess jobbade jag deltid i alla år på Konsum förutom två år då jag jobbade som svenskalärare åt nyinkomna flyktingar. Jag har trivts jättebra med att vara hemmamamma, det har varit MIN karriär och jag tror det är det viktigaste jobb man kan ha - det är ruskigt dåligt betalt, bara . Jag har jag påbörjat studier på universitet, jag ska bli socionom när jag blir stor och trivs alldeles förträffligt. Ett år ärkvar av mina studier. Jag läser i Östersund och pendlar nästan varje dag, något jag hade oroat mig för. Enkel resa är drygt tio mil, men med de fina tågförbindelser som finns funkar det över förväntan.
På fritiden läser jag gärna (allt, nästan!) och håller mig sysselsatt vid datorn. Familjen är såklart superviktig, och nu när jag är borta på dagarna är kvällar och helger tillsammans med dem jätteviktig.
uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu
Jag ser med tillförsikt på framtiden, att få vara nära min familj, få se barnen växa upp!
Jag och min själsfrände!
|
|
 |
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|